Category Archives: mediaurval

Bibliotekssamlingarnas politik

forgreaterknowledgelibraryHur ska biblioteken och bibliotekarierna förhålla sig till begrepp som neutralitet i en tid av ideologiska konflikter?

Att vissa biblioteksorganisationers ställningstagande vad gäller urval debatterats på sistone har väl inte undgått någon av den här bloggens läsare. Två eventuellt motstridiga idéer figurerar i det politiska tänkandet om bibliotek och bibliotekarier idag:

  1. Biblioteken är, och ska vara neutrala. Enligt en viss tolkning innebär det att bibliotekens samlingar ska innehålla böcker som representerar hela åsiktsregistret i Sverige. I samma anda får biblioteken exempelvis inte referera till värdegrund om de nekar en främlingsfientlig grupp att låna bibliotekets lokaler.
  2. Bibliotekarierna som profession ska förmedla kunskap och lära ut källkritik. Biblioteken är motgiftet mot filterbubblor (om nu sådana finns), populism, ”fake news” och ”alternativa” fakta.

Både dessa idéer genomsyrar exempelvis förarbetena till den Nationella biblioteksstrategi som KB håller på att ta fram, eller för all del våra riksdagspartiers bibliotekspolitik.

Hur ska det här funka egentligen? För bibliotekarien som profession verkar neutralitet innebära att man med viss auktoritet hävdar objektiva fakta. På grund av skeenden i samtiden har bibliotekariens profession uppvärderats. Men vad gäller bibliotekens samling så verkar neutralitet innebära något annat – att man köper in det användarna tycker ska finnas där. Där kommer bibliotekariernas kompetens få spela mindre roll, eftersom man i praktiken inte har resurser att faktagranska varje enskild bok som det kommer ett inköpsförslag på.

I grunden är de här idéerna om neutralitet märkliga eftersom en sann neutral position inte är möjlig. Kanske behövs de för att legitimera bibliotekens verksamhet – men finns det andra och bättre vägar till att uppnå detta?

För den som vill läsa få en tankeställare angående hur biblioteken hanterar sin samling vill jag hänvisa till Simon XIX som menar att vägen framåt för biblioteken i den här eran av ideologiska kamper och polariserad propaganda snarast är ännu tydligare transparans, eftersom inget urval är neutralt:

[..]Libraries often strive to be apolitical and neutral especially with regards to library collections. A library collection is viewed as a neutral set of books: the meaning of those works is ascribed by the user but the collection itself is politically inert and can make no political statements.

But in reality a value-judgement is made by the acts of choosing which books to include, which to exclude, and how to represent those books within the collection. A library expresses a political viewpoint by virtue of the perceived educational authority of the library institution. In a society ever more suffused with falsification, ‘post-truth’, ‘alternative facts’, and so forth, I argue that libraries need to acknowledge the political value-judgements made by their library collections.

Läs hela texten!

Läs mer

Tobias Willstedt

 

Lag om kvalitet utan kvalitet

Del fem i bisbloggens sommarföljetong ”Paragrafen” ökar förvirringen i det nya bibliotekslagsförslaget ytterligare. I förslagets paragraf två stadgas :”Biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla”

I lagförslagets kommentar till denna formulering står: ””Enligt den nuvarande lydelsen ska alla ha tillgång till ett folkbibliotek. Denna skrivning speglar inte fullt ut de många verksamhetsformer som finns på olika håll i landet. I praktiken kan biblioteksservis innefatta ett eller flera bibliotek, bokbussar eller uppsökande verksamhet. Det kan också vara en verksamhet som drivs i samarbete med en eller flera andra kommuner eller med annan huvudman. I stället för folkbibliotek föreslås därför att begreppet biblioteksservice införs, vilket i sammamhanget bättre speglar de sakförhållanden som gäller i praktiken”

Vad menas? Kan inte tolka det på annat sätt än att folkbibliotek behöver inte finnas i alla kommuner, det räcker om man har någon slags biblioteksservice, vad detta än vara månde. Upprörd över detta sätt att underminera hela bibliotekslagen vad gäller folkbibliotek läser man vidare och kommer till paragraf fem i det nya lagförslaget”

Folkbibliotek

5§  Varje kommun ska ha folkbibliotek. Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till kommninvånarnas behov.

Folkbibliotekens utbud av litteratur, medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet.

Folkbiblioteken ska särskilt främja användningen av informationsteknik för kunskapsinhämtning och lärande.”

Man frågar sig förvirrat om det är olika författare till olika paragrafer? I lagvrängarnas kommentar till denna paragrafs första del står  ”enligt 2§ i nuvarande bibliotekslag ska varje kommun ha folkbibliotek. Bestämmelsen är central och det finns inte någon anledning att förändra kravet”. ???????????

Sedan följer en lång än mer förvirrad förklaring till varför det är olämpligt att definiera vad ett folkbibliotek är eftersom det finns konsensus om detta och en definition skulle förhindra utvecklingen och därför att kommunerna har så olika förutsättningar. Passusen avslutas med följande för mig helt obegripliga sammelsurium:

”För att ytterligare tydliggöra detta föreslås en bestämmelse om att folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till kommuninvånarnas behov. En anpassning till invånarnas behov är en grundförutsättning för en ökad tillgänglighet och delaktighet. Att det uttrycks att folkbibliotek ska anpassas efter kommuninvånarnas behov syftar till att stärka användarperspektivet i lagen.”

Att lyckas få med så många av dessa numera nödvändiga signalord ; delaktighet, tillgänglighet, användarperspektiv, behovsanpassning och några av dem flera gånger om, utan att egentligen säga något är i och för sig fullkomligt normalt i många byråkratiska sammanhang, där man vill gardera sig , så att ingen kan komma och påstå att man sagt eller lovat något, men att ösa på så i en kort lagkommentar gör att man misstänker att här ligger en hund begraven?  Eller, hemska tanke, är det bara tecken på ointresse och inkompetens, en misstanke som blir allt starkare ju mer man försöker begripa detta lagförslag!

Andra meningen i paragraf fem inför begreppen allsidighet och kvalitet, vilket är något helt nytt jämfört med nu gällande lag och kan eventuellt ses som det enda positiva i lagförslaget.   Man oroar sig över den minskande titelbredden vad gäller både böcker och tidningar och tidskrifter, ömmar speciellt för minskat antal utländska tidningar och att den mer smala skönlitteraturen kommit i kläm. Alltså en helt berättigad oro. Här kunde man fört ett resonemang om krympande ekonomi och att efterfråga och behov kan vara helt skiljda saker, något som man överhuvudtaget tar alldeles för lite hänsyn till i biblioteksdebatten i stort.

Kommentaren avslutas med följande formulringar:

” Innebörden av förslaget är bland annat att folkbibliotekens utbud ska vara allsidigt sammansatt och inte innebära inskränkningar utifrån ideologiska, politiska eller religiösa utgångspunkter. Begreppet kvalitet innebär att biblioteken bör göra ett aktivt urval baserat på bland annat kvalitetskriterier när man planerar inköp och genomför gallring av beståndet. Det är även angeläget att bättre kvalitetsmått utvecklas för att mäta bibliotekens verksamhet.”

Ok, även om det inte är någon kvalitet i formuleringskonsten och ingen allsidighet i ordvalet! Att kvalitet och allsidighet kan hamna i konflikt nämns inte heller och det är väl bara bra. Det dilemmat får vi fortsätta att diskutera i biblioteksvärlden och komma till olika resultat och det befrämjar ju allsidigheten!

Återkommer till paragraf fems sista passus om det digitala för nu har detta redan blivit väl långt.

Ingrid Atlestam

Hellre svårsålt än lättköpt

”Relationen förläggare–författare–redaktör är kort sagt oerhört viktig för det färdiga resultatet. Om professionalismen börjar tappa tron på sin egen nödvändighet är litteraturen illa ute. ” Det är slutorden i Annina Rabes artikel  http://www.svd.se/kultur/litteraturen-behover-proffs_6901237.svd . En naturlig fortsättning på resonemanget är att ta upp bibliotekets och bibliotekariens roll och då knyta an till Rasmus Fleischers resonemang i Boken och Biblioteket om bibliotekens viktiga roll när det gäller urval och offentlighet.

Dessvärre är det stor risk att biblioteken sviker sitt uppdrag att stå för kvalité och ett aktivt urval. Med dagens regler för upphandling, slentrianmässiga profilköp, tidbrist och jakt på höga utlåningssiffror blir bibliotekens utbud mest det som är  lättköpt i dubbel bemärkelse. Mycket av det som ges ut bortom allfartsvägarna av små förlag, enskilda personer, organisationer, företag etc når aldrig biblioteken. För att hitta det smala, udda, nyskapande, annorlunda och egensinniga måste bibliotekarier arbeta aktivt uppsökande, rotande, letande. Ofta handlar det om facklitteratur, rapporter från delar av verkligheten mer i skymundan, ämnen som inte är så massmediala och tankar, idéer som ännu inte ligger i tiden.

Ju svårare utgivningen blir att överblicka och hålla koll på, ju mer tid måste man som bibliotekarie ägna åt ett aktivt uppsökande urvalsarbete!

Ingrid Atlestam