Kategorier
ekonomisk demokrati Storbritannien

London brinner!

”De som fördömer de senaste nätternas händelser i norra London och på andra platser borde verkligen ta ett steg tillbaka och reflektera över det stora sammanhanget: ett land där de rikaste 10 procenten nu har det 100 gånger bättre ställt än de fattigaste, där konsumtion byggd på privat skuldsättning i åratal har lyfts fram som en lösning för en vacklande ekonomi, och där den sociala rörligheten, enligt OECD, är sämre än i något annat i-land.

Som Richard Wilkinson och Kate Pickett pekar på i boken Jämlikhetsanden. Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen, och därför är företeelser som beskrivs som ”sociala problem” (brottslighet, ohälsa, antal intagna i fängelse, psykisk ohälsa) mycket vanligare i ojämlika samhällen än i samhällen med bättre ekonomisk fördelning och mindre klyftor mellan de rikaste och de fattigaste. Årtionden av individualism, konkurrens och statsstödd egoism – kombinerad med ett systematiskt kuvande av fackförbunden och den alltmer utbredda kriminaliseringen av oliktänkande –har gjort Storbritannien till ett av de mest ojämlika länderna i den rika världen.”

Nina Powers i dagens DN

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/darfor-star-london-i-lagor

Kategorier
Alliansen ekonomi ekonomisk demokrati

4/5-dels-samhället

Idag läser jag i Aftonbladet om resultatet av Reinfeldts politik. Familjen Isacsson, två friska medelålders makar med heltidsarbeten och fyra barn, tjänar 2.815 kronor mer i månaden på skattelättnader. Sjukskrivna Lena Nyman däremot, förlorar 959 kronor i månaden.
Hur var det: solidaritet, det var väl något dom tjafsade om på 1970-talet?

En ung låntagare på mitt bibliotek frågade nyss när den här individualismen egentligen slog igenom i Sverige. Ego-tänket, ”satsa på dig själv-tänket”. Jag tror det kom i samband med SAF:s och 4 oktober-rörelsens jättekampanj 1983 (fast ursprunget, SAF-direktören Sture Eskilssons berömda PM kom redan 1974), sedan den hotfulla löntagarfondsfrågan skjutits i sank av Kjell-Olof Feldt och hans grabbar Klas Eklund och Erik Åsbrink på finansdepartementet. Hela tankemodellen implementerades sedan under 1980-talet, fast s-regeringen vågade inte se väljarna i ögonen utan började sänka skatter och låna till välfärden, tills det hela smällde till rejält kring milennieskiftet. Nu tar Reinfeldt åt sig berömmet för återhämtningen. Det är han som för en ”sansad” och ”stram” finanspolitik, i Göran Perssons anda. ”Vi låg i som remmar för att försöka inympa krismedvetande hos folket” sa Feldt en gång. Tack Kjell-Olof, det gjorde du bra! Jag hoppas du är nöjd med omstruktureringen av landet?
Nu kryper 4/5-dels-samhället närmare. Många som fortfarande har näsan över vattenytan har belånat sig över öronen. Fler kommer att sjunka ner i det moras där en femtedel av befolkningen redan befinner sig. De som i media kallas förlorarna, ”The losers”.
För dom blir snart folkbiblioteket och kyrkan de enda öppna dörrarna utanför den egna lägenheten, i ett samhälle där pengar, den egna lönen, sommarstugan och barnens ridlektioner styr varje steg vi tar.
I samma tidning ger Åsa Lindeborg svar på tal till kolumnisten Johanne Hildebrandt. Att en kolumnist i Aftonbladet angriper den egna kulturredaktionen måste ses som speciellt. Splittringen inom den egna rörelsen hårdnar, och Reinfeldt bara ler och kryper allt närmare.
Mats Myrstener