Kategoriarkiv: bibliotekslag

Både hängslen och livrem

Genom paragraf tio i förslaget till ny bibliotekslag får skolbiblioteken både hängslen och livrem, det vill säga dubbelt lagskydd. Synd bara att det saknas byxor ännu så länge, det handlar ju snarare om rumpan bar, tomma hyllor eller inga hyllor alls. Dock kan  lagparagrafen tolkas som rätt krävande och omstörtande:

10 § Enligt 2 kap 36 § skollagen (2010:800) ska eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ha tillgång till skolbibliotek. Det som anges om folkbibliotek i 6- 8 §§ gäller även skolbibliotek.

Detta innebär att skolbiblioteken förutom barn och ungdom ska prioritera även funktionshindrade och de med annat modersmål än svenska. När det gäller det senare har hittills många skolbibliotek i princip bara erbjudit böcker på svenska och möjligtvis på något av de så kallade skolspråken, för övrigt ett totalt förlegat begrepp som borde försvinna eller ändra betydelse. Nu ska alltså skolbiblioteken enligt lagförslaget erbjuda  eleverna läsning på modersmålet.  Det måste då bli frågan om en jättesatsning på såväl kompetens som mediainköp?  Bara att glädjas över denna insikt om flerspråkighetens betydelse och mångfalden i dagens skolor. För det är väl en storsatsning man avser? Förutsätter åxå att skolverkets inspektioner tittar extra noga på att skolbiblioteken lever upp just till dess paragrafer om prioriterade grupper!

Men med tanke på att lagförslaget garanteras inte leda till några högre kostnader för kommunerna  så är det väl bara en papperstiger?

Ingrid Atlestam

Dimmiga avgifter

I lagförslagets nionde paragraf stadgas det som enligt förslaget är lagens allra viktigaste bestämmelse:

9§ På folkbiblioteken ska allmänheten avgiftsfritt få låna eller på annat sätt få tillgång till litteratur under en viss tid oavsett publiceringsform.

Trots detta första stycke får biblioteken ta ut

1. ersättning för kostnader för porto, fotokopiering och andra liknande tjänster, och

2. avgift för de fall låntagare inte lämnat tillbaka det som de lånat

Detta lagförslag, som hela tiden påtalas vara så användarvänligt, staplar oklarheter på varandra. I denna paragraf sägs detta med ”oavsett pibliceringsform” vara så epokgörande och viktigt. Men man tvår sina händer när det gäller hur det ska bli möjligt för biblioteken att på ett vettigt sätt kunna tillhandahålla e-böcker. Så kvarstår problemet med det luddiga begreppet ”litteratur”. Är databaser litteratur?

Detta med vad man får ta betalt för ger åxå diverse kryphål och dimridåer, så får man t ex ta betalt för litteratur som lånats in från andra länder. Detta att man i många bibliotek tar det som kallas ”reservationsvgift” är enligt denna skrivning olagligt, för nu när det mesta aviseras med e-mail eller sms så kan man ju knappast kalla det portoavgift och dessutom tar många bibliotek mer än vad ett frimärke kostar. Rimligt vore att det är så lagen ska tolkas eftersom detta med reservationsavgift är mycket orättvist. Ju mindre bibliotek man lånar på desto oftare måste man reservera för att få önskad bok. Ännu värre har det blivit med detta otyg ”flytande bestånd”.Det innebär att man aldrig kan göra som många haft för vana, vänta och se om boken är inne nästa gång. Flytande bestånd ökar alltså behovet av reservationer och fördyrar boklånandet i de fall denna orättvisa avgift finns kvar.

Man ska åxå få ta betalt i de fall det som lånats inte lämnas. Förmodar att det är övertidsavgift som avses, men som det står nu innebär det att man får ta betalt i de fall det lånade överhuvudtaget inte lämnas, däremot står det inget om förseningsvgift. Så bra då blir den avskaffad och olaglig!

Enligt förslaget är det lån från folkbibliotek som är gratis. Får andra bibliotek ta betalt?? Skolbibliotek, högskolebibliotek etc, är det fritt fram för dem att ta  betalt??

Alltså oklarheterna skockar sig som regnmolnen just nu! Månne det klarna snart?

Ingrid Atlestam

Stretegi utan mål del 2

Varför inte ägna ännu en regnig dag åt nya lagförslagets åttonde paragraf:

8§ Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna  och personer som har annat modersmål än svenska bland annat genom att erbjuda litteratur på

1. de nationella minoritetsspråken

2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och

3. lättläst svenska

Sällsynt illa formulerat, måste läsa flera gånger för att komma igenom utan att staka mig! Användarvänligt? Klargörande?

För övrigt är samma kommentar som till paragraf 7 relevant här:

”I utredningens resonemang kring denna paragraf fastslås att det inte är någon ändring  i sak mot nu gällande lag, som biblioteken enligt utredningen inte lever upp till. För att råda bot på detta föreslås att en nationell strategi utarbetas just för det här området!! Ja, det kan ju alltid vara en början, men vad ska en nationell strategi inom just detta bygga på om det inte finns någon övergripande plan för det hela? En strategi är något man behöver för att nå ett mål, för att förverkliga en politik och någon sådan anses ju inte behövas enligt kulturministern.

Liksom resten av lagförslaget innebär denna paragraf en inskränkning och en ökad luddighet genom detta ständiga upprepande av att det är litteratur det handlar om, utan att man någonstans talar om vad litteratur är för något. Varför inte istället säga att biblioteket ska prioritera det skrivna ordet och någonstans motivera varför?”

Kan tilläggas att här hade det varit läge att referera till Unescos/IFLAs manifest för mångkulturell biblioteksverksamhet och inse att det handlar om mycket mer än tillgång till litteratur på modersmålet. Det handlar om bibliotekets demokratiska uppdrag, om allas rätt till det egna språket och kulturen om interkulturell förståelse, om integration, delaktighet och åsikts- och yttrandefrihet. Ja allt detta som bibliotekelagen borde lyfta fram i en inledande portalparagraf, detta som talar om varför en demokrati förutsätter fungerande folkbibliotek för alla oberoende av språk och med ett mycket större uppdrag än att ”erbjuda litteratur,”

Just i denna paragraf blir det nya lagförslagets hela inskränkthet och ynkedom extra uppenbar.

Ingrid Atlestam

Stretegi utan mål

Varför inte ägna en regnig dag åt nya lagförslagets sjunde paragraf:

7§ Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att erbjuda litteratur anpassad till deras behov.

I utredningens resonemang kring denna paragraf fastslås att det inte är någon ändring  i sak mot nu gällande lag, som biblioteken enligt utredningen inte lever upp till. För att råda bot på detta föreslås att en nationell strategi utarbetas just för det här området!! Ja, det kan ju alltid vara en början, men vad ska en nationell strategi inom just detta bygga på om det inte finns någon övergripande plan för det hela? En strategi är något man behöver för att nå ett mål, för att förverkliga en politik och någon sådan anses ju inte behövas enligt kulturministern.

Liksom resten av lagförslaget innebär denna paragraf en inskränkning och en ökad luddighet genom detta ständiga upprepande av att det är litteratur det handlar om, utan att man någonstans talar om vad litteratur är för något. Varför inte istället säga att biblioteket ska prioritera det skrivna ordet och någonstans motivera varför?

Ingrid Atlestam

Lag om kvalitet utan kvalitet

Del fem i bisbloggens sommarföljetong ”Paragrafen” ökar förvirringen i det nya bibliotekslagsförslaget ytterligare. I förslagets paragraf två stadgas :”Biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla”

I lagförslagets kommentar till denna formulering står: ””Enligt den nuvarande lydelsen ska alla ha tillgång till ett folkbibliotek. Denna skrivning speglar inte fullt ut de många verksamhetsformer som finns på olika håll i landet. I praktiken kan biblioteksservis innefatta ett eller flera bibliotek, bokbussar eller uppsökande verksamhet. Det kan också vara en verksamhet som drivs i samarbete med en eller flera andra kommuner eller med annan huvudman. I stället för folkbibliotek föreslås därför att begreppet biblioteksservice införs, vilket i sammamhanget bättre speglar de sakförhållanden som gäller i praktiken”

Vad menas? Kan inte tolka det på annat sätt än att folkbibliotek behöver inte finnas i alla kommuner, det räcker om man har någon slags biblioteksservice, vad detta än vara månde. Upprörd över detta sätt att underminera hela bibliotekslagen vad gäller folkbibliotek läser man vidare och kommer till paragraf fem i det nya lagförslaget”

Folkbibliotek

5§  Varje kommun ska ha folkbibliotek. Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till kommninvånarnas behov.

Folkbibliotekens utbud av litteratur, medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet.

Folkbiblioteken ska särskilt främja användningen av informationsteknik för kunskapsinhämtning och lärande.”

Man frågar sig förvirrat om det är olika författare till olika paragrafer? I lagvrängarnas kommentar till denna paragrafs första del står  ”enligt 2§ i nuvarande bibliotekslag ska varje kommun ha folkbibliotek. Bestämmelsen är central och det finns inte någon anledning att förändra kravet”. ???????????

Sedan följer en lång än mer förvirrad förklaring till varför det är olämpligt att definiera vad ett folkbibliotek är eftersom det finns konsensus om detta och en definition skulle förhindra utvecklingen och därför att kommunerna har så olika förutsättningar. Passusen avslutas med följande för mig helt obegripliga sammelsurium:

”För att ytterligare tydliggöra detta föreslås en bestämmelse om att folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till kommuninvånarnas behov. En anpassning till invånarnas behov är en grundförutsättning för en ökad tillgänglighet och delaktighet. Att det uttrycks att folkbibliotek ska anpassas efter kommuninvånarnas behov syftar till att stärka användarperspektivet i lagen.”

Att lyckas få med så många av dessa numera nödvändiga signalord ; delaktighet, tillgänglighet, användarperspektiv, behovsanpassning och några av dem flera gånger om, utan att egentligen säga något är i och för sig fullkomligt normalt i många byråkratiska sammanhang, där man vill gardera sig , så att ingen kan komma och påstå att man sagt eller lovat något, men att ösa på så i en kort lagkommentar gör att man misstänker att här ligger en hund begraven?  Eller, hemska tanke, är det bara tecken på ointresse och inkompetens, en misstanke som blir allt starkare ju mer man försöker begripa detta lagförslag!

Andra meningen i paragraf fem inför begreppen allsidighet och kvalitet, vilket är något helt nytt jämfört med nu gällande lag och kan eventuellt ses som det enda positiva i lagförslaget.   Man oroar sig över den minskande titelbredden vad gäller både böcker och tidningar och tidskrifter, ömmar speciellt för minskat antal utländska tidningar och att den mer smala skönlitteraturen kommit i kläm. Alltså en helt berättigad oro. Här kunde man fört ett resonemang om krympande ekonomi och att efterfråga och behov kan vara helt skiljda saker, något som man överhuvudtaget tar alldeles för lite hänsyn till i biblioteksdebatten i stort.

Kommentaren avslutas med följande formulringar:

” Innebörden av förslaget är bland annat att folkbibliotekens utbud ska vara allsidigt sammansatt och inte innebära inskränkningar utifrån ideologiska, politiska eller religiösa utgångspunkter. Begreppet kvalitet innebär att biblioteken bör göra ett aktivt urval baserat på bland annat kvalitetskriterier när man planerar inköp och genomför gallring av beståndet. Det är även angeläget att bättre kvalitetsmått utvecklas för att mäta bibliotekens verksamhet.”

Ok, även om det inte är någon kvalitet i formuleringskonsten och ingen allsidighet i ordvalet! Att kvalitet och allsidighet kan hamna i konflikt nämns inte heller och det är väl bara bra. Det dilemmat får vi fortsätta att diskutera i biblioteksvärlden och komma till olika resultat och det befrämjar ju allsidigheten!

Återkommer till paragraf fems sista passus om det digitala för nu har detta redan blivit väl långt.

Ingrid Atlestam