Kategoriarkiv: kulturpolitik

Ny rapport: Utbildning spelar stor roll för biblioteksanvändandet

Omslag Kulturvanor i Sverige 1989-2018Myndigheten för kulturanalys undersöker återkommande i ett samarbete med SOM-institutet vid Göteborgs universitet i vilken utsträckning befolkningen i Sverige utövar och tar del av olika former av kultur. Tidigare rapporter från Kulturanalys visar att den svenska befolkningen är kulturaktiv, men kulturaktiviteten varierar mellan olika aktiviteter och mellan olika grupper i befolkningen. Årets rapport, Kulturvanor i Sverige 1989–2018, bekräftar denna bild.

Angående bokläsandet så kan man se att det håller sig på samma nivå med vissa variationer, medan biblioteksbesöken långsamt gått ner sen toppmätningen 2001 (Rapporten verkar inte inkludera digitala besök på biblioteken).

  • 83% av deltagarna i undersökningen har läst en bok de senaste 12 månaderna
  • 34% av deltagarna i undersökningen har läst en ljudbok/talbok de senaste 12 månaderna (detta har stigit kraftigt)
  • 53% av deltagarna i undersökningen har besökt ett bibliotek de senaste 12 månaderna (2001 var siffran 69%).

Yngre är generellt sett mer kulturaktiva än äldre, med vissa undantag, bland annat bokläsning en gång i veckan vilket blir vanligare ju äldre personerna blir.

Vad gäller biblioteksbesök så besöker de som bor i landsbygd sina bibliotek mer sällan än de som bor i tätort, och störst andel biblioteksbesökare finns i Stockholm/Göteborg/Malmö. Större andel kvinnor än män besöker biblioteken, och yngre är mer aktiva biblioteksbesökare än äldre.

Tittar vi närmare på användarnas hushållsinkomst ser vi också att det spelar roll för vilka som besöker biblioteken, men ännu större skillnad verkar det vara vad gäller utbildning – gapet mellan lågutbildade och högutbildade är stort.

Sverker Härd, Kulturanalys myndighetschef, betonar också hur hälsa och livstillfredsställelse samspelar med delaktighet i kulturlivet:

–Årets rapport bekräftar kulturvanornas stabilitet och starka koppling till faktorer som utbildning och inkomst. Men vi ser nu också att individers hälsa och livstillfredsställelse har betydelse för delaktigheten i kulturlivet. Det här är frågor som behöver belysas och uppmärksammas till stöd för såväl kulturpolitik som folkhälsopolitik

Läs mer

Tobias Willstedt

Stora skillnader i hur barn och unga använder biblioteken

lafe-swedish-orangeMyndigheten för kulturanalys analyserar kulturdeltagande över hela landet. I sin senaste rapport undersöker de vad barn och unga gör på fritiden.  Rapporten visar bland annat på betydande skillnader i hur barn med svensk och utländsk bakgrund använder bibliotek.

Idag presenterade myndigheten kulturanalys sin rapport Barns och ungas kulturaktiviteter. Rapporten sägs vara den största undersökningen av barns och ungas kulturvanor på många år i Sverige.

Det framgår att bakgrundsfaktorer spelar stor roll i om man är biblioteksbesökare och hur man använder bibliotekens tjänster.  Bland annat visar rapporten att barn och unga med utländsk bakgrund besöker bibliotek i högre utsträckning än barn och unga med svensk bakgrund:

Flickor i både årskurs 5 och årskurs 8 och gymnasiets årskurs 2 tenderade att besöka bibliotek mer än pojkar. Föräldrarnas utbildning påverkade biblioteksbesöken, där barn och unga med föräldrar med eftergymnasial utbildning oftare besökte biblioteken än de med kortare utbildning. Även barn och unga med utländsk bakgrund besökte biblioteken i högre utsträckning än de barn och unga med svensk bakgrund och här var skillnaderna så stora som 28 procentenheter i den äldre gruppen.

Vilka aktiviteter barn och unga oftast gör när de besöker biblioteken varierade, utöver ålder, även mellan könen. Flickorna i årskurs 5 besökte oftare biblioteken för att läsa och låna böcker än pojkarna, medan pojkarna oftare lånade dator än flickorna. Vad man brukar göra vid biblioteksbesöken påverkades av föräldrars utbildningsnivå såtillvida att de med föräldrar med eftergymnasial utbildning oftare lånade böcker vid biblioteksbesöken. De med föräldrar med förgymnasial/gymnasial utbildning använde dator i högre utsträckning i gengäld. För barnen i årskurs 5 fanns en tydlig skillnad för utländsk bakgrund, där de med svensk bakgrund oftare lånade böcker på biblioteken än de med utländsk bakgrund, medan de med utländsk bakgrund i högre grad läste böcker, lånade musik eller film samt använde datorn på biblioteken.

Könsskillnaderna i aktiviteter på biblioteken för årskurs 8 och gymnasiets årskurs 2 följde samma mönster som för årskurs 5, med det tillägget att flickor i högre utsträckning pluggade på biblioteken. Föräldrarnas utbildning och utländsk bakgrund påverkade även här som för barn i årskurs 5, men med tillägget att en högre andel i den äldre gruppen (40 procent), med föräldrar med högskoleutbildning uppgav att de besöker biblioteken för att plugga, i jämförelse med de med föräldrar med förgymnasial eller gymnasialutbildning (28 procent).

Länkar:

Ny rapport: Vad gör barn och unga på fritiden?

Barns och ungas kulturaktiviteter

Tobias Willstedt

Ojämnt fördelat kulturdeltagande i Sverige

kulturanalys-2017Myndigheten Kulturanalys analyserar kulturdeltagande över hela landet. I sin senaste rapport visar de hur deltagande i kulturlivet skiljer sig åt över landet och pekar ut tre särskilt viktiga områden att ägna insatser åt.

Idag presenterade myndigheten Kulturanalys sin rapport Kulturanalys 2017: En lägesbedömning i relation till de kulturpolitiska målen. Syftet med rapporten är att redovisa en samlad bedömning av läget på kulturområdet i relation till de nationella kulturpolitiska målen.

Rapporten pekar ut åtgärder inom några specifika områden som särskilt angelägna för politiken:

  • Resurser till det professionella kulturlivet, eftersom ökade administrativa avgifter gjort att anslagen för olika kultursektorer urholkas.
  • Stöd till hotade kulturarbetare. En studie visar att det förekommer hot, våld och trakasserier mot konstnärer och författare. Så många som var sjätte författare/konstnär har utsatts för hot eller trakasserier under de senaste tolv månaderna. Vid vart tredje museum så har personalen någon gång utsatts för hot, trakasserier och våld och en majoritet av museerna har drabbats av skadegörelse i någon form. På denna hemsida har vi skrivit tidigare om hot, våld och näthat riktat mot bibliotekarier, vilket känns relevant i sammanhanget.
  • Tillgänglighet till kultur i hela landet. Analyserna av kulturvanestatistiken visar att kulturdeltagandet är brett förankrat bland befolkningen. Men det är främst medborgare från större städer och från de mest gynnsamma förhållandena som tar del av professionell scenkonst och konstnärlig kultur.

Peter Alsbjers blogg skriver om rapporten ur ett biblioteksperspektiv och jag kan väl bara rekommendera er att läsa hans sammanfattning om detta. Tillgängligheten till bibliotek ser väldigt olika ut och de regionala skillnaderna är stora, när det gäller såväl öppettider som avstånd till närmaste bibliotek. Och som det står skrivit klokt i Kulturanalys 2017 så handlar inte allt bara om geografi och öppettider utan även om andra faktorer som kan exkludera grupper:

Målet om att ”alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet” förutsätter att kulturdeltagandet inte skiktas på grundval av könstillhörighet, kulturell och etnisk bakgrund, ekonomisk ställning, HBTQ-identitet och funktionsnedsättning.

Samma dag som rapporten släpps så publiceras en debattartikel signerad av Kulturrådets generaldirektör och styrelseordförande med ärendet att vi måste förbättra de ekonomiska villkoren för de fria kulturaktörerna. Med tanke på hur Kulturanalys rapport har visat hur det inte bara knappa villkor utan dessutom farligt att arbeta med kultur i Sverige känns det berättigat.

Länkar:

Kulturanalys 2017: En lägesbedömning i relation till de kulturpolitiska målen

Museer drabbade av skadegörelse visar ny rapport

Hot, våld och näthat på bibliotek

ANALYSMYNDIGHETEN: MINSKAD TILLGÄNGLIGHET BIDRAR TILL ATT FÄRRE BESÖKER BIBLIOTEK OCH ÖKADE REGIONALA SKILLNADER

Kulturrådet: Dags att öka stödet till det fria kulturlivet

Tobias Willstedt

Halvtid för kulturministern

Alice BahBild: Instagram

Det är tvåårs-jubileum för kulturminister Alice Bah Kuhnke, som idag intervjuas i Svenska dagbladet (av journalisten Elisabet Andersson ((EA)). Som konstaterar att det händer mycket kring kulturministern, särskilt om man jämför med den gamla.

Vad har hon hittills åstadkommit: Återinförd fri entré på statliga muséer, höjd biblioteksersättning till svenska författare och illustratörer, en biblioteksutredning som skall vara klar 2019, ökade anslag till kulturskolan för minskade elevavgifter, en medieutredning och en kulturskoleutredning har tillsatts, en konstsatsning riktad mot socioekonomiskt utsatta bostadsområden. En ny statlig filmpolitik har klubbats i riksdagen, både diskuterad och kritiserad.

Är allt då frid och fröjd. Delvis. EA konstaterar att ABK gjort sig känd för att vilja ”hålla sig väl med alla”, hon pratar mycket på regeringssammanträdena men kör också gärna ”sitt eget race”, utan att ibland förankra sina beslut politiskt. Hon har ett omvittnat ”bra självförtroende” och skakar lätt av sig kritik. Hon sägs vara mer intresserad av kultur som ”prioriterar delaktighet och låga trösklar” än utövarnas (konstnärernas) ekonomiska ersättning.

Biblioteken då? Ja i intervjun säger hon att ”självklart ska det finnas bibliotek där det finns människor”, men att regeringen ju inte kan ”tvinga kommunerna att prioritera biblioteksverksamhet”.

”Bibliotek utan bibliotekarier är för mig haltande bibliotek, säger hon apropå de obemannade bibliotek som dykt upp i flera kommuner på senare år.”

Hon förbereder nu bl.a. en kulturarvsproposition samt en utredning om framtiden för det omdebatterade Statens museer för världskultur. Och hennes Instagramflöde, fullt av selfies och för politiker ovanligt personliga uttalanden, liknar inte någon annans, skriver EA som avslutning. Hon har också, till skillnad från andra miljöpartipolitiker, stått pall för mediadrev och har t o m föreslagits som nytt MP-språkrör.

Bättre än väntat, skulle jag nog vilja säga. Och på hennes dator kan man läsa: ”I’m not here to please”. Inte illa och bra som utgångsläge.

Mats Myrstener

 

Kändisar på slott

Nu när jag snart går in i ett stadium av ”ex-bibliotekarie” (och tänker då på den klassiska Monthy Python-sketchen) så blir kvällarna i TV-soffan allt vanligare och allt mer efterlängtade. Jag tänker t.ex. på ”Allt för Sverige”:  visst är det underbart att se dessa fantastiska svenskamerikaner som bara älskar Sverige, kanske ett Sverige som bara finns i deras fantasi, men ändå? Vår inneboende film- och genusvetare Dagmar från Tyskland  älskar också Sverige. precis som de flyktingar som i vårt land får möjligheten att skapa sig ett nytt liv. Ändå ser jag själv mest de negativa sidorna av ett samhälle jag egentligen borde älska och tycka om. Det blir lätt så när man växte upp på 1960- och 1970-talet då problemen i Sverige var mindre (eller var det bara jag som var yngre?), allt var långsammare och mindre tekniskt,  snödrivorna var högre, motståndet var mer organiserat, framtiden ljusare, och vänsterkrafterna satte dagordningen? Idag känner jag mig mest som den bortglömde norske poeten Sigbjörn Obstfelder, han som tyckte han var född på ”feil klode”, dvs fel planet ungefär. Å andra sidan – det finns väl inte så många andra planeter som är beboeliga? Kanske därför jag älskar sagor som Sagan om Ringen, eller Star Wars? Verklighetsflykten i litteratur och film ska inte underskattas. Musikens förmåga att lugna sinnet och få det att meditera. Men också att ställa obekväma frågor som man kan göra i teater och bildkonst.

Årets upplaga av ”Stjärnorna på Slottet” var i vilket fall det bästa hittills, och det blir som Özz Nujjen sa i sista avsnittet, svårt att slå i framtiden. Kanske bortsett från Helena Bergström så var det fyra fantastiska karaktärer som verkligen försökte slå varandra i tunga uppväxtminnen, där konst och kultur säkert räddade några av dem från ett betydligt vanskligare och tristare liv.

Det var också fyra livsberättelser som visade på alla olika sidor av dagens liv i Sverige. Flykting- och invandrarproblematik, våld mot barn och vuxna och inte minst av vuxna, hbtq-frågor, och kvinnors och mäns eviga problem med att få ihop det s.k. ”livspusslet”. Bara det att Harriet Andersson så tydligt berättade om hur hon aldrig velat föda barn och när hon väl gjorde det, inte kunde förmå sig att älska sin dotter. Det sas många fler saker som fick de fem på slottet att börja gråta, t.ex. när Özz Nujjen i programmet iscensatte sin familjs flykt från det belägrade Kurdistan, mitt i kolmörka natten, över ett fält som var pepprat med minor. Helena Bergström började gråta, och det är förståeligt. Harriet Andersson konstaterade i sin tur att hon haft många anledningar att gråta, men att hon oftast gjorde det i duschen – vatten som vatten, och man dämpar ljudet effektivt. I dagens Sverige finns många anledningar att gråta i duschen, inte minst för den allt sämre offentliga servicen, som effektivt monterats ner och sålts av till näringslivet (fråga sjukvården i Stockholm, tack för det Filippa Reinfeldt). Och skolans – och i förlängningen bibliotekens – problem med att producera goda resultat med allt mindre resurser (tack för det Jan Björklund, Lena Adelsohn Liljeroth och alla kommunpolitiker som aldrig besöker ett bibliotek).

Då blir det fantastiskt att se ett civilkurage som det journalisten Fredrik Önnevall visar. I ett land som översvämmar av uteliggare, psykiskt sjuka som inte får hjälp, tiggare och pseudorasister är det fantastiskt att se något sådant på TV (genomslaget, att problemet öppet debatteras). Mest förbannad blir man nog ändå på våra (icke-)politiker som låter allt detta ske med öppna ögon, bara för att man är så livrädd för fulordet ”skattehöjning”. Det gäller hela Europas framtid, och den känns just nu ganska så skakig.

Som tur är finns det fortfarande goda böcker att tillgå, just nu fördjupar jag mig i Arnaldur Indridasons Nätter i Reykjavik (som handlar om uteliggare för övrigt), den ghananske författaren Ayi Kwei Armah De vackra är ännu inte födda som är en bister uppgörelse med kolonialismen i Afrika (översättare är en annan ex-bibliotekarie och BiS-aktivist, Jan Ristarp), och Lasse Bergs oerhört folkbildande berättelse Gryning över Kalahari. Tänk att vi alla härstammar från några tusen afrikaner som utvandrade från Etiopien och Somalia, över det smala sundet mellan Djibouti och Jemen, för ca 80.000 år sedan.

Det är, om något, en tanke att bita i för Sverigedemokraterna och deras väljare?

Mats Myrstener