Kategoriarkiv: språk

Tack för allt, faster Rut

I fredags var vi i Älvdalen och tog ett sista farväl av min färgstarka faster Rut ”Puck” Olsson. Med henne försvann en av de största entusiasterna för dialektundervisning i folkskolan, något som i framtiden säkert kommer att betraktas som både retro och vintage.

Rut kom 1953 från Järvsö till Älvdalen för att undervisa som speciallärare. Det var på den tiden man fortfarande talade dialekt på landet, och älvdalsmålet anses vara en av Sveriges äldsta dialekter, totalt obegriplig för en utomstående.

Hon märkte snart att hon måste lära sig älvdalska om hon skulle kunna förstå eleverna. I Språktidningen 2011 berättade hon hur det gick till: hon började diskutera med barnen om vad saker hette på olika dialekter, t.ex. spindelnät, Vôrgava på hälsingemål, Dyörgnet på älvdalska, eller sädesärla, kokerella på järvsömål, takessl på älvdalska. Sen ljög hon lite och sa att hon tyckte att barnens språk var finare än hennes, och sedan lärde hon sig älvdalska som en infödd. Det blåste nya pedagogiska vindar genom Sverige, det var inte längre så att barn som talade tornedalsfinska i den svenska skolan fick stryk med riset, som Gunnar Kieri skrivit om. Eller så var bara Rut en ovanligt radikal lärare.

1987 i Spanien på en turistresa satte hon sig att skriva en saga om en mormor och en katt på älvdalska, en dialekt som inte har något skriftspråk. ”Mumunes masse” blev snart en verklig folkrörelse, och 2011 var den översatt till 44 olika dialekter, ”Kattkalln hännars mormora” fick den heta på skelleftebondska, översatt av språkgeniet André Östlund. ”Mårmåras missa” heter den på Moramål, Thomas Görling i Uddevalla kallade den ”Mormors pissekatt”. Men i många delar av landet, t.ex. Orsa eller Luleå väckte översättningen en sådan språkstrid att Rut höll på förfäras. Att skapa ett skriftspråk ur något som tidigare bara varit vokalt var minnsann inte så lätt som hon trott.

Språkforskare anser idag boken vara en guldgruva, eftersom samma text ordagrant kan jämföras från dialekt till dialekt, Rut såg till att det stämde ord för ord, och att den nya författaren (översättaren) inte tog sig för stora friheter. För detta fick hon ett fint pris av Gustav Adolfs akademien i Uppsala 2012.

Min faster Rut hann göra många andra saker under sitt 83-åriga liv. Hon sjöng som ung vokalist i flera orkestrar och gjorde skivor med framförallt barnvisor. Hon var senare ordförande i kulturnämnden i Älvdalen, mycket politiskt aktiv, och initierade det stora porfyrmuseet, den speciella bergart som bara finns i Älvdalen. Musikfabrikören Hagström ömmade hon starkt för, liksom Bingsjöstämman och Vasaloppet i Mora.

Man kan väl säga att hon var världsberömd i hela Älvdalen, ja ända ner till Mora, och det är inte så illa. Från dialektforskarna lär hon också få ett stort tack. Och min familj har mist en av sina färgstarkaste och envisaste personligheter.

För övrigt kan sägas att Älvdalen nog också har en av Sveriges ståtligaste biblioteksbyggnader, i det gamla nationalromantiska tingshuset från 1913, byggt i hög Anders Zorn-stil. Imponerande, både utanpå och inuti.

Mats Myrstener

Image

http://spraktidningen.se/artiklar/2011/03/katt-med-ovanligt-manga-mal-i-mun

http://www.ulumdalska.se/artiklar/kontributorer/rut-puck-olsson/

Om maskinöversättning och bibliotek

Möjligen kan detta ses som ett blygsamt bidrag till Digidel-kampanjen.

Foto: Silversprite (BY-NC-ND)

Foto: Silversprite (BY-NC-ND)

Tidigare i år lanserade Svensk Biblioteksförening sin nya webbplats. Ett stort lyft, bort från den gamla frames-fällan. Blicken drogs till rullgardinsmenyn uppe till vänster. Vad många språk! Hade de översatt sajten även till baskiska, koreanska och haitisk kreol? Nä. En titt under motorhuven visar att det är Google Translate som arbetar inkognito. Jag testade med språk jag behärskar. Fnissade lite.

  • Biblioteksbladet heter saker som: Library Data Sheet eller Libraries Blade (en), Kirjastoterä (fi) och BibliothekKlinge (ty).
  • Beskrivningen av föreningen som ”en ideell, partipolitiskt obunden och fri aktör” blir på tyska en aningen osedlig rotvälska: ”Schwedisch Library Association ist eine gemeinnützige, nicht-politische und kostenlosen Player.”
  • ”Råd och grupper” blir på engelska ”Advice and groups”.
  • Ett vanligt krux är att enstaka termer förblir oöversatta: ”Create public opinion and spreading knowledge about Swedish biblioteksväsende”
  • Den mycket viktiga länken ”Kontakt” får på engelska texten ”Plug” och på tyska ”Stecker”.
  • Den viktiga undersidan ”Om föreningen” får rubriken ”If the association”.

Exemplen kunde vara fler. Allt är liksom helt korrekt även där det är fel. Observera att översättningarna kan variera över tid, allteftersom Google Translate lär sig. Det här är alltså dels en fristående tjänst under Googles egen domän, dels en (gratis) tjänst att integrera på webbplatser, vilket möjliggör en kvick översättning av det befintliga innehållet, ”på plats”.

Men Biblioteksföreningen är inte problemet.

De är bara ett färskt exempel. Föreningens främsta målgrupp är antagligen informationskompetent nog att garva åt konstigheterna. Och Google Translate är bra för att skaffa sig en överblick, inhämta andemeningen. Jag använder det själv i researchsammanhang och häpnar ofta hur bra det funkar.

Problemet är när avsändare vars information inte får tolkas fel förlitar sig på tjänsten – och särskilt om de inte meddelar att det rör sig om en maskinöversättning.

Kommunwebbplatser verkar utgöra ett helt spektrum av lösningar. En del har bara svensk information. Vissa har människoskapade sidor på engelska och andra språk. Somliga använder endast Google Translate på hela webbplatsen, medan åter övriga kombinerar människoskrivna sidor med maskinöversättning som ett slags bonus. Flera anger tydligt att de inte tar ansvar för översättningens korrekthet. Och se till exempel hur några skånska kommuner resonerade våren 2010.

Är biblioteken avsändare vars information ska vara vederhäftig och korrekt?

Klart de är. Vad betyder det då om deras sidor ingår i en kommunwebbplats som förlitar sig på en slirande automatöversättning? Duger ”en okej överblick” för användaren som kanske är ny i landet och håller på att sätta sig in i samhälle och språk? Är det bättre att ha någorlunda begriplig text på massor av språk eller kvalitetsgranskad på något enstaka språk?

Finns det månne något bibliotek som fått för sig den crazy idén att bädda in översättningsverkyget i sin OPAC? Skulle någon våga presentera det som en tillgänglighetsförbättring trots att det helt säkert stökar till auktoriserade titelöversättningar och ämnesord m.m.? (Rekommenderar ej, men det vore onekligen intressant att se i praktiken!)

Företaget Funka lät tillsammans med Språkrådet undersöka myndigheters och kommuners användande av Google Translate på webbplatserna. Ett slutseminarium hölls i början av 2011. Två slutsatser i korthet (läs mer hos Funka):

  • Integrera inte automatiska maskinöversättningsverktyg på webbplatser.
  • Översätt inte viktig samhällsinformation via Google Translate.

Jag är inte övertygad om första punktens giltighet i precis alla sammanhang. Punkt två däremot, defintitivt. Biblioteken måste själva fundera kring (och förmedla) hur samhällsviktig deras information är. Kanske härja lite med dem som bestämmer och säga vilka lösningar som duger och inte. Information och språk är ju ändå bibliotekens specialitet.

Kanske borde man även plugga vår kostenlosen Player och be dem förtydliga vem som är deras översättare.

Kalle Laajala