Kategorier
bibliotekslag bibliotekspolitk mångspråkighet Skolbibliotek Uncategorized

Både hängslen och livrem

Genom paragraf tio i förslaget till ny bibliotekslag får skolbiblioteken både hängslen och livrem, det vill säga dubbelt lagskydd. Synd bara att det saknas byxor ännu så länge, det handlar ju snarare om rumpan bar, tomma hyllor eller inga hyllor alls. Dock kan  lagparagrafen tolkas som rätt krävande och omstörtande:

10 § Enligt 2 kap 36 § skollagen (2010:800) ska eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ha tillgång till skolbibliotek. Det som anges om folkbibliotek i 6- 8 §§ gäller även skolbibliotek.

Detta innebär att skolbiblioteken förutom barn och ungdom ska prioritera även funktionshindrade och de med annat modersmål än svenska. När det gäller det senare har hittills många skolbibliotek i princip bara erbjudit böcker på svenska och möjligtvis på något av de så kallade skolspråken, för övrigt ett totalt förlegat begrepp som borde försvinna eller ändra betydelse. Nu ska alltså skolbiblioteken enligt lagförslaget erbjuda  eleverna läsning på modersmålet.  Det måste då bli frågan om en jättesatsning på såväl kompetens som mediainköp?  Bara att glädjas över denna insikt om flerspråkighetens betydelse och mångfalden i dagens skolor. För det är väl en storsatsning man avser? Förutsätter åxå att skolverkets inspektioner tittar extra noga på att skolbiblioteken lever upp just till dess paragrafer om prioriterade grupper!

Men med tanke på att lagförslaget garanteras inte leda till några högre kostnader för kommunerna  så är det väl bara en papperstiger?

Ingrid Atlestam

Kategorier
biblioteksdebatten bibliotekslag kulturpolitik mångspråkighet Vad är ett folkbibliotek?

Stretegi utan mål del 2

Varför inte ägna ännu en regnig dag åt nya lagförslagets åttonde paragraf:

8§ Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna  och personer som har annat modersmål än svenska bland annat genom att erbjuda litteratur på

1. de nationella minoritetsspråken

2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och

3. lättläst svenska

Sällsynt illa formulerat, måste läsa flera gånger för att komma igenom utan att staka mig! Användarvänligt? Klargörande?

För övrigt är samma kommentar som till paragraf 7 relevant här:

”I utredningens resonemang kring denna paragraf fastslås att det inte är någon ändring  i sak mot nu gällande lag, som biblioteken enligt utredningen inte lever upp till. För att råda bot på detta föreslås att en nationell strategi utarbetas just för det här området!! Ja, det kan ju alltid vara en början, men vad ska en nationell strategi inom just detta bygga på om det inte finns någon övergripande plan för det hela? En strategi är något man behöver för att nå ett mål, för att förverkliga en politik och någon sådan anses ju inte behövas enligt kulturministern.

Liksom resten av lagförslaget innebär denna paragraf en inskränkning och en ökad luddighet genom detta ständiga upprepande av att det är litteratur det handlar om, utan att man någonstans talar om vad litteratur är för något. Varför inte istället säga att biblioteket ska prioritera det skrivna ordet och någonstans motivera varför?”

Kan tilläggas att här hade det varit läge att referera till Unescos/IFLAs manifest för mångkulturell biblioteksverksamhet och inse att det handlar om mycket mer än tillgång till litteratur på modersmålet. Det handlar om bibliotekets demokratiska uppdrag, om allas rätt till det egna språket och kulturen om interkulturell förståelse, om integration, delaktighet och åsikts- och yttrandefrihet. Ja allt detta som bibliotekelagen borde lyfta fram i en inledande portalparagraf, detta som talar om varför en demokrati förutsätter fungerande folkbibliotek för alla oberoende av språk och med ett mycket större uppdrag än att ”erbjuda litteratur,”

Just i denna paragraf blir det nya lagförslagets hela inskränkthet och ynkedom extra uppenbar.

Ingrid Atlestam

Kategorier
mångspråkighet tidskrifter

Skrifter i tiden kräver vidgade vyer

Så har BBLs årliga tidskriftsnummer kommit och är ovanligt spretigt och ointressant. Det är väl tänkt att vara någon slags omvärldsbevakning på tidskriftsmarknaden och som sådan är den rätt värdelös. Ovanligt lite tidskriftsannonser är det också, så kanske har detta specialnummer spelat ut sin roll i nuvarande form.
Hög tid att istället lyfta blicken och ge biblioteken mer angelägen information om tidskrifter på områden där det inte är lika lätt för var och en att orientera sig. Satsa nästa år på översikt av tidskrifter på t ex persiska, arabiska, somaliska och kinesiska, lämpliga för folkbiblioteken att prenumerera på. Ge analys av innehåll, målgrupp och kostnader, ta gärna med dagstidningar och nätvarianter också!

Ingrid Atlestam

Kategorier
Folkbildning mångkultur mångspråkighet

Mångkultur och folkbildning hör ihop



Kolla den nya boken i Adlibris

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163385570

om hur folkbildningen och studieförbunden kan hjälpa till att öka förståelsen mellan invandrare och invandrade.

Mats Myrstener

Kategorier
kulturpolitik Landskrona mångkultur mångspråkighet

Hur ska det gå för Landskrona?

Tre dagar i Skånemetropolen Landskrona, bl.a. var vi på en guidad tur på museet, som ligger centralt i de gamla kasernerna, med en förfärligt ödslig kaserngård utanför porten.
Guiden frågade avslutningsvis: Vad tänker ni på när ni hör ordet Landskrona.
Besvärade hummanden, jag dristade mig att säga: Inget som är särskilt positivt.
En irriterad åhörare kontrade: Och var kommer DU ifrån då?

… Ja när Landskrona blev stad, grundat 1413 av Erik av Pommern, en strategiskt placerad stad i det danska riket, då var Umeå bara ett ynka fiskeläge.
Idag är Landskrona distanserat som industristad av Malmö och Helsingborg. Man delar det öde de flesta mindre städer drabbats av idag – en avfolkningsort, ett ställe man reser förbi, på väg till de stora metropolerna – som Umeå.
Landskrona är ett av Sverigedemokraternas stora fästen – de flesta som röstar på SD röstade tidigare på socialdemokraterna. Det är en av de städer i Sverige där ungdomsarbetslösheten är som störst.
Ändå utropar turistmyndigheten i staden trosvisst: Nu går det uppåt för Landskrona! (Ja, sämre kan det väl inte bli?)
Ja, vad ska man säga? ”The windy city”, vilket verkligen stämmer, med magneten Ven som enda trumfkort på sommaren. Men med ett fint stadsmuseum, ett centrum för arbetarrörelseforskning, och ett konstgalleri och skulpturpark.
Men hur förvandla Landskrona från en gammal industristad på dekis – till ett nytt mångkulturellt och mångspråkigt framgångskoncept?
Kanske en uppgift för ett radikalt utåtriktat folkbibliotek? Det verkar finnas en tro i Landskrona att kultur och folkbildning ändå är värt att satsa på.
Mats Myrstener