Kategoriarkiv: läsplattor

Böcker hava sina öden

Jag läste Hundra år av ensamhet, en ganska sliten (läst säkert tio gånger) småtrasig pocket med gulnade sidor och liten text (förstoringsglas hade behövs för en 50+are). Det var ingen höjdare, den hade jag hellre läst på läsplatta med stor text. Erkänner att där finns vissa förtjänster. Om de är lätta att bära med sig.

Nu har jag fått Gabriela Melinescus sista roman. En bra bok om hennes barndomsminnen från Bukarest och äktenskapet, det måste väl vara René Coeckelbergh? De som är i min ålder minns vilken oerhörd skatt av böcker som producerades både av Coeckelberghs och Cavefors förlag. Båda blev obekväma, och motarbetades starkt av dåtidens borgerliga regering under Fälldin och Ullsten.

Det är en helt annan bok: Mamma som Gud. En liten behändig sak, rena vita sidor, en kolteckning på omslaget av Käthe Kollwitz. I sin förra bok, Hemma utomlands, berättade Melinescu hur hon återvänder till Rumänien idag. Klarsynt, och med en verbaliserad sorg som faktiskt tröstar.

Ja, ”habent sua fata libelli”, böcker hava sina öden sa redan de gamla romarna. Mitt pocketexemplar av Hundra år av ensamhet sparar jag bara av sentimentala skäl. I en anständig bokhylla med ”snygga” bokryggar ser den ut som en riven bondkatt bland hermelinerna.

Mats Myrsteener.

PS Glöm in att besöka Rumänska kulturinstitutet i Stockholm nästa gång,

http://www.icr.ro/stockholm-1/

TV-krönika torsdag

Vi satt som vanligt bänkade i soffan efter maten för att se på Rapport 19.30. Och för en gångs skull blev man lite uppmuntrad, trots härdsmälta i Japan och bombanfall i Libyen.
På ekonominyheterna, normalt rena sömnpillret, avslutades ett inslag om pensionerna med att mer information finns på Internet. Sen kom det. ”Och har du inte dator hemma så kan du gå till biblioteket!” Sån’t blir man glad av att höra. Tala om genomslag och bra reklam, på bästa sändningstid.
Sen var det ett inslag om vådan av att sitta framför datorn innan man ska gå och lägga sig. Eller, ännu värre: efter en timme med läsplattan i knät i sängen. En stressforskare kritiserade detta och rekommenderade i stället en gammal omodern bok före insomnandet. Ännu mer reklam för oss boknördar alltså.
Så nu väntar jag bara på Antikrundan och Debatt, kvällens höjdpunkt. Fast det var bättre på Josefssons tid. Och jag hinner se hur Leif GW Persson, en annan favorit, löser det tjugosex år gamla styckmordet på Catrine da Costa, på SvT Play.
I forskningen talar man om ”modernitetsmarkörer”. På Stockholms stadsbibliotek 1928 fanns ingen publik telefon, ja inte före 1935 heller. Det ansågs inte att biblioteket skulle serva allmänheten med något så onyttigt! (Det var före mobiltelefonens intåg i biblioteken.)
Nu är det läsplattor och smartphones som skrämmer bakåtsträvare som jag. Traditionens ständiga kamp mot det moderna, mot förnyelse och förändring, god som dålig.
Då känns det bra att gå och lägga sig med ett pappers-Aftonblad och Juan Goytisolos De unga mördarna från 1959. Och vara lite omodern en stund.
Mats Myrstener