Kategoriarkiv: romer

Romer hjälper romer, med flera

På TV häromdagen såg jag ett reportage som värmde hjärtat. Finska romer i Enköping har engagerat sig för rumänska tiggare där, och bjuder dom på mat, kläder och kortvariga bostäder. I Metro idag läser jag sedan om en annan hjälte: Filip, 12 år, från Halmstad, som gav sitt påskägg till en romsk kvinna som satt utanför varuhuset Gekås i Ullared.

Nu finns det andra sätt att stödja de rumänska romerna. Under en tid har man börjat sälja seriealbumet Sofia, som producerats av den norska organisationen Folk är folk. Nu ska man ( dvs romerna från Rumänien) också börja sälja organisationens tidning.

Säkert görs massor med liknande insatser över hela landet, även på våra kära bibliotek, men det är sällan vi får läsa om det i media. För nog kan det förefalla märkligt att det är upp till enskilda medborgare att hjälpa, med alltifrån påskägg till enstaka kronor, medan politikerna och deras tjänstemän i alltifrån Halmstad till EU till synes står handfallna?

Trots att det är som Nils Ferlin skrev i Barfotabarn 1933:

Man dansar däruppe – klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv.

Mats Myrstener

Flammanattentatet, Katitzi, och sex timmars arbetsdag

Idag läser jag i vänstertidningen Flamman (grundad 1906 som dagstidningen Norrskensflamman i Norrbotten, numera allmänvänster veckotidning) om attentatet mot Norrskensflammans redaktion i Luleå 1940. Det är 75 år sedan, brukar anses som det värsta politiska terrordådet i Sverige i modern tid. Hela den kommunistiska dagstidningens huvudredaktion brändes ner, fem människor innebrändes, några inneboende undkom tursamt med bara brännskador.

Förövarna var svenska nazister, en polis, fem militärer, och en journalist på den konkurrerande högertidningen Norrbottens-Kuriren. Förövarna undkom med relativt lindriga straff, De flesta fick 6-7 års fängelse eller straffarbete i Hovrätten, i tingsrätten menade man att två år räckte. De dömdes aldrig för mord. Det var en politisk dom i en mycket brydsam tid. Nazismen stod på sin topp i övriga Europa och hade många anhängare i Sverige.

Detta apropå terrorismdebatten idag. Händelsen har beskrivits i litteraturen t.ex. i tidskriften Galago, i Ann-Marie Ljungbergs roman Mörker stanna hos mig (2009), Danko och Flamman av Lars G. Karlsson (2008), och berörs i Lena Kallenbergs biografiska roman I krig och kärlek (2001). Faktaboken Attentatet mot Norrskensflamman av Ulf Oldberg (1972) är idag bara möjlig att få på antikvariat och möjligtvis på något nogräknat bibliotek. De nr som utkom av Norrskensflamman efter attentatet natten till 3 mars 1940 är idag försvunna och finns inte ens på Kungliga biblioteket.

I Flammans nr 8 2015 skriver också Malin Nauwerck en stor artikel om Katarina Taikon, inför nyutgåvan av Katitzi-böckerna. Här beskrivs den skötsamhetsmoral som präglade den tidens Sverige, och hur allt som var främmande och inte inordnade sig i systemet sågs med misstro. Tidigare hade Viktor Rydberg tecknat ett romantiskt rom-porträtt i romanen Singoalla, och Selma Lagerlöf i En historia från Halland (1915).  Ivar Lo-Johansson som intresserade sig för de romer som kom till Sverige på 1940-talet hade också en enligt Taikon konstig syn på romer som resande ”naturbarn”, som absolut inte fick ”domestiseras”.

Böckerna utkom 1969-1980, den sista hette Uppbrott. Nauwerck kallar dem ett ”långt försvarstal som i tur och ordning vädjar till läsarens logik, moral och känslor”. Den nya utgåvan har redigerats av Taikons dotter Angelica Ström och Lawen Mohtadi. Den har moderniserats språkligt med nya illustrationer för att nå nya läsare på 2000-talet.

Sist men inte minst läser jag om ett hett ämne: 6 timmars arbetsdag, som bl.a. genomförts på ett äldreboende i Göteborg. Bara som projekt än så länge, men fördelarna är tydliga: Personalen mår bättre och kan därför utföra ett bättre arbete vilket också gynnar ”kunderna”. Något att ta efter inom biblioteksvärlden kanske?

Mats Myrstener

Hannah Arendt och den banala ondskan

Idag demonstrerade det nynazistiska partiet Svenskarnas parti på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Jag tittade bara en liten stund (precis som prins Eugen) och det var en märklig upplevelse, ett femtiotal nazister med gula fanor, en väldig cirkel runt dessa, och flera tusen motdemonstranter som skanderade ”inga nazister på våra gator”. Hela centrala Stockholm avstängt, det har nog inte hänt sedan president Obama besökte huvudstaden.

Häromkvällen såg vi Margarethe von Trottas spelfilm Hannah Arendt, med Barbara Sukowa som den kedjerökande huvudpersonen, den berömda filosofen som levde 1906-1975. Arendt var judinna och fängslades och satt i interneringsläger i Frankrike efter den nazistiska invasionen. Hon lyckades fly och emigrerade till USA och blev ett stort namn med boken ”The Origins of Totalitarianism”, påverkad av sin lärare Martin Heidegger, med vilken hon hade ett förhållande. Heidegger som senare skulle stödja nazismens övermänniskoideal.

I filmen reser Arendt till Jerusalem för att övervara rättegången mot nazisten Adolf Eichmann, som israelerna kidnappat i hans exil i Uruguay. (Många tyska nazister flydde efter kriget till Sydamerika.) Rättegången innehöll hundratals redogörelser av judiska vittnen som förlorat hela familjer i Förintelsen.  Året är 1961. Hon rapporterade om rättegången i tidningen The New Yorker, och väckte ont blod bland judar i USA och utanför, genom att inte beskriva Eichmann som ett monster utan en färglös pseudomilitär byråkrat som bara ”lydde order”. Han var en enkel men effektiv representant för vad Arendt kallade ”den banala ondskan”.

De nazister som terroriserar oss i Sverige idag kanske inte kan kallas ”banala”. Den typ av ondska som Arendt talar om administreras i Sverige istället av tjänstemän och byråkrater utan hjärta och hjärna. Att ”tänka” skiljer människor från djur på flera sätt, men medan djur inte kan hållas ansvariga för sina handlingar gäller motsatsen för oss människor. Det är en grundtanke hos existensialistiska filosofer som Arendt, Jaspers, Sartre, Kierkegaard eller Zygmunt Baumann. ”Cogito ergo sum”, jag tänker – därför är jag. Den som bara agerar utan att tänka på handlingarnas konsekvenser är ingen ”människa” i filosofiskt och humanistiskt hänseende. Inte enligt Hannah Arendts definition. Hennes dröm var att araber och judar skulle kunna leva sida vid sida i Palestina. Det var en kontroversiell tanke, som bröt mot den religiösa övertygelse som ligger bakom dagens terrorism.

Inte långt från Gustav Adolfs torg ligger Forum för levande historia, där man just nu har en utställning om de svenska romerna, en folkgrupp som nazisterna bestämde sig för att utrota. Det är en fin utställning som verkligen kan rekommenderas. Liksom den täta och verkligen upplysande filmen om Hannah Arendt, som distribueras av Folkets bio, som i år fyller fyrtio år.

Mats Myrstener

Om romer, bland annat

Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska dagbladet suckar idag över att Fredrik Reinfeldt skulle ha åsikter om USA:s övervakning av nätet, apropå affären med kontrollorganet NSA och visselblåsaren Edward Snowden. Är Reinfeldt verkligen ”integritetens riddare”? Är Obama det? Ska biblioteken tvingas lämna ut komprometterande uppgifter om vad folk lånar och läser på biblioteket? Ska internettrafiken övervakas? Ja, någon borde sätta ner foten mot övervakningen av det tryckta ordet, men vem? Folkbiblioteken skulle kunna markera hårdare var man står i yttrandefrihetsdebatten.

Splittringen inom alliansen är uppenbar, folkpartiledaren vill förstatliga skolan. Kanske biblioteken också då? Moderata ungdomsförbundet (också i dagens SvD) menar däremot att det är viktigare med rättvisa betyg, än betyg redan i fjärde klass. Också här har ansvariga politiker ett ansvar. Varför är standarden på våra skolbibliotek så skiftande. Vem tar i frågan, nu eller efter nästa val?

I Schweiz jagar man asylsökande, de utestängs bl.a. från biblioteken. I Saudiarabien får kvinnor inte ens besöka biblioteket. Gunilla von Hall kallar det i dagens SvD ”ett skamligt apartheidsystem”.

Jag tänker på en ofta osynliggjord minoritet i Sverige, romerna. Förra året utkom Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon, Den dag jag blir fri. Jag ser alla de rumänska tiggarna (många romer) på Stockholms gator, de blir fler och fler för varje år. De första åren var de flesta handikappade och funktionsnedsatta, nu har det hela växt till en tiggandets industri, som påminner om scener ur Charles Dickens Oliver Twist. Aldrig har förnedringen av människor varit så tydlig på Stockholms gator som idag. Det säger en del om dagens samhälle.

”Romernas historia i Sverige är en historia kantad av förföljelse, trakasserier och diskriminering.” läser jag i Wikipedia. Katarina Taikon skildrar den i sina böcker, hennes familj bodde bl.a. i ett hus under Årstabron, nära där jag bor, men huset är nu rivet. Romer har funnits i Sverige sedan 1500-talet, de är tillsammans med finnarna vår äldsta invandrargrupp. De tog ofta värvning inom armén. Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring förbjuden. Därför tog Sverige inte heller emot några romska flyktingar från Tyskland under andra världskriget. Idag glömmer man att inte bara judar utrotades i Nazityskland, utan romer, homosexuella, socialdemokrater och kommunister.

Idag finns inom riksdagen Delegationen för romska frågor. Man har lagt fram en s.k. vitbok om romernas situation i Sverige, men åtgärderna syns mig för tama. Det räcker inte med vackra ord och goda råd. Det är mer resurser som behövs, inte skattesänkningar.

Biblioteket som mötesplats är en utmärkt idé, om den fylls med adekvat innehåll. Bjud in politikerna, lobba för frågan! Anställ mer personal. Låt politikerna förstå att detta är en stor och viktig sak att satsa på. Det är folkbildning av bästa slag. Genom att se ”den andre”, får man också en större förståelse om sig själv. Det är mindfullnesss i praktiken.

Biblioteken gör redan idag mycket för att överbrygga klyftorna mellan religioner och kulturer. Jag ser det på Röda korsets högskola, där en stor del av eleverna är födda av invandrade föräldrar. Stort utbyte finns med studenter från länder som Thailand, Tanzania, Japan och Kurdistan. Biblioteket är placerat precis vid ingången till skolan, ”mitt i byn”. Det är, som Greta Renborg sa, ”hjärtpunkten” i verksamheten.

Det är synd att inte alla politiker förstår detta. Vi måste upplysa dom om möjligheterna.

Mats Myrstener

http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=672

(Katarina Taikon och hennes familj i Arne Sucksdorffs film Uppbrott (1948))

File:Roma flag.svg

Dagerman-pris till romer

Årets Stig Dagerman-pris utdelas 4 juni och går till SOS-Romer, ett projekt om attitydförändringar där både svenska och ungerska teaterarbetare deltar. Situationen för romer i Ungern är särskilt prekär, och det stora invandrarfientliga partiet Fidesz gör inte saken bättre.
På bokmässan i Botkyrka nu i helgen köpte vi en underbar liten bok om den romska flickan Marie-Claude, skriven av Ramona Melker Taikon och fotografen Ann Eriksson. Köp den!
Mats Myrstener