Kategoriarkiv: kön och genus

Fokus på Afghanistans kvinnor och barn

Det finns nog inget land i världen där kvinnor är så förtryckta som i de talibanstyrda delarna av Afghanistan. I en artikel i Femina 2010/8 läser jag därför om Malalai Joya, ett undantag som redan som 25-åring valdes in i parlamentet i Afghanistan. Dessutom har hon arbetat som flyktinglärare, har startat en skola tillsammans med den kvinnliga motståndsrörelsen mot talibanerna, ett informationskontor, och en medicinsk klinik. När hon lämnar sitt hem, alltid i sin ljusblå burka, omges hon av tre livvakter med kalasjnikov. Hon är ständigt mordhotad.
Hennes självbiografi finns utgiven på engelska: A woman among warlords : the story of an Afghan who dared to raise her voice.
Den stora Wikileak-läckan har också uppmärksammat Svenska Afghanistankommittén, som gör en fantastisk humanitär insats i Afghanistan, inte minst för att flickor också ska få gå i skolan. Gå in på deras hemsida, www.sak.se, och bli medlem du också!
Sen kan man som avslutning läsa om hur skändligt de franska romerna behandlas i Sarkozys Frankrike. Vi har ett avskyvärt minoritetsförtryck på betydligt närmare håll än Afrika och Asien, som påpekades i föregående inlägg.
Mats Myrstener
Foto: Magnus Forsberg/SAK
Dessutom: Iransk kvinna, som tidigare fått 99 piskrapp för otrohet, döms till döden genom stening, alt. hängning. Och ny bok av förre ÖB Bengt Gustafsson pekar på svenska militärens samarbete med USA och NATO, som går många många år tillbaka i tiden. I SvD påpekas också idag att regeringen ”nedprioriterat” ulandsstödet till utbildning, vilket t.ex. drabbar skolorna i Afghanistan.

Pride och kommunismkonferens

Denna vecka får man inte bli rädd om man möter homosexella par tätt omslingrade i centrala Stockholm, män klädda i klänning eller läderkalsonger, eller en hel hoper Lisbeth Salander-kopior på Sergels torg. Hur många folkbibliotek är det som uppmärksammar att det är Pride-vecka nu, ett jätteevenemang, åtminstone i Stockholm?
Dessutom är det en stor konferens i Stockholm för kommunismforskare, kremlologer och andra forskare med öststatsanknytning, läser jag i tidningen. Med anledning av detta ger Michail Gorbatjov SvD en exklusiv artikel, se länk nedan. En person som redan gått till historien, men däremot inte et ord om svenske ekonomprofessorn Anders Åslund, mannen (inspirerad av Milton Friedman) bakom den östeuropeiska ekonomiska ”chockterapin”. Åslund var en doldis, som man inte hör ett ord om idag. Faktum är att många av kommunist-
ätarna från perestrojka-tiden – jag tänker på Stefan Hedlund, idag professor i öststatsforskning, eller DN:s gamle sovjetkorrespondent Staffan Skott, som idag mest skriver om mat och cyklar på Namn & Nytt-sidan – idag när perestrojkan genomförts fullt ut håller en väldigt låg profil. Kanske skäms dom en smula över resultatet?

Läser också om att tjurfäktning kanske ska förbjudas i Katalonien; om den ekonomiska krisen är en genusfråga (med tanke på att 90 % av aktiemäklarna på Wall Street är män), och om hur invandrarverket behandlar kvinnor som söker asyl, se länk nedan. God fortsättning på sommaren!
Mats Myrstener
länkar:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/i-gorbatjovs-backspegel_5050477.svd (I Gorbatjovs backspegel)
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/att-fa-stanna-vart-alla-svarigheter_4901195.svd (Att få stanna var värt alla svårigheter)
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/kvinnoskal-inte-nog-for-att-fa-skydd-i-sverige_5042545.svd (”Kvinnoskäl” inte nog för att få stanna i Sverige)

Varken hammare eller skära!

När något ska åtgärdas i byråkratin, det kan gälla allt från kvalitetsarbete till riskhantering, så säger de högsta tupparna alltid att man ska ta fram ett redskap eller en verktygslåda för att hantera processen. Varför alla dessa hammare, tänger, sågar, skruvar och spikar? I bästa fall slöjdar man till ännu mer administration att hantera och system att mata. Men för det mesta blir det bara något att glömma i ännu en pärm.
Varför aldrig ett syskrin istället? Är det inte bättre att sy ihop en lösning, skapa ett mönster, tråckla lite och kanske i värsta fall klara sig med en säkerhetsnål. Glöm inte måttbandet och saxen att klippa den gordiska knuten med! Testa vilka av de där uppe bland bonusar och utdelningar som kommer genom nålsögat. På biblioteken är det som vanligt knappnålarna som gäller och givetvis en röd tråd som räcker från den långa svansen långt in i framtiden.

Ingrid Atlestam

Lössen i den röda fanans veck

Den gamle socialisten, antisemiten, antifeministen etc. Bengt Lidforss i Lund talade för hundra år sedan upprört om ”Lössen i den röda fanans veck”. Han menade Hinke Bergegrens anarkister, som inte drog sig för ”småmord” om det behövdes.
Efter lördagens demonstrationer i Malmö är jag beredd att hålla med Lidforss åtminstone på denna punkt. Det känns som att vi som förespråkar icke-våld inom vänstern måste ta avstånd från AFA-gängets provokationer. 5 timmar fredliga demonstrationer avslutades med tio minuters extremt tumult. Totalt meningslöst och destruktivt.
Såg i helgen om Lars von Triers film Dogville och lyckades också komma över en sliten VHS med Idioterna som är en grym och både rolig och tragisk uppgörelse med 68-vänstern i Danmark. Ypperlig filmkonst, väldigt imponerande. von Trier ställer många frågor som också är djupt existensiella. I USA visas hans filmer sällan offentligt, särskilt uppföljaren Manderlay ansågs vara starkt antiamerikansk. Den visas på lördag i TV2 21.05. (Varje bibliotek med självaktning bör ha hans filmer, jag letar fortfarande efter Europa där EU skildras som ett nattåg, med Ernst-Hugo Järegård som sadistisk sovvagnskonduktör.)
Till sist läste jag i morgontidningen om ett par i Stockholm som döpt sitt barn till Pop. De har beslutat att inte uppge barnets kön för andra än några få nära vänner (typ barnvakten då). Pop går inte heller på dagis, föräldrarna jobbar halvtid. Man undrar hur länge de ska lyckas? Jätteintressant, inte minst när man talar om könet som ”social konstruktion”. Läs artikeln:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_2559041.svd
Mats Myrstener

Nyårskonsert i Wien

Jag noterade att det i nyårskonserten från Wien faktiskt fanns två säger två kvinnliga musiker i den filharmoniska orkestern, en violinist och en cellist. Alltid något, orkestern var länge helt manlig, och den enda kvinnan, en harpist, fick sitta bakom ett skynke. Tilläggas kan, för den som inte vet, att en filharmonisk symfoniorkester har över hundra medlemmar.
Österrike och Schweiz är två sydtyska länder där kvinnorörelsen haft otroligt svårt att göra sig gällande. Medan mycket hänt i Tyskland sedan kriget har det i småländerna kring Alperna och Donau varit betydligt svårare att driva kvinnofrågor. Medan många länder på kontinenten tagit efter det svenska förbudet mot barnaga, vägrar fortfarande Schweiz, Slovakien och Tjeckien styvnackat, och det senare landet är ett Eldorado för prostitution efter kommunismens fall.
Kvinnliga bibliotekarier arbetade förr i de katolska länderna gratis (kallat ”ehrenamtliche Arbeit”), all socialpolitik utgår fortfarande från mannen som i princip ensam familjeförsörjare.
Noterade också att presidentvalet i Bangladesh vanns av en kvinna, men en svala gör ingen sommar som bekant, det kan nog snarare kallas för ”Thatchereffekten”. I Norge kvoteras kvinnor in i bolagsstyrelserna sedan 1 januari 2008, på ett år ökade kvinnornas representation där från 6 till 40 procent! Men ordförandena är förstås fortfarande män.
I Sverige är det tvärtom. Både SE-banken och Riksidrotts- förbundet har kvinnlig ordförande, men bakom sitter rad på rad med gubbar. Det kallas att ”ta gisslan”.
Dock har norska LO haft, liksom svenska har, en kvinnlig ordförande. Och Sverige skulle kunna få sin första kvinnliga statsminister nästa år. Fast jag börjar bli allt mer osäker om det …
Det enda man kan vara säker på, så vida inte jorden går under i år, är att utvecklingen, när den väl brutit isen, sedan bara kan gå åt ett håll. Det talar för allt fler kvinnor i bolagsstyrelser och på chefspositioner. Barack Obama bröt en sådan barriär i USA, liksom Hillary Clinton. Har man väl brutit den, finns det ingen väg tillbaka, eftersom en flod inte kan flyta baklänges. Och det är väl ändå en tröst?
Själv lovar jag att vara ännu mer flitig vid spisen. kanske ska jag lära mig sortera familjens tvätt också? Med fyra kvinnor i huset har det varit en närmast omöjlig uppgift, men det är, som bekant, aldrig för sent lära gamla hundar sitta?
Mats Myrstener