Även i Gävleborgs län, där jag en gång såg dagens ljus 1954, märker man av minskat bokläsande.
”Det lånas färre böcker i Ljusdal, samtidigt som bibliotekens resurser minskat. Men bibliotekarierna berättar att biblioteken har mer att erbjuda än det som finns i hyllorna.
Ljusdalsborna är bäst i länet på att låna böcker. Emellertid har antalet lånade böcker minskat sedan 1998. Enligt uppgifter från Kulturrådet lånar Ljusdalsbon i snitt 9,3 böcker om året jämfört med 11,3 som var snittet 1998. Men Karin Jönsson säger att det inte behöver betyda att biblioteken är mindre viktiga.
– Biblioteket har så många andra verksamheter, säger hon.
Om biblioteket tidigare varit ett hus med böcker är det i dag en plats för kultur och möten av alla slag. Tidningar och tidskrifter, musik och film, datorer med tillgång till internet och databaser. Här finns studierum som används av distansstuderande och studiecirklar. Här hålls utställningar och barnteater. Nyfödda barn med familj får en sorts introduktion som kallas Läsglädje för livet.
Till och med bröllop hålls i kommunbiblioteket. Så kallade borgerliga vigslar genomförs här några gånger per år, under ordinarie öppettider och till allmän beskådan.
Enligt Kulturrådet har driftskostnaden för biblioteken i kommunen minskat med elva procent, drygt en miljon kronor, från 1998 till 2009. Lotta Trosell Svender, bibliotekschef i Ljusdals kommun säger att de nedskärningar som har gjorts ska sättas i proportion till befolkningsminskning och situationen i övrigt.
Gävleborgarna läser minst böcker i hela Sverige och läsandet fortsätter att minska. 12,97 minuter per dag ägnas i Gävleborg 2010 åt att läsa böcker.
Förra året läste Gävleborgarna 17,82 minuter per dag i snitt.
Mest lässugna i Sverige är Uppsalaborna med drygt 23 minuter per person och dag.
– Vi har inte märkt någon minskning av antalet lån, snarare tvärtom, säger en bibliotekarie i Hudiksvall, men vi ser ju å andra sidan bara de som kommer hit.”
Folkbiblioteket är ”kommunens vardagsrum” skriver man. Och bjuder man hem folk till sig så vill man ju att det ska vara fint!
källa: Hälsinglands Tidning 18/10 och 10/8 2010.
Efter snart en vecka i Hälsingland kan vi konstatera att ”Glada Hudik” knappast är värt namnet. Stadsvandringen från museet blev inställd pgr av för få deltagare, och klockan sex på kv stänger nästan alla uteställen. Men stadsbiblioteket är stort och fint, och Mäster Palm står utanför, ständigt beredd på att energiskt försöka förnya det stora stela partiet.
BiS 