I samband med förberedandet av BiS 40-årshistorik träffade jag Sven Hallonsten, numera pensionerad bibliotekarie och tidskriftsredaktör, som var med och startade vår förening på gamla biblioteksskolan i Solna 1969. Han tipsade mig då om en ny bok han redigerat tillsammans med författaren Britt Isaksson, ”Världens barnboksförfattare”, som porträtterar 37 barnboksförfattare och illustratörer från tredje världen.
90 procent av alla översatta böcker kommer från England eller USA. Var är alla författare från Afrika, Sydamerika, Asien, kan man undra? Är det bara en fråga om otillgängliga språk? Eller ointresse från förlagens sida? Här kan man istället läsa om barnlitteraturen från Indien, Palestina, Sydafrika och Venezuela, för att bara nämna några exempel.
Boken är utgiven av Bibliotekstjänsts förlag, liksom den historik ”Bibliotekarie – 70 år av facklig kamp”, som utkom förra året. Den boken ville uppmärksamma att det var sjuttio år sedan Svenska folkbibliotekarieföreningen (SFF) bildades 1938. En av föregångarna var den assistentförening som startats på Stockholms stadsbibliotek av bl.a. marxisten Arnold Ljungdal, som arbetade som bibliotekarie på Medborgarplatsens bibliotek.
De statligt anställda bibliotekarierna formerade sig inte förrän 1958, 1997 gick man samman i SACO-föreningen DIK. Vi får anledning att återkomma till historiken, och till det faktum att bibliotekariernas fackliga kamp, som tidigt var en BiS-fråga, fortfarande är så svag och obeslutsam. Utdelningen i lönekuvertet är också usel, vi är den sämst avlönade akademikergruppen, inte minst om man jämför med lärarförbundet eller med arkivarierna. ”Månskenshumanister” kallade min lärare Lill Andrén oss bibliotekarier. Det ligger något i den karakteristiken.
Mats Myrstener
BiS 