Kategoriarkiv: läsvanor

Till den tryckta bokens försvar

Ju äldre jag blir, desto mer tror jag på den tryckta boken. För läsförståelse, läsbarhet, allmänbildning, omvärldsförståelse, och självinsikt. Jag ska förklara varför.

Valfrid Palmgren var kvinnan som lanserade den moderna amerikanska idén om folkbibliotek med öppna hyllor, samhällsägda, med gratis utlåning. Hon propagerade ständigt (hon dog 1967, 90 år gammal) för bokens och läsningens värde. För folkbildare av hennes generation fanns det inga problem som inte en god bok kunde lösa, om det så gällde kriminalitet, social oro eller ökade klassklyftor.

Tiderna har förändrats sedan dess, men grundtankarna finns kvar i 2013 års bibliotekslag. Biblioteken ska främja litteratur och läsning, men också ”bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt”. Lite längre ned i lagtexten påpekas på nytt att folkbiblioteken ska ”särskilt främja läsning och tillgång till litteratur”. Varje kommun ska ha (minst ett) bibliotek, och en särskild biblioteksplan. Men precis som när det gäller skolan så vet vi att detta tummas på: många kommuner har bara ett bibliotek, och bara hälften av Sveriges kommuner har en giltig biblioteksplan.

I den bästa av världar hade både skola och bibliotek fortfarande varit ett statligt ansvarsområde. I den bästa av världar hade biblioteken lagt huvuddelen av sina resurser på bokinköp och läsfrämjande. Varje skola skulle ha ett fungerande bibliotek, integrerat i undervisningen, med översyn av utbildad personal. Men vi lever inte i den bästa av världar, och kommer kanske aldrig att nå dithän.

När jag var ung på 1960-talet såg nästan alla bibliotek likadana ut. Böckerna var ordnade efter ett visst system och var lätta att hitta. Personal fanns tillgänglig som hjälpte en osäker skolelev fram till rätt hylla. Idag ser biblioteken mycket olika ut i olika kommuner (också kvalitetsmässigt) och deras verksamheter kan variera stort. Avsaknaden av nationella riktlinjer är stor. Kampen om fritiden har blivit allt tuffare. Den tryckta boken lever ett farligt liv och kringgärdas allt mer av andra media.

I den hypermoderna tidsåldern, den som filosofen Zygmunt Baumann skrivit så mycket om, tror man till skillnad mot vad Valfrid Palmgren trodde, att den tekniska utvecklingen ska frälsa världen. Istället för att anställa mer personal på biblioteket så satsar man på klatschiga hemsidor på nätet, gärna kombinerat med ”meröppet”, det vill säga öppet utan personal. Det är att göra det bästa av en ansträngd situation, men på fel sätt enligt mig.

Jag är fortfarande övertygad om att det är den tryckta boken som kan frälsa människan. Att få möjlighet att sitta med en bok i en lugn vrå, ensam och koncentrerad, tror jag gynnar den moderna rastlösa människan. Förpackningen är genialisk, en pocketbok kostar inte mer än ett supermeal på Macdonalds. Den kan läsas över hela Sverige, även där mobilen inte har någon täckning. Det leder inte minst till den viktiga ”självbildning” som den socialdemokratiske folkbildaren Oscar Olsson talade så varmt för.

Idag sjunker utlånen av tryckta böcker på biblioteken, stadigt sedan 1980-talet. Bokförsäljningen håller ganska jämn nivå, tack vare försäljningen på nätet. Allt fler ungdomar går ut skolan utan att kunna läsa och förstå en längre text. Jag tror inte att den tekniska utvecklingen kan hindra detta. Men mer personal på biblioteken, i samverkan med skolan, kan vara en lösning som statens utredare Erik Fichtelius och Kungliga biblioteket kan fundera på.

Och inriktningen bör vara på litteratur- och läsfrämjande. Det räcker långt. ”Var bibliotek, det räcker”, har en kollega till mig, Ingrid Atlestam, sagt. Om inte så får vi ett ännu större klassegregerat litterärt samhälle där några få kan läsa och förstå komplicerad text, några läsa bara kortfattad kvällstidningstext, och resten i värsta fall bara kan sms:a och läsa korta inlägg på sociala medier.

Själv lärde jag mig läsa genom Frisco Kid, en seriefigur i 1960-talets dagstidningar. Jag konsumerade barnböcker, kiosklitteratur, tidningar, seriemagasin, läromedel, romaner och fackböcker. Men boken var grunden i läsprocessen. Läsningen var en stegvis trappa, där man mödosamt klättrade, ett steg i taget. Det är en komplicerad process som tar tid. Man klarar den inte utan hjälp av utomstående och stor tro på sig själv. Läsningen är i mångt och mycket en kollektiv process. Den är livsavgörande och kan till och med rädda liv.

Därför är det dags att se under allmänna, till intet förpliktande, floskler om hur ”viktigt det är att läsa”, och fördjupa diskussionen. Det borde genomsyra både diskussionerna i Almedalen, och på den kommande Bok- och biblioteksmässan.

Mats Myrstener

 

770 miljoner människor kan inte läsa

Sedan 1970 har analfabetismen i världen halverats, enligt statistik- och hälsodoktorn Hans Rosling i Dagens Nyheter idag. Den positiva utvecklingen har accelererat efter 1990.

Idag får 90 procent av världens barn börja skolan. Cirka 84 procent av världens befolkning kan enligt FN läsa och skriva. Landet med flest analfabeter, 287 miljoner, är Indien.

Andelen läskunniga är högre för män än kvinnor, skillnaden är ungefär åtta procent, men i vissa muslimska länder så hög som tjugo procent. Den minskar dock bland yngre människor (15-24 år). Fortfarande utgörs dock två tredjedelar av de 770 miljoner människor som  inte kan läsa eller skriva av kvinnor och flickor.

Bibliotek Botkyrka arrangerar 9-13 juni en internationell konferens om Literacy for all, med internationella föreläsare. Konferensen hålls på engelska, och allmänheten är välkommen att delta. Plats: Hallunda bibliotek, tunnelbanans röda linje.

Mats Myrstener

Bättre och bättre dag för dag…

Vår bild av världen är föråldrad. Människor lever längre, läser mer och låter vaccinera sina barn i högre utsträckning än vad vi tror. Det visar en undersökning, som bygger på den kände forskaren i internationell hälsa Hans Roslings data, som publiceras i DN idag.

Världen har förändrats utan att vi lagt märke till det, säger han. Det här med ”rika” och ”fattiga” länder stämmer inte riktigt längre. Många fler i världen lever idag i välstånd än på Tintins tid. Men den bilden får vi inte alltid i medierna.

-Förutfattade meningar om andra nationer och folk förvrider världsbilden, tillägger han son Ola. Många tror att världen ser likadan ut som när de själva gick i skolan. Mediernas val av negativa vinklar påverkar också världsbilden.

Några exempel: Män i åldern 25-35 år har idag i genomsnitt gått (i världen) 8 år i skola, kvinnor 7 år. (De flesta i Novus undersökning i Sverige trodde 4 år).

I Afrika finns idag 800 miljoner mobiltelefonsabonnemang (undersökningen trodde 100 miljoner).

Andel barn som dör före fem års ålder har minskat i världen från 6,8 (2003) till 4,8 (undersökningen trodde tio procent).

80 procent av alla världens ettåringar är vaccinerade mot mässling (undersökningen trodde 20).

80 procent av världens vuxna befolkning (över 15 år) kan läsa och skriva (undersökningen trodde 60).

Medellivslängden i världen idag ligger på 71-75 år (undersökningen trodde 56-60). En av dessa, 87-årige kinesen Li Shutian läser dagligen dagstidningen China Daily, och antecknar flitigt världshändelserna i sin dagbok.

Visserligen finns i världen stora variationer mellan olika länder. Men siffrorna globalt pekar ändå uppåt. Hans Rosling, som föreläst för både EU:s ledare och FN, är dock inte helt okontroversiell. När jag hörde honom på Röda korset sa han frankt att det globalt sett är viktigare att bekämpa en sjukdom som malaria än att rädda några utrotningshotade valar i Antarktis. Han var också ganska syrlig mot organisationen Läkare utan gränser, som han menar fokuserar på helt fel saker i sitt globala men välmenande räddningsarbete.

Om detta kan man tycka. Men nog kan det vara nyttigt att ibland lyfta blicken från den egna ankdammen för att få perspektiv på tillvaron. Ola Rosling efterlyser ett ”körkort i omvärldskunskap”. Man kan undra om IFLA har någon beredskap i frågan, eller bara vill tillsätta en ny kommitté för vidare utredning?

Mats Myrstener

Högläsning för barn

Idag skriver SvD:s Jesper Sundén om högläsning för barn i tidningen. Han hävdar att det för trettio år sedan (ca 1983 alltså) förekom i 80 procent av alla familjer. Idag är siffran 35, enligt en undersökning från Läsrörelsen och Junibacken.

Varför? På 1980-talet levde vi fortfarande i en litterär kulturtradition, där biblioteken var en viktig del av traditionen. Samhället var mer homogent, invandringspolitiken syftade till integrering, inte segregering. Skolväsendet var fortfarande inte kommunaliserat och privatiserat. Sverige stod kanske välfärdsmässigt, på sin topp.

Idag är det alltså inte så. Man kan hävda att det går lika bra att högläsa från en ipod, läsplatta eller en laptop. Men att föräldrar (helst båda föräldrarna) läser riktiga böcker med sina små barn, bläddrar och ser på bilderna, det är nog en av grunderna till bra läsförståelse, ett utvecklat eget språk och en bra start i livet, på flera olika plan. Man behöver inte vara särskilt kulturkonservativ för att tycka att det inte finns ett bättre sätt att bygga upp en bra relation med ett barn än att gemensamt läsa en bilderbok före läggdags.

Våra barnbibliotekarier gör allt vad de kan för att understryka detta faktum, men politikernas besparingar hotar deras arbete, och nu börjar vi se resultaten. Det behövs t.ex. många fler barnböcker på invandrarspråk, men politikerna förstår inte detta, och vägrar skjuta till extra pengar. Det gynnar bara ett ännu mer segregerat och mer odemokratiskt och kulturfattigt samhälle. Tillsammans med de dåliga siffrorna för den svenska skolan är det en tickande bomb, en skol- och utbildningspolitisk katastrof.

Mats Myrstener

Vi läser allt mindre

I gårdagens Metro kommenterades forskningsprojektet ”Förändringar i läskompetens under trettio år”, och resultatet är tankeväckande.

Andelen s.k. ”duktiga läsare” bland barnen minskar nu kraftigt. En anledning tror professor Monica Rosén, är att allt fler ägnar sig åt dataspel och sitter framför datorn och chattar och facebookar istället för att läsa böcker och utveckla och fördjupa läs- och skrivfärdigheterna.

Vi kom också in på detta på Bissalongen i onsdags. Frågan är nu: ska folkbiblioteken aktivt gå in och försöka stödja skolans arbete med böcker och läsning, eller ska vi satsa mer på prylar av olika slag, andra medier och fler datorer?

Valet är ditt.