Kategoriarkiv: länkar

KOK 5/10: Skippa ram- och tabellayouterna

Krux: Besläktat med förra inlägget då det delvis handlar om länkbarhet. Användaren bör i de flesta lägen kunna kopiera webbadressen rakt av, utan specialtrix. Det funkar sällan när OPAC:en är byggd med frames (ramar) eller iframe (inbäddad ram) eftersom det relevanta innehållet, t.ex. posten för en bok, finns i en del av skärmen som inte motsvarar vad som står i webbläsarens adressfält. Det är inte säkert att adressen ändras alls medan du navigerar. Användning av tabeller (html-elementet table) för designen, å andra sidan, påverkar inte länkningen, men både den metodiken och frames är icke-rekommenderade, också enligt Vägledningen 24-timmarswebben. BOOK-IT använder fortfarande frames och tabeller. Jag minns att jag tidigare sett hur man på vissa håll bäddat in katalogen på bibliotekets sidor på kommunwebbplatsen (tanken är god men: njae, näe). Mikromarc tycks bara delvis ha lyft bort tabelldesignen i nya version 3. Libra är, såvitt jag kan se, helt uppbyggt med tabeller.

Fix: Använd inte ramar eller tabeller för strukturen. Schysst html och css i ska i de flesta fall räcka och gör OPAC:en enklare att använda, inte minst när fler surfar med mobila prylar. Webbutvecklare har faktiskt börjat tänka mobilen först eftersom man då tvingas utgå från det allra viktigaste och se till att det funkar (på olika plattformar) innan man ger sig på övriga finesser. Det är en utmärkt metod. Om man ändå använder ramar bör en permalänk av något slag finnas direkt tillgänglig, allra helst på varje sida man kan tänkas vilja bokmärka.
Återigen, det handlar om tillgänglighet. Och att skapa förutsättningar för biblioteken att bli relevanta i en litterär offentlighet även på webben, nåt som inte direkt underlättas med dagens OPAC:ar. I mitt tycke är nog länkbarheten till en enskild bok i OPAC:en (från en godtycklig plats på Internet) viktigare än att kunna recensera eller tagga den, inloggad i OPAC:en.

KOK 4/10: Rulande url:er, tack

Krux: De vanliga bibliotekssystemen genererar klumpiga url:er, alltså webbadresser. Onödigt långa. Udda tecken riskerar bryta länkningen när de klistras in i nya sammanhang. Ibland finns möjligheten att skapa tillfälliga kortadresser, men dessa lever såvitt jag vet bara så länge biblioteket bestämmer. De är heller inte alltid så korta. Den förkortade (!) adressen jag skapade till Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd i en Mikromarc 3-katalog ser ut så här: http://webbsok.mikromarc.se/Mikromarc3/Web/tiny.aspx?Id=236&Unit=6653&db=boras. Inte särskilt kort jämfört med original-url:en och skrattretande långt när man idag är van med de olika url-förkortartjänsterna. Jag testar snabbt att knycka adressen från två BOOK-IT-kataloger också, men lyckas inte alls. Krävs uppenbarligen specialkunskaper. I nån Aleph-katalog hittar jag permalänkar som underlättar när adressfältet svämmar över av tecken. Libra-url:er tycks inte vara några större problem att kopiera även om de inte är så snygga.

Fix: Adresser till träfflistor blir av nödtvång komplexa då de innehåller sökurvalet. Ändå finns utrymme för bättring: t. ex. att man bara genom att titta på url:en kan förstå sökningen. Enskilda posters adresser borde inte vara några problem alls: förenkla stommen, lägg inte på extramekanismer som kompensation för grundbristerna. En riktigt bra webbadress kan förmedlas muntligen, över telefon. Ta Libris som mall, där hittas Martinsons nämnda bok på: http://libris.kb.se/bib/1348792. Klart och koncist. Faller tillbaka på den mest basala, permanenta beståndsdelen: postens id i databasen. Visst ses liknande id i de flesta OPAC-adresser, men ofta inklämt bland annan bråte. I Libris funkar även följande hänvisning (för en senare upplaga): http://libris.kb.se/isbn/9127108384. Lätt att begripa. Worldcat.org kör med liknande url:er.

Så vad spelar detta för roll? Nå, ska biblioteken på allvar spela en roll på nätet krävs att materialet åtminstone är enkelt länkbart – också för andra än personalen. Det finns undersökningar, t.ex. Henri Aromaas magisteruppsats UA OPAC OK? (2006), som antyder att användare inte betraktar bibliotekens onlinekataloger som en del av Internet. Det är ju rätt illa.

Kalle Laajala