Kategoriarkiv: Sundsvall

Lars Ahlin, Norrland och Sápmi

I den fina norrländska litteraturtidskriften Provins ser jag en annons om att en av Sveriges främsta 1900-talsförfattare, Lars Ahlin, i år fyller etthundra år. Det kommer att firas, i Stockholm (ABF-huset) med en litterär matiné 29 mars, och i Ahlins hemstad Sundsvall påskafton 4 april med stort födelsedagskalas på Stadshuset med filmer, seminarier och teater.

Mer information om Ahlinåret hittar man på nätet, www.larsahlinsallskapet.se.

I Skelleftebygden däremot kommer man i år att läsa Sara Lidmans Tjärdalen, information www.skelleftea.se/biblioteket.

Det nya numret av Provins innehåller texter och artiklar av Mattias Alkberg, Emma Warg, Elisabeth Rynell, Po Tidholm, Gunnar Balgård, Erik Jonsson, Anna Jörgensdotter, Helene Rådberg, Helena Fagertun, Niviaq Korneliussen, Anders Öhman, Tove Mörkberg och Sara Meidell. Dessutom publiceras ett manifest av författare och konstnärer från Sameland (Sápmi på nordsamiska, Sábme på Lulesamiska, Saemie på sydsamiska).

Mats Myrstener

Skratta eller gråta?

Nog trodde man att man hört det mesta om hur hunsade dagens kulturarbetare kan vara, men tydligen inte. I ett inslag i radions Kulturnytt igår, berättades om det anställningskontrakt den kände trombonisten och dirigenten Christian Lindberg fick se, när han skulle förnya sin chefsställning vid den s.k. Nordiska kammarorkestern i Sundsvall.
Orkestern, som av kommunen lagts ut på entreprenad till ett privat företag, krävde i kontraktet av Lindberg förutom en sänkning av lönen med 40 procent (vilket han accepterade), dessutom att han inte skulle ha något inflytande över programsättningen; vidare att filmer från konserterna skulle kunna läggas ut på U-tube utan hans tillåtelse, att han inte fick kritisera sitt företag offentligt, samt och slutligen: att han skulle visa en positiv framtoning och ”skratta mycket”!
Det sista valde Lindberg att göra – varpå han rev kontraktet och sa upp sig. Samt offentliggjorde hela förfarandet till media. Rakryggat, minst sagt.
Kanske bra att vi hittills sluppit privat näringsliv som entreprenörer inom biblioteksvärlden – än så länge? I övrigt kan man väl bara – skratta?
Mats Myrstener