Category Archives: bibliotekarier

Mitt första år som bibliotekarie

Omslag tidskriften bis 201704. En man och en kvinna med mobil- och datorskräm istället för huvud

Denna text är hämtad ur bis 2017:04

Ida Holmlund tog sin examen sommaren 2016. Här delar hon med sig av sitt första år som bibliotekarie i en personligt hållen betraktelse från norra Sverige.

allt började med en simulerad arbetsintervju. facket sa: vad gör du om fem år? jag sa: fem år är en väldigt lång tid. facket sa: det trodde jag inte om dig. jag sa: jag har alltid hoppat runt rastlösheten har blivit en vana. nu vill jag vara. bara vara. odla min bibliotekarieidentitet.

Flyttade till Kramfors släppte taget behövde handen för att känna mig fram.

nu ett år senare. ett år är en väldigt kort tid. av handskrivna listor i skrivblock på baksidor av återvinningspapper och alla dessa post it-lappar. för att inte nämna de digitala listorna. var är egentligen de där listorna när man behöver dem. för att fylla på kolla av. allt som vill göras. alla tankar som gror. långsamt betas de av men blir ständigt fler. magin på biblioteken! ett år är en väldigt kort tid. för allt som ändå låtit sig bli gjort. för alla upptåg och utflykter. när vi delade ut gratisböcker i skidbacken och på badhuset blev de lite bubbliga i kanten men barnen blev bubbliga inuti. och när jag pratade med lärarna på skolan om filterbubblor och NO-läraren sa: nu förstår jag varför min fru alltid hittar allt mycket snabbare än mig på nätet hennes värld är större än hockey. och alla sagostunder. förskolepersonalen som säger att barnen inte är så intresserade av böcker. jag som sätter mig ner och läser. barnen som säger: mer! igen! en till! schh! klara färdiga GÅ! kraften i en berättelse, lyckan i att dela. kon säger muuu hunden säger allt möjligt och pishi heter kissen. nu vet jag att trött heter khasta på dari.

Jorden stum under händerna. I början helt stum. Inga verktyg för att gräva mig igenom, inga termer för att omfatta fatta. Att det krävs lucker jord. Porös. I lucker jord kan rötter leta sig fram, ta upp syre, vatten och näring.

så småningom startar jag upp Bokfika. kunskapsteori i praktiken. hur vi lär oss av varandra delar. och en dag är Gudrun i stan och det är inte ofta Gudrun är i stan och jag tänker jag kan väl gå tidigare de kan väl gå tidigare vi kan väl sluta så jag kan gå. men så kommer de. ungdomarna. och de har famnarna öppna. den här boken har jag läst och den här och kan inte du berätta om fler. berätta om den där! och vad hette den där serien som du pratade om innan? Gudrun får vänta. några månader senare uppstår något liknande livet har kommit emellan varje rundat hörn en hulkning och jag tänker
jag orkar inte jag orkar inte jag ställer in. men stannar ändå. och de visar mig allt. allt som finns finns i det rummet. på en timme har de klippt ihop en hel boktipsfilm. förmedlat hela världen.

En bra jordstruktur har en god balans mellan andelen fast material (jordpartiklar) och hålrum med luft och vatten.

och i skolan. den där källkritiska övningen jag tänkte vi skulle göra som inte alls fungerade. jag hade tänkt alldeles för svårt. men när de frågade och frågade och varför och hur och vi förstår inte och den här länken fungerar inte och men aldrig har jag förstått så mycket. så mycket som blev tydligt för mig. kunskap som en relation ett verb. för varje fråga också ett svar. och i skolan. hen som ville ha en svår bok för hen var en avancerad läsare men ingenting jag presenterade var intressant det var nej nej nej redan vid omslaget och till slut gav jag upp. jag gav upp. jag. gav. upp. och det kom ingen fortsättning följdes inte av framgång. men en annan gång. med en annan elev. som ratade hatade allt så till slut fanns inget annat än Bokhataren kvar och det gick hen tog den i handen och gick och senare berättade läraren med soliga ögon att för en gångs skull hade hen läst en hel bok.

Tillför vatten på ett skonsamt sätt. Låt vattnet långsamt sjunka in, hårda strålar skadar strukturen i ytan.

och i skolan. när sjuorna skulle skriva egna låtar på musiken.och jag fick vara med. jag fick vara med! lyckan i text som flyter som betyder nåt. när någon kanske bara en men någon en sparar sin text. den vi skrev under övningen. viker ihop den och tar med. den lyckan.

Ett frö består av fröskal och frövita. I frövitan finns grodden med hjärtblad och anlag till roten. När grodden har kommit upp måste det finnas ljus och näring för att växten ska kunna växa vidare.

jag tänker på mina kollegor. små genier i vardagen STORA HJÄLTAR. som avkodar hemligheten varje dag. bakom ett riktigt spännande bokprat ett boksamtal som dyker rakt ner i marianergraven och bubblar upp igen på ytan. ett boktips som lockar fram ett leende och en handrörelse en harörelse. den vill jag läsa! mina kollegor som utforskar världen som förmedlar redskap och glasögon som hjälper till att få syn på oklarheter suddiga kantigheter. utrustar oss med frågor som gör det skarpt igen. mina kollegor! så varma ådror att kontoret kokar ibland. S som sprutar ur sig idéer. (jag tänker om vi
kopplar den här boken till den här texten och har du sett den här nya lärarhandledningen och vad tror du om att vi sätter ihop en temalåda?) A som alltid har tid alltid ger tid att lyssna visa testa tänka. (kom så går vi ner i källaren och tittar!) E som är konkret E som är handling E som är koppling. spindeln och nätet. innan jag hunnit önska ligger önskan på mitt bord. (jag tänkte att du säkert ville ha en sån och jag vet precis det där läste jag i den här boken och apropå näthat har du läst det här och visste du att hon snart kommer med en ny bok som också ska vara på vers.) att få dela kontor med dessa

Ljus ljus ljus!

och sagostunden jag aldrig kommer glömma. eller det som hände efteråt. den nya lilla bekantskapen i hallen. dramatiskt men genuint proklamerande jag älskar dig bara så och en kram och en önskan om hjälp med regnbyxorna. pedagogen som bara tittar på mig: och det där får man betalt för! ingenting har varit större. De späda illgröna skotten växer sig snabbt större. Snart skiftar de i djupt grönt. Stänglarna börjar förgrena sig.

Ida Holmlund

Vill du också skriva i bis om ditt första år som bibliotekarie, eller kanske det senaste året? Maila din berättelse till tidskriftenbis[at]gmail.com!

Länkar:

Prenumerera på bis

Köp lösnummer av bis

Om biblioteksaktivism

Biblioteksarbetare porträtteras ofta som introverta och konflikträdda. Men det är en stereotyp som krossas om man ser närmare på det antal aktivistgrupper som organiserar personer som arbetar på bibliotek. En av dessa grupper är Radical Reference i USA.

Ni har säkert redan sett bilderna. Amerikanska bibliotekarier som demonstrerar och håller upp skyltar med olika variationer på temat ”You know it’s bad when librarians rally”.  Många skrockar roat åt bilderna och instämmer att när bibliotekarier börjar protestera, ja då måste det vara riktigt illa. Även om det är ett slagkraftigt plakat så skaver något i mig när jag tänker på denna bild efter som det implicit antyder att bibliotekarier är tystlåtna, medgörliga och konflikträdda. Lika stereotyp bild av vår profession som att det naturligtvis alltid är lugnt och tyst på ett bibliotek, eller att bibliotekarier mest sitter och läser på arbetstid. Trista förutfattade meningar som man kan bli trött på att alltid mötas av när man nämner vad man jobbar med.

Christian Lauersen, direktör för Roskildes universitetsbibliotek, skriver om precis denna föreställning, och idén kopplar det till föreställningen om biblioteken som en neutral plats:

Let me start to detach from the heading: “You know it’s bad when librarians rally”. I’ve heard it quiet a few times in different versions and sure it’s funny to some extend because it plays on the stereotypical view on librarians as quiet introvert people with cardigans, glasses and buns, driving round book trolley’s, never raises their voice or interfere in other peoples business (unless someone is to loud in the library and has to be shushed). I don’t find that to be true. Over the last couple years I been hearing a voice among the library community who has been more and more concerned about social justice, inclusion and diversity in society. Especially in North America. I like that voice. It’s an important voice. And that is because I believe that libraries – both public and academic – are important institutions in building an open, equal and diverse society. To fulfill that role we need to be active in our choices and take part in the debate. We need to take a stand and say it out loud when something is wrong. I don’t believe in such a thing as ‘neutral libraries’ or ‘neutral librarianship’.

Ett tydligt exempel på hur biblioteksarbetare engagerar sig i samhällsutvecklingen är hur många aktiva grupper av biblioteksaktivister som finns världen över. BiS är stolta att vara en av dem och vi underhåller också våra kontakter med grupper i andra delar av världen.

Nätverket Radical Reference i USA är en av grupperna som ägnar sig åt biblioteksaktivism. Gruppen bildades ursprungligen i början av 2000-talet som ett svar på den dåvarande presidenten repressiva politik.  Under Bush-eran använde nätverket sina professionella färdigheter och verktyg för att svara på informationsbehov från allmänheten, oberoende journalister och aktivister. Målet var att främja social rättvisa och vara en del av motståndet mot det reaktionära etablissemanget i USA.

Bibliotekarier som demonstrerar och håller i ett plakat som dt står

Efter en tid i träda har Radical Reference vaknat till liv igen då de politiska konflikterna i USA återigen har ökat. En längre artikel i Atlas Obscura ger en inblick i hur detta nätverk av biblioteksaktivister arbetar idag:

Some of the Rad Ref groups use social media to communicate and promote events, talks, and workshops with the public and activist organizations, while others meet face-to-face. The topics vary wildly; some events may concern more local issues, like planning support for a library worker strike, while others could involve “creating or using a resource guide on a relevant issue, i.e. Black Lives Matter, Critical Librarianship, Fact Checking basics” says Friedman.

[..]  Rad Ref volunteers once helped a writer who was working on research for a nonfiction book on resistance and struggle within women’s prisons, for example, and needed access to statistics and facts that were not easy to find, such as the amount of prisoners in a specific county in a specific year. Through the website, Rad Ref librarians were able to provide specific numbers she used throughout her book by pooling their skills in data research and law.

[..] It might seem like information is open to everyone today: the internet is common and most people know how to type a sentence into Google. But as Friedman and Lorberfeld explain, there’s often more to it than that when trying to find specific and often very meaningful details and information. Sometimes, the only thing keeping data from, say, a government website like that of the Environmental Protection Agency from being removed or tampered with by politicians may be the librarians, working behind the scenes to preserve that information [..]

Läs mer om Radical Reference och andra organisationer i det urval av länkar som finns här på foreningenbis.com (”Radikala internationella bibliotekslänkar”)

Länkar:

“You know it’s bad when librarians rally”. Praise to a non-neutral profession

The Radical Reference Librarians Who Use Info to Challenge Authority (Atlas Obscura)

About radical reference

Tobias Willstedt

”Jag minns alla mina bibliotek och hur de berörde mig”

Det var en högtidsstund för många när författaren Kristian Lundberg talade på Biblioteksdagarna i Örebro. Han talade från hjärtat till bibliotekarien på Värnhemsfilialen i Malmö som satte ”Aniara” i handen på honom. Det var på biblioteket han fick sin bildning – inte i skolan. Hemma fanns det inga böcker – men på biblioteket. En känsla av frihet och där tröskeln är som lägst.

bisaren Barbro Bolonassos frågade var och en kring festbordet på kvällen innan Kristian’s anförande ”Varför blev du bibliotekarie?” och vi hade alla olika svar. Mitt påminner om det Kristian talade om, att det var en plats jag kände mig hemma och välkommen på när livet var tufft och ensamt under min högstadie- och gymnasietid. På biblioteket var jag trygg. Att det såg likadant ut på alla bibliotek jag använde var en bidragande orsak. Jag minns sommaren jag köade till den enda internetdatorn som fanns när modemet hemma hade stängts av. Jag var en kuf, jag vet, men på biblioteket var det ok. Därför ville jag bli bibliotekarie från början. Sen har det blivit mer än så, för att det är en profession.

Biblioteket har varit tillgängligt för mig där jag har befunnit mig. Både på mindre ort, skola och större ort. Jag har aldrig saknat ett bibliotek. En av Kristians poänger var Tillgänglighet. Till berättelser och öppna välkomnade platser. Tillgänglig bibliotekarie. Värnhemsfilialen är sen länge nedlagd.

Brit Staktson talade efter Kristian Lundberg om egentligen samma sak men i en ettor och nollor värld som vi är på väg in i. Hon citerade själv Henning Mankell som fått frågan om boken är död? Berättelsen dör aldrig. Att behålla lugnet när vi går in i en digital samtid och acceptera samt välkomna processen. Lars Bjurman var en av dem som avslutades konferensen och fångade känslan av befinna sig i tryckkonstens start på 1490-talet – vi befinner oss i ett paradigmskifte – digitaliseringen. Det tycker jag personligen är väldigt spännande.

Volontärer. Utlåningsstationer. Meröppet. Digital plats. Vad är tillgänglighet till bibliotek och bibliotekarie i framtiden? Kristian Lundberg skrev om Thorvalls slagdänga ”Jag minns alla mina bibliotek och hur de berörde mig” och utmaningen för alla som lyssnade måste vara att få fler människor att om och om igen kunna säga samma sak (varför var inte Kulturministern där och då?). Det kan inte spela någon roll var den platsen är – bara den spelar roll för människan här och nu, där och då.

Andrea Hofmann