Kategoriarkiv: serietecknare

Sommarboksprat

På semester någonstans i Sverige. Läser i Sidas tidskrift OmVärlden, så bra och snyggt gjord (av vänstermediaföretaget Arenagruppen) att den borde finnas på de flesta folkbibliotek. I nr 2 finns en lång intervju med den nya nigerianska stjärnförfattaren Chimamanda Ngozi Adichie, författare till En halv gul sol, Lila  Hibiscus, novellsamlingen Det där som nästan kväver dig, och den senaste romanen Americanah.

Som av en tillfällighet hittar jag novellsamlingen i bokhyllan där vi är, och det är riktigt starka noveller, med både ett postkolonialt och ett feministiskt perspektiv. 2009 höll hon ett föredrag med titeln The danger of one single story
som ska finas på Youtube. Den handlar om att bilden av Afrika inte bara handlar om fattigdom, sjukdomar och korruption, den är mycket mer mångsidig. Många afrikanska länder tar sig nu ur fattigdomsträsket, och krav börjar ställas på ökad demokrati, politisk och ekonomisk, och jämställdhet mellan män och kvinnor.

2013 höll hon ett annat uppmärksammat tal, We should all be feminists, som fick stor spridning på nätet, sedan Beyoncé samplat det i låten Flawless. I intervjun i OmVärlden säger Adichie: ”Min feminitet var aldrig begränsande för mig. Mina föräldrar uppmuntrade mig. Så jag tror att jag föddes feminist.”

Idag talar hon om feminism i Nigeria, och begreppet har fått ett genombrott där. I Lagos leder hon en skrivarkurs för aspirerande unga författare av båda könen. ”Det handlar om att få dem att tänka på hur vi på ärligaste sätt kan berätta våra historier, och vad det är som håller oss tillbaka från att göra det. Att få oss att ifrågasätta oss själva och våra fördomar.”

Jag fortsätter att botanisera i våra vänners bokhyllor. Intressanta fynd: Två årgångar av den erotiska tidskriften Cupido från 1991-92, en årgång Fantomen från 1951 (den maskerade postkolonialisten som fyller åttio år 2016), en utsökt illustrerad bok om Kamasutra, erotiska hemligheter av Nicole Bailey (2005), men också den episka romanen Brasilien Brasilien (apropå ett annat land på frammarsch) från 1989, av Joao Ubaldo Ribeiro, som omspänner 400 års brasiliansk historia och är översatt av Lars Krumlinde och Sven-Erik Täckmark, som vi umgicks med en hel del i slutet av förra millenniet.

Sommaren är ju den tid när man hinner läsa böcker. Mo Yan, Orhan Pamuk, Mario Vargas Llosa, eller en ny bok av sovjethistorikern Orlando Figes, Revolutionary Russia 1891-1991, nog så aktuell än idag. Figes har även skrivit en bok om Krimkriget på 1800-talet.

Men jag har fortfarande svårt att lära mig att ladda ner e-böcker från nätet. Misslyckades nu senast med japanen Murakami. Så det får nog bli pappersböcker för mig. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta och läsa från skärmen.

Mats Myrstener

När Fantomen springer står blixten stilla

Den vandrande vålnadens skapare Lee Falk fyller 100 år, och djungel-
hjälten honoreras av Sverker Lenas i Dagens Nyheter idag.
Själv tillhör jag de pojkar (50+) som vuxit upp med den blixtsnabbe skurkjagaren, och som fortfarande följer högst densamme i SvD. Just nu tror han att Diana är död, och har istället attraherats av en annan kvinna. Lite andra problem, och kanske svårare än att skjuta pirater och dra skurkar inför rätta. Numera en modern man som tar ut föräldraledighet, med en heltidsarbetande fru, och som grunnar över om t.o.m. hans dotter ska efterträda honom som den 22:e Fantomen. O tider, o seder, skulle en gammal Fantomenläsare kanske sagt?
Mats Myrstener

"Sjuttiotalsvänstern roligare än sitt rykte!"

Malena Rydell recenserade i DN 9 juli en nyutgåva av en sjuttiotalsklassiker, Annika Elmqvist, Gittan Jönsson, Annmari Langemar och Pål Rydbergs Historieboken. Ordfront gav ut den första gången 1970, och ger nu ut denna ”seriebok” av några Konstfackselever i ny uplaga.
Världshistorien berättad underifrån, och i tecknade serier, det var något nytt 1970. ”Det visar sig att sjuttiotalsvänstern hade mer rätt än fel”, skriver Malena Rydell. Dessutom är den mycket ”roligare” än sitt rykte(!) Idag är mycket av vänsterns historieskrivning, särskilt den som behandlar tredje världen, allmänt accepterad. De brittiska och amerikanska företag som kallade ANC ”terrorister” i Sydafrika betraktas däremot idag som historieförfalskare.
Ett erkännande, om än i senaste laget, kan man väl säga.
Mats Myrstener
PS Igår visades Bo Widerbergs debutfilm Barnvagnen från 1963, fotograferad av Jan Troell, på TV. Inspelad i Malmö, med en lång scen från stadsbiblioteket. Vilket påminner mig att Widerberg också deltog i en antologi BiS gav ut (år?) med litterära skildringar av bibliotek. Hans bidrag hette Kärlek på bibliotek. En aspekt av vårt arbete som är alldeles för underskattad.

Vi försöker skämta till det fast det är svårt, och önskar glad sommar


Visst kan man småle lite trött när Täby kommun dras inför rätta för privatiseringen av Tibble gymnasium. (”Vad var det jag sa?”) Eller när statsministerns fru slingrar sig som värst i TV på tal om Vårdval Stockholm, som bl.a. innebär att ju fler patienter doktorn klarar av, desto högre blir bonusen. (”Ingen fara på taket. Det är bara lite AIDS. Återkom när ni känner er bättre.”) Men leendet fastnar snart i halsen. Det är ju inte första april eller på TV, det är på riktigt. Och verkligheten överträffar som vanligt dikten.
I en gammal sketch från 80-talet spelade Björn Skifs en glad dalmas som på alla dystra nyheter från världens alla hörn alltid svarade med världens största optimistleende: Men det hade alltid kunnat vara värre!
Så jag får väl svara som Sven Melander gjorde den gången: Kan det bli värre?
(Och svaret är naturligtvis att det kan det.)
Men en rolig bok kanske man ändå vågar ta med till hängmattan i sommar iallafall? T.ex. Haseks Soldaten Svejk eller Gogols Döda själar, eller varför inte klassikern Grabben i graven bredvid (apropå ”sjuk humor”), eller Damernas detektivbryå? Och sedan skänka en vänlig tanke till alla riktiga komiker som förgyller tillvaron i TV-rutan och gör livet lättare att leva: Seinfeld, Mr Bean, Kvarteret Skatan, Hipp-hipp, Robert Gustafsson, Mia & Klara, serietecknare som Ulf Lundqvist, min SvD-favorit Zits som alltid påminner mig om mina egna tonåringar, Quinos Mafalda eller Ensamma mamman, eller Robert Nybergs geniala samhällskritik, för att bara nämna några.
Glad sommar önskas alla BiS-sympatisörer. Klagomuren återkommer efter semestern.
Mats Myrstener
(Idag tycker Aftonbladets ledarsida att (S) måste våga föreslå skattehöjningar. Ska vi kunna rädda våra bibliotek och vår offentliga sektor så är det nog absolut nödvändigt. Och apropå tidskrifter: Senaste numret av Tvärdrag går hårt åt Alliansens nyliberala ekonomiska hjärntvätt. Nr 1/2009 tar upp neddragningarna inom offentliga sektorn. Läs den.)
illustration: Omslaget från Sara Granérs seriealbum Det är bara lite AIDS, här på Galagos framsida