Kategori: OPAC

Kategorier
OPAC

KOK 10/10: Dags att skrota ”OPAC”?

Krux: Sista inlägget blir lite hårklyvande och inte fullt så konstruktivt. Jag undrar: är inte termen OPAC ett otyg som borde skrotas (ja, även om jag använt det genom hela serien)? För hur gångbart är det utanför skrået? Måste man inte oftast lägga till en förklaring? Vet du som biblioteksanställd, utan att tjyvkika, vad OPAC står för? Okej, det är en akronym för Online Public Access Catalog. Är det inte ironiskt att akronymen liknar ett ord som på sätt och vis innebär motsatsen? Opak betyder ogenomskinlig (nej, jag är inte först med att leka med orden). En bokstavskombination som liksom fortsätter betona att bibblan nu är schysst nog att göra samlingen sökbar. Är vi inte bortom det?

Fix: Vet inte riktigt. En annan akronym? Räcker ”katalog”? Eller blir en särskild benämning irrelevant? Kommer de olika bibliotekssajterna där katalogen är integrerad att ta kål på OPAC:en som vi känner den? Vad innebär de API:er som i än högre grad kommer att möjliggöra hopplock av tjänster och beståndsdelar: biblioteket som portlets, widgets och mashups? Vad innebär supersöktjänster som Summon? Och så Worldcat? ”LOPAC”?

Det ska ha varit en Charles Hildreth som 1981 lekfullt kastade fram begreppet OPAC. Det fick ett eget liv och var senare vedertaget. Han noterade att inte alla (bibliotekarier?) var positiva till att man särskilde dessa publika system från de som fanns bakom disk. När Hildreth 1994 mindes tillbaka antydde han att termen spelat ut sin roll, att paradigmen skiftat: han föredrog Library Information System.

Men då var detta precis innan webben slog igenom på bred front, med allt vad det innebar för bibliotekskatalogsidén. Kan vi inte vara överens om att åtminstone ”webbopac”, som man ibland ser, idag borde vara en tautologi? Man ska inte underskatta ords betydelse. Vad verktygen kallas säger nåt, om vad vi kan eller inte kan. Jag pratar inte om nån ordmystik. Syfte. Tillgänglighet. Makt, kanske, i förlängningen.

Kalle Laajala

Kategorier
OPAC

KOK 9/10: Underlätta användandet av API:er

Krux: API:er är nåt biblioteksfolk lär diskutera mycket framöver. Akronymen står för Application Programming Interface och är, enkelt sagt, ett gäng regler som bestämmer hur olika programvaror kan kommunicera med varandra. Detta möjliggör en massa olika saker, där funktioner, information och annat kan hämtas från olika källor och sättas samman i nya former, t.ex. i en OPAC. Det är dock inte helt lätt. Jag har inte inblick bakom kulisserna på många bibliotekssystem men kan gissa att tröskeln ofta är hög för bibliotekspersonalen själv att börja laborera. Rapporten Att använda LIBRIS öppna infrastruktur från 2010 (Pdf, 26 MB) menar att ”kunskapsnivån bland svenska bibliotek kring webbtjänster, API:er och systemintegration är generellt låg.” Utifrån insamlade synpunkter kunde rapporten även konstatera ”ett missnöje med nuvarande leverantörs- och driftslösningar som hindrar utveckling.

Fix: Bibliotekarier behöver få fortbilda sig. Men det duger inte heller att leverantörer småskryter med hur deras system via API:er kommunicerar med tjänster som deras mer eller mindre närliggande affärspartners tillhandahåller. Visa konkret även hur information från öppna källor kan hämtas och presenteras. Kom i fas med Libris och visa för biblioteken hur de enkelt tillämpar exempelvis rättstavnings-API:et. Det räcker inte längre att personalen ges möjligheten att ”byta bild i sidhuvudet” eller ”ändra färg på länkarna” i OPAC:en, nu behövs mer avancerade inslag, utan att det för den skull får bli för svårt. Och varför inte peppra med dokumentation för hur biblioteken – i den mån de har kompetensen – kan experimentera på egen hand?

Kalle Laajala

  • Etiketter
Kategorier
OPAC söktjänster

KOK 8/10: Facetterad sökning, ja

Krux: Googles enkla ingång smittade av sig på alla söktjänster: en tom ruta som startpunkt. Nåt liknande finns i alla OPAC:ar. Vad som däremot ofta saknas är relevansrankning och/eller facetterad sökning (eller fasetterad – stavningen som jag nog föredrar; kallas även filtrerad sökning). Google bygger på den algoritmbaserade relevansrankningen av innehållet och erbjuder viss möjlighet till filtrering i efterhand, men i många OPAC:ar lämnas användaren ensam med en otymplig träfflista som i bästa fall är sorterad med nyast först. Visst erbjuder en del av dem avgränsning, men är det inte så att många bibliotek(skataloger) fått funktionen först genom integreringen i en av de helhetslösningar vi ser fler av idag, där allt samlas på en webbplats? Enligt ett obekräftat rykte vidareutvecklar exempelvis en stor leverantör inte sin OPAC längre. Vill man med ett milt tvång få kunderna att köpa de här webblösningarna? – Är biblioteken redo, ekonomiskt och annars, för den övergången? Ännu viktigare: riskerar bibliotek att hamna i ett glapp där utvecklingen av de befintliga verktygen helt avstannat?

Fix: Jag vill säga: inför facetterad sökning nu, ni leverantörer som ännu inte gjort det. Kalla det vad ni vill, men fixa det. Samtidigt har jag förståelse för att man hellre satsar på det kommande snarare än utvecklar gamla åbäken. Men den facetterade sökningen är kanske det närmaste vi idag kommer ett rudimentärt referenssamtal i en sökprocess där ingen personlig medhjälpare finns tillgänglig. Det är riktigt användarvänligt att kunna kasta iväg en generell fråga och därefter börja filtrera sökningen efter önskemål: ämnen, språk, materialtyper etc. Fasetter kan också bidra till bättre koll på samlingarnas beskaffenhet, även för personalen. Daniel Forsman (Chalmers bibliotek, betabib.org), skrev nyligen i UKSG:s nyhetsbrev nr 253 (ej online):

”Faceted browsing of a library collection is fascinating from a collection development perspective. Granted that you are looking at the big picture, it can tell you about content types, languages, amount of full text availability, subject headings and more . . . all of a sudden a picture of what your library has defined as its collection is emerging.”

Och konceptet är ju ingen direkt nyhet. Jag är säker på att filtrering av sökresultaten blir en självklar – och förväntad – del av praktiskt taget alla söktjänster.

Kalle Laajala

Kategorier
OPAC statistik

KOK 7/10: Realtidsstatistik, publikt

Krux: Jag antar att de flesta bibliotek sammanställer statistik en tid efter verksamhetsåret, i en ganska intern process, och att verktygen för detta är gömda i särskilda administratörsgränssnitt. Det är lite synd.

Fix: Tänk om en del av OPAC:en var som ett kontrollrum i en fabrik, med mätare, listor och rutor som visade aktuella och ackumulerade värden – hela tiden fullt synliga för omvärlden. Inte bara utlåningssiffrorna. Man kan göra mycket med enkla beräkningar. ”Senast utlånat/sist återlämnat”, som redan finns på många håll, är några exempel. Åskådliggör grafiskt vilka språk, klassningar och ämnen samlingarna består av. Spridningen av publiceringsår. Vilka är beståndets medel- och medianår, totalt sett? Om möjligt – gör automatiska jämförelser med andra bibliotek för att lyfta fram om biblioteket har mer unika områden eller titlar. Webbanvändare är idag vana med det ”mest lästa”, ”högst betygsatta”, ”mest tipsade” etc. I bibliotekssammanhang kunde det vara på sin plats att även testa raka motsatsen: som komplement till ev. hyllvärmarlistor inför gallring kunde OPAC:en visa realtidslistor på material som inte utlånats på länge, för att omedelbart ge dem ytterligare en chans. Här finns mycket inspiration att hämta från Librarythings Stats-, UnSuggester– och Zeitgeist-sidor.

I bästa fall fick man en transparens och en större medvetenhet om beståndet, både bland personal och användare. Böcker placerade i magasin kom med i leken på ett annat sätt. Växelspelet mellan samlingarna och användarna (eller ”låntagarna”, beroende på avgränsning) kunde åskådliggöras på ett sätt som inte riktigt låter sig göras i det fysiska rummet.

Kalle Laajala

Kategorier
OPAC

KOK 6/10: Låt författaren vara mer än en träfflista

Krux: När man i en OPAC råkat på en bok som intresserar en, vill man kanske hitta mer av samma författare (eller ”upphov” i bredare mening). Ett klick på namnet tar dig till en träfflista med samtliga verk i beståndet. Titlar och årtal. – Är detta författaren? En lista? Personen liksom försvinner mellan raderna alltmedan det omsorgsfulla arbetet med auktoriteter – att med biografiska data säkerställa identitet, stavning etc. – inte kommer till sin fulla rätt. Användaren går miste om information som finns inom räckhåll.

Fix: Lite skulle göra mycket. Inled träfflistan med en kortkort presentation av författaren: födelse- och ev. dödsår, alternativa stavningar. Data som redan gömmer sig i systemet. En snabb grafisk-kronologisk överblick över publikationsår för författarens verk i beståndet, och olika upplagor. Ange tillgängliga språk (finns där t. ex. flera olika originalspråk?). Erbjud vidareklickning till böcker om författaren när såna finns. API:er och skript kan automatiskt kolla vilken relevant information som finns på annat håll att hämta (kanske en bild?). Utrymmet bultar av längtan efter den semantiska webbens stoff, dock utan att det får bli för plottrigt. Här finns inspiration att hämta från författarsidorna (exemplet Moa Martinson:) hos Librarything eller Worldcat Identities. Vore inte detta en sorts enkel FRBR–tillämpning? När får vi ser mer av det här slaget i OPAC:arna?