Kategoriarkiv: kvinnofrågor

Besök Women’s library !

I London finns mycket, ävenså ett kvinnornas bibliotek, ”The Women’s library”. Adressen är Old castle street, mellan Aldgate och Aldgate East station.
Grundat 1926 av Millicent Fawcett, och hette då ”The library of the London society for women’s service”. 1998 övertogs det av London metropolitan university och fick en rejäl ansiktslyftning.
Nu är det ett centrum för kvinnoforskning, med bibliotek, utställningar och föreläsningar. Tyngdpunkten på förvärvet är brittiskt, inklusive kolonierna: här finns sexualupplysning, barnbegränsning, rättigheter och rösträtt, undervisning, arbete och arbetsliv, familjefrågor, prostitution och slaveri.
Här finns förstautgåvor av Mary Wollstonecraft, Virginia Woolf, systrarna Brontë, Josephine Butler och Florence Nightingale. 2.500 tidskrifter, men också vykort, affischer, konsthantverk och bildkonst. 400 arkiv förvaras också här, t.ex. suffragetten Emily Wilding Davisons, och ett opublicerat manus av Dame Barbara Cartland.
Man ger dock inga utlån, man får nöja sig med att läsa i bibliotekets ”reading room”. Material kan ses i den digitala katalogen Millennium. Barn och handikappade är välkomna.
Bibliotekets hemsida:
http://www.londonmet.ac.uk/thewomenslibrary/
Mats Myrstener

Internationella kvinnodagen 100 år

Historik, mm, se länk:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=3430176

Kvinnor på frammarsch

Kvinnor är på frammarsch i det tidigare så konservativa Latinamerika. Costa Rica har fått en kvinna som president, Chile och Argentina likaså, och nu lanserar president Lula i Brasilien sin efterträdare, som också är kvinna. Läs länken
http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnor-pa-frammarsch-i-latinamerika-1.1044846
Mats Myrstener

Om kvinnors och barn rättigheter

Tiden verkar ha vridits tillbaka, skriver kolumnisten Karin Thunberg (aktuell också som författare) i dagens SvD. ”Att en femtiotalsman tog sin hustru en lördagsnatt, också mot hennes vilja, var (då) inte ens likställt med en ordningsförseelse”, skriver hon apropå kammaråklagaren Rolf Hillegrens verbala groda.
”Jag vaknade en morgon och förstod inte vad som hänt”, fortsätter hon. ”Sen öppnade jag min dator och insåg att tiden vridits femtio år tillbaka.”
Den tidigare åberopade folkomröstningen på Nya Zeeland om rätten att aga barn utföll med 87,6 procents majoritet för ett ja, läser jag vidare. Valdeltagandet var dock bara 54 procent, alltså ungefär som i ett presidentval i USA. Hur siffrorna ska tolkas är därför otydligt. Dessbättre är den bara rådgivande. Man får hoppas att politikerna på den gröna ön där Sagan om ringen spelades in, kan stå emot den majoritet som tycker att ”en dask som en del av bra uppfostran” är en bra sak, som det stod på valsedeln.
Vad gör man när befolkningen tycker en sak, och sunda förnuftet en annan? Om en majoritet av befolkningen vill ha tillbaka dödsstraffet? Eller tycker att kvinnor ska stanna hemma vid spisen och föda barn? När en majoritet på Gazaremsan röstar fram terroriststämplade Hamas till den politiska ledningen? Eller hyllar en gammal föredetting som Fidel Castro? Här finns uppenbara legitimitetsproblem att fundera över. Kanske lite gammaldags ”folkbildning” vore något att plocka fram ur garderoben igen? Tack vare den tror jag att vare sig nazism eller kommunism eller xenofobi fått särskilt stort fotfäste i Sverige. ”Fri och frivillig folkbildning” alltså, inte statligt styrd.
Jag såg om filmen ”The constant gardener” i veckan, den som handlar om hur samvetslösa läkemedelsföretag testar nya vaccin på afrikaner för att ta reda på biverkningar. En skrämmande film, som fick alldeles för lite publicitet i Sverige.
Och för en gångs skull får man ge utrikesministern en eloge, och hoppas att han också står emot israeliska påtryckningar mot den svenska tryck- och yttrandefriheten.
Och som alltid: Fakta i frågorna återfinns, naturligtvis, på biblioteket.
Mats Myrstener

Nyårskonsert i Wien

Jag noterade att det i nyårskonserten från Wien faktiskt fanns två säger två kvinnliga musiker i den filharmoniska orkestern, en violinist och en cellist. Alltid något, orkestern var länge helt manlig, och den enda kvinnan, en harpist, fick sitta bakom ett skynke. Tilläggas kan, för den som inte vet, att en filharmonisk symfoniorkester har över hundra medlemmar.
Österrike och Schweiz är två sydtyska länder där kvinnorörelsen haft otroligt svårt att göra sig gällande. Medan mycket hänt i Tyskland sedan kriget har det i småländerna kring Alperna och Donau varit betydligt svårare att driva kvinnofrågor. Medan många länder på kontinenten tagit efter det svenska förbudet mot barnaga, vägrar fortfarande Schweiz, Slovakien och Tjeckien styvnackat, och det senare landet är ett Eldorado för prostitution efter kommunismens fall.
Kvinnliga bibliotekarier arbetade förr i de katolska länderna gratis (kallat ”ehrenamtliche Arbeit”), all socialpolitik utgår fortfarande från mannen som i princip ensam familjeförsörjare.
Noterade också att presidentvalet i Bangladesh vanns av en kvinna, men en svala gör ingen sommar som bekant, det kan nog snarare kallas för ”Thatchereffekten”. I Norge kvoteras kvinnor in i bolagsstyrelserna sedan 1 januari 2008, på ett år ökade kvinnornas representation där från 6 till 40 procent! Men ordförandena är förstås fortfarande män.
I Sverige är det tvärtom. Både SE-banken och Riksidrotts- förbundet har kvinnlig ordförande, men bakom sitter rad på rad med gubbar. Det kallas att ”ta gisslan”.
Dock har norska LO haft, liksom svenska har, en kvinnlig ordförande. Och Sverige skulle kunna få sin första kvinnliga statsminister nästa år. Fast jag börjar bli allt mer osäker om det …
Det enda man kan vara säker på, så vida inte jorden går under i år, är att utvecklingen, när den väl brutit isen, sedan bara kan gå åt ett håll. Det talar för allt fler kvinnor i bolagsstyrelser och på chefspositioner. Barack Obama bröt en sådan barriär i USA, liksom Hillary Clinton. Har man väl brutit den, finns det ingen väg tillbaka, eftersom en flod inte kan flyta baklänges. Och det är väl ändå en tröst?
Själv lovar jag att vara ännu mer flitig vid spisen. kanske ska jag lära mig sortera familjens tvätt också? Med fyra kvinnor i huset har det varit en närmast omöjlig uppgift, men det är, som bekant, aldrig för sent lära gamla hundar sitta?
Mats Myrstener