Kategoriarkiv: mångkultur

Missuppfattningar och lögner om invandringen

Jag läser i Dagens etc (26/1) om överdrifter och missuppfattningar vad gäller invandringen i Västeuropa. I Storbritannien tror de tillfrågade i en undersökning i oktober att landet består av 24 procent invandrare. Rätt siffra ska vara 13 procent. Andelen muslimer (2010) tror man är 21 procent när den är fem.

Samma missuppfattningar finns i alla EU-länder. I Storbritannien sprider tabloid-tidningar som The Sun ständigt missvisande uppgifter, t.ex. om tonårsgraviditeter, arbetslöshet (s.k. ”arbetssökande”) och kriminalitet. Belägg för detta hittar man i en ny bok av Owen Jones, The Establishment, som visar hur den politiska eliten oavsett partifärg vuxit samman med kvällstidningarnas sensationsjournalistik.

En forskare kommenterar för Dagens etc: ”Medier accepterar de ramar som högerextrema sätter genom sin skrämselpropaganda och går inte utanför dem. Stereotyper förmedlas ofta på ett aggressivt sätt och det finns t.ex. inget sådant som den ”muslimska befolkningen”. Man sammanklumpar alla muslimer och blandar ihop religion och kultur”.

Den invandrarfientliga organisationen Pegida i Tyskland har ansökt om att få demonstrera i Malmö. Det låter som upplagt för bråk? Men dagens etc:s krönikör Nabila Abdul Fattah tycker sig ändå se ”ljus i mörkret”. I många länder inom EU börjar man inse det allvarliga i situationen och att det nu gäller att ”stå upp mot hatet”.

Mats Myrstener

 

Vad är det som händer i Eskilstuna?

Vad är det som händer i Eskilstuna, den stad som jag växte upp i? Den muslimska samlingslokalen utsätts för attentat. Nu såg jag på TV att en ny fotoutställning på Eskilstuna museum (där jag en gång arbetade som skolflicka i de s.k. Rademachersmedjorna) av den kontroversiella fotografen  Elisabeth Ohlson Wallin, ska granskas och bedömas i förväg av stadens säkerhetsansvariga, och bevakningen eventuellt förstärkas. Allt i skuggan av terroristdåden i Paris.

Eskilstuna har alltid haft en mångkulturell befolkning, framförallt en stor finsk, ända sedan 1950-talet. Personligen upplevde jag sällan under min uppväxttid bråk mellan invandrare i Eskilstuna, eller rasism, även om det säkert förekom. I Eskilstuna-Kuriren läser jag att förra sommarens utställning av vissa besökare upplevdes som provocerande. Det var fotokonstnären Aida Chehrehgoshas utställning ”Det här är erat fel” som visades på Eskilstuna konstmuseum.

Hur drabbar denna mångkulturella nervositet biblioteken? Vågar man göra kontroversiella utställningar efter vad som hänt i Paris? Köpa in kontroversiell litteratur? Jag blir orolig.

Diskussionen måste förstås föras på varje enskilt bibliotek. På debattkvällen på Stockholms kulturhus (se annonsen ovan) var det anti-rasism som stod i centrum. Men kanske borde även hbtq-frågor tas med? Makt- och privilegieperspektiv (de flesta bibliotekarier är vita privilegierade medelklasspersoner) också. Det nämndes under kvällen, men bara i förbifarten.

Det handlar i båda fallen om att acceptera och betjäna människor som faller utanför den vita heteronormen. När jag för över tjugo år sedan jobbade på Läsesalongen som idag kallas Bibliotek Plattan mötte jag varje dag människor från andra kulturer och länder som kom till biblioteket för att läsa tidningar, låna böcker eller bara träffas. Kanske startade mitt intresse för mångkulturellt biblioteksarbete redan där, som för så många andra, och därför var valet av mötesplats för en diskussion om antirasism på biblioteket väl motiverad. Det var nog på Stockholms kulturhus det mångkulturella biblioteksarbetet en gång verkligen sattes på kartan, i större skala. Idag är det en självklarhet (tror jag) på alla folkbibliotek, men så var det inte förr.

Annsofi Lindberg

Tillsammanskapet

I sat me down to write a simple story
which maybe in the end became a song
The words have all been written by one before me
We’re taking turns in trying to pass them on
(Pilgrim’s progress, musik av Matthew Fisher, text av Keith Reid)

”Jag upptäckte att eleverna från olika samhällen, länder och kulturer, olika religioner, olika seder, på samma gång fick sin undervisning på ett gemensamt språk, svenska och engelska, och att de sedan hade enskilda lektioner i sina egna modersmål. Att de i sin skola kunde utöva sin religion. Jag tyckte att det var en enastående institution och jag skrev till och med en artikel om det, för jag blev väldigt rörd av erfarenheten. Jag tycker att det är väldigt intressant vad de gör där som en experimentell institution för ett problem som är världsomspännande.”

(Mario Vargas Llosa minns hur han besökte Rinkeby skola och bibliotek när han fick Nobelpriset i litteratur 2010. (DN 5 oktober 2014.))

Hittat på gatan:

”Är du trött på rasismen i samhället? Blev du förbannad och skrämd över Sverigedemokraternas valframgångar? Då är det dags för dig att på allvar börja ta fajten för ett samhälle där alla får plats – men inte rasismen.

Tillsammanskapet hjälper antirasister som vill organisera lokalt arbete för sammanhållning och gemenskap, mot rasism. Sedan i mars i år har vi hjälpt till att dra igång lokala rörelser och initiativ på närmare femtio platser. Från Sjöbo i söder till Luleå i norr. I städer som Falköping, Eslöv och Ludvika, samhällen som Frillesås och Knivsta, städer som Lund och Stockholm.

Vi samlar ideella krafter som tror att ett starkt lokalsamhälle där vi ställer upp för varandra är förutsättningen för att få bukt med rasismen. Tillsammanskapet utbildar lokala ledare, hjälper till att sätta upp lokala kampanjer och rådgivning.”

Läs mer på hemsidan tillsammanskapet.se

https://www.youtube.com/watch?v=mI0GoiZaFpw

Upphittat av Mats Myrstener
http://tillsammansskapet.se/

Mångkultur och folkbildning hör ihop



Kolla den nya boken i Adlibris

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163385570

om hur folkbildningen och studieförbunden kan hjälpa till att öka förståelsen mellan invandrare och invandrade.

Mats Myrstener

Även i fortsättningen är ordet ……..

I senaste numret av Ordfront, nr4/11, skriver Marianne Steinsaphir om Botkyrka kommun,som har valspråket ”Långtifrån lagom”, och dess målmedvetna satsning på kultur och mångfald som rikedom. Mångkulturellt centrum och Internationella bokmässan, och många fler imponerande satsningar, är delar av en övergripande politik, inte isolerade projekt.
Bibliotekschefen Margareta Berg säger med självklarhet att bibliotek handlar om ord och språk, ”Det är mycket politik i biblioteksfrågor. Det rör yttrandefriheten, makten över språket och att få utveckla sitt språk. Det är inte för inte som man i länder, som kämpat för sin frihet, snabbt inrättar bibliotek och alfabetiseringsprojekt……..Det finns inga ”kunder” hos oss utan medborgare,

Förhoppningsvis är det fler än föreningen BiS, Botkyrka kommun och enligt alla undersökningar, även biblioteksbrukarna, som insett att språk är vad bibliotek handlar och är det som ska prioriteras? I BiS program står:
”Trots ljud- och bildmediers ökade roll är den språkliga förståelsen grunden för vidareförmedling av kunskap och kultur. Under överskådlig framtid kommer vår kultur och demokrati att bygga på det skrivna ordet. Förmågan att kunna tillgodogöra sig en text, och att själv kunna uttrycka sig i tal och skrift är avgörande för individers och gruppers möjlighet att delta i samhällslivet.
Bibliotekets utökade uppdrag i ett samhälle med många språk och nya mediaformer förutsätter större resurser för att undvika kvalitetssänkning och avgiftsfinansiering……. att det skrivna ordet, oberoende av lagringsform, är bibliotekets primära uppdrag”

Nu är det konstaterat igen, kultur skapar tillväxt. Alltid denna heliga tillväxt, nästan så jag har lust att sluta ”konsumera” kultur för att stoppa den heliga tillväxten. Men det intressanta med denna nya utredning, som utredaren själv påpekar är, varför har Stockholmarna övergett sina bibliotek? Kanske finns svaret i Botkyrka?

Ingrid Atlestam