Kategoriarkiv: OPAC

KOK 10/10: Dags att skrota ”OPAC”?

Krux: Sista inlägget blir lite hårklyvande och inte fullt så konstruktivt. Jag undrar: är inte termen OPAC ett otyg som borde skrotas (ja, även om jag använt det genom hela serien)? För hur gångbart är det utanför skrået? Måste man inte oftast lägga till en förklaring? Vet du som biblioteksanställd, utan att tjyvkika, vad OPAC står för? Okej, det är en akronym för Online Public Access Catalog. Är det inte ironiskt att akronymen liknar ett ord som på sätt och vis innebär motsatsen? Opak betyder ogenomskinlig (nej, jag är inte först med att leka med orden). En bokstavskombination som liksom fortsätter betona att bibblan nu är schysst nog att göra samlingen sökbar. Är vi inte bortom det?

Fix: Vet inte riktigt. En annan akronym? Räcker ”katalog”? Eller blir en särskild benämning irrelevant? Kommer de olika bibliotekssajterna där katalogen är integrerad att ta kål på OPAC:en som vi känner den? Vad innebär de API:er som i än högre grad kommer att möjliggöra hopplock av tjänster och beståndsdelar: biblioteket som portlets, widgets och mashups? Vad innebär supersöktjänster som Summon? Och så Worldcat? ”LOPAC”?

Det ska ha varit en Charles Hildreth som 1981 lekfullt kastade fram begreppet OPAC. Det fick ett eget liv och var senare vedertaget. Han noterade att inte alla (bibliotekarier?) var positiva till att man särskilde dessa publika system från de som fanns bakom disk. När Hildreth 1994 mindes tillbaka antydde han att termen spelat ut sin roll, att paradigmen skiftat: han föredrog Library Information System.

Men då var detta precis innan webben slog igenom på bred front, med allt vad det innebar för bibliotekskatalogsidén. Kan vi inte vara överens om att åtminstone ”webbopac”, som man ibland ser, idag borde vara en tautologi? Man ska inte underskatta ords betydelse. Vad verktygen kallas säger nåt, om vad vi kan eller inte kan. Jag pratar inte om nån ordmystik. Syfte. Tillgänglighet. Makt, kanske, i förlängningen.

Kalle Laajala

KOK 9/10: Underlätta användandet av API:er

Krux: API:er är nåt biblioteksfolk lär diskutera mycket framöver. Akronymen står för Application Programming Interface och är, enkelt sagt, ett gäng regler som bestämmer hur olika programvaror kan kommunicera med varandra. Detta möjliggör en massa olika saker, där funktioner, information och annat kan hämtas från olika källor och sättas samman i nya former, t.ex. i en OPAC. Det är dock inte helt lätt. Jag har inte inblick bakom kulisserna på många bibliotekssystem men kan gissa att tröskeln ofta är hög för bibliotekspersonalen själv att börja laborera. Rapporten Att använda LIBRIS öppna infrastruktur från 2010 (Pdf, 26 MB) menar att ”kunskapsnivån bland svenska bibliotek kring webbtjänster, API:er och systemintegration är generellt låg.” Utifrån insamlade synpunkter kunde rapporten även konstatera ”ett missnöje med nuvarande leverantörs- och driftslösningar som hindrar utveckling.

Fix: Bibliotekarier behöver få fortbilda sig. Men det duger inte heller att leverantörer småskryter med hur deras system via API:er kommunicerar med tjänster som deras mer eller mindre närliggande affärspartners tillhandahåller. Visa konkret även hur information från öppna källor kan hämtas och presenteras. Kom i fas med Libris och visa för biblioteken hur de enkelt tillämpar exempelvis rättstavnings-API:et. Det räcker inte längre att personalen ges möjligheten att ”byta bild i sidhuvudet” eller ”ändra färg på länkarna” i OPAC:en, nu behövs mer avancerade inslag, utan att det för den skull får bli för svårt. Och varför inte peppra med dokumentation för hur biblioteken – i den mån de har kompetensen – kan experimentera på egen hand?

Kalle Laajala