Kategorier
socialism

Socialistiskt Forum 2011

Lördag 19 november hölls för tionde året i rad Socialistiskt Forum på ABF-huset i Stockholm. Under en dag är hela huset fullt med föreläsningar, workshops, filmvisningar, teater, bokbord och musik som allt ämnar till att föra vår progressiva politik framåt. BiS var givetvis där och min magkänsla var att det var mer folk i huset än det någonsin varit innan. Trots hård blåst från höger finns det fortfarande ett stort intresse för socialistisk idédebatt.

Själv så hann jag med att gå på ett par seminarier under dagen. Ett av dem var ett Idésamtal om demokrati med socialdemokraterna Bengt Göransson och Lena Sommestad, Mattias Svensson från nyliberala magasinet Neo och Jesper Nilsson från vänsterradikala tankesmedjan Konflikt. Många ämnen kom upp men givetvis var frågan om valfrihet i välfärden brännande i efterdyningarna av skandalerna hos vårdkapitalisterna Carema. Panelen var alla ense om problematiken i vår nuvarande ordning även om Mattias Svensson ändå försökte frammana en bild av den gode entreprenören, närmast en hjälte, som utvecklar välfärden och bara kan existera om vi öppnar det offentliga för privat drift. Valfriheten är inom vård och skola är ju en förutsättning för att denne hjälte skall få finnas – Bengt Göransson kontrade dock med att det inte går att reducera stora kollektiva frågor till den enskildes val. Vad gäller skola och vård är det så pass viktiga frågor att alla måste få vara med att välja och påverka utvecklingen – nu frånsäger vi oss den möjligheten genom att släppa in välfärdskapitalister och reducera allt till val på individnivå. Skolan är inte enbart till för den enskilde – den har en samhällsuppgift.

Det som var uppfriskande med panelsamtalet om demokrati var att samtliga verkade tro på politikens möjligheter – det går att välja och prioritera och tillsammans skapa ett bra samhälle.

En hinner ju inte gå på alla seminarier på en dag och framförallt har ju inte alla intresserade möjligheten att komma till ABF-huset. Men nu är det ju så bra ordnat att ABF har ABF-live där ett urval av de största seminarierna är filmade och upplagda. Ta en titt här. Tyvärr har inte idésamtalet om demokrati blivit upplagt i detta nu när jag skriver detta, men förhoppningsvis kommer det att ske senare då det fanns flera intressanta trådar att nysta i utöver valfrihetsfrågan.

Tobias Willstedt

Kategorier
arbetarrörelsen feminism socialism

Framtiden i våra händer?

”Har dagens feministiska och vänsterprogressiva rörelser förlorat förmågan att föreställa sig en framtid bortom kapitalismens och könets principer? Hur kan radikala politiska projekt göra motstånd mot de maktstrukturer som de samtidigt är en del av? Utifrån vilka positioner kan kollektiva visioner formuleras?
I Att vinna framtiden åter diskuterar Wendy Brown politiska former bortom den melankoli och brist på revolutionära horisonter som har kommit över såväl feminismen som vänstern i stort. (Bokförlag: Atlas)”

Kategorier
kulturdebatt kulturpolitik liberalism socialism valrörelsen

Tankesmedjorna drabbar samman på Orionteatern

Sugen på politisk debatt men trött på valrörelsens tragglande om rut, fastighetsskatter och arbetslinjen? Den 6 september möttes två utvalda lag från tankesmedjorna Timbro och Det Osynliga på Orionteatern för att debattera kulturpolitik. Timbro är ju som bekant den mest etablerade högertankesmedjan i Sverige. Det Osynliga bildades ursprungligen som en motreaktion till Alliansens kulturutredning och består av några av vänstersveriges mest kända journalister och tänkare. Utgångspunkten var inte partipolitik utan ideologi och de två lagen drabbade samman i tre akter med titlarna frihet, jämlikhet och broderskap. Uppfriskande att höra några av Sveriges skarpaste politiska debattörer med en politisk vision som vågar blicka mot horisonten snarare än mot valet 19 september. Här är listan på de som deltog:
Timbro:
Håkan Tibell
Maria Rankka
Fredrik Johansson
Johan Norberg
Karin Olsson
Jasenko Selimovic
Per Svensson
Sanna Rayman
Dilsa Demirbag Sten

Det Osynliga:
Stina Oscarson
Daniel Suhonen
Åsa Linderborg
Erik Uddenberg
Anita Goldman
Stefan Jonsson
Nina Björk
Jacob Hirdwall
Björn Elmbrant

Jag tyckte den här debatten var rätt så kul att se. Om ni också vill se den så finns hela det 2 timmar långa spektaklet att beskåda på fantastiska SvtPlay. Kolla här!

Tobias Willstedt

Kategorier
socialism

Var Jesus socialist?

Det tycker t.ex. Hugo Chávez, som menar att han är den ”störste socialisten i världshistorien”. Hur som helst, det brittiska vänsterförlaget Verso har gett ut en liten idéhistorisk skriftserie kallad ”Revolutions”, där man presenterar socialistiska tankegångar hos ett antal prominenta och omdiskuterade personer som Mao Zedong, Robespierre, Thomas Jeffersson som skrev den amerikanska självständighetsförklaringen, Ho Chi Minh, de brittiska 1600-talssocialisterna Levellers, Leo Trotskij, och alltså – Jesus.
Terry Eagleton, känd brittisk vänsterskribent, skriver om Jesus och citerar bl.a. hans uttalande: ”Tro inte att jag kommit till denna världen för att bringa fred. Jag har kommit med svärd.” Nog så revolutionärt, eller hur?
Mats Myrstener

Kategorier
boktips socialism

Barbari, inte socialism

”Först när
det sista trädet huggits ner,
den sista floden förgiftats,
den sista fisken fångats
kommer ni att förstå
att man inte kan äta pengar!”

– Cree spådom

”Socialism eller undergång i barbari”

– Rosa Luxemburg, Vad vill Spartakusförbundet

Tänk er en värld där nästintill alla djur är utrotade, naturen död och täckt av aska och där människorna slåss över de smulor som finns kvar. Det är den dystra värld som författaren Cormac McCarthy väcker till liv i sin förträffliga bok Vägen.
Boken handlar om en far och hans son som kämpar sig fram genom ett kallt, grått landskap där varje dag är en kamp för överlevnad. Man kan verkligen känna hur de spruckna skorna läcker in vatten och hur magarna gnyr efter mat. En hittad Cola-burk är en gudsgåva och ett gömt lager med konserver är paradiset.
Målet för dem är att ta sig söderut och nå havet. Men det är inte bara hungern och kölden de har att stå ut med utan även kringdrivande gäng av människor som hänfallit åt kannibalism. Ingen går att lita på och kärleken mellan pojken och hans pappa är den enda ljuspunkten i allt det dystra.

Denna dystopi upplever jag vara en variant av det barbari som Rosa Luxemburg en gång talade om, inte ett organiserat barbari som nazismen eller första världskriget (som hon i första hand avsåg) utan ett desperat barbari som växt fram i ruinerna efter ett kapitalistiskt system som förtärt sig självt. En desperation som springer ur faktumet att klasskampen förlorats en gång för alla och arbetarrörelsen misslyckats. Begrepp som jämlikhet, socialism och solidaritet är utraderade och kvar finns bara det nakna och råa allas krig mot alla. Läs boken, som rent stilmässigt är en fröjd att läsa, och se filmen. Trailer finns nedan. Låt oss alla kämpa för att denna kalla dystopi inte förverkligas.

Kristian Schultz