Kategorier
biblioteksanvändning Hudiksvall Ljusdal Vad är ett folkbibliotek?

Mindre utlån i Gävleborg

Även i Gävleborgs län, där jag en gång såg dagens ljus 1954, märker man av minskat bokläsande.

”Det lånas färre böcker i Ljusdal, samtidigt som bibliotekens resurser minskat. Men bibliotekarierna berättar att biblioteken har mer att erbjuda än det som finns i hyllorna.
Ljusdalsborna är bäst i länet på att låna böcker. Emellertid har antalet lånade böcker minskat sedan 1998. Enligt uppgifter från Kulturrådet lånar Ljusdalsbon i snitt 9,3 böcker om året jämfört med 11,3 som var snittet 1998. Men Karin Jönsson säger att det inte behöver betyda att biblioteken är mindre viktiga.
– Biblioteket har så många andra verksamheter, säger hon.
Om biblioteket tidigare varit ett hus med böcker är det i dag en plats för kultur och möten av alla slag. Tidningar och tidskrifter, musik och film, datorer med tillgång till internet och databaser. Här finns studierum som används av distansstuderande och studiecirklar. Här hålls utställningar och barnteater. Nyfödda barn med familj får en sorts introduktion som kallas Läsglädje för livet.
Till och med bröllop hålls i kommunbiblioteket. Så kallade borgerliga vigslar genomförs här några gånger per år, under ordinarie öppettider och till allmän beskådan.
Enligt Kulturrådet har driftskostnaden för biblioteken i kommunen minskat med elva procent, drygt en miljon kronor, från 1998 till 2009. Lotta Trosell Svender, bibliotekschef i Ljusdals kommun säger att de nedskärningar som har gjorts ska sättas i proportion till befolkningsminskning och situationen i övrigt.
Gävleborgarna läser minst böcker i hela Sverige och läsandet fortsätter att minska. 12,97 minuter per dag ägnas i Gävleborg 2010 åt att läsa böcker.
Förra året läste Gävleborgarna 17,82 minuter per dag i snitt.
Mest lässugna i Sverige är Uppsalaborna med drygt 23 minuter per person och dag.
– Vi har inte märkt någon minskning av antalet lån, snarare tvärtom, säger en bibliotekarie i Hudiksvall, men vi ser ju å andra sidan bara de som kommer hit.”
Folkbiblioteket är ”kommunens vardagsrum” skriver man. Och bjuder man hem folk till sig så vill man ju att det ska vara fint!

källa: Hälsinglands Tidning 18/10 och 10/8 2010.

Kategorier
biblioteksanvändning IFLA

IFLA-fynd

I IFLA-vimlet snappade jag en liten folder med siffror om USAs bibliotek och hittade en hel del imponerande, som att 59% av de vuxna har lånekort och att ”återbäringen” på varje dollar investerad i bibliotek är nästan 350% och att biblioteken tar ansvar för att överbrygga såväl digitala som andra klyftor.
Kolla vidare här ”Quotable Facts about America´s Libraries 2010.”

Så för en gångs skull uppmanar bisbloggen, lär av USA! Klyftiga bibliotek motverkar klyftor!

Ingrid Atlestam

Kategorier
Alliansen biblioteksanvändning bokläsning Stockholms stadsbibliotek

Alarmerande siffror

Som Henriette Zorn skriver i sitt förord i senaste BBL (2010:4) så har enligt senaste SOM-undersökningen biblioteksbesöken gått ner från 40 till 33 procent av befolkningen. Alarmerande siffror, tycker jag. Bokläsningen minskar också för fjärde året i rad, och är nu nere i 38 procent. Ett minst sagt dåligt betyg till den borgerligt förda kulturpolitiken.
Som grädde på moset läser jag idag i SvD att det utlovade ”kulturhuset” med bibliotek vid nya Slussen inte heller blir av. Fiasko för biblioteksutbyggnaden i Stockholm också. Lovar att återkomma i frågan.
Mats Myrstener
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/byggnad-for-kultur-slopas_4735969.svd

Kategorier
biblioteksanvändning bokhandel bokläsning klassamhället

Läsning – en klassfråga i juletid

Att bokläsning och biblioteksbesök är en klassfråga är väl ingen nyhet. I år köper folk dyra böcker i julklappar, enligt bokhandlarnas talesman Pär Svärdson, vd på adlibris.com. En historisk roman till pappa, en Herta Müller till mamma, ”och något av Martin Widmark till syrrans barn”. Ljudböcker i mp3-format är årets kioskvältare.
-Vid jul vill vi dock gärna ha något fysiskt som går att lägga under granen. Det är roligare att få en bok som man kan sitta och hålla i.
Samtidigt säljer adlibris bokklappar för 41 kronor, t.ex. Ann Eberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara leva”, eller Karin Fossums deckare ”Den onda viljan”.
41 kronor är väl ungefär vad en middag kostar hemmavid. Att folk från LO-kollektivet inte köper böcker beror nog inte på pengarna bara. Men är det så, då är biblioteket den sista utvägen. Den utmaningen borde alla kommuner anta.
Mats Myrstener
källa: metro.se

Kategorier
biblioteksanvändning demokrati massmedia mötesplats offentligt samtal

Var förs det offentliga samtalet?


DN:s kulturredaktör Maria Schottenius undrade för några dagar sedan vem som kommer att föra det ”offentliga samtalet” i framtiden? Apropå att Svenska dagbladet kommer att skära ner ytterligare på sin personal. Samtidigt säljer LO större delen av sitt aktieinnehav i Aftonbladet till norska Schibsted, som också äger SvD. Norge igen! (Och Saab …).
Samtidigt läste jag att den berömde filosofen/sociologen Jürgen Habermas fyller åttio år. Hans mest kända bok torde vara habilitationsavhandlingen Borgerlig offentlighet som kom 1962. Den handlar bl.a. om hur det ”offentliga samtalet” fördes på 1800-talet, genom press och politik. Viktiga förutsättningar var enligt Habermas att politikeryrket inte var så välavlönat att det gick att tjäna pengar på det. Samtalet fördes i ”offentliga rum”: salonger, torg, rådsförsamlingar, och i den snabbt växande tidningspressen. En huvudtes är också att offentligt och privat inte får blandas ihop. På 1980-talet tog han aktiv del i den s.k. ”historikerstriden” i Tyskland, när äldre tyska historiker ville ”relativisera” den ”nazistiska parentesen” i Tysklands historia.
Många av Habermas farhågor har tyvärr slagit in. Offentligt och privat blandas idag gärna ihop, inte minst i kvällspress och TV. Politikeryrket har blivit en form av vänskapskorruption, som därmed tappat all sin legitimitet. De offentliga rummen blir allt färre, och allt färre får tillgång till dessa.
Var kommer det offentliga samtalet att föras i framtiden? På nätet förs det ständigt, men det blir allt svårare att hitta guldkornen i det mediala bruset. Och samtalet blir i bloggvärlden inåtvänt och ansiktslöst, i värsta fall en oändlig monolog snarare än en fruktbar dialog.
Folkbiblioteken har alltid varit en plats för det offentliga samtalet, det gällde inte minst de gamla förenings-, studiecirkel- och arbetarbiblioteken. För varje folkbibliotek som läggs ner, försvinner också ett litet offentligt rum.
Mats Myrstener