Kategoriarkiv: Gallring

Flytande bestånd

En intressant diskussion utspann sig på Facebook i helgen. Förra kulturborgarrådet i Stockholm Per Sundgren hade på sitt bibliotek hittat två år gamla böcker av Joyce Carol Oates som såldes för 5 kronor. I allra bästa skick.

En gammal Bissare, Karin Sohlgren, upplyste honom då om det där med flytande bestånd (jag tror det är nya böcker som ständigt flyttas mellan filialerna) och att det numera kombineras med snabb gallring av ”föråldrad” (cirka två år gammal) litteratur. Inte ens presumtiva nobelpristagare går säkra!

Även bibliotekarierna i Stockholm flyter mellan filialerna, det tillhör omorganiseringen som väl följer på jakten på mer effektivisering. Kommer att tänka på att man redan under antiken kände till det där: man omgrupperade ständigt soldaterna i armén för att förvirra fienden. Det kallades att omorganisera och ledde nästan alltid till förvirring och sura miner bland soldaterna i leden.

Per återkom i diskussionen och undrade hur det var med gamle poeten Vilhelm Ekelund? Varpå Stellan Andersson i Nynäshamn glatt svarade att man visst i kommunen hade två ex av Ekelund, och 78 av Oates!

Joyce Carol Oates har ju onekligen skrivit ganska många böcker, och personalen på filialen resonerade väl som så att de som läser henne säkert läst alla de gamla böckerna redan. Men den som aldrig läst Oates, kan jag tänka, kanske skulle startat med just den där boken?

Ett intressant inlägg av en manlig bibliotekarie utgick från att böcker ju ändå bara är ”varor” (ungefär som i ett varuhus eller snabbköp), och måste behandlas som så. Och säg den specerihandel som har två år gammalt kött liggande i disken!

Att stå med ett ben i traditionen och ett i det moderna medför onekligen många svåra val. Och i sista hand finns ju ändå alltid Kungliga bibliotekets svenska samling. Men kom då ihåg, att dessa böcker bara får läsas på plats. Vad som är mest ekonomiskt, ja därom kan man säkert fundera, men det är säkert uträknat noga på förhand.

Mats Myrstener

Om våndan med att gallra bibliotek

Hur kan det komma sig att det är så förbaskat svårt att slänga gamla böcker? Jag vet inte, jag bara undrar? Är det affektionsvärdet? Att det ändå ses som en sorts status att äga böcker, det som sociologen Bourdieu kallar ”kulturellt kapital”? Eller bara en rest från människans forntid som jägare och samlare?

Aftonbladets Monica Gunne har tänkt till, läs här hennes krönika. I ”sparahögen” har hon än så länge bara Voltaires Candide och barnens favoritbok, Pingvinen som aldrig frös. Voltaire, som var en förkämpe för det fria ordet, bodde ofta i ett slott nära den schweiziska gränsen vid Genève. Dit kunde han snabbt fly när hans skrifter utsattes för censur. Både Schweiz och Holland har historiskt varit fristäder för revolutionerande tankar, det är inte en tillfällighet att universitetens stora resestipen- dieprogram döpts efter fritänkaren Erasmus av Rotterdam. Den svenska regeringens beslut att försvåra för utländska studenter att komma till Sverige är bara ett exempel på dålig borgerlig utbildningspolitik.

Och tillslut: Stort grattis till Norrbotten, där man lånar mest böcker i hela Sverige. Grattis Norrbotten!

Mats Myrstener