Kategori: Malmö stadsbibliotek

Kategorier
bibliotek Malmö stadsbibliotek

Malmö bibliotek gör sin mediesamling algoritmstyrd

Biblioteken i Malmö blir först ut i Sverige med att ha en mediesamling styrd av algoritmer, något som uppmärksammats av Sveriges Radio.

I SR:s inslag, där bland annat Charlotte Högberg som i andra sammanhang är känd från BiS uttalar sig utifrån sin forskning, ställs ett antal kritiska frågor. Det nya systemet uppges leda till frigjord tid – hur kommer den användas? Systemet innebär att man övergår till flytande bestånd – hur förändrar det tillgången till medier för bibliotekens prioriterade grupper?

Systembibliotekarien skriver om inslaget och frågar sig vad det kommer innebära för folkbiblioteken och folkbibliotekarierna om vi inte längre medvetet bygger lokala bestånd, vilket får mig att tänka på diskussionen vi hade när folkbiblioteken började använda sig av profilinköp i början på 2010-talet.

Malmö stad har under dagen publicerat en nyhet där de berör många av uppkomna frågorna. Diskussionen om algoritmernas konsekvenser för biblioteken och annan offentlig verksamhet lär vi dock ha anledning att återkomma till.

Läs mer

Tobias Willstedt

Vill du läsa mer från oss?

Prenumerera på bis nyhetsbrev så behöver du inte vara rädd för att missa något!

Prenumerera

Kategorier
Malmö stadsbibliotek Vad är ett folkbibliotek? Värmland

Välkommen till Prylioteket!

Som vi tidigare skrivit här på bloggen: Ett bibliotek kan användas till mycket. 8/4 läste jag i DN följande notis (från Malmö):

”I ett av Malmös stadsbibliotek, Garaget, kan man sedan ett och ett halvt år tillbaka låna fler saker än vad man brukar kunna på ett bibliotek. Verktyg, symaskiner och sällskapsspel får man ta hem, bara man har ett lånekort.

– Folk kommer från hela stan och vill låna verktyg, säger Lisa Jansson på Garaget.

Förra året provade man också på att låna ut kläder och skor.

– Vi testar lite olika grejer, säger Lisa Jansson.

En enkät delas varje år ut till besökarna, där de får komma med önskemål om vad som kan förbättras. Därifrån kom idén att låna ut verktyg till de som behövde det.

– Vi har utökat lite nu också, med takräcken och en sekatör bland annat, säger Lisa Jansson.

Ett annat förslag var att ha några träningsredskap till hands på biblioteket.

– Då det kom upp tänkte vi okej, låt oss prova, så nu har vi några hantlar och en balansplatta i ett hörn här, säger Lisa Jansson.

Någon boom i antalet lånekortstagare har man inte märkt av efter förändringarna.

– Nja, inte så att det är direkt kopplat till fler lånekort. Det är mer att folk upptäcker det när de kommer hit och ser vad mer vi har.”

I Danmark kunde man för ett antal år sedan låna en ”muslim” på biblioteket för att lära känna, en ”skinnskalle, och en ”präst”.

Sedan läser jag i en av Gävles dagstidningar, Arbetarbladet, 7 juni, om en föreslagen ”sportbibbla”. I Sandviken funderar Kultur- och fritidsnämnden just på ett förslag om ett bibliotek som ska låna ut fritidsutrustning som ”pjäxor, skidor och skridskor”. Vidare kan det finnas golfdiscset, brännboll, krocket, kubb, boule, badminstonset, kritor osv. Möjligheterna är oändliga, bara fantasin sätter gränser.

Förslagsställaren ser det främst ”ur barnens synvinkel. En del har jättemycket saker och andra ingenting.”

Idén sägs komma från Värmland, från biblioteken i Grums och Munkfors. Redan i sommar ska man även i Sandviken kunna låna sportredskap med sitt bibliotekskort. Om man nu vill ”spontansporta i Stadsparken”?

I Sandviken finns ca 1.000 barn som lever under fattigdomsstrecket. Om just dessa kommer att använda sig av bibliotekets nya tjänster vet man dock inte. Romska barn som spelar golf i Stadsparken. Kanske det?

Kanske ett bra sätt att höja utlånestatistiken? Men ska pengarna tas från bibliotekets mediaanslag?

Och bara för att biblioteket lånar ut media, betyder det att man måste låna ut allt mellan himmel och jord? Tyder inte det på en viss respektlöshet gentemot bibliotekets personal? Eller bara ett fräscht nytänk?

Men det kanske rimmar med kulturministerns nya Biblioteksstrategi? Jag vet inte. Jag känner bara en väldigt stor oro att det biblioteken en gång, tillsammans med skolan, var tänkta att göra håller på att trivialiseras. Kulturhustanken som vi hade på 1970-talet var nog bra. Men att bli prylbank? Ja, varför inte. Vi är ju blott, i grund och botten, skummet på tidens våg.

Mats Myrstener

sekatör

Kategorier
boktips Malmö stadsbibliotek

Språkförbistring igen

Vilken är årets värsta månad kan man ju fråga sig? Min kollega Hans brukar säga att november är årets mest ”onödiga” månad, och det kan nog stämma. I Johans jul började alltid första sidan med pappans hemkomst från arbetet i strilande regn och med texten: ”November är mycket lång och grå …”. Barnmorskorna på Jägargatan kallade den ”oxmånaden”.

Men själv håller jag nog juli för ett strå vassare. Antingen regnigt – och brustna och grusade förhoppningar. Eller storkvarmt som i år, där alla journalister tar semester efter Almedalsveckan och meteorologen Per-Erik t.o.m. får hoppa in och vikariera som nyhetsuppläsare på ABC-nytt i TV. Värmen lägger sig som en kladdig fuktig vante över allt, och det blir inte acceptabelt på balkongen förrän kl 22 när solen går ner.

Oss sommarmisantroper emellan – men jag förstår Ingmar Bergman som påstod att demonerna aldrig visar sig på natten, det är en ren missuppfattning, utan i skarpt dagsljus – vitt, stekhett dagsljus, och gärna på sommaren.

Nåväl, vi tog oss i varje fall (trots sommarvärmen) från Nordens Venedig till Skåne, och njöt av utsikten från Smygehuk, Böste havsbad, och Dag Hammarskjölds Backåkra – säkert några av Sveriges vackraste platser i fullsommarskrud. Och apropå språkförbistring, vilket man ibland kan uppleva som nordlänning i Skåne och Danmark, så minns jag häromåret när jag på Malmös fina stadsbibliotek (öppet även söndag) stötte ihop med min gamle studiekamrat från BHS, Örjan (namnet fingerat). En i min vänkrets smått legendarisk person som aldrig arbetat som bibliotekarie men däremot är en mycket skicklig sol och vårare. Inget ont om det, han är fortfarande en god vän (tror jag), liksom kollegan Håkan från Höganäs, som hade sitt första vikariat i västerbottniska Holmsund. Där blev det språkförbistring, lita på det!

Min sommarläsning har varit allt annat än systematisk: först var det cigarettböcker (Per Hagmans ”Cigarett” den absolut bästa), sedan biografier av Birgitta Holm (om Rut Hillarp), PO Enquist, Stig Larsson och Jörn Donner, rysare av Camilla Rydberg (ojojoj vilken berättare), en släng religiös litteratur (via en bok av Inger Edelfeldt med detta tema) , bl.a. ett härligt återseende med Herman Hesses 70-talsklassiker Siddharta (väl värd omläsningen) och Per Lagerkvists fantastiska Ahasverus död. Försökte läsa Främlingen av Camus på franska, gick ganska bra, och nu är cirkeln sluten med ständige följeslagaren Turgenjevs En jägares dagbok, en fantastisk följetongsberättelse från livegenskapens sista år i Ryssland.

Och apropå klassiker så frågade min svägerska Helena mig varför små pojkar som hennes Matteus är så fascinerade av Star Wars. Det är ju jag med förklarade jag – det är på grund av berättelsen! Och att skapa sig en egen, helt privat, värld, långt borta från föräldrarnas styrmedel. Sådant bör uppmuntras!

När min vän Håkan från Höganäs var i Stockholm skulle han åka tunnelbanan till (även för en stockholmare) svåruttalade Skärmarbrink. På hans skånska idiom blev det omöjligt för spärrvakten, som höll upp en färdbiljett och desperat frågade utlänningen:

-Ticket! Ticket to WHERE?

Ja, det kan man undra. Ticket to where?

Mats Myrstener. Bild: Boktorn på fina Trelleborgs stadsbibliotek

PS. Har nu börjat följa med min tid och fått en läsplatta i föd. present. Med benägen hjälp av datakunnig dotter (alla e-bokhandlarna har ju olika modeller på plattorna), med konfigurering osv., och hjälp att kunna låna ur SSB:s bestånd, så lyckades jag till slut efter ett dygns hårslitande ladda ner Johan Svedjedals Almqvist-biografi, 975 sidor för 145 :- på AdLibris. Fungerar alldeles utmärkt, än så länge! Och billigt var det också.

Vi kunde också notera att Malmö konsthall reade Christer Hermansson-böcker för 10 kronor styck. Tänkte då att nästa steg är hyllvärmarhyllan som biblioteken säljer för halva priset (5 :- i en gammal bokvagn). Eller tunnan för recyclade pocketböcker som Hornstulls bibliotek ståtar med, alldeles gratis. Sedan är det bara KB och (i bästa fall) pliktleveransbiblioteken som gäller. Och nu har jag också ffg testat KB:s kopiator, en scanner som man också måste vara tekniskt bevandrad för att förstå. Allt färre personal i lånedisken; det är som Greta Linder konstaterade redan 1928: att det allmänna nu ska lyftas över på de mångas axlar, och det blir ju bara mer och mer av det som det förefaller – likt en boktitel av Falstaff, fakir som jag tror hette Enhvar sin egen doktor. Envar sin egen bibliotekarie? Tur att man har den rätta utbildningen då, så det blir rätt fason på bokryggarna när de ska rätas ut av en som aldrig någonsin funderat på att bli kiropraktor.

Bild

Kategorier
barn och bibliotek Malmö stadsbibliotek moderniteter

Läst i BBL

Läser i senaste BBL, som blivit riktigt bra de senaste åren. T.ex. om reorganiserade Malmö stadsbibliotek, där ledningen verkat ha tagit personalens oro på allvar. Chefen Elsebeth Tank erkänner att hon nog gått ”för fort fram”. Men hon erkänner också att ”det var därför hon blev anlitad för uppdraget”.
”Tempot har betydelse” fortsätter hon. Vi måste ha ”en viss dynamik och en god förändringstakt.” Hon nämner bibliotekets ”kapacitetsutvecklingsprojekt”, som innebär att ”vi blir bättre på att anpassa oss till den dynamiska och föränderliga verklighet som biblioteket idag befinner sig i.”
Att ”förändra” verkar alltså närmast ha blivit ett självändamål. Bättre kan det väl inte sägas: den moderna världens förhållande till tradition och stabilitet är ambivalent, till det som Horkheimer och Adorno kallar det modernas förtrollande och lockande ”sirensång”.
Kritiken: den har inte varit verklighetsanknuten, menar Tank, utan ”mer baserad på mytologi”. Apropå Odysseus bunden vid masten, alltså. (Jag referear alltså till Odysséen av Homeros, en av världens mest spännande och mest lästa böcker.)
Samtidigt erkänner projektledaren Åse Lugnér att man i Malmö vill jobba uppsökande för barn. Gå ut, söka upp föreningar, visa vad man har att erbjuda. Jobba med språket och med barnlitteraturen.
Det låter ju bra. Men varför gäller detta inte den vuxna publiken? Har inte den lika stort behov av att ”jobba med språket och med litteraturen”? Och bistro-tanken i Malmö stadsbibliotek har man inte övergivit, säger Elsebeth Tank. (Som om det inte fanns nog med caféer i stan.) Bara ”saktat ner på farten lite”.
Man undrar varför det är så bråttom?
Mats Myrstener

Kategorier
demokrati Göteborgs stadsbibliotek Malmö stadsbibliotek Stockholms stadsbibliotek

Missnöjets vinter

p { margin-bottom: 0.21cm; }

Det finns ett dokumenterat, men inte så ofta artikulerat, missnöje med arbetssituationen och utvecklingen vid flera av landets största bibliotek. Stora förändringar genomdrivs utan att vara förankrade bland personalen, som anses förändringsobenägen. Nu ska det åter pekas med hela handen och vara rättning i leden och systemet med individuella löner tycks funka effektivt som både piska och morot och därtill kommer hotet om outsourcing, entreprenad och utförsäljning som extra piska. Däremot tycks detta med upphandling inte vara en lockande morot för personalen. De är inte bara bakåtsträvade utan också ointresserade av att bli entreprenörer, alltså helt ute på den marknad som blåa laget försöker skapa. Men man gnetar vidare utan att organisera och formulera sig. Situationen är en perfekt illustration till Barbara Ehrenreichs budskap i boken ”Gilla läget : hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”.

I både Stockholm och Malmö har ledningen stora visioner, många bra idéer och tycks veta vart man vill och varför, det är vägvalet som är problemet. I Göteborg har man valt väg utan att ha något gemensamt mål. Kommunfullmäktige har beslutat att lägga alla mediapengar i Stadsbibliotekets kassakista. Man har alltså kört över alla stadsdelsnämnderna och genomfört en centralisering. Det var nog en god tanke någonstans, men det saknas dessvärre en inköpspolicy och nu har Stadsbibliotekets ledning kört över alla stadsdelsbiblioteken och centraliserat en stor del av mediainköpen och infört floating collection. För personalen känns det nog som allt fast har förflyktigats, eftersom man samtidigt halverat antalet stadsdelsnämnder och tvingat på alla de som blev kvar en enhetlig organisation. Så gick det med den demokratireformen!

Det sägs så mycket högtidligt och klokt om biblioteket som en demokratisk arena, en nödvändig institution för utveckling av ett demokratiska samhälle, men hur ska det kunna förverkligas om det brister i biblioteksorganisationens interna demokrati? Hur påstå sig vara en garant för det fria ordet om man inte själv vågar använda sig av det?

Ingrid Atlestam