Kategoriarkiv: Stockholms stadsbibliotek

Vi har inte råd att vara naiva inför högerextremismen

Häromdagen framträdde Patrik Forsén på ett panelsamtal om demokrati på Hornstulls bibliotek i Stockholm. Forsén är en framträdande person inom svenska vit-makt rörelsen. Han har tidigare varit ledare för nationaldemokratisk ungdom, och företrädde på samtalet rasideologiska Nordisk ungdom.

Det var inte planerat att Forsén skulle delta i samtalet. Ursprungligen var en annan rasideolog djupt förankrad inom högerextremismen bokad, nämligen Jonas De Geer. Han blev sedan plötsligt sjuk men kunde via telefon rekommendera Patrik Forsén som fanns lägligt på plats. SSB valde då att genomföra samtalet med Forsén. Hela panelsamtalet spelades sedan in och är nu utlagt på Nordiska motståndsrörelsens hemsida (samma våldsamma organisation vars medlemmar har dömts för ett antal brott de senaste åren).

Stockholm stadsbibliotek har nu fått mycket kritik för detta program och hur ingen inom organisationen drog i bromsen kan man verkligen undra. Visserligen fick Forsén hoppa in med kort varsel, men Jonas De Geer som ursprungligen var bokad representerar samma högerextrema rörelse.

Vissa beskriver händelseförloppet som en kupp och sanningen är att nazister inte är intresserade av demokratiska samtal av  andra motiv än att de vill ta över dem och förstöra dem. Om man inte förstår det så har man inte förstått vad nazism är för något. Vi har inte råd att vara så naiva inför högerextremismen.  Det finns många sätt att verka för kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning utan att ge rasideologer en plattform. Var inte en nyttig idiot.

En personlig reflektion som jag inte kan undvika: 2015 ville vår förening BiS (Bibliotek i Samhälle) arrangera vårt årsmöte och en publik salong på Kista bibliotek i Stockholm (det vill säga samma organisation som Hornstull). Temat för vår salong var “Kommersialismens negativa verkningar”, med andra ord en hänvisning till ett av de kulturpolitiska mål som nyligen avskaffats (2009) och ett aktuellt temanummer av bis om precis det . Vi nekades så småningom att hålla salongen med hänvisning till organisationens riktlinjer och att “Kulturförvaltningen/SSB ska kunna stå för värdskapet”. Det handlade alltså om en kulturdebatt som var svårt att benämna som något annat än mainstream. Efter händelserna i Hornstull så sticker det lite i ögonen.

Läs mer

Tobias Willstedt

Replik till kulturborgarrådet Roger Mogert

Stök och oro på bibliotek har återigen uppmärksammats på dagspressens debattsidor. Bibliotekspersonalens dåliga kontakt med beslutsfattare är ett problem menar BiS-medlemmen Mats Myrstener i denna replik till kulturborgarrådet Roger Mogert.

Roger Mogerts debattinlägg i SvD 12 oktober har debatterats livligt i pressen. Det innehåller en hel del goda synpunkter. Men i huvudfrågan: den om bråk och oroligheter på biblioteken, där väljer han att missuppfatta frågan i sak.

Jag har själv arbetat på bibliotek i nästan fyrtio år, och det är knappast vetgiriga och kunskapstörstande grabbar som Roger Mogert som biblioteket försöker mota ut. Nej sådana tas emot med öppna armar! Men när biblioteken hemsöks av individer och gäng vars enda syfte är att provocera och förstöra så måste man agera.

Problemen bör tas på allvar. På Kista bibliotek, för några år sedan valt till ”världens bästa folkbibliotek”, har man, som jag har förstått, stora problem med ordningen särskilt på kvällstid. Lösningen är naturligtvis att ha en vakt ständigt patrullerande på biblioteket. En fråga till Roger Mogert vore väl då: Är du beredd att skjuta till sådana pengar, så att Stockholms bibliotekarier kan få arbeta i en lugn och trygg arbetsmiljö i fortsättningen?

När folkbiblioteken någon gång förekommer i media, så är det nästan alltid med negativa förtecken. När bibliotekschefen Johanna Hansson i TV:s Opinion Live i samband med biblioteksmässan tvingades försvara bibliotekens mångsidiga arbete var det mot en närmast rabiat Janne Josefsson, som anklagat bibliotek för att framförallt ”bränna böcker”. Hade Josefsson vetat hur man arbetar på ett bibliotek så hade han naturligtvis förstått att gamla och utgallrade böcker tyvärr – måste brännas. Ett alternativ skulle väl annars kunna vara att gräva ner dom – på en böckernas kyrkogård i Göteborg!

Ett stort problem för oss bibliotekens förespråkare är den dåliga kontakt man har med beslutsfattande politiker. Från debattörer som Roger Mogert eller Janne Josefsson skulle man kunna önska större kunskap om vad biblioteken egentligen sysslar med, det är enormt mycket mera än att bara jaga bråkande ungdomar och bränna böcker!

Roger Mogert vill sedan göra en stor sak av ett nytt bibliotek i Östberga, ett område som varit utsatt för gängkriminalitet. Bra så, men det innebär väl att det gamla närliggande biblioteket i Örby skola läggs ner? Sedan jag flyttade till Stockholm 1976 har nog bara ETT riktigt nytt folkbibliotek skapats, det i Hammarby sjöstad. I övrigt har det byggts nytt där gammalt funnits, reparerats, ofta bra, men också lagts ner. Medborgarplatsens bibliotek (den största filialen) har varit stängt i ett år, och ska inte öppnas förrän 2020. Det är lite av en katastrof. Stockholms stadsbibliotek har idag ett fyrtiotal filialer, ungefär lika många som man hade 1985. Hur mycket har staden växt sedan dess?

Sedan jag började arbeta som bibliotekarie har personalen på min arbetsplats skurits ner med hälften. Och ändå gör vi i stort sett samma saker idag, något mer datoriserat förstås. Men med införande av New Public Management går anställda inom offentlig sektor, dit biblioteken hör, på knäna. Man kunde ju tycka att en rik kommun som Stockholm, med en av Sveriges lägsta kommunalskatter, skulle ha råd att satsa ytterligare lite mer på sin offentliga sektor? Nog skulle det gynna Stockholm som stad på längre sikt, eller hur? Hur många nya jobb skulle inte kunna skapas inom den offentliga sektorn?

När jag nu snart går i pension så är det med stor oro, och rätt stor besvikelse. Bibliotekspionjären Valfrid Palmgren menade att skola och bibliotek hör ihop. Idag saknar hälften av alla svenska skolor ett eget bibliotek. Hon talade om folkbildning, som väl många idag upplever som antikverat? Folkbiblioteken däremot, har blivit en sorts ”mädchen für alles”, en alltiallo som allt ska bestyra. Allt fler uppgifter har lagts på dess axlar, utan att några nya resurser skjutits till. Så kan det inte vara länge till. ”Meröppna bibliotek”, det vill säga bibliotek utan personal är enligt min mening inte lösningen.

Det är det personliga mötet i biblioteket, med en professionell bibliotekarie, en studievägledare, en folkbildare, en läsfrämjare, eller bara en medmänniska, som är lösningen. Många nya arbetstillfällen skulle också kunna skapas, inte minst för nyanlända ”nysvenskar”. (Allt för få bibliotekarier har utländsk bakgrund.) Biblioteket är redan ett ställe, tillsammans med kyrkan kanske det enda icke-kommersiella, där man lär sig svenska, lär sig om omvärlden, lär sig, framför allt, en hel del om sig själv. Eller bara roar sig för stunden.

Den debatten skulle jag önska att Roger Mogert ville ta tag i. Ordningsproblemen på biblioteken är nog det minsta problemet, sett i ett större perspektiv.

Mats Myrstener, snart pensionerad bibliotekarie och gammal BiS-medlem

Länkar:

”Krav på tysta bibliotek ofta främlingsfientliga” (Roger Mogert SVD)