Intressant ”under strecket” i Svenska dagbladet idag:
http://www.svd.se/kultur/understrecket/sa-tog-kvinnorna-bokstavligen-over-lasandet_4366213.svd
Mats Myrstener
Kategori: litteratur och samhälle
Kategorier
Pulp Fiction
Tillbaka till framtiden?
Lättköpta mord och billiga könsroller? ”Populärlitteratur som stilistiskt, politiskt och estetiskt hör hemma i 1940- och 1950-talen borde rimligtvis ses som ett steg tillbaka i utvecklingen? Inte minst könsrollerna är snudd på komiskt förlegade i den här förseglade tidskapseln; mördade kvinnor är inte bara döda, de dör, uppiffade som Kim Novak. Men det är antagligen just böckernas kitschiga omslag och retrotitlar (Fade to Blonde, Say it with bullets, etc.) som gör att böckerna tilltalar en allt större del av läsarna, en del som törstat efter något osofistikerat som inte säger ett skvatt om framtiden.” (Jon Forsling i dagens Aftonbladet Kultur, om den nya trenden i USA, ”Pulp noir”).
Sen bör man väl också komma ihåg att kiosklitteratur (det gäller även Wahlströms- och Kittyböcker tror jag) aldrig lånats ut på bibliotek, förrän möjligtvis idag. De förr så strikta kvalitetsgränserna satte helt enkelt stopp för det. Mina Tvillingdeckarna och Bill och Ben lånade jag av kompisen Nisse i Ljusvattnet, han hade hela serien!
Mats Myrstener
”Under påsken har Påskupproret mot utförsäkringarna haft en rad manifestationer över hela landet. En påfallande stor del av initiativtagarna var författare: Maria Küchen, Åke Edwardson, Anne-Marie Berglund, Cecilia Persson, Jörgen Lind, Emil Boss, Elisabeth Hjorth, Hanna Hallgren, Pamela Jaskowiak, Ghayat Almadhoun, Åsa Maria Kraft och många fler.
Gemensamt för dem är att de tar sin roll som författare och intellektuella på allvar. Det behövs mer än någonsin i en tid när den rena underhållningen blir en allt större del av litteraturklimatet.
Man får inte glömma att riktig litteratur gör skillnad. Det farligaste som kan hända litteraturen är om den förvandlas till enbart förströelse.”
Annina Rabe i dagens SvD.
Det tycker Sven Lindqvist i dagens DN. Han efterlyser den samhällsdebatterande skönlitteraturen (läs t.ex. de s.k. arbetarförfattarna) som fanns förr. Han framträder dessutom på B&B-mässan.
se länken
Det är inte lätt att vara litteraturrecensent. En författare bosatt i Sverige, Vladimir Oravsky, har nyss gett ut boken Friheten i kulturen, om ”tystnad och repression inom kulturetabliss-
emanget”, på H:ströms förlag – en bok som är ett generalangrepp på den svenska kritikerkåren .
Jag kom att tänka på när jag själv, som en av få recensenter, sågade Maja Lundgrens hart när oläsliga roman Pompeji i bis. Lundgren var då kritikerkårens, för att citera Oravsky, ”gullhöna”. Men när hon valde att gå ut och ta avstånd från rövslickandet och ryggkliandet så tog det hus i helsicke. Då steg hon lite i min aktning.
Oravsky går likt en August Strindberg till frontangrepp. Han använder ord som ”servila bokhallickar”, prostituerade papegojor och kulturkypare. Han drar sig inte för namns nämnande, både Maja Lundgren och Lars Norén, vars tusensidiga dagbok fick kulturskribenter att sätta i halsen (”Vad skriver han om mig?”), får sina slängar.
Litteraturkritikerna utsätts idag för mördande konkurrens, inte minst från Internet. En krönika i SvD idag handlade om filmkritiken, där samma fenomen kan skönjas. Jag har redan sett två avsnitt av TV:s Babel, som verkar lovande, frånsett den självgode Fredrik Lindström, som nu också ska ge ut en diktsamling, gubevars. Om han genom detta genidrag får fler att läsa poesi är dock mycket vunnet.
Så man förstår kritikernas dilemma. Det noga inpinkade reviret blir mindre och mindre och mindre. Det är nog bra. Och riktigt bra litteraturkritik kommer ändå alltid att överleva.
Den som tänker forska om detta fenomen hittar nog ett och annat guldkorn hos Vladimir Oravsky.
Mats Myrstener
BiS 