Kategoriarkiv: bokinköp

Replik: Problemet är inte leverantörerna

När jag läste Ingrid Atlestams text, Tillbaka till ruta ett!, om inköp till bibliotek hoppade jag till när jag kom till formuleringen om ”problemet med bibliotekens bristande inköpskompetens”. Jag har naturligtvis också sett debatten kring Adlibris planerade förändringar när det gäller distribution, och varningsklockorna ringde även hos mig, men jag tycker att det är viktigt att det inte är kompetens som är problemet här, och faktiskt inte heller Adlibris.

När det som senare blev BTJ startades var bokmarknaden väldigt annorlunda jämfört med idag. Det gavs ut färre böcker, det var svårare att hitta information om utgivningen, inköp och distribution skedde också på ett helt annat sätt. Det fanns ett behov av en samordning som inte går att jämföra med dagens behov. Det ges visserligen ut betydligt fler böcker idag, men vi har samtidigt lättare att hitta information om vad som produceras. Även de minsta förlagen har egna webbsidor, och har de inte tryckta kataloger så har de åtminstone presentationer av sin utgivning digitalt. 

Vi som jobbar på bibliotek vet detta. Vi vet vilka förlag som ger ut litteratur som är relevant för våra verksamheter och kan hålla koll på deras utgivning, även om de inte finns hos Adlibris. Besvärligare? Ja. Men absolut inte omöjligt. De flesta bibliotek kan, utan tvekan, erbjuda ett bestånd som bygger på ett genomtänkt urvalsarbete. Lägg därtill inköpsförslag, recensioner, bloggar, instagram, diverse digitala – och när vi inte är mitt uppe i en pandemi – fysiska bokpresentationer från förlag och andra aktörer. Det finns mängder av sätt att hålla koll på intressant utgivning, både i Sverige och internationellt. Problemet är inte våra leverantörer eller att vi saknar inköpskompetens, problemet är att vi sällan får tid att fördjupa oss. Jag skriver ”får” för det handlar ju om att våra arbetsgivare inte har råd att låta oss prioritera detta när varje år innebär nedskärningar. Makten har vi i långt större utsträckning än vad Atlestam verkar anse, men tidsbristen, den kan jag hålla med om är ett reellt problem.

Visst skulle det kunna vara en poäng med ett nytt nationellt samarbete som ligger inom det offentliga, och inte drivs av en kommersiell marknadskraft. Det finns många delar som skulle kunna utvecklas i samarbete, inte minst när det kommer till att köpa medier på andra språk än de vi i personalen behärskar. Vi är många som under många år har önskat detta. Men vi måste också inse att det inte är möjligt – och på många sätt inte heller önskvärt – att återgå till en lösning i likhet med dåtidens BTJ. Och nutidens BTJ är inte någonting att framhålla som ett positivt exempel. Förutom att det numera också är, vad Atlestam också påpekar, ett vinstdrivande företag som konkurrerar på samma sätt som andra är det tveksamt om BTJ kan anses vara ett företag som är relevant för moderna bibliotek. Det finns mycket när det gäller BTJ:s verksamhet, så som den såg ut innan det blev ett vinstdrivande företag, som var positivt, men vi får dock inte glömma att den verksamheten skapades i en annan tid och att förutsättningarna och behoven på många plan ser annorlunda ut idag.

Atlestam skriver om hur biblioteken tack vare sambindningen erbjöds ”ett kvalitetsurval av för folkbiblioteken relevant litteratur”. Bibliotekarier hade, enligt Atlestam, ”järnkoll på utgivningen och tog ansvar för urval, beståndsuppbyggnad och tillgängliggörandet av detta”. Jag vill påstå att det fortfarande är så att de allra flesta bibliotek tar ansvar för att skapa ett bra bestånd och att tillgängliggöra detta, när det gäller det sistnämnda faktiskt mer så idag än tidigare genom ett omfattande arbete med olika inkluderingsperspektiv (dock inte sagt att dessa ambitioner inte fanns även tidigare, så klart). Däremot håller jag inte med om att detta är bibliotekariens främsta arbetsuppgifter, vilket Atlestam påstår. Det är en viktig uppgift, men bibliotek är så mycket mer än bara väl sammansatta samlingar och förmedlingen av innehållet i dessa. En del av bibliotekets uppdrag rör naturligtvis detta, men bara just en del.

Det finns givetvis uppenbara risker när en aktör får så stor makt som Adlibris kan sägas ha, i synnerhet när det gäller ett företag som rimligtvis har som mål att göra vinst. När företags vinstintressen får styra riskerar det alltid att gå ut över kvaliteten på tjänsten, oavsett vad det gäller. Det skulle vara högst problematiskt om det blir så att smalare utgivning har svårare att ta sig in i bibliotekens bestånd på grund av att Adlibris stänger ute förlag, det är inget snack om saken, men jag skulle våga påstå att det är få bibliotek som överlämnar ”sitt viktigaste arbete, att välja, till de kommersiella marknadskrafterna”, så som Atlestam formulerar sig. Det är fortfarande vi som väljer, och i de flesta fall finns det möjlighet att frångå avtal och handla hos andra om den upphandlade aktören inte kan erbjuda det vi vill ha.

Jag är, vilket jag hoppas ändå framgår, inte en vän av kommersialisering och tycker att det är viktigt att motarbeta att företag får makt över fler av våra offentliga verksamheter. Vi har redan skolan och vården som skräckexempel. Men i nuläget tycker jag att Adlibris står mer på bibliotekens sida än vad BTJ många gånger gör. Vi har exempelvis på Folkbiblioteken i Lund ett tätt samarbete med Adlibris, och de är väldigt lyhörda när det gäller våra önskemål och behov. De jobbar på många sätt för att göra inköpsprocessen enkel och smidig. Det är lätt att skicka in förfrågan på böcker de inte har i deras sortiment, oftast löser de det, även när det gäller böcker på andra språk än svenska och engelska. Det är sällan jag inte kan få tag på det jag vill. Naturligtvis finns det en överhängande risk att detta förändras om de gör de ändringar de har flaggat för, men jag vill poängtera att det inte känns orimligt att påstå att de i nuläget har ett bredare sortiment än vad exempelvis BTJ kan erbjuda. Adlibris har dessutom en lättnavigerad och på många sätt användarvänlig webb, vilket BTJ absolut inte kan stoltsera med. De är dessutom väldigt lyhörda när det gäller utrustning och annat som vi har haft önskemål kring. Trots att vi numera skriver ut alla placeringar i klartext på varje beställd titel och har ytterligare annan extra utrustning, och att vi både skickar till vårt interna katalogsystem och Libris, går det nästan snabbare med hela processen än det är att söka fram en enda bok på BTJ:s webb. Adlibris utvecklar sina tjänster utifrån vad vi vill ha, inte utifrån prestige och tradition.

För i den här diskussionen är det viktigt att BTJ i stor utsträckning lever vidare på gamla meriter. Jag upplever inte att de utvecklar sina tjänster i takt med tiden och i enlighet med de behov som idag finns hos biblioteken. De är väldigt bra på att prata om sin kompetens och hur viktiga de är för oss på bibliotek, men jag tycker inte att de lever upp till det i verkligheten. Som det ser ut nu är det snarare BTJ som bidrar till sämre bestånd, åtminstone på barnsidan, vilket är det område där jag har mest kunskap och insyn. BTJ:s häften, det som tidigare kallades sambindningslistor, är en unik produkt, men kvaliteten är många gånger under all kritik – både när det gäller urval och recensionernas relevans.

Min huvudsakliga informationskanal när det gäller bokutgivning är Svensk bokhandels kataloger. Jag är fullt medveten om att det är förlagens reklamannonser, men tack vare min kompetens som bibliotekarie kan jag ändå bedöma vad jag bör och inte bör köpa in. Utöver det har jag koll på vissa förlag, som jag vet inte brukar vara med i katalogerna, för att se om något i deras utgivning kan passa hos oss. Om jag skulle strunta i att läsa BTJ-häftena skulle jag möjligtvis missa ett mindre antal titlar som jag inte hade hittat på annat sätt, och som skulle passa i vårt bestånd. Men genom att läsa häftena kan jag istället luras att köpa in titlar som inte kan anses relevanta i ett bestånd av hög kvalitet. BTJ har ett gott rykte och god trovärdighet, vilket är högst problematiskt när de inte levererar en produkt som lever upp till vad som borde kunna förväntas av dem.

Många gånger har jag lurats att köpa böcker som i BTJ-häftet lovordats och fått höga betyg, men där kvaliteten på boken är rent ut sagt undermålig. Numera läser jag recensionerna med väldigt kritisk blick och är väldigt försiktig med att beställa sådant som hyllas när det är böcker jag själv inte redan har uppmärksammat. Jag har erfarenhet av att ha köpt böcker som fått både 4 och 5 i betyg som jag sedan har gallrat redan innan jag släppt ut dem i beståndet. 

BTJ:s inköpsvägledning har ett gott rykte och anses ha hög trovärdighet. Många litar på det som framkommer i recensionerna. BTJ lyfter dessutom inköpsvägledningen som en fantastisk produkt som bibliotekarier inte kan klara sig utan, förlagen är också bra på att lyfta fina omdömen som kvalitetsstämplar. Och det borde vara så. Vi borde kunna lita på att recensionerna är relevanta och bygger på stor kunskap kring litteratur och bibliotekens behov, i synnerhet i en tid när tidsbrist, som sagt, är ett reellt problem. Men vi är många – åtminstone barnbibliotekarier – som upplever att omdömena många gånger inte alls beskriver böckerna i fråga på ett vettigt sätt. Tvärtom syns vad som kan uppfattas som okunnighet kring boken som medium, form och kvalitet, med onödigt fokus på innehåll och ”viktiga ämnen”.

Jag förstår att Atlestam inte argumenterar att bibliotek ska sträva efter att upphandla BTJ i dess nuvarande form, det är ju, som sagt, också ett vinstdrivande företag numera. Men jag tycker ändå att det är viktigt att lyfta att BTJ fortfarande ofta framhålls som de ”goda”, de som står på bibliotekariernas sida, till skillnad från Adlibris, de ”onda”, som enbart är ute efter att tjäna pengar och utarma bibliotekens bestånd. Jag vill hävda att det inte är så enkelt, och jag kan känna att det skulle vara svårt, om inte omöjligt, att skapa ett BTJ 2.0 idag, utan inblandning av någon kommersiell aktör. Jag håller med Atlestam, och kan visst se en vinst när det gäller samordning av vissa delar. Till exempel skulle jag vilja ha en utvecklad inköpsvägledningstjänst, där lektörer inte tvingas tona ner negativ kritik på grund av rädsla för att bli påhoppade av förlag eller upphovspersoner. Där det utgår rimlig ersättning till de som skriver recensioner och där dessa är relevanta för oss i branschen där kvalitetsbedömning och bokens form görs relevant. 

För problemet är inte bibliotekariernas kompetens. Problemet är inte leverantörerna. Problemet är att vi jobbar i en sektor som gång på gång drabbas av nedskärningar. En sektor där vi ständigt blir färre som ska göra mer. Kanske skulle en nationell samordning, såsom Atlestam önskar, underlätta, det är fullt möjligt. Men jag skulle hellre vilja att vi slåss för mer pengar till varje bibliotek. Så att vi alla kan ha tid att arbeta med omvärldsbevakning, hålla oss uppdaterade och få kännedom om den litteratur vi ska förmedla. Ge oss pengarna så kan vi använda vår kunskap och få tid till att bibehålla den bredd och djup som faktiskt redan idag finns.

Eleonor Pavlov

Tillbaka till ruta ett!

Adlibris är nu huvudleverantör av böcker till de flesta biblioteken i landet. För några veckor sedan meddelade de att de kräver att alla förlag och egenutgivare måste ha en extern distribution för att kunna sälja via Adlibris. Detta ledde till protester från bibliotekens sida. Man sa att det blir såväl dyrare som mer arbetskrävande om inte Adlibris kan leverera som nu. Biblioteken hotade med att inte upphandla Adlibris i fortsättningen. Varpå Adlibris gjorde någon slags pudel.

Men problemet med bibliotekens bristande inköpskompetens och frihet att välja inköpskanaler har nu exponerats offentligt. Nu är det väl uppenbart för alla att biblioteken inte kan förlita sig på och lämna över sitt viktigaste arbete, att välja, till de kommersiella marknadskrafterna. Biblioteken har ett ansvar att ta ställning till hela utbudet av media och därur välja det som ryms inom urvalspolicy och ekonomi.

För att rationellt och effektivt klara detta startades 1936 Bibliotekens försäljningcentral som 1952 gick upp i BTJ. Genom sambindningen erbjöds biblioteken ett kvalitetsurval av för folkbiblioteken relevant litteratur m m. Därtill bevakade biblioteken själva utgivningen av lokal litteratur och de större biblioteken gick igenom svensk bokförteckning allteftersom den publicerades i Svensk Bokhandel. Man hade alltså järnkoll på utgivningen och tog ansvar för urval, beståndsuppbyggnad och tillgängligörandet av detta vilket är bibliotekets uppdrag och bibliotekariens främsta arbetsuppgifter.

Men BTJ, som ägdes av SAB, nuvarande SB, dvs var ”vårt” företag, såldes till riskkapitalister vars främsta syfte givetvis är att tjäna pengar och inte att gagna bibliotekens utveckling. Sambindningen utarmades och allt färre bibliotek nyttjade den. Inköpen via BTJ ska numera upphandlas i konkurrens med t ex Adlibris, en konkurrens som BTJ inte klarat. Därtill kommer nu att rådande ideologi är att man ska köpa på efterfrågan, inte behov eller ta ansvar att tillgängliggöra hela bredden i utgivningen.

Upphandlingstvånget, egenutgivningen, alla de små förlagen, minskade resurser till biblioteken etc gör det omöjligt för biblioteken att idag erbjuda det breda och välgenomtänkt urval på såväl svenska som andra språk som läses på i Sverige i dag, som borde vara självklart

Dags att börja om, för biblioteken att gå samman och starta en ny samordning av bevakning, inköp, utrustning mm. Dags för Svensk Biblioteksförening eller KB att ta initiativet till BTJ 2.0!

Bibliotekarierna måste återta makten över inköpen och skaffa sig den tid och kunskap som krävs för att återskapa bredden och djupet i bestånden!

Ingrid Atlestam

Bibliotek, automatisering och artificiell intelligens

Uppdatering:
Samtalet om Bibliotek, automatisering och artificiell intelligens kommer inleda BiS årsmöte. Man kan delta i samtalet utan att delta i resten av årsmötet. Samtalet är öppet för alla, även dig som inte är medlem i BiS. Anmäl dig till christian_forsell@telia.com.

Den tekniska utvecklingen innebär nya möjligheter till automatisering och ”smarta” verktyg i biblioteksvardagen. Vad innebär AI för bibliotek och biblioteksarbete, i form av möjligheter och risker? Vem har makten över de digitala redskapen, och hur knyter utvecklingen inom bibliotek an till övrig automatisering och användande av AI inom offentlig sektor? Utifrån färska exempel samtalar Martin Persson från BiS med Charlotte Högberg, BiS-medlem och doktorand vid Institutionen för teknik och samhälle, Lund Tekniska Högskola.

Samtalet kommer äga rum på BiS årsmöte lördag 27 mars. Mötet genomförs digitalt och är öppet för alla medlemmar.

Bli medlem i BiS

Som medlem får du tidskriften bis som kommer ut med 4 nummer om året.

Ett vanligt medlemskap kostar bara 250 kronor per år, eller 160 kronor för dig som är student/pensionär/person utan full inkomst. Du kan betala enkelt med Swish.

Styrelsen

Flytande bestånd

En intressant diskussion utspann sig på Facebook i helgen. Förra kulturborgarrådet i Stockholm Per Sundgren hade på sitt bibliotek hittat två år gamla böcker av Joyce Carol Oates som såldes för 5 kronor. I allra bästa skick.

En gammal Bissare, Karin Sohlgren, upplyste honom då om det där med flytande bestånd (jag tror det är nya böcker som ständigt flyttas mellan filialerna) och att det numera kombineras med snabb gallring av ”föråldrad” (cirka två år gammal) litteratur. Inte ens presumtiva nobelpristagare går säkra!

Även bibliotekarierna i Stockholm flyter mellan filialerna, det tillhör omorganiseringen som väl följer på jakten på mer effektivisering. Kommer att tänka på att man redan under antiken kände till det där: man omgrupperade ständigt soldaterna i armén för att förvirra fienden. Det kallades att omorganisera och ledde nästan alltid till förvirring och sura miner bland soldaterna i leden.

Per återkom i diskussionen och undrade hur det var med gamle poeten Vilhelm Ekelund? Varpå Stellan Andersson i Nynäshamn glatt svarade att man visst i kommunen hade två ex av Ekelund, och 78 av Oates!

Joyce Carol Oates har ju onekligen skrivit ganska många böcker, och personalen på filialen resonerade väl som så att de som läser henne säkert läst alla de gamla böckerna redan. Men den som aldrig läst Oates, kan jag tänka, kanske skulle startat med just den där boken?

Ett intressant inlägg av en manlig bibliotekarie utgick från att böcker ju ändå bara är ”varor” (ungefär som i ett varuhus eller snabbköp), och måste behandlas som så. Och säg den specerihandel som har två år gammalt kött liggande i disken!

Att stå med ett ben i traditionen och ett i det moderna medför onekligen många svåra val. Och i sista hand finns ju ändå alltid Kungliga bibliotekets svenska samling. Men kom då ihåg, att dessa böcker bara får läsas på plats. Vad som är mest ekonomiskt, ja därom kan man säkert fundera, men det är säkert uträknat noga på förhand.

Mats Myrstener

Valfrihet – att slippa välja?

Hade tänkt att skriva en kritisk redogörelse för den inledande kulturdebatten ”Framtidens kulturpolitik” på Bokmässan, men mitt minne var diffust och anteckningarna oläsliga. Hittade så nästan precis den artikel jag tänkt skriva på nätet hos Proletären .

Jag skulle dock ha varit mer kritisk mot kulturutskottets ordförande Gunilla Karlsson, hon lyckades få ur sig tirader av obegripligheter.

Dessutom skulle jag lyft fram ännu ett av Stina Oscarssons kärnfulla uttalanden. Hon påtalade att tillgänglighet inte alltid leder till delaktighet och varnade för tendensen att satsa på stora evenemang och arenor då de förhindrar samtal, demokrati och just delaktighet. Hennes slutkläm var ”Det är ingen slump att världens största arena finns i Nordkorea. ”

För övrigt anser jag att Stina Oscarsson ska bli kulturminister i en ny rödgrön regering.

Första bokmässedagen fanns denna lockande debattrubrik ”Proffessionellt urval: nytänk, normkritik, bevarande eller censur”. Att det blev så pinsamt platt ingenting av det hela kan delvis skyllas på moderatorn, som var illa insatt i hur, vad och varför biblioteken överhuvudtaget behöver göra ett urval. Men nog kunde väl debattörerna varit lite mer på bettet och vågat stå för någonting, inte bara fega ur och låtsas som detta med urval var något de knappt grubblat på och ” vem har egentligen ansvaret” eller ”det borde man väl ha fått lärt sig i utbildningen”.

Kan det vara så svårt att klart och tydligt tala om vilka urvalsprinciper biblioteket har, formulera dem, kommunicera dem, debattera dem  och överhuvudtaget stå för någon slags politik, ideologi eller vad man nu vill kalla det. Anna-Stina Takala, som ju brukar vara rak, välformulerad och inte rädd för att ta ställning, försökte, men var inte själv nöjd och har därför förklarat sig på sin blogg BiblioBuster

Avslutade dagen med ett seminarium med titeln ”Den organiserade intoleransen i Sverige och Finland” och sedan välbehövligt mingelvin

Ingrid Atlestam