Kategoriarkiv: fackliga frågor

"Lite gnäll på jobbet är bara positivt"

Denna uppmaning i senaste DIK-Forum (2010/7) tar vi i BiS till oss. Eller hur?
Mats Myrstener

Är bibliotekspersonal arbetare?

Kan man kalla bibliotekspersonal för arbetare?
Är det ens relevant?

Ska vi närma oss dessa frågor kan vi till en början tydligt se att personalen på folk-och skolbibliotek inte skapar mervärde. Vi producerar inga varor som sedan kan säljas för att generera vinst dvs. vi är inte produktiva i kapitalistisk mening. Däremot utför vi ett reproduktivt arbete – vi bidrar till skapandet av kompetent arbetskraft, till att den existerande arbetskraften kan reproduceras så att den kan gå till jobbet nästa dag genom att bidra med intellektuell stimulering och avkoppling som laddar batterierna. Med andra ord är vi arbetare, om än med olika grad av utbildning och inflytande över arbetssituationen beroende på om vi är assistenter eller bibliotekarier, som utför en väldigt viktig uppgift även om vi inte producerar mervärde.

Är det ett helt frivilligt val för oss att jobba? Nej. Att vi läser kulturdelen först i tidningen ändrar inte på detta faktum. Vi arbetar för att betala hyran, amortera lån och få mat på bordet (att sen biblioteksarbete är ett grymt givande arbete är en annan sak). Med andra ord måste vi jobba för att överleva då vi inte har några samlade förmögenheter att leva av och därmed inte kan leva av vårt ägande.

Om vi nu är (kultur)arbetare och tillhör den arbetande klassen (om än ett högutbildat skikt av denna – vanligen och i strikt marxistisk mening felaktigt kallad medelklassen) står vi i motsättning till samhällets andra klass, borgarklassen. Härur kommer relevansen för klassanalysen – är vi, biblioteksassistenter och bibliotekarier, del av den klass som har möjlighet att förändra samhället? Det är en viktig fråga att få svar på för att se vår roll som förändringskraft och vår styrkeposition. Om vi är (kultur)arbetare delar vi samma grundläggande intressen som hela klassen.

Som med alla andra som arbetar vill man få oss att jobba så mycket som möjligt så billigt som möjligt. Att det inte finns tillräckligt med personal på biblioteken är helt enkelt för att personal är en kostnad för arbetsköparen, ofta kommunen. Kan man dra in, drar man in för att säkra budgeten. Bättre att färre jobbar mer i ett högre tempo för en mindre kostnad så att siffrorna går ihop. De reella konsekvenserna för oss som faktiskt jobbar ute i verksamheterna är sekundärt. Vi däremot vill jobba i vår egen takt, ha tillräckligt med personal för att klara alla uppgifter utan stress och ha en bra lön. Härur uppstår en konflikt, en konflikt som det talas tyst om, där nävar knyts i fickorna men ingen vågar bli en bråkmakare och aktivera sig och ställa krav (än). Denna konflikt är klasskamp. Helt enkelt.
Kristian Schultz

Fortsatt oro på marknaden

Den 3 maj svarade kulturborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt, på personalens kritik, på sin blogg.
http://madeleinesjostedt.wordpress.com/2010/05/03/medborgaren-maste-sta-i-fokus-da-biblioteken-fornyas
Svaret är att hon vill att ”medborgaren ska stå i fokus”, dvs låntagarna. Men hur detta ska låta sig göras om inte personalen orkar, eller mår dåligt, får vi inget svar på. De svar från arg personal som medföljer Sjöstedts inlägg talar för sig själva. Man talar om ”ett långdraget samhälleligt haveri med sociala problem som följd”, där bibliotekarierna får agera ordningsvakter på barn- och ungdomsavdelningarna. Det finns inte längre någon tid för inre arbete, då bibliotekarien ständigt ska vara ”på golvet”. Fungerande arbetsgrupper har splittrats, personalen tillbringar snart mer tid på tunnelbanan åkande mellan filialerna än bakom biblioteksdisken skriver en bibliotekarie.
Det är uppenbart att Madeleine Sjöstedt, likt de flesta politiker, inte känner till hur biblioteksarbete går till. Borde inte stadsbibliotekarie Inga Lundén berätta för henne hur stor tid det går till att sätta upp böcker, ombesörja fjärrlån, registrera låntagare och sköta all den administration som Sjöstedt tror sköter sig själv?

Men även i Malmö knorras det, enligt den artikel från Sydsvenska dagbladet som jag också snappat upp från Biblist:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article860662/Kraftigt-missnoje-pa-biblioteket.html
Det är en personalenkät som avslöjar att missnöjet med chefen Elsebeth Tanks omorganisation nu är stort.
Ja, t.o.m. på gamla KB mullrar det, som följande artikel från SvD avslöjar:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/anstallda-kritiserar-kbs-ledning_4697663.svd
Jag funderar på vad som skulle hända om allt detta missnöje skulle samordnas bakom en slagkraftig revolutionskommitté? Bibliotekariernas eget fack verkar ju knappast vuxet uppgiften? Det vore ju annars det naturliga, då detta nu växt till ett enormt arbetsmiljöproblem. Men vad gör DIK?
Mats Myrstener

Under-bemannad?

Bemanningsföretag ( – en märklig term, i vår biblioteksvärld rör det sig mest om kvinnor) diskuterades på BiS årsmöte igår, med tre fackliga företrädare från SKTF och DIK.
Stockholms stadsbibliotek hyr t.ex. in alla sina vikarier från företaget Uniflex, och man kan säkert tänka sig att utöka denna anställningsform till att omfatta ännu fler personalkategorier, det är ju både rationellt och billigare för biblioteket? Lönerna är lägre, anställningstryggheten noll, och dialogen med SSB sköts genom Uniflex. Modernt och tidsenligt.
”Låt inte jobbet tysta mun” säger SKTF i en nyutgiven boschyr. Dvs tig inte på arbetsplatsen. Du har rätt att uttala dig om arbetsgivaren, både positivt och negativt, så länge du inte gör det på arbetstid. Det är din grundlags-
skyddade yttrandefrihet. Den är särskilt stark inom den offentliga sektorn, än så länge.
Du ska alltså inte behöva riskera lägre lön, trakasserier från arbetsgivaren, sura miner och utebliven morgonhälsning för att du kräver din rätt.
Det är viktigt att känna till.
Mats Myrstener

Statliga pengar till arbetsplatsbibliotek

Tisdag 01 december 2009 11:23
Vägkrogsbiblioteken får bidrag från Kulturrådet. Sammanlagt fördelas 1,7 miljoner kronor till kultur på arbetsplatsen, meddelar Kulturrådet i dag.
Det är fyra projekt som får bidrag. Mest pengar, en hel miljon, läggs i projektet Böcker till alla arbetsplatser. Där ingår bland annat vägkrogsbiblioteken vars osäkra framtid Kulturnytt rapporterat om i dag. Bakom projektet står bland andra Transportarbetarförbundet, SEKO och IF Metall.
Även Läs för mig pappa!, projektet med syfte att få män inom LO-förbundet att läsa mer skönlitteratur för sina barn, får bidrag. Dessutom får två IF Metall-drivna projekt i Gävleborgs län bidrag.
källa:www.sr.se