Kategoriarkiv: kvinnlig rösträtt

Chilekuppen 37 år senare

Senaste numret av tidskriften Arbetarhistoria ägnas kuppen i Chile 1973. Ung. 3.500 chilenare, kommunister, fackliga representanter och socialdemokrater, ”försvann”. 28.000 torterades och mer än 50.000 hölls som politiska fångar enl. de s.k. Rettig- och Valechkommissionerna. Samtidigt iscensattes liknande militärkupper med stöd från CIA i Bolivia, Uruguay och Argentina.
Sverige blev det land som mottog flest flyktingar från Chile. Idag har ca 47.000 personer i Sverige chilensk anknytning. Det är en speciell grupp invandrare, också därför att många bllivit bofasta i Sverige och inte tänker återvända. Det Chile som de idag kan återvända till är ganska annorlunda från det land de lämnade 1973. Inte minst är de sociala klyftorna i Chile idag enorma och de fattiga i många fall ännu fattigare idag än för 37 år sedan.
I det nya numret skriver bl.a. Stefan De Vylder om sitt arbete i Chile-kommittén, och historikern Peter Winn om den omänskliga grymhet med vilken juntan i Chile tog makten 1973. Chilenare i exil porträtteras, och arkivmaterial presenteras.
Numret kan beställas, se länken. Även den famösa tennismatchen 1975 i Båstad, som spelades inför läktare befolkade av enbart poliser, kommenteras.
(Dessutom finns nu ett stort bibliografiskt material om kvinnor och kvinnohistoria åtkomligt från hemsidan, under rubriken ”Worlds of women”. Se länk.)
Mats Myrstener

En fransk feminist

Jag läste först Marguerite Duras, men dagens understreckare i SvD handlar faktiskt om en annan fransk feminist, Marguerite Durand, som 1897 startade en dagstidning för kvinnor i Paris, La Fronde. Hon dog 1936, efter ett omväxlande liv i stridens hetta. Åtta år senare fick de franska kvinnorna rösträtt, bland de allra sista i Europa.
1932 startade hon också ett kvinnobibliotek i Paris, det ingår idag i det kommunala filialsystemet (se tidigare blogginlägg) under namnet Bibliothèque Marguerite Durand. Än idag är det specialiserat på kvinno- och genusfrågor.
Bland mycket annat grundade hon också en djurkyrkogård i Parisförorten Asnières. Hon lär t.o.m. ha haft ett eget levande lejon i sin trädgård, något som de samtida franska tidningarna gärna karikerade.
Mats Myrstener
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/den-franska-kvinnosakens-glodande-elegant_4706063.svd