Utlåningsautomater finns nu på strängt taget alla bibliotek. De finns i olika varianter och utföranden men fyller alla samma funktion: att avskaffa in- och utlåningsdisken.
Skaffar man in automaterna för att frigöra tid för personalen till andra uppgifter än att låna ut och ta emot media är det självklart bra. Det finns alltid något som behövs göras och kan arbetstempot hållas nere och stressen borta pga. apparaten är det guld värt. Det här är säkert anledningen till att många bibliotek köpt in sina in/utlåningsautomater.
Nu vill jag inte låta som en stockkonservativ kulturkofta som förfasas av den nya teknologin men när jag funderat vidare på det hela vet inte om utlåningsapparaterna bara är av godo. Jag erinrade mig någon passus från Marx där han säger att ”Maskineriet verkar dock inte endast som övermäktig konkurrent, ständigt på språng för att göra lönearbetaren överflödig. Det utnyttjas av kapitalet både agitatoriskt och avsiktligt som en mot arbetarna fientlig makt.”
Nu talar han i främsta hand om teknologi i fabriken men går inte samma tanke att applicera på biblioteksvärlden? Är verkligen den teknologiska utvecklingen klassneutral och en objektiv historisk process med en färdigutstakad riktning? Eller måste man fråga sig vad teknologin fyller för funktion i dagsläget och hur den kan utnyttjas i framtiden?
Finns det inte en risk att beslutsfattare på högre nivå ser teknologin som ett möjligt sätt att skära ned på bibliotekspersonal och börja automatisera biblioteken? Att teknologin blir en ”mot arbetarna fientlig makt”? Att utlåningsapparaterna kan ses som motivering till neddragningar då apparaterna tar över tidsödande uppgifter? Att lönearbetaren i förlängningen avsiktligt görs överflödig på det sätt Marx talar om?
Min mardröm hade varit högteknologiska bibliotek med en försvinnande liten personalstyrka som servar maskinerna/automaterna och där den (för många låntagare) nödvändiga personliga kontakten bortrationaliserats.
Håller ni med mig eller är jag ute och cyklar?
Kristian Schultz
BiS 