Svensk biblioteksförening är aktiva i debatten som driftsneutrala eller till och med försiktigt positiva till folkbibliotek i privat drift. Problemet med en sådan hållning är att de fullständigt ignorerar de sakargument och de erfarenheter som talar emot en sådan företeelse. För att förespråka en mindre ”yrvaken och ytlig” debatt är inlägget signerat föreningens ordförande (DN Åsikt, 14 nov) förvånansvärt ovilligt att diskutera de problem som lyfts med privata bibliotek.

När vi pratar om privatiseringar av folkbibliotek lyfter borgerliga politiker ofta Nacka kommun som ett gott exempel. Som BiS har påpekat i andra sammanhang lyser positiva resultat med sin frånvaro i Nacka kommuns egen utvärdering av sin första privatiseringsomgång. Kommunens egna utvärdering visar på en oerhört tidskrävande upphandlingsprocess, och att de folkbibliotek som upphandlats varken kunde visa på de innovationer som man hade hoppats på eller levererade en verksamhet som kunde anses vara av högre kvalitet än innan.

BiS har också presenterat en rad problem som biblioteksprivatiseringar för med sig; att kommunal, regional och nationell samverkan mellan bibliotek luckras upp när de ersätts av bibliotek i konkurrens, att kvalitativ biblioteksverksamhet inte går att avläsa i kvantitativa mått och att den därför är svår att kravställa/utvärdera vid upphandling och att insynen och transparensen minskar när bibliotek övergår i privat drift eftersom privatanställda inte omfattas av meddelarskydd.

Även Svensk biblioteksförenings egen rapport “Om bibliotek på entreprenad” innehåller i själva verket goda argument för att ställning mot folkbibliotek i privat drift.

“Biblioteksverksamheten, trots sin betydelse för värden som kunskap, demokrati och yttrandefrihet, i princip är oreglerad och vilar på vad man nästan skulle kunna beskriva som sedvänja. Skillnaden mot till exempel sjukvården eller skolan är betydande. Dessa verksamheter vilar på långtgående speciallagstiftningar, reglerade rättigheter för patienter och elever samt skyldigheter för huvudmän och personal.

För både sjukvården och skolan finns tillsynsmyndigheter, i vissa fall med rätt att utfärda föreskrifter som till exempel Socialstyrelsen. /../ För biblioteksverksamheten finns många frågor som, om de inte regleras i entreprenadavtalet, inte alls blir reglerade. Utöver den nackdel som det kan innebära för användarna av ett enskilt bibliotek, riskerar dåliga avtal på sikt att urholka de värden som vi idag kanske lättvindligt kopplar samman med de allmänna folkbiblioteken. Att lägga ut och driva folkbibliotek på entreprenad är med andra ord en stor sak. “

Man kan fråga sig varför Svensk biblioteksförening fortsätter sin driftsneutrala hållning, vilket i praktiken är att ställa sig positiv till folkbibliotek i privat drift? Varför väljer man att gå företagens och de borgerliga politikernas ärenden, när så många av föreningens medlemmar inte alls vill se denna utveckling?

BiS är av en annan uppfattning: Bibliotekens intresseorganisationer behöver stå upp för att bevara samverkan mellan bibliotek och stärka den befintliga verksamhet som är riktad till prioriterade grupper. Det är genom satsningar på starka och offentliga bibliotek vi kan arbeta för de ändamål som specificeras i bibliotekslagen, inte genom att curla privatiseringsexperiment som redan visat sig inte leverera.

BiS styrelse