Kategoriarkiv: Folkhemmet

Året var 1954

och svensk industri gick för högvarv. Vi var mitt i ett folkhemsbygge, som både materiellt och mentalt skulle spela stor roll för Sverige efter andra världskriget. Vill man se hur en familj i Göteborg levde då kan man besöka det lilla museet i Kortedala. Se länk:

http://kortedala.museum/

Mats Myrstener

Sverigebilden har rämnat

Tycker docent Hélène Lööw, tidigare chef för Forum för levande historia, nu verksam vid Uppsala universitet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/myten-om-det-goda-sverige-1.1197474

Besök bland verklighetens folk

En gång om året brukar jag följa min fru till världens största möbelvaruhus, IKEA i Skärholmen. För en intellektuell eremit som jag är dessa besök hos ”verklighetens folk”, eller ”the small people” (OBS ironin!) väldigt nyttig. (Det var ju ca 20 år sedan jag arbetade på ett folkbibliotek, märk väl;)
Det sägs ju att Ingvar Kamprad möblerade Sverige (bilden är från 1965). Det stämmer nog; och fortfarande är ett besök på IKEA i Skärholmen som att besöka folkhemssverige 1968, fast i uppdaterad version (ungefär som att gå på en sociologisk utflykt till MacDonalds skulle man kunna säga). Idag ser man här fler gravida kvinnor med stora magar än någon annan stans (möjligen barnbördshuset undantaget), man ser ett tvärsnitt av den överviktige svenske arbetaren, invandrare i alla åldrar, men också unga Stureplansbruttor som för en billigare penning ska möblera den egna bostadsrätten som pappa köpt för några miljoner i innerstaden, liksom till synes välsituerade barnfamiljer, som skulle kunna komma från Täby eller Djursholm.
Efter att ha gått spiralgatan uppåt (för att kolla in senaste möbel- och möbleringsdesignen, och hur man får in kök, vardagsrum, datorstation, smal-TV, badrum och plats för tre barn i våningssäng på ca 30 kvadratmeter), beträder man den gigantiska restaurangen, där inget kostar över 65 kronor. Här äter man inte på en bricka, utan på tre, konstaterar jag förvånat, lättölen och läsken serveras som på Finlandsbåten i kran med gratis påfyllning, och antalet barn och bäbisar är oräkneligt, liksom ljudnivån.

Vi skulle bara handla ett tvåmeters och tio kilo tungt CD-ställ (jag kände mig som en stabbläggare av Karl Östman när jag balanserade det hem på min späda putande axel), men det tog mig säkert 30 minuter att hitta utgången, hela bottenvåningen är nämligen ett enda labyrintiskt och gigantiskt lager, 20 meter högt i tak, där besökaren själv plockar ut de beställda och hopfällbara och paketerade möblerna. Den enda personalen som är befintlig står vid kassorna: de är å andra sidan många, jag räknade till 50 stycken, inklusive tio för självbetjäning. Varje vara har, precis som på bibliotek, sin egen streckkod.
Lättad över att äntligen hittat ut (det var den sista semesterveckan och KNÖKFULLT – IKEA torde vara ett av Stockholms främsta turistmål) slukade jag raskt två varma korvar för 10 kronor; för här kan precis allt köpas till nedsatt pris, även böcker förstås: de många modellägenheterna innehåller alltid böcker (hopsamlade påmåfå på alla möjliga språk), vilket väl visar att svenskarna (åtminstone i teorin) är ett läsande folk?

Döm om min förvåning, när jag vid kassorna hittade en hel pall ur ett gammalt restlager av Kjell-Olof Feldts bok Rädda välfärdsstaten, från 1994. Det var nog en handling som såg ut som en tanke, tänkte jag sarkastiskt? Jag köpte inte boken, den finns ju på vartenda bibliotek, eller hur? Åtminstone på bokvagnen med 5-kronors-böcker till försäljning?
Mats Myrstener

Skilda världar, skilda värderingar

Många hänvisar till och diskuterar World value Survey , ett omfattande undersökningsmaterial om värderingar i olika länder över hela världen. Resultatet åskådliggörs i en värderingsvärldskarta som exempelvis visar att Sverige inte är det lagomland som ofta påstås utan världens mest extrema!
Kolla och grubbla på vad detta betyder för kulturmöten när man flyttar från det nedre vänsta hörnet till det övre högra, från överlevnad och kollektivism till välstånd och individualism, från tradition till modernitet, en resa som Sverige gjort, men vart är vi på väg nu?
Här finns mycket att diskutera, såsom till exempel den rasistiska högerpopulismens framväxt i ”moderna” länder! Hur stämmer resultatet i ”minaretomröstningen” och utvecklingen av främlingsfientliga partier i de nordiska länderna med de värderingar som påstås vara de förhärskande? Finns toleransen bara ”på avstånd”?
Vad bör göras? Vilka värderingar kommunicerar biblioteket som institution?

Ingrid Atlestam

Folkhem farväl?

Begreppet ”folkhem” blev känt 1928 i ett tal av socialdemokraternas ledare Per Albin Hansson, men begreppet var inte nytt och har en intressant förhistoria, där det först kom att användas i en socialkonservativ kontext (”Volksheim”), i Tyskland. Idéhistorikern Henrik Björck från Göteborg undersöker i en ny bok (Folkhemsbyggare, Atlantis) begreppets rötter, som efter sekelskiftet delar sig i en socialkonservativ-nazistisk led, och en socialliberal/socialdemokratisk.
Viktig för ”folkhemmets” eller välfärdsstatens utveckling i Sverige blev det man inom forskningen kallat den ”sociale ingenjören”. Till dessa brukar räknas paret Gunnar och Alva Myrdal på 1930-talet, och boken ”Kris i befolkningsfrågan”, som inte minst inspirerats av det amerikanska management-tänkandet. Björck följer dessa innovatörer ända tillbaka till förra sekelskiftet och de många socialliberala och –konservativa föreningar som då engagerade sig i den akuta ”sociala frågan” i Sverige. Utvecklingen av de svenska folkbiblioteken kom parallellt att spela en stor roll i 1900-talets välfärdssamhälle, från filantropiska försök som läsrummen i Göteborg, och Adolf Fredriks folkhems bibliotek i Stockholm, till etablerandet av de stora stadsbiblioteken från 1930-talet och framåt.
Idag ställs vi bibliotekarier inför utmaningen att tjäna nya herrar. Att folkhemmet av anno dazumal är på väg ut noterar historikern Jenny Andersson i en annan bok, När framtiden redan hänt. Socialdemokratin och folkhemsnostalgin (Ordfront). Ändå har Sverige en stor offentlig sektor, procentuellt större än de flesta andra länder. De som idag driver folkhemspolitik, och väldigt framgångsrikt, är de nya moderaterna. Så termen, och dess konnotationer, är märkbart svårutrotad, trots alla belackare.
Mats Myrstener