Kategori: jämställdhet

19 september i Lund. Om några dagar är sommaren definitivt slut när temperaturen börjar röra sig mot 10-sträcket. Stan kryllar av nya och förväntansfulla studenter. Gruset krasar när cyklarna susar förbi. Solen glittrar i kullerstenen. De gula löven lyser med sin frånvaro.

Detta är innan Tintin-debatten dånar i de sociala medierna. Det är innan Nina Ruthström gör en genusläsning av den femtonde boken om Håkan Bråkan och skriver om det hos nättidskriften LitteraturMagazinet.
Vi befinner oss på Kulturanatomen i Lund, halv sju en tisdagskväll. Vi är 29 st som ska prata om normkritik på bibliotek. Sofie Samuelsson (genusinspiratör och ungdomsbibliotekarie på Hallonbergens bibliotek) och Eleonor Pavlov (genuspedagog och student på ABM på Lunds universitet) inleder kvällen och sedan öppnas det upp till frågor och diskussion.

Sofie inledde med att berätta om Hallonbergens biblioteks arbete med att bli HBT-certifierade av RFSL, vilket innebär att personalen under en avsatt tid arbetar strategiskt med normkritik och i synnerhet med ett HBT- och genusperspektiv. De har fått ekonomiskt stöd från Biblioteksföreningen vilket innebär att personalen har fått utrymme och tid till att sätta sig ner och fördjupa sig i normer både internt men också i verksamheten. De har kunnat diskutera och reflektera kring sina egna föreställningar och sitt eget handlande, ifrågasätta och göra en handlingsplan. Hur bemöter vi människor på bibliotek? Behandlar vi de olika utifrån kön ? – tipsar vi t ex utan att tänka på det om typiska pojkböcker för pojkar och säger vi mamma och pappa till barnen istället för att bara säga föräldrar eller målsman? Vad vill att biblioteket ska signalera? Hur ska vi gå till väga för att bryta könsmönster?

En del saker går det att förändra och arbeta med medan andra kan vara svårare. I vårt bemötande med människor bör man i ett normkritiskt seende tänka över vad vi säger, hur benämner varandra och hur toleranta vi är. När biblioteket gör brukarundersökningar – är det relevant att veta könstillhörighet hos de som svarar? När kan det vara viktigt och i vilket syfte? Statistik har en förmåga att synliggöra och reproducerar normer. Ett exempel är läsambassadören Johan Unenge som upprepande talar om att statistiken visar att pojkar läser mindre än tjejer (vilket är hans hjärtefråga), och att upprepa statistiken om och om igen kan istället förmedla en bild att pojkar inte ska läsa lika mycket som tjejer, att det är normen vilket i sin tur inte blir en positiv effekt. På samma sätt som vi talar om tjejböcker och pojkböcker.

Strukturer som kan vara svårare att påverka är tekniken, som bibliotekens system /katalog vilka i de flesta fall är producerade och styrda av en tredje part. Hur katalogiserar vi vårt media? Råder det normer där? När vi skapar en låntagare – varför måste vi välja en Kvinna eller Man? Tänk om personen i fråga är varken eller? På webben kan biblioteket arbeta normkritiskt med att reflektera kring vilka bilder vi väljer att använda och hur texterna är skrivna (Kolla gärna hur Södertörns Högskolebibliotek har arbetat med detta). Hallonbergets bibliotek arbetar med en regnbågssida på sin webbplats, som bland annat förmedlar boktips inom området.

I början på oktober kommer tidskriften bis tredje nummer, temat är Genus- och HBTQ på bibliotek och vi fördjupar oss i ämnet ordentligt (gör en prenumeration på tidskriften här). Efter debatterna som härjat på webben om Tintin på TioTretton, Wirséns blackface och HåkanBråkan känns samtalen om normkritik på bibliotek allt viktigare. Vad vill att biblioteket ska signalera? Den frågan borde vi fundera på regelbundet.

Andrea Hofmann