Kategorier
biblioteksneddragningar Storbritannien

Fotboll och bibliotek

Det finns alltid de som har det värre. I Storbritannien hotas tio procent av alla folkbibliotek av nedlägg-
ning. En som rutit till om detta är kände tränaren Sir Alex Ferguson i Manchester United (läser jag i Dagens DN). Andra kulturpersoner som protesterat är författaren Zadie Smith, och de för mig mer okända Alan Bennett och Philip Pullman.
Det kan ju finnas en dubbel anledning för Sir Alexs ilska? Hans egen bok My story går nämligen ganska bra i bokhandel och på bibliotek, liksom den nya boken av Joe Lovejoy, Glory, goals and greed, 2o years of the Premier League, där Ferguson naturligtvis spelar en viss roll.
”Fotbollsspelarna borde släpa sig iväg till biblioteken och läsa en bok istället för att slösa tid med twitter”, menar Ferguson. Undrar när vi få se Zlatan propagera för de svenska folkbiblioteken på samma sätt?
Mats Myrstener

Kategorier
biblioteksneddragningar Storbritannien

Save our library’s day

…inföll igår i Storbritannien, där enligt uppgift 400 filialer nu är nedläggningshotade. Se länken med kampanjens reklamfilm.
http://www.guardian.co.uk/books/video/2011/feb/01/we-love-libraries-video

Kategorier
biblioteksneddragningar Storbritannien Umeå stadsbibliotek

Sociala medier mot biblioteksnedskärningar

I Cardiff: http://www.facebook.com/group.php?gid=29429697092

I Headington: http://www.headingtonlibrary.org.uk/library-campaign-meetings/stoppingtheculturalvandalismoflibraryclosures

I Doncaster: http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2010/aug/18/doncasters-library-closures-catastrophe</a

och i Umeå: http://umebiblioteket.wordpress.com/

Kategorier
bibliotekarier biblioteksneddragningar teknologi

Till frågan om utlåningsautomater

Utlåningsautomater finns nu på strängt taget alla bibliotek. De finns i olika varianter och utföranden men fyller alla samma funktion: att avskaffa in- och utlåningsdisken.

Skaffar man in automaterna för att frigöra tid för personalen till andra uppgifter än att låna ut och ta emot media är det självklart bra. Det finns alltid något som behövs göras och kan arbetstempot hållas nere och stressen borta pga. apparaten är det guld värt. Det här är säkert anledningen till att många bibliotek köpt in sina in/utlåningsautomater.

Nu vill jag inte låta som en stockkonservativ kulturkofta som förfasas av den nya teknologin men när jag funderat vidare på det hela vet inte om utlåningsapparaterna bara är av godo. Jag erinrade mig någon passus från Marx där han säger att ”Maskineriet verkar dock inte endast som övermäktig konkurrent, ständigt på språng för att göra lönearbetaren överflödig. Det utnyttjas av kapitalet både agitatoriskt och avsiktligt som en mot arbetarna fientlig makt.”

Nu talar han i främsta hand om teknologi i fabriken men går inte samma tanke att applicera på biblioteksvärlden? Är verkligen den teknologiska utvecklingen klassneutral och en objektiv historisk process med en färdigutstakad riktning? Eller måste man fråga sig vad teknologin fyller för funktion i dagsläget och hur den kan utnyttjas i framtiden?

Finns det inte en risk att beslutsfattare på högre nivå ser teknologin som ett möjligt sätt att skära ned på bibliotekspersonal och börja automatisera biblioteken? Att teknologin blir en ”mot arbetarna fientlig makt”? Att utlåningsapparaterna kan ses som motivering till neddragningar då apparaterna tar över tidsödande uppgifter? Att lönearbetaren i förlängningen avsiktligt görs överflödig på det sätt Marx talar om?

Min mardröm hade varit högteknologiska bibliotek med en försvinnande liten personalstyrka som servar maskinerna/automaterna och där den (för många låntagare) nödvändiga personliga kontakten bortrationaliserats.

Håller ni med mig eller är jag ute och cyklar?

Kristian Schultz

Kategorier
biblioteksneddragningar forskningsbibliotek offentlig sektor

För döva ögon och öron

I torsdags på lokalnyheterna (ABC) såg jag att en stor förort som Sollentuna nu är på väg att mista sin biograf (60.000 invånare). Ännu värre är Södertäljes (85.000 inv.) situation, där finns inte en enda biograf längre. Närheten till Stockholm (45 minuter med pendeltåg, om allt klaffar) sägs vara anledningen. Det är inte bara biblioteksfilialer som lever farligt i dessa tider.
Roligare var det att se invandrartäta förorten Albys nya fina stora dagis, en helt rund byggnad med inbjudande gård i mitten. Och placerat precis vid biblioteket.

På konferens idag med HISS (40 humanistiska forskningsbibliotek i Stockholm med en gemensam portal på Internet) kom jag att tänka på det faktum att högskolebibliotek sällan behöver argumentera för sin existens, eller ständigt bli kritiserade för att man inte moderniserar för att nå ”nya låntagare”. På högskolan är biblioteket en självklar mötesplats.
Men nämner man betydelsen av folkbibliotek för politikerna så talar man mestadels för döva öron. Varför? Varför måste folkbiblioteken hela tiden försvara sin verksamhet?
På hemvägen åkte jag bussen förbi det hus vid Vanadisplan där Arbetslivsinstitutet en gång låg, en hel forskningsmiljö med ett stort bibliotek som var bland det första den borgerliga regeringen satte stopp för. Hur enkelt är det inte att lägga ner ett bibliotek, som tagit tiotals år att bygga upp?

Den senaste tidens snökaos har dock med bjärt tydlighet avslöjat vad nedskärningarna inom den offentliga sektorn leder till. Stockholmare är nu så förbannade på icke-fungerande lokaltrafik och usel snöröjning att det röd-gröna blocket nu för första gången på åtta år leder i opinionen i Stockholms stad, med nästan tio procent!
Inget ont, som inte för något gott med sig, och det är ju ändå en tröst.
Mats Myrstener