Kategoriarkiv: Gallring

Flytande bestånd

En intressant diskussion utspann sig på Facebook i helgen. Förra kulturborgarrådet i Stockholm Per Sundgren hade på sitt bibliotek hittat två år gamla böcker av Joyce Carol Oates som såldes för 5 kronor. I allra bästa skick.

En gammal Bissare, Karin Sohlgren, upplyste honom då om det där med flytande bestånd (jag tror det är nya böcker som ständigt flyttas mellan filialerna) och att det numera kombineras med snabb gallring av ”föråldrad” (cirka två år gammal) litteratur. Inte ens presumtiva nobelpristagare går säkra!

Även bibliotekarierna i Stockholm flyter mellan filialerna, det tillhör omorganiseringen som väl följer på jakten på mer effektivisering. Kommer att tänka på att man redan under antiken kände till det där: man omgrupperade ständigt soldaterna i armén för att förvirra fienden. Det kallades att omorganisera och ledde nästan alltid till förvirring och sura miner bland soldaterna i leden.

Per återkom i diskussionen och undrade hur det var med gamle poeten Vilhelm Ekelund? Varpå Stellan Andersson i Nynäshamn glatt svarade att man visst i kommunen hade två ex av Ekelund, och 78 av Oates!

Joyce Carol Oates har ju onekligen skrivit ganska många böcker, och personalen på filialen resonerade väl som så att de som läser henne säkert läst alla de gamla böckerna redan. Men den som aldrig läst Oates, kan jag tänka, kanske skulle startat med just den där boken?

Ett intressant inlägg av en manlig bibliotekarie utgick från att böcker ju ändå bara är ”varor” (ungefär som i ett varuhus eller snabbköp), och måste behandlas som så. Och säg den specerihandel som har två år gammalt kött liggande i disken!

Att stå med ett ben i traditionen och ett i det moderna medför onekligen många svåra val. Och i sista hand finns ju ändå alltid Kungliga bibliotekets svenska samling. Men kom då ihåg, att dessa böcker bara får läsas på plats. Vad som är mest ekonomiskt, ja därom kan man säkert fundera, men det är säkert uträknat noga på förhand.

Mats Myrstener

Om våndan med att gallra bibliotek

Hur kan det komma sig att det är så förbaskat svårt att slänga gamla böcker? Jag vet inte, jag bara undrar? Är det affektionsvärdet? Att det ändå ses som en sorts status att äga böcker, det som sociologen Bourdieu kallar ”kulturellt kapital”? Eller bara en rest från människans forntid som jägare och samlare?

Aftonbladets Monica Gunne har tänkt till, läs här hennes krönika. I ”sparahögen” har hon än så länge bara Voltaires Candide och barnens favoritbok, Pingvinen som aldrig frös. Voltaire, som var en förkämpe för det fria ordet, bodde ofta i ett slott nära den schweiziska gränsen vid Genève. Dit kunde han snabbt fly när hans skrifter utsattes för censur. Både Schweiz och Holland har historiskt varit fristäder för revolutionerande tankar, det är inte en tillfällighet att universitetens stora resestipen- dieprogram döpts efter fritänkaren Erasmus av Rotterdam. Den svenska regeringens beslut att försvåra för utländska studenter att komma till Sverige är bara ett exempel på dålig borgerlig utbildningspolitik.

Och tillslut: Stort grattis till Norrbotten, där man lånar mest böcker i hela Sverige. Grattis Norrbotten!

Mats Myrstener

Det papperslösa biblioteket

Nytt år och nya föresatser. Det papperslösa kontoret har man ju hört talas om, men det var väl inte det här man tänkte på direkt …?:
På årets andra dag läser jag att Läsesalongen i Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm, ett av Sveriges mest besökta bibliotek, ska kasta alla sina papperstidningar. I fortsättningen erbjuds bara tidningsläsning på Internet vid 12 datorer. Främst ska man använda tjänsten Press Display, där ett stort antal dagstidningar, med tonvikt på det angloamerikanska, presenteras i fulltext.
Läsesalongen ska flytta ner till sin ursprungliga plats i markplanet, och byter namn till Bibliotek Plattan. Vad som nu försvinner när verksamheten ska moderniseras är flera hundra titlar dagstidningar från Sverige och andra länder, inte minst många länder från tredje världen. Reaktionerna från låntagarna, åtminstone de som intervjuas i tidningen, är också negativa överlag. T.ex. påpekas att bosniska Oslobodenje inte finns på nätet, och nu försvinner helt från Kulturhuset.
”Less is more” har vi redan konstaterat på bis-bloggen, det gäller i högsta grad Stockholms stadsbiblioteks framtid. De storslagna och omdiskuterade planerna på en stor tillbyggnad skrotades med ett enda pennstreck av kulturborgarrådet, och nedskärningar är det som gäller, även om man samtidigt moderniserar verksamheten. Och fortfarande har Asplundhuset vid Sveavägen sitt tidningsbestånd kvar. Än så länge. Men utvecklingen är oroande.
Även en stor samling vinyl och CD-skivor (18.000 titlar) gallras från SSB. Att gallra det gamla beståndet verkar vara en av det kommande årets stora trender!
Mats Myrstener
kolla http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/tidningar-tas-bort-fran-kulturhuset_4018947.svd

Göran Hägglund stödjer också biblioteken

Göran Hägglund (Kd) ger sig också in på Newsmill och ger sitt stöd åt folkbibliotekens folkbildande verksamhet. Han är kritisk till Malmö stadsbiblioteks storgallring. Läs:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/24/bibliotikariernas-poppighet-hotar-var-kulturskatt
Man behöver inte hålla med Göran Hägglund i sak för att ändå tycka att det är remarkabelt när en högt uppsatt politiker uttalar sig i kultur-, folkbildnings- och biblioteksfrågor. Man önskar att fler politiker skulle ta upp den kastade handsken. Våga ta en kultur- och folkbildningsdiskussion.
Mats Myrstener

En ny bok är en bok du aldrig har läst?

Boknördarna i USA har en ny rolig sight, http://awfullibrarybooks.wordpress.com/
Här publicerar man inlägg om böcker man hittat på folkbiblioteken med sådär en tjugo-trettio-fyrtio år på nacken. Just nu går man igenom bröllopsböcker!
Här gör man sig lustig över en gång aktuella titlar som How to invest your money and profit from inflation (1981), Young people and smoking (1964) (som faktiskt propagerar för det tuffa med att röka, skriven av en läkare), A visit to the firehouse (om brandkåren, från 1966), The coming collapse of the post office (skriven före e-postens tid, 1975), och Our backward children (om barn med förståndshandikapp, från 1955).
Själv har jag en favorit bland faktaböckerna jag inte skiljs ifrån: Folket i Bilds gyllene världsatlas från 1961, delen om Afrika, som väcker barndomsminnen, fint illustrerad. Enligt förordet var kontinenten Afrika till största delen ”okänd ända till mitten av 1800-talet”!
Debatten om gallringshysterin på Malmö stadsbibliotek fortsätter, det ska byggas en restaurang i biblioteket. Från den ena extremen (fullt av gamla faktaböcker på hyllorna) till den andra (inga böcker alls) således. Det påminner mig då om att Malmö stadsbibliotek i många år låg i nu rivna hotell Tunneln, ovanpå en ölrestaurang! Besökarna klagade på att det luktade stekt fläsk i utlåningsdisken. Apropå uttrycket ”nytt vin i gamla läglar”.
Mats Myrstener