Kategorier
pensionärer

Vi fattigpensionärer

”Om det går illa får vi tiotusentals kvinnliga fattigpensionärer som är tvungna att fortsätta arbeta, till hur låga löner som helst, för att få pengarna att räcka till det nödvändigaste.” (Åsa Moberg i dagens DN, ännu ej på nätet).
Man kan väl tänka sig att många inom bibliotekssektorn kommer att hamna där. Bäst att börja pensionsspara alltså, och det rejält. För dom som har råd med det.
Mats Myrstener

Kategorier
pensionärer

Böcker brinner bra i vintertid

Min kollega Kalle tipsade mig om följande notis från England, där fattigpensionärer blivit flitiga besökare på billiga antikvariat och bokbasarer. Inte för att de vill läsa böckerna, men de brinner bra och är billigare än kol och torv. Också ett argument i debatten om den tryckta boken visavi de digitala medierna !

http://www.metro.co.uk/news/807821-pensioners-burn-books-for-warmth
Mats Myrstener

Kategorier
pensionärer SJ socialdemokratin solidaritet

Solidaritet, vad är det?

I kvällens Aktuellt utfrågades Folksams vd Anders Sundström om varför pensionärernas begravningsförsäkringar försämras? Svaret var bara att han ”inte kunde ta från andra kunder inom LO-kollektivet”, för att ge till Folksams pensionärer. Och det ska komma från en socialdemokrat. Har han hört talas om ordet ”solidaritet”?
Ett annat tecken i tiden är väl att SJ ökar på sin vinst, trots att allt färre åker med tåget, linjer läggs ner, och servicen försämras. Vinstmaximeringen beror främst på att man avskedat anställda. En gång hela folkets, och hela Sveriges, järnväg. Miserabelt, var ordet.
Mats Myrstener

Kategorier
Alliansen bibliotek och ungdomar klassamhället Nationell bibliotekspolitk pensionärer socialt utanförskap

Det nya klassamhället

Alltid lika aktuella och underhållande Debatt på TV med Janne Josefsson tog upp ungdomsarbetslösheten. Sverige ligger här i botten (eller toppen, hur man ser det) inom EU, påpekades det. I invandrartäta stockholmsförorten Husby t.ex., runt fyrtio procent.
Ordet ”klassamhälle” nämndes, men annars är det ett sånt där ord som verkar bannlyst. Varken socialdemokrater eller ”nya arbetarpartiet” vill tala högt om det. I den socialdemokratiska historieskrivningen (se t.ex. Åsa Linderborgs avhandling) heter det tvärtom att klassamhället byggdes bort av socialdemokraterna på 1970-talet. Men det var ju ett tag sen.
Det är framförallt våra ”nysvenskar” som blivit den nya arbetarklassen. Arbetslösa, fattigpensionärer, ensamstående mammor, långtidssjuka, och inte minst ungdomar tillhör ekonomiskt socialgrupp tre, den som politikerna helst vill glömma. Ändå talar alliansen så varmt om ”välfärdssamhället”. Men man har uppenbarligen glömt vad ordet en gång betydde.
Josefsson frågade de inbjudna politikerna varför de arbetslösa ungdomarna inte får jobb inom äldreomsorgen, där personalbristen är skriande? Svaret talade sitt tydliga språk. Den politiska viljan saknas.
Begreppet 2/3-samhälle kommer allt närmare. Och behovet av bibliotek som stöd för utbildning och fritidsläsning är snart lika stort som det var på 1930-talet. Fast då insåg man problemet och storsatsade. Nästa alla svenska städer fick nya eller utbyggda folkbibliotek, låt vara från ett svagt utgångsläge. (Bara 36 procent av de lågutbildade angav att de besökte biblioteket i Svensk biblioteksförenings rapport, se tidigare blogginlägg.)
Vi saknar fortfarande ett samlat grepp på problemområdet, en nationell folkbibliotekspolitik.
Mats Myrstener

Kategorier
boktips pensionärer

Arbetsbefriad?

”Arbetsbefrielse” är ett nytt ord jag läste om häromdagen. Det innebär tydligen att bli uppsagd från sitt arbete med full lön. Något som många dubbelarbetande kvinnor säkert drömmer om. Men som är få förunnat, utom för verkställande direktörer och riksdagspolitiker.
En ny avhandling av etnologen Björn Ohlsson i Göteborg heter ”Vi som stannade på Volvo” och skildrar sexton äldre Volvoarbetares arbetsliv. Stick i stäv med den nuvarande regeringens propåer att vi helst ska arbeta tills vi blir 75, pläderar avhandlingen för om detta över huvud taget är möjligt, eller ens önskvärt.
Men som vanligt beror det mesta på klasstillhörighet, kön och etnicitet. För den som har det gott ställt och bra lön är det inga problem att pensionera sig vid 62, och för en försliten kvinnlig industriarbetare med invandrarbakgrund vore det nog höjden av lycka. Om bara ekonomin tillät. Pensionsåldern vid Volvo var tidigare runt 60, och vissa avdelningar hade så kallade ”senioravtal”, där arbetstempot var lägre. Men det var innan finanskrisen slog till på allvar.
Man talar idag allt mer om att pensionärer gärna får fortsätta att arbeta ideellt och gratis efter pensionen, något som kommunerna gärna tagit till sig. Det kostar dom nämligen ingenting, och räknas som en tillgång i skolan, i åldringsvården, och på biblioteken. Och pensionärerna mår ju så bra av att arbeta.
De intervjuade i boken ”Vi som stannade på Volvo” drömmer tvärtom om den dag de ska vara ”arbetsbefriade” och helt kunna ägna sig trädgård, resor, barn och barnbarn, eller bara att läsa böcker.
Mats Myrstener