Kategoriarkiv: biblioteksneddragningar

Brittisk biblioteksdöd

Storbritanniens biblioteksväsende är i kris. Vad händer egentligen med biblioteken där? Och vad kan vi lära oss?

Den brittiska biblioteksdöden är redan mycket omskriven. Svensk bokhandel rapporterar att totalt har hela 449 bibliotek lagts ned i Storbritannien de senaste fem åren. Och den heltidsanställda arbetsstyrkan har minskat med 17,7 procent. Som ersättare för anställda biblioteksarbetare har biblioteken i stor utsträckning vänt sig till frivilliga som ställt upp för att hålla biblioteken levande.

Än så länge finns inga tecken på en ljusning vad gäller denna utveckling. De bibliotek som finns kvar har i många fall fått leva med nedskärningar i sin inköpsbudget, i öppettimmar, i programverksamhet och andra kärnverksamheter.

Nedskärningarna gör givetvis avtryck i hur biblioteken används. Under den aktuella perioden har även antalet biblioteksbesökare minskat med 2,9 procent, från 250 miljoner till 243 miljoner. Vilka grupper som fortsätter använda biblioteken trots nedskärningarna är också intressant. Så här skrev vi tidigare i år i ”Brexit från biblioteken”:

Till exempel kan vi se att antalet vuxna besökare på biblioteken i Storbritannien har sjunkit med nästan en tredjedel de senaste tio åren. Det är en dramatisk nedgång – att besöken minskar måste dock nyanseras med andra siffror. Under samma period kan vi exempelvis se att antalet vuxna besökare på bibliotekens hemsidor och andra e-tjänster stiger och fortsätter stiga. Guardian rapporterar också om det faktum att det är i den vita majoritetsbefolkningen som vi kan se det största tappet av vuxna besökare sen nedskärningarna. Rasifierade minoritetsgrupper använder proportionellt sett biblioteken betydligt mer än vita majoritetsbritter. Och likadant visar Guardian på att personer med funktionsnedsättning använder biblioteket mer än personer utan funktionsnedsättning. Varför det blivit så att icke-normbärande grupper i samhället fortsätter söka sig till biblioteken medan majoritetsgruppen överger dem är något även för svenskt biblioteksväsende att skaffa sig en analys av.

Länkar:

Brexit från biblioteken

Besparingar slår ut brittiska bibliotek

Libraries lose a quarter of staff as hundreds close – BBC News

Library cuts reflected in 30% drop in adult visitors over a decade

Tobias Willstedt

Brexit från biblioteken

lafe-orangeStorbritannien förändras. Förra året röstade befolkningen för att lämna Europeiska unionen vilket orsakade chockvågor över hela Europa. Samtidigt är Storbritanniens biblioteksväsende i kris. Vad händer egentligen med biblioteken där? Och vad kan vi lära oss?

Den brittiska biblioteksdöden är redan mycket omskriven. BBC rapporterade förra året att så många som en fjärdedel av alla biblioteksjobb har försvunnit och att 343 bibliotek har fått stänga ned (med planer på att stänga ned ytterligare hundratals) bara de senaste sex åren. Som ersättare för anställda biblioteksarbetare har biblioteken i stor utsträckning vänt sig till frivilliga som ställt upp för att hålla biblioteken levande.

Än så länge finns inga tecken på en ljusning vad gäller denna utveckling.  De bibliotek som finns kvar har i många fall fått leva med nedskärningar i sin inköpsbudget, i öppettimmar, i programverksamhet och andra kärnverksamheter.

The Guardian fördjupade sig nyligen i vad nedskärningarna har fått för konsekvenser. Till exempel kan vi se att antalet vuxna besökare på biblioteken i Storbritannien har sjunkit med nästan en tredjedel de senaste tio åren. Det är en dramatisk nedgång – att besöken minskar måste dock nyanseras med andra siffror. Under samma period kan vi exempelvis se att antalet vuxna besökare på bibliotekens hemsidor och andra e-tjänster stiger och fortsätter stiga.  Guardian rapporterar också om det faktum att det är i den vita majoritetsbefolkningen som vi kan se det största tappet av vuxna besökare sen nedskärningarna. Rasifierade minoritetsgrupper använder proportionellt sett biblioteken betydligt mer än vita majoritetsbritter. Och likadant visar Guardian på att personer med funktionsnedsättning använder biblioteket mer än personer utan funktionsnedsättning. Varför det blivit så att icke-normbärande grupper i samhället fortsätter söka sig till biblioteken medan majoritetsgruppen överger dem är något även för svenskt biblioteksväsende att skaffa sig en analys av.

Medan biblioteksnedskärningarna fortsätter i Storbritannien ser vi också ett aktivt motstånd. Just nu ser vi till exempel demonstrationer i Bath eftersom bibliotekets framtid verkar osäker. Grupperingar som Voices for the library eller koalitionen Speak up for libraries försöker skapa opinion för att rädda biblioteken i Storbritannien och driva deras frågor. Kampen fortsätter.

Länkar:

Libraries lose a quarter of staff as hundreds close – BBC News

Library cuts reflected in 30% drop in adult visitors over a decade

Director Ken Loach joins hundreds in Bath library move plan protest

Voices for the Library

Speak up for libraries

Tobias Willstedt

Det livsviktiga biblioteket

Litteraturprofessorn Lars Furuland, som avled 2009, var också en varm anhängare av folkbibliotekens arbete och betydelse. Under arbetet med att ordna hans arkiv och bibliotek hittade jag en artikel av honom, skriven i Uppsala Nya tidning 28/2 1996, vilken Uppsala stads- och länsbibliotek gjorde ett särtryck av, kallat ”Det livsviktiga biblioteket”.

Det talar om kultur och bibliotek som ett ”demokratiskt samhällsbygge”. ”I demokratins namn borde vi nu satsa mera än någonsin på folkbiblioteken” skriver Lars Furuland. Uppgiften är ”att underlätta för medborgarna att göra egna bedömningar och handla självständigt”.

Artikeln slutar:

”De senaste femton åren [1981-1996] har de kommunala biblioteken haft så hårda ekonomiska ramar att det äventyrat funktionerna som samhällets minne och medborgarnas utkikspost mot framtiden. Bestånden av nya böcker har blivit så magra att man inte längre skulle kunna tala om folkbibliotekens betydelse för den reella informations- och yttrandefriheten, om inte beställningsrätten från andra bibliotek existerade och sköttes på ett uppoffrande sätt. Men vi är farligt nära den punkt där de aktuella lokala bestånden är så nedprutade att bibliotekarier och låntagare hamnar i en beställningskarusell. /…/

Bokbeståndet på ett bibliotek (inklusive andra media och datormöjligheter) är ett samlat uttryck för samhällets intellektuella tillstånd. Under medieexplosionen, datoriseringen och den raska elektroniseringen av det informations- och kunskapsbärande materialet borde folkbiblioteken förstärkas och bli lokala knutpunkter i morgondagens Sverige: för litteraturupplevelser, kunskapsinhämtande och information.”

En bättre nyårshälsning till våra beslutsfattare kunde man väl inte sända?

Mats Myrstener

PS 30 januari 2016 invigs Furuland-rummet på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, som består av Lars Furulands unika bibliotek av svensk arbetarlitteratur, med vissa internationella utblickar, från Alfred Kämpe och Henrik Menander till Åsa Linderborg och Kristian Lundberg. Invigningen är öppen för besökare, läs mer nästa år på http://www.arbark.se

Fortsatt nedgång för biblioteken – utom på webben

http://www.trelleborgsallehanda.se/tt-kultur/article2166511/Farre-besoker-biblioteken.html

Svensk biblioteksförening skriver i sin kommentar bl.a.:

I riksdagen sker snart en interpellationsdebatt om strategi för Sveriges biblioteksväsende.

– Statistiken visar tydligt att det behövs en samlad nationell biblioteksstrategi för att möta framtiden utmaningar för det allmänna biblioteksväsendet. I höst går svenska folket till val. Då är det än mer angeläget att partierna redovisar sina svar på de gemensamma utmaningar som den nya medievärlden ställer. Biblioteken är ett viktigt verktyg att stärka invånarna, avslutar Niclas Lindberg.

Mats Myrstener

När det regnar manna

Elfte paragrafen i förslaget till ny bibliotekslag  är vag och intetsägande:

11 § Varje landsting bör bedriva regional biblioteksverksamhet med syfte att främja folkbibliotekens samarbete, kunskapsutveckling och kvalitet.

Detta med kompletterande medieförsörjning har ansetts passé och är borta ur lagen. Det återfinns tack och lov i paragraf tretton:

13§ För en kompletterande medieförsörjning ska det finnas en eller flera lånecentraler.

I den senare paragrafen har man kostat på sig ett ”ska”, medan detta med regional biblioteksverksamhet bara är något som ”bör” finnas, tydligen inte helt nödvändig? Om omfattningen sägs ingenting, alltså till intet förpliktigande för landstingen.

Ett stort problem med verksamheten som den bedrivs på många håll idag är att folkbiblioteken , speciellt i mindre kommuner, har så knappa resurser att de ofta inte har möjlighet att ta del av region/länsbibliotekens utbud, ännu mindre använda de nya kunskaper och idéer som de som varit på någon kurs eller konferens  hemför. När det regnar manna har den fattige ingen sked.  Från regionbiblioteken sida uppfattar man ofta folkbiblioteken som statiska, förändringsobenägna och ointresserade att utveckla verksamheten, man har svårt att få deltagare i olika aktiviteter. Situationen på det enskilda biblioteket är tyvärr att man klarar bara att hålla det hela flytande på sparlåga med de allt knappare resurser som bjuds. Diskrepansen mellan vad som förväntas av biblioteken och vad de faktiskt har resurser till blir allt större.

I ett sådant läge borde man verkligen diskutera om det inte är något helt annat som den regional verksamheten ska handla om??????

Om nu den regionala verksamheten inte ska hantera  media i någon större omfattning, så MÅSTE IB få ett rejält utökat ansvar att mer konkret se till att alla bibliotek har en rimlig chans att klara medieförsörjningen på andra språk än svenska. behovet är akut!

Ingrid Atlestam