Kategoriarkiv: mångkultur

Multikulti

Jag sitter med Re:orients höstprogram i handen. Re:orient har i tjugo år verkat i Stockholm för konserter med musik från bl.a. den arabiska-orientaliska kulturen, från Indien och mellanöstern.
Höstprogrammet innefattar t.ex. iranskinspirerade dj:s, egyptisk street-pop, Bollywood extravaganza, turkisk-kurdisk-grekisk-arabisk ringdansmaraton, oud-festival, Ramadan nights, och konsert med den kända turkiska sångerskan Sezen Aksu (som även sjunger i Malmö 5/11).
Man ger konserter runt om i Stockholm, med centrum på Södra teatern. Men andra städer i Sverige kan säkert låta sig engageras, kolla om det går att samarbeta!
Själv ska jag idag ta mig till Sofia kyrka i Stockholm för den första konserten i den årligen återkommande kyrkomusikaliska mångkultursatsningen Vox Pacis (Fredens röst). Kolla programmet, det innehåller musik från alla religioner: judiskt, arabiskt, samiskt, indiskt, buddhistiskt, katolskt, ortodoxt, tibetanskt osv. En ekumenisk satsning som är värd all uppmuntran.
Mats Myrstener

Rapport från Möllan

En stor del av semestern har jag tillbringat vid en fransk balkong ovanpå Möllans ostaffär, vid Möllevångstorget i Malmö. Det är en minst sagt mångspråkig och mångkulturell plats som torde vara unik i sitt slag: hela stadsdelen i centrala Malmö domineras av affärer och restauranger och en livlig torghandel med invandrare från tredje världen, av vilka många också bor på Möllevången, även om gentrifieringen som är så tydlig på Södermalm i Stockholm också börjar märkas i Malmö.
Vi besökte också stadsbiblioteket och jag blev imponerad: den omtalade restaurangen (snarare ett café) smälte väl in i miljön, ljuset från de stora fönstren gör biblioteket väldigt välkomnande och det syns att man flyttat runt för att öppna upp, bokhyllorna i stora skönlitteraturavd. går på hjul.
Pella hittade snabbt till hyllorna för mode och design, centralt placerade, och jag hittade den nya översättningen av Don Quijote, av Jens Nordenhök (2001), en bamse på 940 sidor varav hundra sidor är kommentarer och historik, illustrerad av Gustave Doré, utgiven av Symposion.
I Sydsvenskan läser jag att det lilla biblioteket i Arlöv (Burlövs kommun) fått fönsterrutorna sönderslagna. Länsstyrelsen tillåter inte kameraövervakning, vilket fick mig att tänka på förra sommarens följetong med personallösa bibliotek. Men Burlövs kommun har åtta anställda på biblioteket och en inbjudande hemsida. Imponerande för en så liten kommun!
Mats Myrstener

Mångkultur på bibliotek


För ett tag sen skrev en bibliotekarie på Biblist om råd. Hur skulle man bemöta två muslimska herrar som ville be i biblioteket? Hänvisa dom till ett hörn av lokalen? En gång mellan bokhyllorna?
Jag minns när vi i BiS besökte Amerika-Gedenk-Bibliothek i Berlin, som invigdes efter andra världskriget. Där fanns flera små privata enpersons-rum där man kunde se på film, plugga, eller spela piano (det fanns piano, det var efter kriget i Tyskland, och det användes fortfarande fick vi veta).
Alltså: fler små privata utrymmen i biblioteket! Där besökare kan se på film, surfa på internet utan att bli kontrollerade hela tiden, spela piano, eller bara vara i största allmänhet. Men kanske måste rummen ljudisoleras först?
Biblioteket – en plats där alla ska vara med! (för att parafrasera en gammal SAP-slogan).
Mats Myrstener

Tre koppar te

Tillbringade flera timmar i sängen på morgonen, det enda ställe man kan vara när det är så här himla kallt. I morgontidningen kunde jag åter konstatera att det finns hjältar där man minst anar det. Som amerikanen Greg Mortenson, som efter att ha bestigit Himalayatoppen K2 kom att ägna stora delar av sitt liv åt att starta skolor för barn i Pakistan och Afghanistan. Slå upp hans namn i wikipedia och läs själva!

Han har skrivit flera böcker, bland annat Tre koppar te och Stones into schools om hur fundamentalisterna i Afghanistan vill riva ner skolor för flickor. ”Varför är de här stora starka skäggiga männen så rädda för små flickor?” undrar han. ”Jo, för att pennan är mäktigare än svärdet.”
Sedan läser jag intervjuer med tio muslimer bosatta i Sverige, som verkligen ger en mer mångfacetterad bild av denna religion än den gängse Sverigedemokraterna och media sprider. En av de intervjuade är 24-åriga doktoranden Saba Saad på Karolinska institutet, en annan är 25-åriga bosniska elitfotbollsspelaren Alisa Jasarevic. Hon lever ihop med en annan kvinna, Mariette Hansson (känd från Idol som det står i SvD). Jag tänkte då på detta viktiga med manliga och kvinnliga ”frizoner”, som jag pratade om med genusforskaren Louise Waldén i en bis-intervju. Uppenbarligen fungerar idrotten som en sådan.
Tillslut läser jag ännu en nekrolog om Harry Järv, av kulturjournalisten Anders Björnsson. Han berättar om när hans eget bibliotek brann upp för tio år sedan, och gamle vännen Harry ringde och sa: ”Kom hem till mig och ta vad du vill ha. Strindberg är jag ju redan färdig med.” (Han hade då bibliograferat en stor bok om Strindbergsfejden 1910-12.)
Biblioteket innehöll ca 14.000 volymer i den lilla lägenheten på Kungsholmen i Stockholm, men Järvs inställning till böckerna var osentimental. Hade han inte användning för en bok så åkte den ut! Nu har hela biblioteket skänkts till hans gamla gymnasieskola i Vasa i Finland.
I boken Mänsklighetens minne skriver han också om en lustig episod när två tjänstemän på KB blev så osams att de gick ut i Humlegården för att göra upp, ”med knytnävarna”. Harry tyckte tydligen det var uppfriskande. Kontroverser rensar luften och ska inte sopas under mattan.
Vi behöver nog fler sådana hjältar inom biblioteksvärlden. Man kan inte bara slita i det tysta år efter år, utan att kräva något igen av kommun och politiker. Ta fram knytnävarna istället för att gömma dom i kjol- och byxfickorna! Eller gör som madame Ramotswe i Gaborone. Men då krävs det tre koppar ”bush-tea”, minst!
Mats Myrstener