Kategoriarkiv: Kulturutredningen

BiS remiss

BiS sågar inte hela kulturutredningen, det har redan så många gjort, så det är väl bara spån och flis kvar. BiS har plockat en liten frisk gren och satt den i en vas och tror att den kanske kan bli något. Läs remissvaret på bis webbplats

Ingrid Atlestam

Kulturutredningen sågad igen!

För andra gången sågas den i Aftonbladet av Lars Ilshammar och Daniel Suhonen. Deras råd till kulturministern är: ”kasta kulturutredningens tankevärld och byråkratiseringsförslag på skräphögen. Höj anslagen med två miljarder och tillsätt en ny utredning utifrån den idédebatt som blommat i utredningens spår.”
Läs http://www.aftonbladet.se/kultur/article5183868.ab
Svenska dagbladet kallar utredningen, med ett grovt understatement, ”inget visionärt mästerverk”!
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2924385.svd
DN:s Maria Schottenius är ännu kärvare i sitt omdöme och menar att utredningen bör göras om från grunden:
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-kulturutredningen-borde-goras-om-fran-grunden-1.870074
Den ende som verkar nöjd med Kulturutredningen är SB:s generalsekreterare Niclas Lindberg. Läs hans inlägg:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2926879.svd

På Aftonbladets Debattsida tycker Lotta Gröning att man borde gråta över tillståndet i den svenska skolan. Skolans nedåtgående spiral bäddar för fler argument för ytterligare segregation och elitklasser, menar hon.
De svenska kommunerna har hamnat i en rävsax när man ska försvara den s.k. självbestämmanderätten. Staten vägrar satsa mer pengar och kan istället bekvämt skylla på kommuner och landsting som tvingas hålla i nedskärningsyxan. Rent ideologiskt är det den offentliga sektorn och det socialdemokratiska/social-
liberala välfärds- och trygghetssamhället man vill komma åt. Fast regeringen säger något helt annat.
Mats Myrstener

Kulturutredningen sågas

av två tunga instanser. Kolla själv: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/tunga-aktorer-sagar-kulturutredningen-1.863731

För gamla djärva mål!

Vad ska vi med dessa nya statliga kulturpolitiska mål till? I all sin gråbleka blodfattiga byråkratiska framtoning är de absolut intetsägande jämfört med de nu gällande, den enda funktion de kommer att fylla är som damsamlare. Det handlar bara om alliansregeringens behov av att pissa in ett eget revir inom den bångstyriga ! Jämför! Ingen tvekan om vilka mål som inspirerar, ställer krav och breddar kulturvärlden.
Låt oss istället ta strid för att behålla de gamla målen i 1996 års version, det räcker att eventuellt revidera några av undertexterna. Det finns inget behov av den nya byråkratprodukten som ju dessutom inskränker sig till att gälla den statliga kulturpolitiken.
Kommunalt och på landstingsnivå och för privat bruk kan vi alltså hålla fast vid de gamla nationella kulturpolitiska målen. Sedan kan vi ta strid för att de ska antas av EU och FN, så kan de sitta där med sina statliga haranger i Kungliga huvudstaden!

Ingrid Atlestam

Fantasin åter till makten!

I väntan på bis nästa nummer kan man fynda i BBLs senaste nummer och instämma i Jan Ristarps krav på mer pengar och mer kreativt tänkande när det gäller biblioteksfrågan i Kulturutredningen.
BiS har länge drivit frågan om en nationell bibliotekspolitik. Genom förslaget att KB får ett samlat ansvar finns det äntligen en förutsättning för att vi ska få såväl en bibliotekspolitik som en målsättning för det allmänna biblioteksväsendet.
Dock är det av största vikt att detta nya uppdrag för KB formuleras så att folkbibliotekens, från forskningsbiblioteken mycket skilda uppdrag, tydliggörs och får möjlighet att utvecklas. Det handlar något förenklat om tillgängligörande i kontrast till KBs bevarandeuppdrag, samt folkbibliotekens så kallade kulturuppgift, uppsökande arbete, ansvar för biblioteksservice till funktionshindrade, media på alla språk som talas i landet, verksamhet för barn och unga samt funktion som ”medborgarkontor” och mötesplats. Allt detta tillsammans är folkbiblioteken unika uppdrag som måste lyftas fram och garanteras högsta prioritet. Det är just komplexiteten som är folkbibliotekens ”affärside”. Därtill kommer skolbiblioteken på alla utbildningsstadier, de bör väl åxå innefattas i detta nya nationella uppdrag.
Det är även lätt att instämma i Jan Ristarps kritik av kulturutredningens bleka byråkratiska menlöshet jämfört med utredningen Ny kulturpolitik från 1972,liksom slutsatsen att detta med att ”motverka kommersialismens negativa verkningar” är viktigare än någonsin.
Mer fantasi, mindre byråkrati!

Ingrid Atlestam