Kategoriarkiv: Norge

Vi pratar för lite om nätneutralitet

Den norske bibliotekarien och journalisten Anders Ericson har tittat närmare på den nationella biblioteksstrategins omvärldsanalys. Han menar att vi pratar för lite om nätneutralitet och andra viktiga framtidsfrågor.

I grannlandet Norge har Anders Ericson tittat närmare på Den femte statsmakten – den omfattande omvärldsanalys som KB tagit fram i arbetet med Nationell biblioteksstrategi. Ericson, som skriver om biblioteksfrågor i flera forum som bloggen Biblioteket tar saka och vår egen tidskrift bis, har denna gången skrivit om vår svenska omvärldsanalys i norska Bibliotekarien.

Den femte statsmakten uppskattas av Ericson för att vara ambitiös, samtidigt som han påpekar att den knappast lever upp till ambitionen. Ericson menar att man misslyckas med att ta upp avgörande trender som mediegiganternas inflytande eller hotet mot nätneutraliteten:

Print

Nätneutralitet av EFF-Graphics [CC BY 3.0]

 I Sverige elleve år seinere er det mye mer oppsiktsvekkende at Facebook og de andre IT-gigantenes jag for å overta all nyhets-, kunnskaps- og litteraturformidling, ikke blir tatt særlig alvorlig. Det meste sammenhengende som sies om dette er relativt bortgjemt i kapitlet om skolebibliotek. I konklusjonskapitlet heter det at «medier runt om i världen [befinner sig] i ekonomiskt kris, med ifrågasatt trovärdighet, och det blir därför också demokratins kris. Det hoppfulla är att förekomsten av ”alternativa fakta” och falska nyheter väcker motkrafter till liv»» Det er i det hele tatt mye «hopp» i dette dokumentet, se også nedenfor.

Et annet og beslekta savn i rapporten er tanker rundt nettnøytralitet i forhold til biblioteket. Med hjelp fra Trump kan dataselskap snart sikre seg rett til å «gjerde inn» brukerne sine og så nedprioritere tjenester som forstyrrer fortjenestemarginene deres. I så fall blir folkebibliotekets innsats for å «få hele folket på nett» som å pisse i havet.

Det är en befogad fråga för framtiden tycker jag, vad bibliotekens framgångsrika arbete för digital inkludering har för betydelse, om vi inte samtidigt engagerar oss i frågan om nätneutralitet.  Läs mer om detta och andra intressanta tankar om bibliotekens omvärld i Ericssons anmälan.

Länkar:

Anders Ericson anmelder «Den femte statsmakten»

USA:s bibliotekarier tar ställning mot Trump

Biblioteket tar saka

Tobias Willstedt

Svensk bibliotekspolitik utifrån

Svenska staten satsar 250 miljoner på landets bibliotek. Skolinspektionen inleder en ny granskning av Sveriges skolbibliotek. Och 2019 kommer KB:s förslag till ny nationell bibliotekspolitik. Det händer saker i svensk bibliotekspolitik och nu uppmärksammas det också utomlands.

Den norske bloggaren och bibliotekarien Anders Ericson, som ofta förekommit som skribent i bis, tipsar om två artiklar i norsk press som ger låter oss se den svenska bibliotekspolitiken utifrån. ”Bred biblioteksatsing i Sverige” skriver norska Bibliotekarforbundets tidskrift där man belyser den svenska statens satsning på biblioteken och arbetet med den nationella bibliotekspolitiken. Man beskriver det i positiva ordalag som en bred satsning och man uppmanar biblioteksfolk att titta närmare på utvecklingen i Sverige. Att svenska skolinspektionen ska inleda en ny granskning av landets skolbibliotek nämns också som ett framsteg. Men det framkommer även kritik. Nämnda Anders Ericson får i artikeln också kommentera den nationella bibliotekspolitikens omvärldrapport Den femte statsmakten där han bland annat lyfter behovet av engagemang och analys i frågan om nätneutralitet:

– Det meste av viktige problemstillinger er nevnt i rapporten. Men de store eksistensielle utfordringene for bibliotek kan det se ut til at de legger liten vekt på. Sluttkapittelet med konklusjoner blir derfor litt slapt. Jeg hadde venta meg noen scenarier, for eksempel med utviklinga i Storbritannia som «worst case». Og de store utfordringene som ligger i dominansen som Google, Facebook og Amazon utgjør i informasjonsformidlingen. Hva med bibliotekenes forhold til digitalisering og nettnøytralitet?

[…]

– De store nettaktørene låser oss fast inne i sine avgrensa, og for dem lønnsomme, deler av internett. Der de kan nedtone det som ikke passer dem. Se bare hvordan Amazon nå har luka vekk over tusen negative kommentarer til Hillary Clintons nyutgitte bok «What Happened» for å gi boka en femstjerners vurdering. Bibliotekene burde jo spille en vesentlig rolle i å gjøre folk klokere og hjelpe til å sortere klinten fra hveten. Isteden er det utlånsstatistikken av bøker som holder biblioteka i live.

I krönikan ”La oss løfte biblioteka!” från norska Klassekampen får vi en inblick i den norska bibliotekspolitikens tillstånd då Anders Ericson där ger uttryck för en förhoppning om att den nu ska få ett lyft på samma sätt som den svenska motsvarigheten nu har fått. ”Kan denne oppskriften fungere her også? Kan det svenske bibliotekløftet få smitteeffekt?” undrar Ericson. Och vi kan bära hoppas på fler satsningar på bibliotek i Sverige, Norge, eller var det nu må behövas.

Länkar:

Bred biblioteksatsing i Sverige

En bibliotekallianse på Stortinget!

Amazon redacts one-star reviews of Hillary Clinton’s What Happened

BiS och den nationella biblioteksstrategins omvärldsrapport

Tobias Willstedt

Ett oberoende ”debattbibliotek”?

Den norske journalisten, tidigare bibliotekarien, och debattören Anders Ericson skrev i senaste bis (2014 nr 3) om hur ett oberoende norskt ”debattbibliotek” nu växer fram. Utgångspunkten är skrivningen i den nya norska bibliotekslagen, där det talas om att ”Folkebibliotekene skal være en uavhengig møtesplass og arena for offentlig samtale og debatt.”

Han ger sedan en rad exempel på hur detta utvecklats i praktiken i Norge: lokala frågor debatteras flitigt i biblioteken som kommunala planer, byggprojekt, nya vägar, miljöfrågor. Även globala frågor som oljeberoendet och matfrågan tas upp i biblioteket. Bibliotekschefen får en ny roll med större ansvar för bibliotekets roll i det lokala samhället, med större frihet gentemot kommunpolitiker att resa debattfrågor på biblioteksgolvet.

Ericson frågar sig sedan om detta är något för Sverige? Svaret är väl att många kommuner i Sverige redan tar detta ansvar, medan andra struntar fullkomligt. (Begreppet ”oavhängig”, eller ”oberoende”, finns inte i den svenska lagen.)  I den nordiska debatten har man ibland svårt att förstå det som i Sverige närmast är en helig ko, den ”kommunala självbestämmanderätten”. Den gäller inte bara bibliotek och många sociala och kulturella verksamheter. Tyvärr gäller den också den viktiga skolfrågan. Jan Björklund har krävt att skolorna skulle förstatligas, samma har krävts vad gäller sjukvården. När det gäller biblioteken är det för närvarande ganska tyst.

I Svenska dagbladet idag annonserar den nya kulturministern Alice Bah Kuhnke en stor satsning på biblioteken, ett ”bibliotekslyft” med tio miljoner om året i fyra år, med sikte på en ny biblioteksstrategi och frågan om hur bibliotekets ”demokratiska roll” (som poängteras i bibliotekslagen) ska kunna förstärkas. (Alice Bah är ju, vilket kanske inte är så dumt för oss som jobbar på bibliotek, också ”demokratiminister”.)

Så kallade ”litteraturhus”, som finns i Oslo och Bodø är nog ovanligare i Sverige, det enda jag känner till ligger i Nynäshamn utanför Stockholm. Många kommuner vårdar författarbostäder, men annars förknippar de flesta nog litteraturhus i Sverige med just kommunala bibliotek. Det har historiska förklaringar, men den fria roll som Ericson talar om fick folkbiblioteken i Sverige inte förrän på 1970-talet. Sedan dess har nog en tillbakagång skett, beroende inte minst på statligt ointresse. Vi får hoppas att detta kommer att ändras nu. (På Malmö stadsbiblioteks Tydabloggen talas om för många ”konsensusskapande feelgood-författarbesök”, vilket man ju kan fundera på?)

Ericson menar också att det är dags att bjuda in Sverigedemokraterna i Sverige till politiska debatter på biblioteket. Norska PEN:s ordförande William Nygaard menar att det handlar om yttrandefrihet, och att Sverige är för ”politiskt korrekt”. ”Ytringsfrihet er å akseptere den stemme [röst i politiska val] man ikke liker.”

Enligt IFLA:s förklaring om bibliotek och intellektuell frihet skall ”Bibliotekarier och annan professionell bibliotekspersonal uppfylla sina förpliktelser både gentemot arbetsgivare och biblioteksanvändare. I händelse av konflikt mellan dessa förpliktelser har användaren företräde.” Det kan vara bra att hänvisa till detta när bibliotekarier vill föra en offentlig debatt som inte kommunens ledning tycker om.

Anders Ericson har oförtrutligt drivit sin egen biblioteksblogg ”Biblioteket tar saka”. BiS har likaså stridit för detta ända sedan starten 1969. Kulturministern talade vid sitt möte på fredagen om bibliotekens roll för demokratisk samhällsutveckling och fri åsiktsbildning. Idag, efter åtta års ökenvandring med en oengagerad kulturminister, finns det ett visst hopp om att detta kanske ska kunna bli verklighet? Och nog kan Norge tjäna som exempel?

 Mats Myrstener

Ett djupt splittrat folk

Norge splittras mellan höger och vänster. Läser en artikel idag i DN av en fredsforskare som menar att Norge inte alls står enigt mot terrorismen. Under ytan döljer sig stora och djupa motsättningar mellan höger och vänster, kristna och ateister och muslimer. Läs artikeln
http://www.dn.se/debatt/terrordaden-har-blottat-ett-djupt-splittrat-norge

Kommentar till det osannolika

Jag tröstläser i min favoritförfattare Aksel Sandemoses Varulven, sista sidorna, sedan hans älskade Felicia blivit mördad och kastad i en vak i älven Numedalslågen, en följd av striden mellan nazister och antinazister i Norge på 1940-talet:
”Hon skulle få rätt. Man skulle minnas henne, men minnet är ingenting för de döda som inga dagar har och inte vet att de har varit till, inte vet att de en gång fanns i tidens våg, inte vet att de visade sitt ansikte i tidens glidande spegel.
Ingen lever i en saga. Det är i ditt och mitt medvetande de är saga. Man utvidgar sitt medvetande med den man hade innerligt kär, med sitt döda barn eller sin döda vän, de finns ingen annanstans. De är utplånade från tavlan. Guds rike finns inom dig, ingen annanstans.
Det som vi ser nu är bara slutet, sade Erling till sig själv. Jag ska ta upp det som gick före. Jag ska gräva fram det och börja med vårnatten 1934, när hon och jag fick våra öden hopflätade så att de i mångt och mycket blev ett. Här ska ni se, kommer jag att säga, jag har suttit på gamla Venhaug och skrivit ner allt det som hände på Felicias tid. Om Norge i fred och Norge i krig, så som det sågs av Erling från Rjukan.
När det var gjort skulle han kanske inte berätta mer, utan flytta till ett annat Venhaug, det hette Erlingvik, och där var Felicia.”