Kategoriarkiv: islam

Dikt och verklighet

”Det är lätt att förstå kritikernas oro. I ett Europa där högerextrema och nationalistiska rörelser befinner sig på stark frammarsch bör vi vara särskilt vaksamma på vilka bilder som förmedlas i media och kultur. Samtidigt riskerar ett alltför ängsligt förhållningssätt att få förödande konsekvenser. Om öppenhet, dubbeltydighet och komplexitet är poetiska kvaliteter, är en dikt som inte går att missförstå helt enkelt ingen dikt. Och om den personliga subjektiva upplevelsen är det som utgör poesins kärna vore det ett allvarligt misstag att avkräva dikten representativitet. En sådan dikt blir politisk i meningen propagandistisk, en utveckling som nog ingen önskar sig. Lika alarmerande är ropen på självcensur ur ett politiskt perspektiv, då de utgör symptom på ett debattklimat där budskapen anpassas efter den minst reflekterande mottagaren.

Kanske kräver denna situation i sig en politisk lösning: Istället för att begära att dikten anpassar sig till en bedrövlig verklighet bör vi kräva av verkligheten att den lär sig hantera dikten. Ett samhälle som inte tål komplexa och motsägelsefulla budskap, som inte klarar provokation, förtjänar heller ingen poesi.”

(Naima Chahboun recenserar Yahya Hassans diktsamling ”Yahya Hassan”, övers. Johanne Lykke Holm, Norstedt, 2014,  i Statsvetenskaplig tidskrift, 2014, nr 3.)

Uppmärksamma också nättidningen politiken.se (fyra nr per år ges ut på papper) som skriver populärt om politik och samhälle, och också innehåller många recensioner. Finns på nätet, tillsammans med databasen forskningen.se som uppmärksammar vetenskaplig forskning inom olika områden.

Detta är blogginlägg nr 1.247 av BiS-bloggen, som startade 2008, och idag har 1.647 följare. Gamla inlägg kan sökas i Arkiv, eller sökas på ämnesord. Gå med du med! Läs, skriv och bidra till debatten om kultur, politik och biblioteksverksamhet där du bor.

Mats Myrstener

En fråga om yttrandefrihet?

Jag kan inte hjälpa att jag återkommer till ämnet – men vad ger en konstnär som Lars Vilks ”rätten att kränka” 1,5 miljarder muslimer? (som Åsa Linderborg skriver i dagens Aftonblad, hon skriver att Vilks som konstnär har ”rätten att kränka”, men inte ”skyldigheten”.)
Vad ger överhuvud taget någon människa rätten att kränka en annan? Och det måste väl också innefatta religionsutövare och konstnärer?
Att vi i Sverige inte längre är särskilt religiösa ger oss väl inte heller rätten att kränka människor som har en annan, och betydligt starkare, tro?
Nu är det ju inte ”muhammedanerna” som Vilks kränkt med sina plumpa PR-mässiga utspel, utan ”islam som religion” säger någon? Men den som är något så när religionshistoriskt bevandrad vet att inom många religioner skiljer man inte på detta: individen, tron och kyrkan är ett. Och Muhammed är väl hela islams profet, inte bara fundamentalisternas?
Att driva med religioner är ett gammalt fenomen, inte minst i Sverige, det har judar, katoliker, hinduer, kristna och frikyrkopastorer av alla chatteringar ständigt blivit utsatta för – i yttrandefrihetens namn.
Jag har aldrig tyckt att den sortens skämt varit särskilt roliga (frånsett kanske slutscenen i Life of Brian med refrängen ”Always look at the bright side of life”). Oftast är det bara ett sätt att inhösta billiga och tarvliga poäng. Nu försvarar samtliga kulturchefer på våra stora tidningar Vilks islamofobi – i ”yttrandefrihetens namn”. Sitt största stöd har han hos andra islamofober, i Danmark och i Holland, där han nu ska få göra en stor skulptur enligt tidningarna.
Men handen på hjärtat: hur många bibliotekarier skulle ställa sig upp och släppa in en islamofobisk utställning av Lars Vilks i biblioteket – i yttrandefrihetens namn? Och inte skylla på ”hotbild”, ”trångt om plats” osv. utan rakryggat stå upp och med glädje öppna bibliotekets dörrar – för rondellhundar och homosexuella män som kopulerar iförda Muhammed-masker – i yttrandefrihetens namn?
Mats Myrstener
http://www.aftonbladet.se/kultur/article7116752.ab