Kategoriarkiv: Stockholm

Replik till kulturborgarrådet Roger Mogert

Stök och oro på bibliotek har återigen uppmärksammats på dagspressens debattsidor. Bibliotekspersonalens dåliga kontakt med beslutsfattare är ett problem menar BiS-medlemmen Mats Myrstener i denna replik till kulturborgarrådet Roger Mogert.

Roger Mogerts debattinlägg i SvD 12 oktober har debatterats livligt i pressen. Det innehåller en hel del goda synpunkter. Men i huvudfrågan: den om bråk och oroligheter på biblioteken, där väljer han att missuppfatta frågan i sak.

Jag har själv arbetat på bibliotek i nästan fyrtio år, och det är knappast vetgiriga och kunskapstörstande grabbar som Roger Mogert som biblioteket försöker mota ut. Nej sådana tas emot med öppna armar! Men när biblioteken hemsöks av individer och gäng vars enda syfte är att provocera och förstöra så måste man agera.

Problemen bör tas på allvar. På Kista bibliotek, för några år sedan valt till ”världens bästa folkbibliotek”, har man, som jag har förstått, stora problem med ordningen särskilt på kvällstid. Lösningen är naturligtvis att ha en vakt ständigt patrullerande på biblioteket. En fråga till Roger Mogert vore väl då: Är du beredd att skjuta till sådana pengar, så att Stockholms bibliotekarier kan få arbeta i en lugn och trygg arbetsmiljö i fortsättningen?

När folkbiblioteken någon gång förekommer i media, så är det nästan alltid med negativa förtecken. När bibliotekschefen Johanna Hansson i TV:s Opinion Live i samband med biblioteksmässan tvingades försvara bibliotekens mångsidiga arbete var det mot en närmast rabiat Janne Josefsson, som anklagat bibliotek för att framförallt ”bränna böcker”. Hade Josefsson vetat hur man arbetar på ett bibliotek så hade han naturligtvis förstått att gamla och utgallrade böcker tyvärr – måste brännas. Ett alternativ skulle väl annars kunna vara att gräva ner dom – på en böckernas kyrkogård i Göteborg!

Ett stort problem för oss bibliotekens förespråkare är den dåliga kontakt man har med beslutsfattande politiker. Från debattörer som Roger Mogert eller Janne Josefsson skulle man kunna önska större kunskap om vad biblioteken egentligen sysslar med, det är enormt mycket mera än att bara jaga bråkande ungdomar och bränna böcker!

Roger Mogert vill sedan göra en stor sak av ett nytt bibliotek i Östberga, ett område som varit utsatt för gängkriminalitet. Bra så, men det innebär väl att det gamla närliggande biblioteket i Örby skola läggs ner? Sedan jag flyttade till Stockholm 1976 har nog bara ETT riktigt nytt folkbibliotek skapats, det i Hammarby sjöstad. I övrigt har det byggts nytt där gammalt funnits, reparerats, ofta bra, men också lagts ner. Medborgarplatsens bibliotek (den största filialen) har varit stängt i ett år, och ska inte öppnas förrän 2020. Det är lite av en katastrof. Stockholms stadsbibliotek har idag ett fyrtiotal filialer, ungefär lika många som man hade 1985. Hur mycket har staden växt sedan dess?

Sedan jag började arbeta som bibliotekarie har personalen på min arbetsplats skurits ner med hälften. Och ändå gör vi i stort sett samma saker idag, något mer datoriserat förstås. Men med införande av New Public Management går anställda inom offentlig sektor, dit biblioteken hör, på knäna. Man kunde ju tycka att en rik kommun som Stockholm, med en av Sveriges lägsta kommunalskatter, skulle ha råd att satsa ytterligare lite mer på sin offentliga sektor? Nog skulle det gynna Stockholm som stad på längre sikt, eller hur? Hur många nya jobb skulle inte kunna skapas inom den offentliga sektorn?

När jag nu snart går i pension så är det med stor oro, och rätt stor besvikelse. Bibliotekspionjären Valfrid Palmgren menade att skola och bibliotek hör ihop. Idag saknar hälften av alla svenska skolor ett eget bibliotek. Hon talade om folkbildning, som väl många idag upplever som antikverat? Folkbiblioteken däremot, har blivit en sorts ”mädchen für alles”, en alltiallo som allt ska bestyra. Allt fler uppgifter har lagts på dess axlar, utan att några nya resurser skjutits till. Så kan det inte vara länge till. ”Meröppna bibliotek”, det vill säga bibliotek utan personal är enligt min mening inte lösningen.

Det är det personliga mötet i biblioteket, med en professionell bibliotekarie, en studievägledare, en folkbildare, en läsfrämjare, eller bara en medmänniska, som är lösningen. Många nya arbetstillfällen skulle också kunna skapas, inte minst för nyanlända ”nysvenskar”. (Allt för få bibliotekarier har utländsk bakgrund.) Biblioteket är redan ett ställe, tillsammans med kyrkan kanske det enda icke-kommersiella, där man lär sig svenska, lär sig om omvärlden, lär sig, framför allt, en hel del om sig själv. Eller bara roar sig för stunden.

Den debatten skulle jag önska att Roger Mogert ville ta tag i. Ordningsproblemen på biblioteken är nog det minsta problemet, sett i ett större perspektiv.

Mats Myrstener, snart pensionerad bibliotekarie och gammal BiS-medlem

Länkar:

”Krav på tysta bibliotek ofta främlingsfientliga” (Roger Mogert SVD)

Barn lånar mer, utom i Stockholm

I Metro 24 april läser jag att barn lånar dubbelt så mycket böcker ute i landet som i Stockholm. Det är boklån/invånare man mäter, inklusive e-böcker, och i Stockholm är siffran för alla åldrar nere i 4 volymer/person, Stockholms län, 4,5. Det är ungefär lika mycket som man hade på 1930-talet, och en kraftig tillbakagång sedan 1980-talet.

När det gäller barn 0-14 år (2012) är siffran 10 lån/inv i Stockholm, att jämföra med 20 per invånare i alla kommuner i Sverige!
 
Det finns alltså inga undanflykter för stockholmspolitikerna, det här är riktigt dåliga siffror! Felet är att man inte byggt ut stadsbiblioteket i takt med befolkningsökningen de senaste trettio åren, och dragit ner på att aktivt arbeta utåtriktat mot områden där läsningen är särskilt eftersatt. Det är en utbildningspolitisk fråga som borde beröra både skola och bibliotek, i skuggan av de katastrofala siffror vi ser vad gäller läsning och läsförståelse i alla tester idag.
 
Igår invigdes istället en ny stor köpgalleria vid Kungens kurva, efterfrågad av ingen. Varför, kan man fråga sig? Vad tänker politikerna på? (Medan ett topplag i damhandbollens Nacka tvingas spela allsvensk semifinal i en liten gymnastiksal, för idrottsplaner och -hallar saknas också.)
 
Stockholms kulturborgarråd skyller som vanligt ifrån sig i Metro: Hon anser enligt tidningen att alliansen gjort en ”historisk satsning” på biblioteken de senaste åtta åren.
 
Vad hon menar med ”historisk” framgår inte. ”Historiskt dålig?” Nej Madeleine, den historiska satsningen på folkbibliotek i Stockholm gjordes under den socialdemokratiska eran, på 1930-talet och efter andra världskriget. Stockholm var ett paradexempel på väl utbyggda folkbibliotek, i en stad som ändå växte rejält. Men många års skattesänkningar har åderlåtit systemet grundligt. Fortsätter det så kommer statligt och kommunalt finansierade och understödda folkbibliotek snart att vara ett minne blott.
 
Det är ungefär lika intelligent som att skylla skolans misslyckande på ”1970-talets flumskola”.
 
Argumenten kommer att upprepas i en papegojkör från alliansens politiker ända in på valdagen. Idag läser jag emellertid i Metro att alliansen redan förlorar väljare i Järfälla, Norrtälje och Huddinge. Fritt fall således, kanske finns det ändå hopp för framtiden?
 
Att satsa radikalt är att satsa på de grupper i samhället som idag inte läser alls, kanske inte ens har en egen dator. Ändå kan biblioteket inte låta bli t.ex. pensionärerna, som blir en allt friskare och efterfrågestark grupp. Och de välbärgade, som har råd att köpa böcker, är kanske inte alls intresserade av att läsa för sina barn. I läshänseende finns eftersatta barngrupper inom alla samhällsklasser. Det är ett verkligt dilemma, när bibliotekets resurser stadigt försämras.
 
Punktvis stöd med läsfrämjande åtgärder från statens sida hjälper knappast. Det behövs mycket mer planering än så. Kulturrådet har under alliansens tid förlorat allt inflytande och ersatts med en organisation av tekniker och byråkrater. Och Kungliga biblioteket har inte ens resurser för sin egen, nationellt bevarande, verksamhet.
 
Artisten Robyn sa i DN idag att hon var orolig för framtiden. Hon har framtidsångest och tror att vi är ”illa ute”. Allt pekar ju också mot det, men få verkar orka protestera längre. Vi får ett samhälle med allt fler ensamma, allt fler med psykiska problem. Jag har alltid trott på att biblioteket har en social funktion som mötesplats, att det är en av de allra viktigaste funktionerna i dagens datoriserade och individualistiska samhälle. Den funktionen är hotad och den kommer vi att få kämpa för. Det räcker inte inte med en ”bibliotekskiosk” här och där, som något ljushuvud föreslog i tidningen senast.
 
Mats Myrstener 
 
PS Artikeln i Metro bygger på en ny magisteruppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap, om skolbibliotekens betydelse för barns läsning, av Caroline Cassel West och Ann-Charlotte Knochenhauer.
 

Gamla och nya bibliotek i Stockholm

Stockholms läsesalong har återuppstått läser jag idag i Svenska Dagbladet. Det första biblioteket med det namnet var ett kommersiellt lånebibliotek grundat 1866 som först bara vände sig till kvinnor. Namnet upptogs igen 1971 när Läsesalongen i det nya Kulturhuset vid Sergels torg blev en filial till Stockholms stadsbibliotek. Idag ingår det bara, på gott och ont, som en del av kulturhusets hela stora administration, och har nog mist sin betydelse som centralpunkt för läsandet i Stockholms innerstad.

Den ”nya” läsesalongen (Läsesalongen Pilen) är inget kommunalt initiativ, utan en sammanslagning av två äldre bibliotek, det spanska kulturinstitutet Instituto Cervantes, och det tyska Goethe-institutets bibliotek. Läget är centralt, Bryggargatan 12A, en tvärgata till Vasagatan nära Stockholms centralstation. Namnet kommer av att här, i de nu rivna Klarakvarteren, en gång låg en känd litterär restaurang, där Nils Ferlin påstods ha dansat på bordet medan Evert Taube ackompanjerade på luta.

Man kan också påminna om att Finlandsinstitutet på David Bagares gata, nära Kungliga biblioteket, har ett fint bibliotek, som också lånar ut sina finska böcker på fjärrlån. Det finns alltså ett stort antal bibliotek inom tullarna i Stockholm, även om många av dem knappast är folkbibliotek.

1921, sju år innan stadsbibliotekets tillkomst, fanns 17 folkbibliotek i centrala Stockholm, plus det kommersiella Stockholms läsesalong, och Kungliga biblioteket, som före 1928 fortfarande kunde låna ur sin svenska samling till hemlån. Dessutom ett stort IOGT-bibliotek och en rad mindre specialbibliotek. Förmodligen fanns lika många biblioteksband/invånare i centrala Stockholm 1939 som det gör idag. Utlånen har visserligen ökat, men befolkningen ännu mer. Vi får väl tacka skattebetalarna i Spanien och Tyskland för den nya läsesalongen, i sann Europaanda.

När vi ikväll besökte det lilla tunnelbanebiblioteket vid Östermalmstorg så tänkte jag på att det kanske är tur att besökarna minskat så pass mycket till folkbiblioteken som statistiken visar på. Vid den bokrelease vi besökte var det kanske hundra personer i biblioteket, och då var det verkligen fullt. Skulle allmänheten VERKLIGEN upptäcka biblioteket så skulle trycket förmodligen bli så stort att man fick slå igen.

Jag tänker då på vad Bengt Holmström skrivit om hur Malmö fick sitt stadsbibliotek 1905. Det låg då på övervåningen i restaurang Tunneln, en av grundarna var stadens nykterhetsförening, lite komiskt med tanke på att det på restaurangen knappast serverades alkoholfria drycker. Styrelsen för biblioteket tvekade länge om man skulle göra reklam för sin verksamhet, så som man gjorde i föregångslandet Tyskland. Svaret blev tillslut nej, med motiveringen att det då skulle komma så mycket folk att de knappa resurserna knappast skulle räcka till.

Så kunde det låta då. Men det är ju över etthundra år sedan!

Mats Myrstener

Boklådor på Södermalm

Om några dagar startar årets bokrea. Sedan många år har jag intalat mig att inte falla för den lockande frestelsen att köpa några nya böcker eftersom hemmets bokhyllor redan dignar under minst dubbla rader med litteratur och annat som jag hittat på livets stig. Men det är inte lätt att hålla ett sådant löfte om man tar en promenad på Södermalm. Här finns åtminstone fyra bokhandlar som inte är knutna till Pocket shop eller Akademibokhandeln, bara det är fantastiskt. Dessutom fungerar dessa även som kulturella vattenhål med författarbesök och andra ibland lite aparta evenemang som varken behöver vara lönsamma, marknadsanpassade eller ingår i något projekt eller i någon festival.

S:t Pauls Bok- & Pappershandel har funnits i samma hus sedan 1888, den ligger i kanten av Mariatorget. Här finns en spännande blandning av udda litteratur varvat med bl.a. vackra japanska kort och polska pappersklipp som man kan ha i fönstret istället för gardiner. Anneli Ljung Nordenskiöld som är den nuvarande ägaren värnar speciellt om den ”närproducerade” litteraturen när det gäller författarbesök m.m. (se tidningen Södermalmsnytt 22 februari 2014 där den uppmärksammades).

Några kvarter bort på Götgatan ligger Söderbokhandeln som är en av Stockholms mest välsorterade bokhandlar. I bakgrunden spelas ofta stillsam jazz vilket gör att man lugn och fokuserad känner sig välkommen att botanisera bland alla intressanta böcker. Här får man stanna länge och bläddra och känna på böckerna utan att personalen blir irriterad. På Söderbokhandeln är det tätt mellan olika litterära evenemang och ofta bjuds det då på ett glas vin. Konceptet liknar det som finns på den legendariska bokhandeln Shakespeare & Company i Paris startad av Sylvia Beach, Beach som 1922  hade modet att ge ut James Joyces märkvärdiga roman Ulysses. Varje måndag har de bokprat med vin och ibland även ost.

Har man vägarna till Dublin rekommenderar jag ett besök på The Winding Stair Book shop & Restaurant. En förvirrat bohemisk miljö med goda soppor som man sent glömmer i ett land med ovanligt många nobelpristagare i litteratur.

Ett nyförvärv i skaran av intressanta boklådor som jag nyss läste om är Aspuddens bokhandel väster om city, som bjuder på såväl författarbesök som mat, trångt men trevligt.

Så passa på att njuta av mångfalden av bokhandlare och bokantikvariat som ännu finns, men blivit mycket färre sedan jag flyttade till Stockholm 1976. I dessa pågår alltjämt den spontana diskussionen face-to-face kring litteratur och kultur, i nära boksamtal med författaren, som aldrig kan ersättas av Adlibris eller Amazon.

Annsofi Lindberg

Bild

Nytt barnpalats i Stockholm

Det är gamla ärevördiga Riksarkivet på Riddarholmen, som alla som kommer med tåg söderifrån inte kan undgå att se strax innan man (förhoppningsvis i tid) anländer till Sthlm Central.
Huset är nu renoverat invändigt och har blivit ett allaktivitetshus för barn, där man kan läsa böcker, skapa i lera och färg, se på film, experimentera med ljud mm. Sammanlagt finns 33 olika rum med olika aktiviteter. SvD:s testpanel gav huset högsta betyg i dagens tidning.
Det enda tråkiga är att inträdet inte är gratis (120:-). Därmed går man miste om många barn som skulle behövt den här sortens kulturinspiration. Det är väl snart bara biblioteket och kyrkan som är gratis att gå in i, men det har jag visst sagt förut.
Mats Myrstener