Kategoriarkiv: genus

Det surrar om FI

FI tar allt större plats på sociala medier, det visar Svenska dagbladets valtjänst som mäter hur mycket det talas om politik på Twitter, Facebook, instagram, bloggar och forum. Av de politiska partierna är det bara S som är större på nätet.

Samtidigt kommenterar kolumnisten Isabelle Ståhl i dagens SvD Åsa Beckmans debattartikel i DN om ”kulturmannens död”. Mannen är inte alls död, menar Ståhl, utan hävdar sig tvärtom ganska bra. Och bakom varje stor kulturman står som bekant minst en trogen kulturkvinna. Det är, skriver Ståhl, ”en struktur med djupa rötter i det rådande systemet”.

Under strecket skriver Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och uttalad socialdemokrat att nätet är en ”outnyttjad politisk kraftkälla”. Det handlar om s.k. ”crowdsourcing”, där läsare på nätet kan kommentera och diskutera och kritisera och på så sätt utveckla forskning, kommersiella produkter, politiska lösningar, nya idéer. Digitaliseringen har medfört helt nya möjligheter att delta i politiska processer, ”ett helt nytt landskap för kommunikation, kreativitet och problemlösning vars konsekvenser vi ännu bara kan ana”, skriver professorn.

Själv ska jag, precis som hela min familj, rösta på FI den 25:e. Jag tror definitivt att världen sett helt annorlunda ut om den styrts av kvinnor.

Mats Myrstener

 

En fråga om genus?

Carl Bildt, teflonpolitikern, fortsätter ogenerat regera trots anklagelserna mot Lundin Oil om indirekt deltagande i folkmordet i södra Sudan. Och idag läser jag i Metro att Sven Otto Littorin (som fejkade sin akademiska examen från USA) av tingsrätten dömts att betala underhåll för sina tre barn med 200.000 kronor, mot sin vilja. I de flesta länder skulle detta vara gefundenes fressen för medias journalister, men icke i Sverige.
Men när Mona Sahlin betalade en Toblerone med riksdagens betalkort, då igångsattes ett sällan skådat mediadrev, som inte upphört än.
Är det inte en konstig medial genusvärld vi lever i?
Mats Myrstener

Jämställdhetsnätverk på biblioteket

Nätverket för jämställdhet på bibliotek, behövs det? På universitetsbiblioteket i Göteborg tycker man ialla fall det, där har cheferna hittills alla varit män. Tills nu, för idag heter chefen Agneta Olsson.
Nätverket jobbar för att personalen på våra bibliotek ska vara könsmedveten. Till exempel ska man kunna fundera på detta med ”tjejböcker” och ”killböcker”. Måste alla tonårskillar som vill läsa rekommenderas Jan Guillous Ondskan?
En av de aktiva är Sara Fältskog Eldros, bibliotekarie i Tumba, som också medverkade i BiS 40-årsantologi En ny förening är nödvändig.
källa: BBL, 1/2010
Mats Myrstener

Stora könsskillnader i partisympatier

I dagens SvD (läs på nätet) kommenteras alliansens uppgång i en ny Sifomätning. Det intressantaste står i slutet på artikeln. Om bara kvinnorna fick rösta skulle de rödgröna vinna med 13 procent! Det omvända skulle hända om bara män fick rösta, alliansen skulle vinna med sex procent. Och vilka det är som bär upp kulturlivet vet vi ju. Det är inte männen.
Vad ska man säga? En tankeställare för politikerna, kanske? Och med en jämställdhetsminister som Nyamko Sabuni, som kategoriskt vägrar kalla sig feminist, och vägrar könskvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna, som man gjort i Norge, så är det väl inte att förundras över.
Bläddrar man i bladet så slås man genast av nästa svarta rubrik: ”Flera tunga [manliga] M-politiker misstänks för valfusk”. Ja, man kan bara ta sig för pannan och beklaga sitt eget kön.
Mats Myrstener

En fråga om hattar?


Man kan inte annat än skämmas när man läser om Vellinge-politikerna i Skåne, som undanber sig att ta hand om trettio flyktingbarn. I den del av landet där Skånepertiet och Sverigedemokraterna har sin bästa jordmån har politikerna i Laholm köpt sextio färgglada ”tänkarhattar” åt sig själva för 18.000 kronor. (Illustrationen ovan visar en s.k. ”Cardiff Banana”, kostar 24.90 Euro på hatshopping.com.) Ger kanske ett nytt innehåll åt uttrycket att vara ”glad i hatten”?
I dagens SvD granskades flyktingpolitiken och det konstaterades att en annan rik Skånekommun, Staffanstorp, använder trettio procent av sina statliga bidrag för detta till politikernas resor. Danderyd i Stockholm, en av Sveriges rikaste kommuner, vill inte vara sämre. Man tar emot fem flyktingar, men de placeras alla i familjeboende, och inte i Danderyd utan i andra kommuner. De egna kommuninvånarna har enligt uppgift ”inte tid”. (Lilla Sorsele i Västerbotten tar emot ett femtiotal flyktingar om året som jämförelse.)
En plats i gruppboende uppges kosta 50.000 kronor i månaden. Ofta köps tjänsten av en entreprenör, som sockrar notan till kommunen. En hyfsad månadslön kan man tycka.
Vellinge uppges enligt reklamen vara ”en bra kommun att bo i”. Undrar om de trettio flyktingbarnen tycker detsamma. Förmodligen gör de det, de har ju knappast något val.
Mer glädjande är då att Turkiet nu beslutat häva många av de sanktioner som plågat den stora kurdiska minoriteten i decennier. Jag tänker på Nedim Dagdeviren, Kurdiska bibliotekets skapare i Stockholm, och hur glad han skulle ha varit. Tyvärr dog han i förtid, och bibliotekets framtid är idag mer osäker.
I Metro läser jag att bara tre kvinnor ingår i den exklusiva gruppen ”Världens 67 mäktigaste personer”. Kan det vara en orsak till att det ser ut som det gör? ”Manligheten som norm”?
Nästa vecka åker jag till konferensen ”Boken på arbetsplatsen” på LO-skolan i Åkers-Runö. Rapport kommer att följa.
Mats Myrstener