Kategorier
demokrati Europeiska unionen organisationer rasism

Storregioner gynnar inte demokratin, men kanske biblioteken?

Utvecklingen mot allt större regioner gynnar inte demokratin. Medan t.ex. Finland och Norge värnar om sina småkommuner, har Sverige alltid föredragit stora enheter. Men när hela Skåne slås samman till en jätteregion, eller Västra Götaland, så börjar man undra? Ju längre ifrån maktens centrum man står, desto svårare att göra sin röst hörd, känns det som.
Inträdet i EU var förödande för svensk demokrati. Däremot gynnas nog biblioteken av stora organisationer, åtminstone om man får tro gamle sociologen Max Weber. Han karakteriserade stora organisationer som effektiva maskiner, men varnade också för det likformiga tänkandet som hotar demokratin i organisationerna, den ”järnbur av föreställningar” som blir följden av likriktningen.
Det katastrofalt låga valdeltagandet i förra EU-valet bär syn för sägen. Det politiska ointresset, som Chantal Mouffe varnar för, och den Weberska byråkratiapparat som EU byggt upp, är förskräckande. Men för folkbiblioteken är stora organisationer att föredra, åtminstone på kommunal/regional nivå. Experimenten med stadsdelsnämnder har knappast varit särskilt lyckat, inte heller ur demokratisk synvinkel.
Gårdagens Debatt på TV med Janne Josefsson var som vanligt uppfriskande. Där blottlades en rasistisk kultur som spridits på Intensivvårdavdelningen på Södertälje sjukhus. Allt avslöjat av en modig manlig undersköterska. Både sjukvårdsledning och det lokala facket kläddes av in på bara kroppen. Det var en fröjd att se. Och beklämmande.
Mats Myrstener

Kategorier
boktips demokrati politiska samtal Sverigedemokraterna

Demokrati och politiska samtal

Professor Chantal Mouffe, född i Belgien 1943, studentaktivist 1968, har i flera böcker (den senaste, Om det politiska på Tankekrafts förlag) understrykt betydelsen av det politiska samtalet, och av ett brett spektrum av politiska alternativ. Den utveckling vi ser idag, mot en allt större konsensus mellan partier från vänster till höger, är farlig, menar hon. Den urvattnar det politiska samtalet och ger spelrum för ytterlighetspartier som inte har någon respekt för demokratin.
Det handlar om att erkänna förekomsten av sociala klyftor, kön och klass, snarare än att försöka dölja det, och att försöka motarbeta orättvisa. På en global nivå talar hon om förekomsten av flera moderniteter – inte bara det västerländska, moderna samhällets rationalitetsfixerade modernitetsbegrepp. Hon talar om betydelsen av en skriven konstitution, där demokratin stadfästs, och som står över kulturella traditioner som innebär förtryck av kön eller oliktänkande.
Det politiska samtalet bygger inte på konsensus utan på skilda meningar, på ”antagonism”, som måste släppas fram om inte demokratin ska ta allvarlig skada. Det går rätt väl i linje med vad BiS hävdat genom åren – att biblioteket också måste vara ett forum för diskussion om politik och demokrati. Idag när Sverigedemokraterna är på väg in i Sveriges riksdag är det viktigare än någonsin att denna diskussion förs. Bara i det politiska samtalet blottas nämligen svagheterna i antagonistens argumentation.
Mats Myrstener