Kategori: erotik

Kategorier
erotik Uncategorized

C.G. Tessin läser Fanny Hill

Jag har läst en intressant biografi om Carl Gustaf Tessin (1695-1770), diplomat, konst- och boksamlare, lärare till Gustaf III, och mycket annat. Som son till arkitekten Nicodemus Tessin d.y. växte han upp i Tessinska palatset som står vid Slottsbacken, varifrån han och fadern kunde se det nya slottet i Stockholm växa fram.

Tessin var lantmarskalk i Riddarhuset och mycket politiskt aktiv. Den svenska demokratin (ja hela det moderna samhället) föds nu på 1700-talet. Efter Karl XII:s död hade riksdagen fått den reella makten, ståndsriksdagen, och det är intressant att läsa om hur man genast startar tidningar, bokförlag, tryckerier. Hela det samhälle vi känner idag växte fram och formades under frihetstiden på 1700-talet.

Vi får också två politiska partier, de första någonsin: hattarna, som framför allt ville krig med Ryssland till varje pris, och de mer försiktiga mössorna, till vilka Tessin hörde. Han hade tidigt fingertoppskänsla och undvek att falla från makten som hattpolitikern Arvid Horn, och det är spännande att följa hur hans motståndare ringar in honom och till slut får även Tessin på fall.

Ett avsnitt i boken fastnade jag för. Tessin drog sig på gamla dagar tillbaka till sitt gods Åkerö (som gett namn till en äppelsort), djupt skuldsatt och olycklig. Han samlar ett stort bibliotek och hade just fått nys om en ny omdebatterad roman. Jag citerar författaren Göran Nilzén:

”Tessin var storläsare och vid sidan av de klassiska antika författarna, uppmärksam på det nya som kom ut. Insatt som han var i tidens moderna litterära strömningar, som den franska och engelska realismen, läste både han och [hustrun] Ulla gärna romaner. Det kunde då också gå litet snett. 1756 hade han i en annons uppmärksammat att det i London kommit ut en bok benämnd Memoirs of Fanny Hill. I tron att det var någonting liknande The History of Tom Jones av Henry Fielding, som utkommit 1749 och som Tessin uppskattat, beställde han boken. Nu förhöll det sig så att John Clelands 1748 utkomna bok om [den prostituerade] Fanny Hill har betecknats som den första moderna erotiska romanen på engelska. Tessin ögnade igenom den och blev mäkta upprörd: ”Tryckfriheten i England gå för långt. Varken religion, regering eller goda seder vördas [i boken]/…/ Hur kan ett folkslag som i övrigt både väl tänker och lärer, tåla en slik djärv fräckhet” skriver han 28 juni 1757.”

Den moderna romanen föddes i England på 1700-talet, det var ett sekel där religion, auktoritetstro och vidskepelse nu började ersättas av, för att citera Jane Austen, ”förnuft och känsla”. Citatet av Tessin skulle med små justeringar kunna vara skrivet idag. I Sven-Eric Liedmans bok om det modernas framväxt, I skuggan av framtiden, ges många exempel på detta.

Det berömda porträttet av Tessin, från 1740 av franske konstnären Aved, visar en vardagligt klädd man: knäbyxor, kråsskjorta, silkesstrumpor, kort peruk, med ett grafiskt blad i handen. Han ser inte på betraktaren. Det är på många sätt  ”modernt” med mjuka kläder i tidens mode. I och med franska revolutionen skulle även kvinnornas kläder moderniseras och bli mer bekväma. Så binds mer än 250 år samman, inte så mycket av skillnader mellan människor, men av likheter. På gott och ont, som i allt annat.

Mats Myrstener

PS  Den som är intresserad av erotisk litteratur kan läsa vad jag skrivit i Tidskriften Kulturen (på nätet), från Carl Jonas Love Almqvist till Carina Rydberg, Stig Larsson, Rut Hillarp och Kerstin Thorvall. Årets julklappsbok av Göran Nilzén heter Carl Gustaf Tessin. Uppgång och fall, och är utgiven av Carlssons förlag 2012.

 

 

 

 

Kategorier
Afrika boktips erotik serietecknare SIDA

Sommarboksprat

På semester någonstans i Sverige. Läser i Sidas tidskrift OmVärlden, så bra och snyggt gjord (av vänstermediaföretaget Arenagruppen) att den borde finnas på de flesta folkbibliotek. I nr 2 finns en lång intervju med den nya nigerianska stjärnförfattaren Chimamanda Ngozi Adichie, författare till En halv gul sol, Lila  Hibiscus, novellsamlingen Det där som nästan kväver dig, och den senaste romanen Americanah.

Som av en tillfällighet hittar jag novellsamlingen i bokhyllan där vi är, och det är riktigt starka noveller, med både ett postkolonialt och ett feministiskt perspektiv. 2009 höll hon ett föredrag med titeln The danger of one single story
som ska finas på Youtube. Den handlar om att bilden av Afrika inte bara handlar om fattigdom, sjukdomar och korruption, den är mycket mer mångsidig. Många afrikanska länder tar sig nu ur fattigdomsträsket, och krav börjar ställas på ökad demokrati, politisk och ekonomisk, och jämställdhet mellan män och kvinnor.

2013 höll hon ett annat uppmärksammat tal, We should all be feminists, som fick stor spridning på nätet, sedan Beyoncé samplat det i låten Flawless. I intervjun i OmVärlden säger Adichie: ”Min feminitet var aldrig begränsande för mig. Mina föräldrar uppmuntrade mig. Så jag tror att jag föddes feminist.”

Idag talar hon om feminism i Nigeria, och begreppet har fått ett genombrott där. I Lagos leder hon en skrivarkurs för aspirerande unga författare av båda könen. ”Det handlar om att få dem att tänka på hur vi på ärligaste sätt kan berätta våra historier, och vad det är som håller oss tillbaka från att göra det. Att få oss att ifrågasätta oss själva och våra fördomar.”

Jag fortsätter att botanisera i våra vänners bokhyllor. Intressanta fynd: Två årgångar av den erotiska tidskriften Cupido från 1991-92, en årgång Fantomen från 1951 (den maskerade postkolonialisten som fyller åttio år 2016), en utsökt illustrerad bok om Kamasutra, erotiska hemligheter av Nicole Bailey (2005), men också den episka romanen Brasilien Brasilien (apropå ett annat land på frammarsch) från 1989, av Joao Ubaldo Ribeiro, som omspänner 400 års brasiliansk historia och är översatt av Lars Krumlinde och Sven-Erik Täckmark, som vi umgicks med en hel del i slutet av förra millenniet.

Sommaren är ju den tid när man hinner läsa böcker. Mo Yan, Orhan Pamuk, Mario Vargas Llosa, eller en ny bok av sovjethistorikern Orlando Figes, Revolutionary Russia 1891-1991, nog så aktuell än idag. Figes har även skrivit en bok om Krimkriget på 1800-talet.

Men jag har fortfarande svårt att lära mig att ladda ner e-böcker från nätet. Misslyckades nu senast med japanen Murakami. Så det får nog bli pappersböcker för mig. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta och läsa från skärmen.

Mats Myrstener

Kategorier
boktips erotik

Höstens nya böcker

Jag sitter och bläddrar i Svensk bokhandels specialnummer Höstens böcker 2013. Främst slås jag av hur enormt många nya böcker som ges ut, de flesta på papper. Jag undrar om all denna utgivning verkligen kan hitta några läsare? Redaktören Tove Leffler skriver i sin krönika att vi förmodligen nått all-time-high när det gäller pappersboksutgivning nu. Hon tror det kommer att minska, rekordåren från 2000-talets början kommer aldrig att slås. Kanske kommer de elektroniska medierna långsamt att ta över bokutgivningen? E-boksfrågan måste lösas, snart.

Jag undrar som sagt var alla läsarna till alla dessa nya böcker finns? De som jobbar på bibliotek vet förstås. Allt ifrån storslukaren, förmodligen en pensionerad ”kulturtant”, som läser en bok i veckan, till mannen som läser några rader i julklappsboken innan han somnar, och som kanske, i bästa fall, konsumerar en bok per år. Min morbror Ebbe hade alltid samma bok på nattduksbordet, år efter år, jag undrar ofta om han över huvud taget läste den eller om den bara låg där i alla fall, sommar efter sommar? Det var gamle socialdemokraten Sten Anderssons politiska memoarer I de lugnaste vatten (han, alltså inte min morbror, var flitig sportfiskare).

I årets upplaga av Höstens böcker hittar jag inte särskilt mycket intressant dessvärre. Jag prickar pliktskyldigast för några titlar som kanske kan passa mitt nuvarande bibliotek: Staffan Lindbergs Blod är ett billigt pris för frihet, om den arabiska våren (Atlas), Tyst territorium av Fredrik Laurin och Lars Schmidt, sju reportage om Västsahara (Atlas), Människan i vården, etnografiska synpunkter (Carlsson), Heder och samvete, om hederskulturen i Sverige (Fri tanke), Beata Arnborgs bok om Kerstin Thorvall (Atlantis), Ann Heberleins bok Etik (Bonniers), Karin Wahlbergs bok om sjuksköterskan Ella-Kristin på 1950-talet, På liv och död (Wahlström & Widstrand), den ghananska författarinnan Taiye Selasis Komma och gå, Erika Bjerströms Det nya Afrika och Bertil Åkerlunds bok om den kongolesiske läkaren Denis Mukwege, en levnadsberättelse (båda Weyler förlag). Eller kanske kioskvältaren Jonas Jonassons nya bok Analfabeten som kunde räkna (Piratförlaget), som verkar utspela sig i Sydafrika.

På Barn & ungdoms-sidan skriver man glatt om erotik, reportern Carina Jönsson skriver hurtfriskt att ”supermånga tjejer går runt med ett exemplar av Fifty shades i väskan”, enligt hennes syster gymnasieläraren. Ja, herregud, stackars tjejer, kan jag tänka!  (Fast själv har hon inte läst den förstås.) Hon jämför med när hon själv smygläste Hästarnas dal av Jean M. Auel och önskar sig mer ”välskrivna kvalitativa sexscener” i bokform. Fast i England kallas genren ”New Adult” och det är väl knappast ungdomsböcker, eller? Svenska barnboksinstitutet menar iaf att sex blir allt vanligare och allt mer explicit i ungdomsböckerna, till exempel novellsamlingen Het förra året.

(Ja förlåt att jag är så moralistisk, men visst har könsrollerna i populärlitteraturen förändrats en hel del sedan isprinsessan Aylas framfart på 1980-talet? Sen kan Anastasia Steele säga vad hon vill om den saken. I lördags läste jag Elise Karlssons krönika i SvD om en ny kommande best-seller, Goliarda Sapienzas The art of Joy, med en betydligt mer feministisk hjältinna än den försagda och hopplöst undergivna Anastasia. Och en sak kan man kanske säga om dessa best-sellers inom bokvärlden – de blir som Karlsson skriver ”nätets snackisar med stolpiga sängkammarrepliker”, men de glöms snart bort när nästa snackis dyker upp. Man kan ju alltid hoppas. Mina föräldrar hade Henry Millers böcker gömda i nattduksbordslådan, dom ”snackade” man inte högt om precis, och på 1930-talet ansågs Agnes von Krusenstiernas och D.H. Lawrences erotiska skildringar så oanständiga att de låstes in i bibliotekens giftskåp, och lästes i smyg. Så visst har det hänt en del sen dess, tack och lov.

Och handen på hjärtat – att gå ut och kritisera Tintin i Kongo eller Lilla hjärtat för att de är rasistiska, det kan t.o.m. bibliotekarier göra. Men att kritisera en bdsm-bok som Fifty shades of Grey, eller för den skull en kultförklarad TV-serie som Mad men för att könsrollerna stinker, nej det vågar man inte. För låntagaren har ju alltid rätt. Åtminstone i det senare fallet. Det är intressant att se hur samhället avspeglas i populärkulturen, och det är skönt att vi åtminstone har vår egen Lisbeth Salander som ställer allt tillrätta. Tack Stieg Larsson! För Susan Faludis Backlash är fortfarande lika aktuell som när den skrevs på 1980-talet, tyvärr.)

Dagens unga tjejer hittar nog sina erotiska fantasier på nätet, men man kanske ska tänka på att det finns alltför många Mr Grey där ute som gärna vill ha kontakt. En av dem, polisintendenten Göran Lindberg porträtterades igår i Aftonbladet. Verkligheten ser alltid lite sjaskigare ut än i fantasin, och det kan vara riktigt farligt att lockas ut i det förbjudna. Även i de lugnaste vatten.

Så väldigt mycket ny sexlitteratur kunde jag i varje fall inte hitta bland höstens nya böcker. Så kanske är det den kvinnliga redaktörens önsketänkande vi får hålla till godo med. Än så länge.

Mats Myrstener

untitledLisbeth Salander löser mordgåtor

Kategorier
erotik

Makten över mannen?

Image

”Nej du. Att läsa gestaltad text är att se under ytan av saker. Att läsa gestaltad text är att öva sig på dubbelklick: det finns en yttext och en undertext i allt som händer. Bara den gestaltande litteraturen kan bli revolutionär.”

Aase Berg skriver intressant i dagens DN om maktrelationer mellan kvinnor och män hos E.L. James, Ulrika Kärnborg, Elfriede Jelinek och Natascha Kampusch. James’ trilogi har nu sålt i 550.000 ex. i Sverige.

Mats Myrstener

Kategorier
erotik klassamhället

Erotik och klass

ImageNu när Prideveckan går in på sista bullriga dagen, vi har den rakt utanför balkongen, så går både DN och SvD ut med rapporter om den nya litterära trenden, erotiska böcker. Den stora vågbrytaren sägs vara romanen Fifty shades of Grey, en lite mjukporrigare version av den sadomasochistiska franska klassikern Berättelsen om O som kom på svenska första gången 1968. Snart kommer Mr Grey i svensk översättning.

Det är väl gott och väl, men ingenstans nämns kopplingen mellan den erotiska litteraturen och samhällsklass, och att den nya trenden främst verkar rikta sig till medelklasskvinnor i övre medelåldern. Nå, det är ju folkbibliotekens främsta målgrupp, åtminstone sett över hela riket, så orsakssambandet verkar ju inte så konstigt. Och lätt blir det ju att hitta de nya romanerna när biblioteken genreindelar litteraturen, ”erotikhyllan” kommer alltså att växa väsentligt till hösten. Fast de nya erotiska romanerna är tydligen mest efterfrågade som e-böcker, av förklarliga skäl. Ett problem för den tryckta boken måhända. Jag minns med saknad när man alltid gick till Vnd-hyllan på biblioteket, och smygläste Fib-Aktuellt och Lektyr. Men det var ju förr i tiden, före Internet.

Själv underhåller jag mig just nu med Fältstudier i ukrainskt sex, av Oksana Zabuzjko, som visade sig vara en fantastiskt välskriven roman, med ett poetiskt och nervigt språk av högsta klass. Även den svenska Lacrimosa av Eva-Marie Liffner faller väl in i queergenren, och handlar bl.a. om Carl Jonas Love Almqvist och hans elev, den genusmässigt svårfångade Ros. En historiskt intressant och välskriven bok med väl fångade miljöer.

Mats Myrstener