Kategori: skolpolitik

Kategorier
invandrare skolan skolpolitik universitet utbildning

Segregerad utbildning

Jag läser i Dagens Etc 17/12 att få med utomeuropeisk bakgrund påbörjar en högskoleutbildning i Sverige. Bara en procent av studenterna 2012/2013 hade bakgrund i Sydamerika och bara två procent i Afrika.

I Zahra Bayatis avhandling ”Den Andre” pekas på diskrimineringen inom utbildningen, t.ex. att studenter med ursprung i andra länder exkluderas och diskrimineras på lärarutbildningarna i Sverige. Studielitteraturen är eurocentrisk, studenternas bakgrund, språk och erfarenheter tas inte tillvara i undervisningen. Segregationen pågår tyvärr från grundskolan till universiteten.

Författaren Tobias Hübinette, som själv är adopterad, anser att lärarkåren är allt för homogen, och inte gärna tar till sig nytänkande. Det fria skolvalet har förvärrat situationen. Ansvaret har lagts över från samhället, till individen.

I tidskriften Fokus skriver ekonomen Klas Eklund om utrikes födda unga mäns svårighet att komma in på universitet och arbetsmarknad. De riskerar att bli ”tredubbelt ratade”: i skolan, på arbetsmarknaden, och socialt.

Det finns dock ett litet hopp menar Tobias Hübinette. Trots att skolan och samhället fortfarande har stora klassklyftor så har många ungdomar från arbetarklassen fått göra en klassresa sedan 1950-talet. Det var skolans och universitetens utbyggnad efter kriget 1945 som möjliggjorde detta. Av det kan vi lära oss en hel del, menar han.

Möjligheterna finns. Det är bara att börja satsa. Och hur är det på biblioteken?

(Läs också detta inlägg där professor Martin Ingvar dömer ut den svenska skolan för att man satsar alldeles för lite på läsning.)

Mats Myrstener

Kategorier
skolan Skolbibliotek skolpolitik

The question of better school-libraries has to be raised in the 2014 election

In Sweden, schools and libraries historically have always been together. Today many schools don’t have libraries. It is a political question that has to be raised.

Sweden is (together with Chile) the country that has privatized most of its public sector in recent years, ranging from schools and hospitals, to kindergartens and elder care.

Many of these private schools are in Sweden called “free-schools”. They are run for example by private corporations, foundations, religious groups or as cooperatives. Many of them lack libraries, school yards, eating- and gym facilities. The teachers often lack the proper education. For the public libraries the free-schools are a problem. They use the facilities of the public sector, to save money, in a more or less parasitical way.

Together with the decline of many public schools in recent years, school results are falling. In the PISA survey, Sweden dropped last year from top to bottom of the EU countries. 23 per cent of all kids leaving Swedish primary schools after nine years have trouble with reading and writing. The results in reading and understanding text is especially troubling. Both public and private schools are part of the decline.

Without school-libraries there will be no free books for students that lack the economic resources. The Internet is not sufficient for a student to learn reading and writing. Without school-libraries, the schools lack an intellectual meeting place, and a perfect place for the children to spend study hours and to improve their reading. For the knowledge of reading and writing, books are essential.

This has to be raised as an important question in the 2014 parlamentary and regional elections in Sweden. The question of falling school results will be strongly debated, but as important is the question of the school-libraries. Today, 43 percent of the primary schools in Sweden don’t have a library. All political parties should consider this. The public libraries of today cannot, and have not the resources to take over the role of the school-libraries.

Mats Myrstener 

Kategorier
barn och läsning läsvanor skolan skolpolitik

Högläsning för barn

Idag skriver SvD:s Jesper Sundén om högläsning för barn i tidningen. Han hävdar att det för trettio år sedan (ca 1983 alltså) förekom i 80 procent av alla familjer. Idag är siffran 35, enligt en undersökning från Läsrörelsen och Junibacken.

Varför? På 1980-talet levde vi fortfarande i en litterär kulturtradition, där biblioteken var en viktig del av traditionen. Samhället var mer homogent, invandringspolitiken syftade till integrering, inte segregering. Skolväsendet var fortfarande inte kommunaliserat och privatiserat. Sverige stod kanske välfärdsmässigt, på sin topp.

Idag är det alltså inte så. Man kan hävda att det går lika bra att högläsa från en ipod, läsplatta eller en laptop. Men att föräldrar (helst båda föräldrarna) läser riktiga böcker med sina små barn, bläddrar och ser på bilderna, det är nog en av grunderna till bra läsförståelse, ett utvecklat eget språk och en bra start i livet, på flera olika plan. Man behöver inte vara särskilt kulturkonservativ för att tycka att det inte finns ett bättre sätt att bygga upp en bra relation med ett barn än att gemensamt läsa en bilderbok före läggdags.

Våra barnbibliotekarier gör allt vad de kan för att understryka detta faktum, men politikernas besparingar hotar deras arbete, och nu börjar vi se resultaten. Det behövs t.ex. många fler barnböcker på invandrarspråk, men politikerna förstår inte detta, och vägrar skjuta till extra pengar. Det gynnar bara ett ännu mer segregerat och mer odemokratiskt och kulturfattigt samhälle. Tillsammans med de dåliga siffrorna för den svenska skolan är det en tickande bomb, en skol- och utbildningspolitisk katastrof.

Mats Myrstener

Kategorier
skolan skolpolitik

Svensk skola i fritt fall

Igår (28 mars) hörde jag en svensk språkprofessor fullständigt massakrera den svenska skolan på bästa sändningstid. Det var den värsta utskåpning jag hört på TV-aktuellt på länge. Ett antal professorer har gått ut i en förödande gemensam kritik av den svenska skolan av idag. Främst är det friskolornas vinstuttag, som delvis går till riskkapitalbolag som man kritiserar, därefter den segregering i fattiga och rika som följt av skolornas kommunaliserande, och nu de snabba privatiseringarna. Det leder också till sämre skolresultat generellt, och det har skett successivt sedan 1980-talet menade professorn. Idag är situationen katastrofal i många kommuner och stadsdelar. I ”fritt fall”.

Det märkliga, avslutade han, är att nästan inga politiker reagerar längre. Mig veterligt är det väl bara Vänsterpartiet som gått ut och kritiserat vinstuttaget i de svenska friskolorna. Sverige är också det enda land i Europa som tillåter riskkapitalbolag att driva skolor med hög vinst, det trodde inte ens Margaret Thatcher på, ja jämförelser drogs t.o.m. av professorn med de snabba privatiseringarna av välfärden i Chile under Pinochet, varvid nyhetsankaret Claes Elfsberg bleknade. Rektorn för John Bauer-gymnasiet, som ägs av ett riskkapitalbolag, uttalade sig däremot. Han var själv som politiker under Per Unckels tid som utbildningsminister med om att gynna friskolorna. Idag sitter han själv som ägare av en sådan, som går med hög vinst.

Igår på TV-nyheterna presenterade också Konjunkturinstitutet en analys som bestämt påpekade att ytterligare skattesänkningar ofelbart kommer att leda till ännu större urholkningar av den svenska välfärden. Som vanligt gick inga politiker i svaromål.

Själv tror jag att Reinfeldt väntar med det sista jobbskatteavdraget till någon månad före valet 2014. I stark förhoppning om att svenskarna alltid röstar med plånboken. ”Välfärden”, den generella alltså, eller den höga arbetslösheten, bryr han sig nog inte så mycket om. Den berör ju knappast invånarna i Täby? Men va tycker övriga Sverige?

Mats Myrstener Bild(illustration: urvansterfickan.wordpress.com)