Kategoriarkiv: biblioteksanvändning

Fortsatt nedgång för biblioteken – utom på webben

http://www.trelleborgsallehanda.se/tt-kultur/article2166511/Farre-besoker-biblioteken.html

Svensk biblioteksförening skriver i sin kommentar bl.a.:

I riksdagen sker snart en interpellationsdebatt om strategi för Sveriges biblioteksväsende.

– Statistiken visar tydligt att det behövs en samlad nationell biblioteksstrategi för att möta framtiden utmaningar för det allmänna biblioteksväsendet. I höst går svenska folket till val. Då är det än mer angeläget att partierna redovisar sina svar på de gemensamma utmaningar som den nya medievärlden ställer. Biblioteken är ett viktigt verktyg att stärka invånarna, avslutar Niclas Lindberg.

Mats Myrstener

Barn lånar mer, utom i Stockholm

I Metro 24 april läser jag att barn lånar dubbelt så mycket böcker ute i landet som i Stockholm. Det är boklån/invånare man mäter, inklusive e-böcker, och i Stockholm är siffran för alla åldrar nere i 4 volymer/person, Stockholms län, 4,5. Det är ungefär lika mycket som man hade på 1930-talet, och en kraftig tillbakagång sedan 1980-talet.

När det gäller barn 0-14 år (2012) är siffran 10 lån/inv i Stockholm, att jämföra med 20 per invånare i alla kommuner i Sverige!
 
Det finns alltså inga undanflykter för stockholmspolitikerna, det här är riktigt dåliga siffror! Felet är att man inte byggt ut stadsbiblioteket i takt med befolkningsökningen de senaste trettio åren, och dragit ner på att aktivt arbeta utåtriktat mot områden där läsningen är särskilt eftersatt. Det är en utbildningspolitisk fråga som borde beröra både skola och bibliotek, i skuggan av de katastrofala siffror vi ser vad gäller läsning och läsförståelse i alla tester idag.
 
Igår invigdes istället en ny stor köpgalleria vid Kungens kurva, efterfrågad av ingen. Varför, kan man fråga sig? Vad tänker politikerna på? (Medan ett topplag i damhandbollens Nacka tvingas spela allsvensk semifinal i en liten gymnastiksal, för idrottsplaner och -hallar saknas också.)
 
Stockholms kulturborgarråd skyller som vanligt ifrån sig i Metro: Hon anser enligt tidningen att alliansen gjort en ”historisk satsning” på biblioteken de senaste åtta åren.
 
Vad hon menar med ”historisk” framgår inte. ”Historiskt dålig?” Nej Madeleine, den historiska satsningen på folkbibliotek i Stockholm gjordes under den socialdemokratiska eran, på 1930-talet och efter andra världskriget. Stockholm var ett paradexempel på väl utbyggda folkbibliotek, i en stad som ändå växte rejält. Men många års skattesänkningar har åderlåtit systemet grundligt. Fortsätter det så kommer statligt och kommunalt finansierade och understödda folkbibliotek snart att vara ett minne blott.
 
Det är ungefär lika intelligent som att skylla skolans misslyckande på ”1970-talets flumskola”.
 
Argumenten kommer att upprepas i en papegojkör från alliansens politiker ända in på valdagen. Idag läser jag emellertid i Metro att alliansen redan förlorar väljare i Järfälla, Norrtälje och Huddinge. Fritt fall således, kanske finns det ändå hopp för framtiden?
 
Att satsa radikalt är att satsa på de grupper i samhället som idag inte läser alls, kanske inte ens har en egen dator. Ändå kan biblioteket inte låta bli t.ex. pensionärerna, som blir en allt friskare och efterfrågestark grupp. Och de välbärgade, som har råd att köpa böcker, är kanske inte alls intresserade av att läsa för sina barn. I läshänseende finns eftersatta barngrupper inom alla samhällsklasser. Det är ett verkligt dilemma, när bibliotekets resurser stadigt försämras.
 
Punktvis stöd med läsfrämjande åtgärder från statens sida hjälper knappast. Det behövs mycket mer planering än så. Kulturrådet har under alliansens tid förlorat allt inflytande och ersatts med en organisation av tekniker och byråkrater. Och Kungliga biblioteket har inte ens resurser för sin egen, nationellt bevarande, verksamhet.
 
Artisten Robyn sa i DN idag att hon var orolig för framtiden. Hon har framtidsångest och tror att vi är ”illa ute”. Allt pekar ju också mot det, men få verkar orka protestera längre. Vi får ett samhälle med allt fler ensamma, allt fler med psykiska problem. Jag har alltid trott på att biblioteket har en social funktion som mötesplats, att det är en av de allra viktigaste funktionerna i dagens datoriserade och individualistiska samhälle. Den funktionen är hotad och den kommer vi att få kämpa för. Det räcker inte inte med en ”bibliotekskiosk” här och där, som något ljushuvud föreslog i tidningen senast.
 
Mats Myrstener 
 
PS Artikeln i Metro bygger på en ny magisteruppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap, om skolbibliotekens betydelse för barns läsning, av Caroline Cassel West och Ann-Charlotte Knochenhauer.
 

Du ska ta makten och ledningen

I nr 2 2011 av SPQL  skriver Joacim Hansson om det totala feltänket ”användarfocus”, ett perspektiv som förvrider verksamheten på biblioteken så att man ser brukarna som konsumenter och kunder istället för medborgare.

Han kritiserar den nu förhärskande ideologin att ” ge folk vad folk vill ha” och detta att man från bibliotekets sida tror att användarna har ett stort behov att kommunicera med biblioteket via kommentarer i katalogen, bloggar, FB etc

Istället borde biblioteken ta tag i sitt demokratiska uppdrag, kommunicera med lokalsamhället och verkligen bli en demokratisk arena i sitt närsamhälle. Dessutom bör man ta tillbaka makten över mediainköpen från bokhandel och olika centrala instanser.  Man ska utöva ”community librarianship” inte ”commersiel”

Själv har jag alltid  försökt göra detta genom att vara något så omodernt som beståndsfocuserad, dvs sett mediebeståndet som själva grundbulten i verksamheten. Att bygga ett bestånd utifrån behoven i bibliotekets närområde är en förutsättning för att biblioteket ska kunna ta sitt samhällsansvar och vara en viktig del av närsamhället.

Men nu ska  allting  flyta, åtminstone i Stockholm och Göteborg. Där har man infört  mer eller mindre flytande bestånd med centraliserade inköp och även profilköp som görs av bokhandeln eller BTJ. Man motiverar detta med att det är mer rationellt och demokratiskt. Man påstår att det leder till att alla användare får tillgång till samma utbud, det är bara att beställa det man vill ha.

Visst nu väller det in deckare, tv-spel, filmer och cd på de bibliotek som tidigare tyckte det var mer demokratiskt att förse stadsdelen med lexikon, språkkurser, läromedel och böcker på en massa olika språk. Nu vet man varken vad biblioteket har eller kommer att få. Panta rei, man kan inte gå in i samma bibliotek två gånger.

Vem gynnar detta? Problemet med användarfocus är kanske  att man ser någon slags majoritetsanvändare. Man vill skapa ett maxat bibliotek för majoriteten, höga besöks- och utlåningssiffror, framgång alltså?

Men ett bibliotek för majoriteten är inte att bibliotek för alla, inte för dem som behöver det som majoriteten inte efterfrågar. Enligt bibliotekslagen ska exempelvis funktionshindrade och invandrare prioriteras, liksom barn och läsfrämjande åtgärder. Det gör man genom att se till just de användare som finns i närsamhället och återupprätta beståndfocuseringen.

Bibliotek som mötesplats är åxå en del av den nu rådande retoriken. Det kan betyda vad som helst och kan säkert vara bra, men det får inte bli något istället för ett  bibliotek.

”Community librarianship” förutsätter att makten över bibliotekets innehåll finns i  det lokala biblioteket!

Ingrid Atlestam

Om nya trender i biblioteksvärlden (OBS ironi!)


På vägen hem från jobbet ser jag en artikel i Aftonbladet om en ny trend. ”Nu kan du fixa en helt ny garderob, på klädbiblioteket”.
Klädbiblioteken sprider sig runt Sverige läser jag. Umeå, Malmö, Göteborg, Uppsala. Man lånar sina kläder – och lämnar tillbaka dom, precis som man gjorde med böcker förr i tiden.
Idén är ju god – en protest mot miljöovänlig mass-
konsumtion. Först fanns ett i Kulturhuset i Stockholm, om det ingick i nya trendiga ”Bibliotek plattan” vet jag inte, det får jag undersöka snart.
Idag ligger det nya biblioteket i förorten Midsommar-
kransen, drivs av företaget Lånegarderoben, och har en utlånestatistik på ca 450 plagg i månaden.
Vilken fantastisk idé tänker jag. Vakna Inga Lundén och Madeleine Sjöstedt! Idag kan man låna leksaker på biblioteket i förmögna Hammarby sjöstad (varför just där kan man fråga sig?). I morgon kanske man kan låna en säng på biblioteket, om man lessnat på sin gamla, eller en hel bordsservis. Något antikt kanske? Eller en bokhylla som man får skruva ihop själv, sponsrad av Ikea?
Bibliotekskonceptet sprider sig alltså, det kanske vi ska vara stolta över. Men det var länge sedan bibliotek handlade om böcker. Ordet är f.ö. grekiska och betyder just ”rum för böcker”. Men det var då det. I framtiden kanske man kan låna allt på biblioteket , utom just böcker?
Hädiska tankar slår mig: förr lånade korvgubbarna i Stockholm också ut slipsar, på den tiden danslokalerna hade s.k. slipstvång. Och i en rolig teckning av Albert Engström från 1910 går Kolingen in på ett bibliotek i huvudstaden och ber att få låna en ”motbok”.
Konceptet är ju lysande. Går att använda till nästan allting eller hur? Men varför inte till just böcker?
Bild: man kan hyra både tält, stolar, bord, klädhängare och toaletter från partajservice.se. Livet é en fest, håll med om det. Så varför ska man ha tråkigt och bara läsa böcker?
Mats Myrstener

91 procent!

I biblioteksföreningens Fakta om bibliotek läser jag att förbluffande ”91 procent av kommunalråd och kommunala tjänstemän anser att man bör satsa mer på bibliotek”. Detta enligt en SKOP-undersökning 2007.
Man undrar om dom verkligen är uppriktiga? Hur många har man egentligen frågat?
Sanningen är ju att de allra flesta kommuner istället skär ner på sina bibliotek. Har verkligen uppfattningen om bibliotek svängt så kapitalt på tre år bland våra beslutsfattare. Någon som har ett bra svar?
Är det för att fler kommuner idag är borgerligt styrda jämfört med 2007? Kan det vara så illa? Eller ska man skylla allt (som politikerna alltid gör) på den s.k. ”finanskrisen”?
Mats Myrstener