Kategoriarkiv: mångkultur

Missuppfattningar och lögner om invandringen

Jag läser i Dagens etc (26/1) om överdrifter och missuppfattningar vad gäller invandringen i Västeuropa. I Storbritannien tror de tillfrågade i en undersökning i oktober att landet består av 24 procent invandrare. Rätt siffra ska vara 13 procent. Andelen muslimer (2010) tror man är 21 procent när den är fem.

Samma missuppfattningar finns i alla EU-länder. I Storbritannien sprider tabloid-tidningar som The Sun ständigt missvisande uppgifter, t.ex. om tonårsgraviditeter, arbetslöshet (s.k. ”arbetssökande”) och kriminalitet. Belägg för detta hittar man i en ny bok av Owen Jones, The Establishment, som visar hur den politiska eliten oavsett partifärg vuxit samman med kvällstidningarnas sensationsjournalistik.

En forskare kommenterar för Dagens etc: ”Medier accepterar de ramar som högerextrema sätter genom sin skrämselpropaganda och går inte utanför dem. Stereotyper förmedlas ofta på ett aggressivt sätt och det finns t.ex. inget sådant som den ”muslimska befolkningen”. Man sammanklumpar alla muslimer och blandar ihop religion och kultur”.

Den invandrarfientliga organisationen Pegida i Tyskland har ansökt om att få demonstrera i Malmö. Det låter som upplagt för bråk? Men dagens etc:s krönikör Nabila Abdul Fattah tycker sig ändå se ”ljus i mörkret”. I många länder inom EU börjar man inse det allvarliga i situationen och att det nu gäller att ”stå upp mot hatet”.

Mats Myrstener

 

Vad är det som händer i Eskilstuna?

Vad är det som händer i Eskilstuna, den stad som jag växte upp i? Den muslimska samlingslokalen utsätts för attentat. Nu såg jag på TV att en ny fotoutställning på Eskilstuna museum (där jag en gång arbetade som skolflicka i de s.k. Rademachersmedjorna) av den kontroversiella fotografen  Elisabeth Ohlson Wallin, ska granskas och bedömas i förväg av stadens säkerhetsansvariga, och bevakningen eventuellt förstärkas. Allt i skuggan av terroristdåden i Paris.

Eskilstuna har alltid haft en mångkulturell befolkning, framförallt en stor finsk, ända sedan 1950-talet. Personligen upplevde jag sällan under min uppväxttid bråk mellan invandrare i Eskilstuna, eller rasism, även om det säkert förekom. I Eskilstuna-Kuriren läser jag att förra sommarens utställning av vissa besökare upplevdes som provocerande. Det var fotokonstnären Aida Chehrehgoshas utställning ”Det här är erat fel” som visades på Eskilstuna konstmuseum.

Hur drabbar denna mångkulturella nervositet biblioteken? Vågar man göra kontroversiella utställningar efter vad som hänt i Paris? Köpa in kontroversiell litteratur? Jag blir orolig.

Diskussionen måste förstås föras på varje enskilt bibliotek. På debattkvällen på Stockholms kulturhus (se annonsen ovan) var det anti-rasism som stod i centrum. Men kanske borde även hbtq-frågor tas med? Makt- och privilegieperspektiv (de flesta bibliotekarier är vita privilegierade medelklasspersoner) också. Det nämndes under kvällen, men bara i förbifarten.

Det handlar i båda fallen om att acceptera och betjäna människor som faller utanför den vita heteronormen. När jag för över tjugo år sedan jobbade på Läsesalongen som idag kallas Bibliotek Plattan mötte jag varje dag människor från andra kulturer och länder som kom till biblioteket för att läsa tidningar, låna böcker eller bara träffas. Kanske startade mitt intresse för mångkulturellt biblioteksarbete redan där, som för så många andra, och därför var valet av mötesplats för en diskussion om antirasism på biblioteket väl motiverad. Det var nog på Stockholms kulturhus det mångkulturella biblioteksarbetet en gång verkligen sattes på kartan, i större skala. Idag är det en självklarhet (tror jag) på alla folkbibliotek, men så var det inte förr.

Annsofi Lindberg