Kategoriarkiv: Bok- och biblioteksmässan

Bokmässan och den fascistiska fällan

I en nyskriven krönika visar Anders Rydell hur tidningen Nya Tider arbetar med strategier hämtade ur den fascistiska verktygslådan. Samtidigt så har SVT gjort en omfattande granskning av tidningens innehåll.

Anders Rydell skriver i Jönköpingsposten en helt nödvändig text där han ställer den intressanta frågan varför högerextrema Nya Tider egentligen vill ställa ut på bokmässan? Han konstaterar att Nya Tider helt enkelt arbetar som fascistiska organisationer har gjort genom tiderna.

Fascismen vill avslöja demokratins institutioner, exempelvis fri press och en demokratisk offentlighet, som falska, ineffektiva och korrupta, genom att ständigt utmana dem och vända dem mot sig själva.

På så sätt kapitaliserar Nya Tider på den debatt om yttrandefrihet som har blossat upp man godtogs som utställare på bokmässan. När protesterna växer kan tidningen axla offerrollen och utpeka medier och eliten som censurivrare. Det blir en vinn-vinn-situation för tidningen där man får massor av uppmärksamhet oavsett vad Bokmässan till slut bestämmer sig för. Anders Rydell skriver:

Det finns, vilket de senaste månadernas debatt visat, goda argument både för att bojkotta och närvara på mässan. En fråga vi dock, utöver bojkott eller inte, bör diskutera är högerextrema aktörers strategi att göra intrång i viktiga offentligheter.

Vinsten för Nya Tider är uppenbar, stor medial uppmärksamhet – vilket leder till högre besökssiffror, vilket i sin tur motiverar ett högre presstöd.
Men intrånget har också ett djupare syfte, det handlar i grunden om att förstöra, sabotera och överta demokratiska offentligheter och mötesplatser. För detta syfte har utnyttjandet av yttrandefriheten blivit det viktigaste vapnet i den postfascistiska verktygslådan.

/…/

Det är viktigt att poängtera att högerextrema och populistiska rörelser inte är intresserade av den juridiska yttrandefriheten, utan den ”upplevda” yttrandefriheten – med andra ord vad allmänheten tror är yttrandefrihet.

Om det fortfarande rådde någon typ av tvivel om vad Nya Tider är för slags tidning och vilken agenda personerna bakom dem driver så bör den granskning som SVT nyligen gjorde skapa klarhet. SVT lyfter en omfattande undersökning av tidningens innehåll fram ett mångfald exempel på hur Nya Tider företräder homofobi och rasideologi. Tidningens chefredaktör vill i SVT:s intervju inte erkänna förintelsen och uttrycker att alla människors lika värde är ”en klyscha”. Nya Tiders högerextremism bekräftas återigen.

Rydells text och SVT:s granskning är mycket relevanta för vår förståelse av Nya Tider och deras intresse av Bokmässan. Läsning rekommenderas!

Länkar:

Rydell: ”Går vi i den fascistiska fällan?” – Jönköpings-Posten

Hotet mot det vita folket, homomaffia och ett Sverige i krig – det här är Nya tider | SVT Nyheter

Chefredaktören vägrar svara på frågan: ”Har Förintelsen ägt rum?” | SVT Nyheter

BiS kommer inte att delta på Bokmässan 2017

Tobias Willstedt

Nu stiger pressen på Bokmässan att ändra sig

BiS och andra väljer att bojkotta årets Bokmässa efter beslutet att låta högerextrema tidningen Nya Tider närvara. Nu stiger pressen på Bokmässan när även Bonnierförlagen, Norstedt och Natur och Kultur säger ifrån.

Efter att Bokmässan i Göteborg tillkännagett att de återigen öppnar dörrarna för den högerextrema tidningen Nya Tider så har flera aktörer ställt sig frågande. Förlaget Ersatz meddelade tidigt att de inte kommer delta på mässan med hänvisning till de omskrivna trakasserierna mot biblioteken i Nacka och Ekerö och att det inte går att betrakta nazism som en åsikt bland andra.

Förlaget Natur och Kultur kritiserar nu i öppet brev Bokmässans beslut att låta Nya Tider delta. Detta efter att Expo i mars avslöjat att tidningens redaktör var med vid en videoinspelning där det uppmanas att söka upp journalister i deras hem för att få dem att ändra sina arbetsmetoder.  Hur detta är förenligt med mässans värdegrund och de principer om fri åsiktsbildning, öppenhet och mångfald som man åberopat som försvar för sitt beslut, frågar Natur och Kulturs vd Per Almgren?

Expressen rapporterar att även jättarna  Bonnierförlagen och Norstedt är missnöjda med Bokmässans beslut efter vad som har kommit fram i Expos granskning. Genom dialog försöker man nu få mässan att ändra sig, även om en bojkott inte är aktuell.

BiS har tagit ställning och kommer inte delta i bokmässan 2017. Vi önskar att även övriga branschorganisationer för bibliotek och offentlig verksamhet sluter upp och säger nej till normaliseringen av högerextremism och rasideologi.

Länkar:

Bokförlaget Ersatz avstår från Bokmässan 2017 på grund av Nya Tider

Bokförlag vill ha svar från Bokmässan om högerextrem tidnings medverkan

Bonnierförlagen: Vi vill inte ha Nya Tider på Bokmässan 2017

BiS kommer inte att delta på Bokmässan 2017

Tobias Willstedt

BiS kommer inte att delta på Bokmässan 2017

Bokmässan i Göteborg har för andra året i rad beslutat sig för att låta tidningen Nya Tider ställa ut på mässan. Tidningen Nya Tider har en högerextremistisk prägel och är kopplad till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, en grupp vars medlemmar ligger bakom både attentat och grova våldsbrott i Sverige och våra nordiska grannländer.

Värden som jämlikhet, likvärdighet och social rättvisa är grundläggande för vår offentliga verksamhet och inte minst för de offentligt finansierade biblioteken. Bokmässan har alltid gjort anspråk på att vara en mässa för Sveriges bibliotek och därför ser vi stora frågetecken nu när mässan väljer att släppa in en organisation som hämtar sin inspiration från rasideologi på mässgolvet. BiS anser att en gräns är passerad och vi tänker inte bidra till fortsatt normalisering av högerextremistisk propaganda. Vi kommer inte dela plattform med en organisation som Nya Tider.

Till ledningen för Bokmässan ställer vi följande frågor:

Hur anser Bokmässan det förenligt att vara en mässa för biblioteken samtidigt som de släpper in aktörer knutna till rörelser som ideologiskt men också rent fysiskt hotar bibliotekens verksamhet och besökare?

Hur anser Bokmässan att de kan vara en mässa för Sveriges bibliotek utan att ta ställning till de värden som hela vår offentliga sektor vilar på?

BiS styrelse

Om biblioteken i mediabruset

Allt mer sällan läser man  i ”gammelmedia” (Dagstidningar på papper, TV, Radio) om bibliotekens betydelse. En av få tidningar som ibland ägnar några rader åt folkbiblioteken är Svenska dagbladet, senast 25 september i samband med ”Bokmässan”.

Chefredaktören Fredric Karén skriver t.ex. att ”det är en paradox att medan läsförståelse är viktigare än någonsin i vår digitaliserade värld, så går läskunnigheten ner.” 25 % av alla pojkar i Sverige har bristande läs- och skrivförmåga (i Finland är siffran 13). I en EU-rapport från 2010 har Sverige dåliga resultat i läsning och skrivning, men EU-rapporten slår också fast att ”problemen inte i första hand är knutna till invandring”. Den är dock gjord före de riktigt stora flyktingströmmarna drabbade Europa.

”Läskunnigheten är grunden i en demokrati”, fortsätter Karén. Den som inte kan ta till sig, eller förhålla sig till ett budskap i skrift blir lätt offer för manipulation och propaganda.”

I kulturdelen av SvD skriver kulturredaktören Lisa Irenius. Var fanns biblioteken i rapporteringen från BoB-mässan undrar hon? Den kallas ju numera mestadels också bara ”bokmässan”. Rapporteringen handlade ju mest om ”turerna kring en högerextrem tidnings, en tidning med uppenbart kunskapsförakt, medverkan på mässan”. Ändå berör flera av vår tids viktigaste kulturfrågor biblioteken: kunskap, bildning, utbildning, läsförståelse, demokrati, tillgången till kunskap och oberoende kunskapsrapportering.

Våra universitets- och högskolebibliotek famlar med digitaliseringsfrågorna och dignar under ökade kostnader för kunskapsinformationen. Och bibliotekariernas roll blir allt mer diffus. Irenius menar att den fortfarande är att lära medborgarna att kritiskt ta del av digital och tryckt information, att se vad som är kvalitet och vad som är trovärdigt och fakatbaserat.

Men då krävs naturligtvis att biblioteken och bibliotekarierna inte blir färre, utan fler.

På mässan pågår också ”oförtrutet mängder av samtal om bibliotekens möjligheter i framtiden”. Fler medier än Svenska dagbladet borde ägna sig åt att rapportera om detta. Och bibliotekarierna kanske skulle försöka få kommunpolitikerna att lyssna?

Mats Myrstener

 

Läsfrämjeri hursa?

Med femton miljoner som Liljeroth gav

Läsfrämjeri, läsfrämjera

För att läsa för livet, det är ju så bra

Läsfrämjeri, hursa?

Men hur ska det göras, och vem skall det nå?

Vem gör det? Det ordnar sig, det måste gå!

Läsfrämjeri, läsfrämjera

Läsfrämjeri, hurra!

”Att politiskt ta sig an att främja läsandet av skön- och facklitteratur är ingen lätt sak- En så vag och svårgripbar uppgift leder ofta till improvisationer, regionala avvikelser och hänsynstagande till den mängd olika aktörer som på ett eller annat sätt är inblandade i det vi kallar Litteraturen.”

Så skriver DN:s kulturredaktör Jonas Thente i en kommentar till kulturministerns utspel om ökade bidrag till läsförståelse, läskunnighet, läsförmåga och läsfrämjande (kärt barn har många namn). ”Vägbibliotek” nämns, men då glömmer väl Liljeroth att hon för ett år sedan skar bort det statliga bidraget till LO:s satsning på vägkrogsbibliotek? Öronmärkta pengar till studieförbunden kritiseras också av de berörda. För det är också pengar som redan försvunnit i minskade bidrag till folkhögskolor och studieförbund. Man tar med den ena handen och ger med den andra således. Slutresultat: Plus minus noll.

När jag hade mitt första vikariat i Gävle 1983, i förorten Sätra så imponerades jag av filialföreståndaren Conny Persson. Hans ambition var att kartlägga ALLA invånare i stadsdelen, socialt och ekonomiskt och etniskt, och sedan med bibliotekets utbud få alla invånarna att komma till biblioteket åtminstone en gång om året. Det kallar jag ambitioner! Alla skulle med, ingen lämnas utanför.

Då kallades det ”uppsökande verksamhet”, det att lämna bibliotekets trygga bokhyllor och bege sig ut i djungeln av arbetsplatser, ålderdomshem, daghem och fritidsgårdar. Haninge kommun där jag praktiserade hade mycket stora ambitioner, man hade en musikbibliotekarie, en ungdomsbibliotekarie, en bibliotekarie som bara sysslade med uppsökande verksamhet, en PR-bibliotekarie, en arbetsplatsbibliotekarie osv. Sen gick kommunens bostadsföretag i konkurs, kommunen fick en ny politisk ledning, och bibliotekets storslagna visioner smälte bort som is på våren.

Biblioteken skulle helst vara ”kulturhus” då, jag minns att jag som sjukhusbibliotekarie även fick låna ut konst, vilket kunde ha sina sidor. När besparingarna inleddes, i slutet på 1980-talet blev bibliotekariernas stridsrop ”åter till boken”. Nu var det böcker man skulle syssla med, inget annat. Och den uppsökande verksamheten, kontakten med yttervärlden, den försvann mer och mer.

Idag skall biblioteket, med minskade resurser, göra lika mycket och dessutom ännu mer. En kollega i Norrland berättade att biblioteket där också var turistbyrå och yrkesvägledning för ungdomar, efter inspiration från USA. Men någon extra personal anställdes inte.

En annan kollega berättade hur man bokstavligt talat gick på knäna. Mest tid tog högskolestudenterna med sina långa listor med akademisk litteratur, ofta ofullständigt ifyllda, som skulle fjärrlånas. Tjänsten som bibliotekschef utlystes flera gånger, utan att få några sökande. Det var, säger han ”en hopplös uppgift”. Sjukskrivningsfrekvensen hos bibliotekarierna var ovanligt hög.

Nu får biblioteket alltså ännu en ny uppgift, som egentligen skulle skötas av skolan. Eller ny? Folkbiblioteken har väl ALLTID arbetat läsfrämjande? Är det inte en av hörnpelarna i yrkesrollen? Kalla det sedan läscoach, läspedagog, lästerapeut, läsfrämjare, eller det nya fina ordet ”läsambassadör” (varav det bara finns en i hela landet, så det borde vara något riktigt fint). Borde inte en av huvuduppgifterna för denna läsambassadör vara att samordna alla dessa improviserade plåster och lapptäcken som produceras i kommunerna?

Den riktigt knepiga uppgiften, som den nya läsambassadören Johanna Lindbäck formulerar, är: ”Pojkarna ser att läsning inte är något som män ägnar sig åt, det är där problemet ligger”.

Radioteaterchefen Stina Oscarson uttryckte det mera brutalt, på ett av mässans seminarier på torsdagen: Regeringens kulturpolitik är ett ”spackel för en redan havererad kulturpolitik”. Och så är det ju: Det är oerhört svårt att bygga upp något som raserats under så många år. Det är lätt att förskingra ett bibliotek, men nästan omöjligt att bygga upp ett nytt, lika bra.

Läsfrämjeri, hurra!

Mats Myrstener