Kategoriarkiv: kollektiv

Invånarna köper Christiania

Ett tecken i tiden kanske – idag bestämde invånarna i den fria stadsdelen Christiania i Köpenhamn att köpa loss sina bostäder, annars hade de blivit utslängda.

Jag tillhör en förgången generation som tyckte det häftigaste som fanns var att åka ”utomlands” – och utomlands var Köpenhamn, dit man kom med en stor båt från Malmö, som ankrade i Nyhavn.

Köpenhamn på den tiden var verkligen annorlunda än Sverige – och där fanns också Christiania, fast dit vågade jag inte gå förrän jag var nästan 50.

Då hade nog den forna fristaden mist mycket av sin charm. Det lite nedgångna ”Pusher street” var tämligen lugnt och fridfullt, och längs kanalen ligger nu flotta men mycket speciella villor.

I dagens Expressen skriver Jesper Högström om att kollektivandan ändå lever kvar i Christiania. Boendet drivs av ett kooperativ men blir nu dyrare, många av de gamla knarkarna och a-lagarna kommer att försvinna, och mindre bemedlade barnfamiljer flytta in. Ole Lykke, en av talespersonerna säger att de kollektiva värderingarna är viktiga, men att knarket tillslut tog över i Christiania. Kanske kan den utvecklingen stoppas nu?

Själv saknar jag det kollektiv jag bodde i utanför Stockholm 1977-1980. Jag hade gärna flyttat dit igen, jag var mycket lycklig där. Jämfört med dagens iskalla samhällsklimat är det som en utopisk dröm som bleknar bort allt mer i det mytologiskt förgångna.

Mats Myrstener (foto: Jens Dige)

Kollektivismen till heders

Den nya TV-såpan ”Ung och bortskämd” handlar om tio bortklemade och överbeskyddade ungdomar som tvingas leva tillsammans och handla mat, laga och städa och betala allting själva. Jag kommer att tänka på de tre åren jag bodde i kollektiv i slutet på 1970-talet. Det var en oerhört lärorik tid.
Vi var nio, med en blandad social mix, både folk från arbetarklass-egnahem, och tjänstemannabarn. Ironiskt nog bodde vi i Stockholms värsta överklassgetto, Lidingö. Det var bara där det fanns hus som var stora nog. Ett kvarter längre bort bodde ett annat kollektiv, medlemmarna i den psykedeliska popgruppen Psynkopat.
Jag var nog den som kom från den rikaste bakgrunden, min far var överläkare. Jag kallades följaktligen för ”fisliberalen”. Vi delade på matlagning, städning och alla andra sysslor i huset, och varje söndagkväll var det ”stormöte”, med obligatorisk närvaro. Då fick man även klaga på och kritisera sin kollektivkamrater om dom lagat för stabbig mat, diskat slarvigt, eller tvättat flickornas linnen för varmt så att dom krympt till näsdukar.

Idag är det inte ovanligt att ungdomar också delar lägenheter. Men om de fortfarande gör offentliga listor på allt som måste göras, när, och av vem, det vet jag inte. Eller sitter på söndagkvällen runt ett bord och tvingas ”prata känslor”?
Jag både lärde mig oerhört mycket, och fick vänner för livet. Men att vi fyrtio år senare skulle se oss själva på TV, på bästa sändningstid, som dokusåpa – det hade vi nog inte trott i våra mest egotrippade önskedrömmar.
Mats Myrstener
bild: Michael Nyqvist i Lukas Moodysons Tillsammans (2000)