Kategoriarkiv: solidaritet

Varför är det så tyst på biblioteket?

Hörde miljöminister Ek slingra sig som värsta Åkervinda i ekot i morse angående vargjakten. Men vad hon sa kan kort sammanfattas som så, att om inte Sverige snabbt anpassar sig efter EU-reglerna i frågan, så är risken att EU kommer att ta över beslutsrätten över den svenska vargjakten. Det kan alltså gå med vargfrågan som med Grekland och Italien, demokratiskt valda företrädare eller fattade beslut slängs på historiens sopphög och överstatliga tvångsåtgärder införs. Tidigare talades det mycket om EUs demokratiska underskott, nu tycks man istället ha en allvarlig kris på grund av ett demokratiskt överskott, som snabbt måste avvecklas.

Dessvärre är detta inte bara ett problem på EU-nivå, utan det har blivit ett smygande gift som spritt sig i hela samhället. I den stolta formuleringen i vår grundlag om att ”alla makt utgår från folket” tycks ordet utgå fått en ny betydelse, mer som i ”utgånget datum.” Istället har vi fått illusionen om valfrihet.

Ser fram emot den dag då valfrihet ändrar betydelse och står för friheten att slippa välja elbolag, tågentreprenör, vårdgivare, pensionsfonder, etc. Val som gör mig ansvarig för konsekvenser och problem som jag inte rimligen kunnat ta ställning till, men där jag får ”skylla mig själv”.

Denna förödande ideologi, det elfte budet, som min son ironiskt kallade det på 90-talet, ”Tänk på dig själv och skit i andra” predikas nu från maktens blånande höjder i termer av frihet, lönsamhet, marknadsanpassning, konkurrens och effektivitet. För den offentliga sektorn är konsekvenserna förödande, säg Carema det räcker. Tidningarna, nu även de borgerliga fylls av rapporter och artiklar som visar på det ur välfärdssamhällets synpunkt ineffektiva, oekonomiska och omänskliga i denna utveckling, så förhoppningsvis har det snart dragits så många gånger i nödbromsen att tåget stannar och backar in på ett nytt spår.

Men för att för att detta ska ske måste tystnaden bland offentliganställda brytas, fler måste våga stå upp, organisera sig och ta striden mot de ökande klyftorna, den tilltagande orättvisan och den minskande demokratin på snart sagt alla områden, som marknadstänkandet som överideologi leder till.

Givetvis gäller detta även biblioteksvärlden. Alla dessa vackra ord om biblioteket som ett värn för yttrandefriheten, en arena för demokratin med uppdrag att motverka klyftor och garant för fri och jämlik tillgång till information, inte är de trovärdiga om de inte innefattar även biblioteket själv.

Det har blivit så förlamande tyst på biblioteken. Att det inte är hälsan som tiger still har visat sig i undersökningar vid flera av våra största bibliotek. Det finns i dag en enorm brist på civilkurage på alla nivåer. Det finns en stor rädsla som brer ut sig inom alla offentliga verksamheter, inom det privata har den väl alltid funnits, en rädsla för att säga ifrån, att protestera, att uppfattas som obekväm, förändringsobenägen, illojal och avvikande. Vad är man rädd för? Jag har frågat många men får bara diffusa svar och anar en uppgivenhet inför den radikala maktförskjutning som skett inom arbetslivet. Tidigare har problem på arbetsplatser ofta diskuterats i termer av dåligt ledarskap och bristande resurser, nu är budskapet att mår du inte bra, inte trivs, vill förändra eller på något sätt inte ”klarar jobbet” så är det ditt eget fel, du är en förlorare och bör helst försvinna eller åtminstone straffas med dålig löneutveckling. Systemet med individuella löner är ett sataniskt instrument för att kunna härska genom att splittra. Det är förnedrande för såväl arbetsgivare som arbetstagare då det bygger på en människosyn som motverkar solidaritet och samarbete och uppmuntrar egoism och ögontjäneri.

Man vågar inte protestera när man anser något vara fel då filosofin nu är , att det gäller att gilla läget. Exempelvis har Stockholms kulturborgarråd sagt rent ut i pressen att bibliotekspersonalen är förändringsobenägen och borde se sig om efter annat jobb om de inte anpassar sig . Vart det leder kan man läsa sig till i Barbara Ehrenreichs skrämmande bok ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Läste också nyligen en liten anspråkslös bok om att organisera sig och göra motstånd, ”Hopsnackat. Folkrörelse på arbetsplatsen” och inser hur långt bort från 70-talets protesterande och strejkande vi kommit. Göran Greider menar i sin bok ”Det finns en väg ut ur det här samhället” att en ny vänster måste ha sitt ursprung och organiseras utifrån arbetsplatserna. Det känns inte så hoppfullt idag när vi tycks vara åter på ruta ett. Men plötsligt händer det…………

Ingrid Atlestam

ps detta är en del av enartikel som jag sliter med till nästa nummer av bis, så tacksam för alla synpunkter. Bryt tystnaden!

Solidaritet eller egoism?

Till sist, vad önskar du dig mest just nu?
– Att solidariteten i stort och smått besegrar egoismen.
(Håkan Juholt påpassligt närvarande på bokmässan i Göteborg. Däremot såg vi inte till kulturministern vad jag kunde se på TV. Men hon kanske var där ändå, hoppas kan man ju alltid. Eller det kanske var för lite underhållning?)
källa: Aftonbladet dags dato
Mats Myrstener

Valvånda och Mindfullness

Min bror i Skellefteå, en f.d. trotskist, surgubbe och ett riktigt sanningsvittne, ringde och ondgjorde sig över de evinnerliga valundersökningarna som nu kommer en om dagen. Rena hjärntvätten tyckte han. Samma journalister som skriver om dessa undersökningar i stort uppslagna artiklar, är själva med och utformar dem, påstår han. Men man får aldrig veta hur många som avstått att svara?
Det är säkert bara konspirationsteorier, men faktum är att jag t.o.m. under mina Mindfullnessövningar numera ser statsministerns snälla och förstående babyface lysa mot mig med pannan i djupa, snälla bekymrade veck. Den hjärntvätten har Alliansen fixat bra. Nu syns han över hela Stockholm också, uppfodrande fråga: Vem vill Du ha som statsminister på söndag?
Göran Hägglund påstås, tillsammans med Gudrun Schyman, vara den bästa bloggaren i Alliansen. Kd:s valaffisch där Hägglund argt stirrar en hyena i ögonen är ruskigt rolig. Men budskapet: För ett mänskligare Sverige? Nja … ?
(Får mig att tänka på Brasses djurlåda. Minns ni? En struts, en hyena, en gorilla och Göran Hägglund. Och vilken av dom ska bort?)
Och lustigkurren Peter Settman hade beställt en egen SIFO-undersökning: Vilken av partiledarna ville väljarna ha som barnvakt?
Inte överraskande vann den enda av ledarna som ser ut som en sturig lettisk barnflicka. Undrar om man får RUT-avdrag för henne oxå?
Nu lovar jag att inte skriva mer om partiledarna på ett tag. Jag respekterar, till skillnad från dagstidnigarna, att väljarna/läsarna själva får bilda sig en uppfattning om partierna. I vissa länder är valundersökningar förbjudna sista veckan före valet. Mona et consortes hade nog önskat att så varit fallet i Svedala oxå? Nu hamrar Alliansens och valundersökningarnas kopparslagare in budskapet i tidningar och television dag och natt: Mindre skatter, mindre skatter, mindre skatter …
Folkpartiet är förutom vänstern det enda parti mig veterligt som nämnt folkbiblioteken (ska vara Hägglunds blogg möjligtvis, har inte kollat)? Kulturborgarrådet i Stockholm säger därför att hon vill ha Sveriges modernaste stadsbibliotek i Stockholm. Jaha? Men när ett nytt modernt stadsbibliotek skulle byggas, bredvid muséet från 1928, då sa samma borgarråd nej.
Tomma tunnor skramlar mest som bekant.
(Jag menar inte att inte den innovativa biblioteksper-
sonalen i Stockholm kommer att fortsätta utveckla verksamheten, om man orkar, som man t.ex. gjort med de trevliga små t-banebiblioteken. Men det som verkligen skulle gjort skillnad, ett nytt modernt huvudbibliotek…)
Nej det där med sänkta skatter och bibehållen välfärd för alla, det går inte ihop för mig. Sorry:(
Jag kommer nog att behöva mina Mindfullnessövningar efter valet också.
Mats Myrstener

Kritik av det cyniska förnuftet

Ibland vacklar min tro på Svenska dagbladet, särskilt när jag läser ledarsidan.
Ledarskribenterna där verkar ofta knappt ha gått ur gymnasiet. En av dom yngsta skrev i somras att hon minsann tyckte att en arbetslös stockholmare som erbjöds jobb i Dorotea, skulle tvingas att ta jobbet, eller mista sin ersättning.
Jag mejlade henne en fråga, om en ensam mamma med två barn, en utbildad medelålders bibliotekarie från Stockholm eller Göteborg, skulle tvingas ta säg ett städjobb i Dorotea? Eller om hon själv, den unga ledarskribenten, skulle ta ett sånt jobb om hon var arbetslös? (Inget ont om Doroteas städpersonal för övrigt.) Men jag fick inget svar.
Idag skriver en annan gökunge på ledarsidan, Johan Folin, apropå boken Jämlikhetsanden, som tidigare kommenterats i denna blogg. Timbro har lagom till valet gett ut en engelsk motskrift, Jämlikhetsbluffen. Där hävdas bl.a. att det vore bättre att placera den fattigaste femtedelen av jordens befolkning på en öde ö. Den skulle nog bli lyckligare då? (Andemeningen är väl att allt går att bevisa med statistik. Som att fetma, eller för mycket rökning är en klassfråga, vilket Folin inte heller tror på.)

Det enklaste vore väl, med Folins svårförståeliga logik, att låta denna fattiga femtedel få ett nackskott med en gång, så slapp dom drunkna på sin ö. Det vore nog ”lyckligare”, och mycket billigare, både för dom och oss som sedan slipper bekymret med den ”överflödiga femtedelen”, eller hur Johan?
Hela resonemanget i Jämlikhetsanden, förutom en uppsjö välgrundad statistik, bygger ju på att man förstår vad ordet solidaritet innebär? Och en viss förmåga till vanlig mänsklig empati? Man undrar vilka skolor de unga ledarskribenterna har gått där man missat sådana även för politiker väsentliga ord?
Mats Myrstener

Solidaritet med Sydafrika

”Begreppet Solidaritet är numera utgallarat ur den politiska retoriken och öppnar associationsbanor till 60-talets radikalism. Som bokens titel anger ser Thörn också solidaritet som ett centralt begrepp för att förstå antiapartheidrörelsen. Manifestationer och engagemang byggde på en känsla av samhörighet.”
Historieprofessor Kim Salomon recenserar Håkan Thörns bok Solidaritetens betydelse. Kampen mot apartheid i Sydafrika och framväxten av det globala civilsamhället. (Atlas).
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/solidariteten-blev-sydafrikas-raddning_4907075.svd