Kategori: SJ

Kategorier
nedrustning offentlig sektor SJ

Bananrepubliken Sverige

Jag kan inte låta bli att citera en arg Uppsalapendlare i dagens Aftonblad, Svante Lidén:

”Vår patetiska järnvägstrafik är inte direkt någon nyhet. Förfallet har pågått i decennier. De skyldiga – snuskigt högt avlönade chefer och virrhjärnor till politiker, som fick för sig att det var fina fisken att slå sönder gamla SJ – har sannerligen gjort ett magnifikt jobb.
Företaget, som går med bra vinst, skyller på andra bolag som också sabbar verksamheten. Trafikverket skyller på snöskottarentreprenörerna, bristen på plogar, bristen på spårutrymme, signalfel, djur på spåret, kullfallna träd, självmord, växelfel, lövhalka, bristande anslag etc. etc.
Och när tågen väl går som dom ska så står vi som packade sillar i gångarna. Inte ens djur får transporteras på det sättet enligt EU-reglerna. Och det händer inte en gång i veckan utan varje morgon, fem dar i veckan.
Jag vill kalla det samhällsomstörtande verksamhet, sabotage, grov skadegörelse, bedrägeri, trolöshet mot huvudman, psykisk misshandel och människorov.

Välkommen till en måndagmorgon i bananrepubliken Sverige!”

Mats Myrstener
(Det är dessutom gravt oekonomiskt, ett rent resursslöseri, och miljösabotage, eftersom följden blir att folk åker mer bil, flyg, eller buss, som iaf kommer fram någon gång, och är bekvämare.)
Kategorier
Nacka stadsbibliotek offentlig sektor privatisering SJ

Tänk efter – före!

Nej, entreprenad är inte lösningen. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) uppmanar idag i Metro tågresenärerna att beväpna sig med varma kläder, skor och matsäck, för tågtrafiken fungerar inte längre i Sverige. Och det är väl ungefär lika offensivt som att uppmana folk att gå och köpa boken på internet, för biblioteket och bokhandeln har slagit igen. Men det förutsätter ju att man har dator förstås – och pengar. Och att posten fungerar.
För det viktigaste på resan, som kan bli överraskande lång, glömde ministern förstås: en bok att läsa.

SJ är kanske det värsta exemplet på hur det går när verksamheten läggs ut på entreprenad. Men sen har vi sjukvården, skolan, barnomsorgen, åldringsvården, apoteken, lokaltrafiken, osv.
Ett av problemen (förutom att verksamheten kommer-
sialiseras för att gå med vinst, för du vet inte om företaget/entreprenören i morgon är ett riskkapitalbolag i Ryssland) är att den missnöjde ”kunden” (så heter det ju numera) inte kan utkräva något ansvar för begångna fel.
Typexemplet är förstås järnvägen där alla skyller på alla. Men även barnomsorgen, t.ex. ett fall i Täby där ett barn på privata Pysslingen fick brännskador. Företaget skyllde direkt på kommunens VVS-installatör, som skyllde tillbaka, osv.
(Anställda i privata företag har inte heller någon reell möjlighet att gå ut och kritisera den egna verksamheten. Trots att detta är en facklig rättighet. Ett grundskott mot demokratin således.)
Fortfarande skyddas folkbiblioteken av att utlån inte kan avgiftsbeläggas, men hur länge till? Och alla andra tjänster kan ju faktiskt avgiftsbeläggas i stället. Hur det går i Nacka vet vi ju inte, men utvecklingen är inte positiv. Jag vet inget exempel där verksamheten blivit bättre av att läggas ut på entreprenad. Billigare kanske, men bättre? OK att vårdköerna minskat inom landstinget, men nu är avdelningarna överfulla långt ut i korridorerna, och personal- och patientsäkerheten hotad.

Nej, offentlig verksamhet blir inte bättre för att den läggs ut på entreprenad, eller för att man sparar in på personal. Risken att den tunnas ut och på sikt försämras för att tillslut helt försvinna är däremot uppenbar. Det känns snarare som ett oroväckande steg tillbaka, till 1800-talets föreningsbibliotek, före kommunaliseringen av folkbiblioteken. Framtiden var nog bättre – förr.
Mats Myrstener

Kategorier
privatisering SJ

Dummare än tåget?

Ja, så sa man väl förr? Det lär komma från lokens pionjärtid, när alla lok var döpta efter kungliga personer? Eller: ”det går som tåget”? Knappast relevant numera, eller?

Hur som helst, DN:s artikelserie om hur fd Statens järnvägar körts i botten, så att företaget numera är konkursmässigt, visar väl på vad privatiseringar och bolagiseringar kan leda? Lärorik läsning åtminstone.

http://www.dn.se/ekonomi/drommen-om-marknaden-drev-sj-till-ruinens-brant-1.171538

Mats Myrstener
Kategorier
SJ

Valvinnare, Eurovision och snabbtåg

Dagens stora nyhet i tidningen: Moderaterna i Stockholm vill skrota taket för barngrupperna på dagis. Normen 14 barn i småbarnsgrupp och 18 för de äldre barnen överskrids redan idag i de flesta kommuner. Men nu vill moderaterna att det ska vara fritt fram för hur stora grupper som helst. I artikeln intervjuas privatdagiset Kulturkrabatens chef, som inte ens vill svara på hur stora deras barngrupper är. Men som en person påpekar: är detta verkligen en ”valvinnare”? Skulle inte tro det.

Svenska dagbladets Andres Lokko kommenterar Eurovision song contest (final ikväll). Förr känneteck-
nades finalerna av små ”musikaliska vykort”: en fransk sångare bar basker och baguette, en grekisk solglasögon och såg ut som en strandraggare, en irländare hade alltid Guinnesskum i mustaschen. Sångerskorna var svala och eleganta och såg likadana ut, vilket land de än kom ifrån.
Idag har schlagerfestivalen (som det hette förr) blivit en gigantisk festbubbla av verklighetsflykt där bögar, flator och människor av alla kulturer kan mötas och dansa tillsammans. I verkligheten frodas rasismen och rädslan för avvikare oroväckande, mest i länderna i östeuropa.

Vet inte varför jag ständigt återkommer till SJ, men det företagets utveckling symboliserar väl på bästa sätt utförsäljningen av den offentliga sektorn, och den kvalitetsförsämring som blivit följden. Men nu berättade en vän för mig om Japans stolthet, världens snabbaste tåg: Shinkansen. Tåget trafikerar i blixtrande hastighet hela Japan från syd till norr. Förra årets tidsförsening räknas varken i timmar eller minuter. Nej tolv sekunder i genomsnitt per tåg. Det är något för tågpendlarna i Stockholm med omnejd att bita i, som får vara glada om de kommer fram överhuvudtaget!
Mats Myrstener

Kategorier
biblioteksreklam offentlig sektor SJ

SJ, SJ, gamle vän….

Sällan har väl ett företag blivit så utskällt i dessa dagar som vår gamle vän, ”hela folkets järnväg”? (det skulle vara Swedbank och SE-banken då, under den s.k. ”bankkrisen” nyligen).
Och aldrig har väl den offentliga sektorns kris blivit mer tydlig än under dessa snöiga februaridagar, när kollektivtrafiken (även i Stockholm) stått i stort sett stilla. (Det skulle vara överinskrivningen på sjukhusen då…).
Att lösningen skulle vara den mest naturliga: bättre finansiering, högre skatter, mer resurser, brukar dock inte nämnas högt. Däremot föreslås ”översyn”, ”omorga- nisering”, ”utvärdering”, och annat till intet förplikti-
gande.
Fast SJ-chefen faktiskt medgav att han äskat mer pengar i många år, utan att få gehör hos politikerna. Kommunikations- (eller ”infrastruktur-”, som det så fint heter också) -ministern har det nog inte alltför roligt just nu.
Vad ska vi inom biblioteksvärlden göra för att få så mycket publicitet som de järnvägsanställda fått under dessa dagar? Det hjälper nog inte med en ny library lovers-kampanj tror jag.
Jag tänker ibland på gamle Conny Jacobsson, bibliotekschef i Hagfors på sin tid, en man med många tokroliga PR-ideer. Kanske vi skulle hyra en varmlufts-
ballong, fylla den med utgallrade böcker och andra media och låta den krascha på taket till riksdagshuset, inför TV-kameror och tidningsjournalister? För att sätta biblioteksfrågan på politikerkartan?
Det hade i varje fall varit ett PR-trick värt gamle idésprutan Conny Jacobsson.
Mats Myrstener