Kategorier
biblioteksdebatten bibliotekslag biblioteksneddragningar bibliotekspolitk Internationella biblioteket mångspråkighet

När det regnar manna

Elfte paragrafen i förslaget till ny bibliotekslag  är vag och intetsägande:

11 § Varje landsting bör bedriva regional biblioteksverksamhet med syfte att främja folkbibliotekens samarbete, kunskapsutveckling och kvalitet.

Detta med kompletterande medieförsörjning har ansetts passé och är borta ur lagen. Det återfinns tack och lov i paragraf tretton:

13§ För en kompletterande medieförsörjning ska det finnas en eller flera lånecentraler.

I den senare paragrafen har man kostat på sig ett ”ska”, medan detta med regional biblioteksverksamhet bara är något som ”bör” finnas, tydligen inte helt nödvändig? Om omfattningen sägs ingenting, alltså till intet förpliktigande för landstingen.

Ett stort problem med verksamheten som den bedrivs på många håll idag är att folkbiblioteken , speciellt i mindre kommuner, har så knappa resurser att de ofta inte har möjlighet att ta del av region/länsbibliotekens utbud, ännu mindre använda de nya kunskaper och idéer som de som varit på någon kurs eller konferens  hemför. När det regnar manna har den fattige ingen sked.  Från regionbiblioteken sida uppfattar man ofta folkbiblioteken som statiska, förändringsobenägna och ointresserade att utveckla verksamheten, man har svårt att få deltagare i olika aktiviteter. Situationen på det enskilda biblioteket är tyvärr att man klarar bara att hålla det hela flytande på sparlåga med de allt knappare resurser som bjuds. Diskrepansen mellan vad som förväntas av biblioteken och vad de faktiskt har resurser till blir allt större.

I ett sådant läge borde man verkligen diskutera om det inte är något helt annat som den regional verksamheten ska handla om??????

Om nu den regionala verksamheten inte ska hantera  media i någon större omfattning, så MÅSTE IB få ett rejält utökat ansvar att mer konkret se till att alla bibliotek har en rimlig chans att klara medieförsörjningen på andra språk än svenska. behovet är akut!

Ingrid Atlestam

Kategorier
bibliotekslag bibliotekspolitk mångspråkighet Skolbibliotek Uncategorized

Både hängslen och livrem

Genom paragraf tio i förslaget till ny bibliotekslag får skolbiblioteken både hängslen och livrem, det vill säga dubbelt lagskydd. Synd bara att det saknas byxor ännu så länge, det handlar ju snarare om rumpan bar, tomma hyllor eller inga hyllor alls. Dock kan  lagparagrafen tolkas som rätt krävande och omstörtande:

10 § Enligt 2 kap 36 § skollagen (2010:800) ska eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ha tillgång till skolbibliotek. Det som anges om folkbibliotek i 6- 8 §§ gäller även skolbibliotek.

Detta innebär att skolbiblioteken förutom barn och ungdom ska prioritera även funktionshindrade och de med annat modersmål än svenska. När det gäller det senare har hittills många skolbibliotek i princip bara erbjudit böcker på svenska och möjligtvis på något av de så kallade skolspråken, för övrigt ett totalt förlegat begrepp som borde försvinna eller ändra betydelse. Nu ska alltså skolbiblioteken enligt lagförslaget erbjuda  eleverna läsning på modersmålet.  Det måste då bli frågan om en jättesatsning på såväl kompetens som mediainköp?  Bara att glädjas över denna insikt om flerspråkighetens betydelse och mångfalden i dagens skolor. För det är väl en storsatsning man avser? Förutsätter åxå att skolverkets inspektioner tittar extra noga på att skolbiblioteken lever upp just till dess paragrafer om prioriterade grupper!

Men med tanke på att lagförslaget garanteras inte leda till några högre kostnader för kommunerna  så är det väl bara en papperstiger?

Ingrid Atlestam

Kategorier
bibliotekslag gratisprincipen

Dimmiga avgifter

I lagförslagets nionde paragraf stadgas det som enligt förslaget är lagens allra viktigaste bestämmelse:

9§ På folkbiblioteken ska allmänheten avgiftsfritt få låna eller på annat sätt få tillgång till litteratur under en viss tid oavsett publiceringsform.

Trots detta första stycke får biblioteken ta ut

1. ersättning för kostnader för porto, fotokopiering och andra liknande tjänster, och

2. avgift för de fall låntagare inte lämnat tillbaka det som de lånat

Detta lagförslag, som hela tiden påtalas vara så användarvänligt, staplar oklarheter på varandra. I denna paragraf sägs detta med ”oavsett pibliceringsform” vara så epokgörande och viktigt. Men man tvår sina händer när det gäller hur det ska bli möjligt för biblioteken att på ett vettigt sätt kunna tillhandahålla e-böcker. Så kvarstår problemet med det luddiga begreppet ”litteratur”. Är databaser litteratur?

Detta med vad man får ta betalt för ger åxå diverse kryphål och dimridåer, så får man t ex ta betalt för litteratur som lånats in från andra länder. Detta att man i många bibliotek tar det som kallas ”reservationsvgift” är enligt denna skrivning olagligt, för nu när det mesta aviseras med e-mail eller sms så kan man ju knappast kalla det portoavgift och dessutom tar många bibliotek mer än vad ett frimärke kostar. Rimligt vore att det är så lagen ska tolkas eftersom detta med reservationsavgift är mycket orättvist. Ju mindre bibliotek man lånar på desto oftare måste man reservera för att få önskad bok. Ännu värre har det blivit med detta otyg ”flytande bestånd”.Det innebär att man aldrig kan göra som många haft för vana, vänta och se om boken är inne nästa gång. Flytande bestånd ökar alltså behovet av reservationer och fördyrar boklånandet i de fall denna orättvisa avgift finns kvar.

Man ska åxå få ta betalt i de fall det som lånats inte lämnas. Förmodar att det är övertidsavgift som avses, men som det står nu innebär det att man får ta betalt i de fall det lånade överhuvudtaget inte lämnas, däremot står det inget om förseningsvgift. Så bra då blir den avskaffad och olaglig!

Enligt förslaget är det lån från folkbibliotek som är gratis. Får andra bibliotek ta betalt?? Skolbibliotek, högskolebibliotek etc, är det fritt fram för dem att ta  betalt??

Alltså oklarheterna skockar sig som regnmolnen just nu! Månne det klarna snart?

Ingrid Atlestam

Kategorier
biblioteksdebatten bibliotekslag kulturpolitik mångspråkighet Vad är ett folkbibliotek?

Stretegi utan mål del 2

Varför inte ägna ännu en regnig dag åt nya lagförslagets åttonde paragraf:

8§ Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna  och personer som har annat modersmål än svenska bland annat genom att erbjuda litteratur på

1. de nationella minoritetsspråken

2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och

3. lättläst svenska

Sällsynt illa formulerat, måste läsa flera gånger för att komma igenom utan att staka mig! Användarvänligt? Klargörande?

För övrigt är samma kommentar som till paragraf 7 relevant här:

”I utredningens resonemang kring denna paragraf fastslås att det inte är någon ändring  i sak mot nu gällande lag, som biblioteken enligt utredningen inte lever upp till. För att råda bot på detta föreslås att en nationell strategi utarbetas just för det här området!! Ja, det kan ju alltid vara en början, men vad ska en nationell strategi inom just detta bygga på om det inte finns någon övergripande plan för det hela? En strategi är något man behöver för att nå ett mål, för att förverkliga en politik och någon sådan anses ju inte behövas enligt kulturministern.

Liksom resten av lagförslaget innebär denna paragraf en inskränkning och en ökad luddighet genom detta ständiga upprepande av att det är litteratur det handlar om, utan att man någonstans talar om vad litteratur är för något. Varför inte istället säga att biblioteket ska prioritera det skrivna ordet och någonstans motivera varför?”

Kan tilläggas att här hade det varit läge att referera till Unescos/IFLAs manifest för mångkulturell biblioteksverksamhet och inse att det handlar om mycket mer än tillgång till litteratur på modersmålet. Det handlar om bibliotekets demokratiska uppdrag, om allas rätt till det egna språket och kulturen om interkulturell förståelse, om integration, delaktighet och åsikts- och yttrandefrihet. Ja allt detta som bibliotekelagen borde lyfta fram i en inledande portalparagraf, detta som talar om varför en demokrati förutsätter fungerande folkbibliotek för alla oberoende av språk och med ett mycket större uppdrag än att ”erbjuda litteratur,”

Just i denna paragraf blir det nya lagförslagets hela inskränkthet och ynkedom extra uppenbar.

Ingrid Atlestam

Kategorier
biblioteksdebatten bibliotekslag kulturpolitik Vad är ett folkbibliotek?

Stretegi utan mål

Varför inte ägna en regnig dag åt nya lagförslagets sjunde paragraf:

7§ Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att erbjuda litteratur anpassad till deras behov.

I utredningens resonemang kring denna paragraf fastslås att det inte är någon ändring  i sak mot nu gällande lag, som biblioteken enligt utredningen inte lever upp till. För att råda bot på detta föreslås att en nationell strategi utarbetas just för det här området!! Ja, det kan ju alltid vara en början, men vad ska en nationell strategi inom just detta bygga på om det inte finns någon övergripande plan för det hela? En strategi är något man behöver för att nå ett mål, för att förverkliga en politik och någon sådan anses ju inte behövas enligt kulturministern.

Liksom resten av lagförslaget innebär denna paragraf en inskränkning och en ökad luddighet genom detta ständiga upprepande av att det är litteratur det handlar om, utan att man någonstans talar om vad litteratur är för något. Varför inte istället säga att biblioteket ska prioritera det skrivna ordet och någonstans motivera varför?

Ingrid Atlestam