Kategorier
barn och bibliotek bibliotek och ungdomar nyheter

“Skapa bättre verksamhet för unga går inte att göra på en höft”

Text: Karin Råghall

Jannice Jonsson, barn och ungdomsbibliotekarie på Dorotea bibliotek i Västerbottens inland, hade länge gått med en känsla av att inte göra tillräckligt för unga. Det var hon inte ensam om. 

2020 drog satsningen Youth Up North* igång i Dorotea, Arjeplog och Boden med målet att skapa en landsbygd där unga vill leva och bo. Inledningsvis kartlade Youth Up North vilka utmaningar som fanns i respektive kommun. I Dorotea var den psykiska ohälsan utbredd och det fanns inga utrymmen där unga kunde prata om sina problem. Biblioteket lät dessa problem stå i centrum i en ansökan om medel från Kulturrådet.

– Vi förstod att vi måste få möjlighet koncentrera oss på målgruppen. Att skapa bättre verksamhet för unga är inget som går att göra på en höft, säger Jannice Jonsson.

I ansökan betonade biblioteket, som är ett kombinerat folk- och skolbibliotek, behovet av att jobba med psykisk ohälsa. I dag tänker Jannice Jonsson att det framför allt är i det preventiva arbetet biblioteket kan göra störst nytta.   

– Vi vill vara med och skapa en meningsfull fritid för barn och unga. Vi kan bidra genom att skapa mötesplatser och tillfällen där unga kan hitta sätt att uttrycka sig och träffa andra människor, vilket bidrar till att göra livet lite större för dem, säger Jannice Jonsson.

Jannice Jonsson, bibliotekarie i Dorotea. Foto: Jimmie Näslund

Provar nya uttryckssätt

Dorotea kommun är en av Sveriges minsta sett till invånarantalet på drygt 2 400 personer men har stora avstånd mellan byarna och huvudorten Dorotea. Till närmsta stad är det ungefär 20 mil. Förutom sport finns få fritidsaktiviteter för unga.  

För att nå ut till målgruppen har Jannice Jonsson tvingat sig själv att tänka utanför boxen. Ett exempel gäller bibliotekets arbete med att ge unga möjlighet att uttrycka sig.

– Vi har inte haft så mycket skrivande, däremot har biblioteket bekostat en cirkusskola. Det kanske inte är det första man tänker på som en biblioteksaktivitet, men det finns något kreativt i cirkus. Man får använda sin kropp på ett annat sätt än på fotbollsträningen. För mig var det inte en självklar aktivitet men jag chansade, och det blev uppskattat, säger hon.

Mest nöjd är Jannice Jonsson med en graffitikurs. Under handledning fick unga lära sig konsten på en vägg i centrala Dorotea. Både deltagare och allmänhet var positiva till resultatet.  

– Det var så kul att se hur deltagarna fick utveckla sitt intresse tillsammans. Vi hade anlitat en ledare som var bra på att ta ungdomarna. Han delade med sig av sin filosofi kring kreativitet och att göra saker med sitt liv, säger Jannice Jonsson.

Geografiska avstånd stor utmaning

En utmaning är att nå unga i hela kommunen. Vissa har tio mil till biblioteket. 

– Det är lätt att tänka att det inte är värt att ordna aktiviteter i byarna när så få bor där. Men vi har bestämt oss för att det får kosta och att vi ska ta oss tid, säger Jannice Jonsson.

Aktiviteterna sker främst på skolloven och kan bestå av pyssel, fika och programmering. 

– Jag har också insett att man ibland måste rucka på sina principer. Vi ska ju ordna aktiviteter för unga på deras fritid, men för att ha råd att erbjuda cirkus till barnen på fjällskolan i Risbäck har vi förlagt den i anslutning till skoltid. De får då en inför-lovet-aktivitet på fredagen innan sportlovet, och sedan genomför cirkusen en träff i Dorotea på lördagen, säger Jannice Jonsson. 

Har du några lärdomar som du vill dela med dig av?

– Att hitta rätt sätt att kommunicera med de unga är A och O. De är inte vana vid att det ordnas saker för dem och vi behöver få dem att känna sig trygga med att delta. Därför samarbetar vi mycket med Youth Up North och ungdomsgården, säger Jannice Jonsson. 

Som exempel nämner hon en föreläsning om psykisk ohälsa som biblioteket ordnade i höstas. Youth Up North skrev på sitt instagramkonto att de som ville kunde träffas innan föreläsningen. 

– På det sättet fick vi dit två pojkar som nog inte hade gått annars, säger Jannice Jonsson.

Viktigt med tidig relation till biblioteket 

Det handlar också om att bjuda in rätt personer. Föreläsningen i fråga handlade om psykisk hälsa bland samer. Renskötaren Pierre Bergqvist berättade om hur han var nära att ta livet av sig – och hur det vände. 

– Han berättade om att befinna sig i en värld där man förväntas jobba hårt, bita ihop och inte klaga. Han pratade på ett enkelt sätt som nådde fram, konstaterar Jannice Jonsson.  

En annan lärdom är behovet av att tidigt skapa relationer till barn och unga. Därför står en bokklubb för mellanstadiet på Jannice Jonssons att göra-lista. 

– Vi trodde att vi skulle kunna hoppa rätt in i ungdomsgruppen och erbjuda aktiviteter. Nu tror jag att vi behöver börja jobba mer aktivt i mellanstadiet. Igenkänningsfaktorn är viktig, att de känner sig trygga med oss. Men också att vänja dem vid att man går på aktiviteter för att det är kul, säger hon.

Har biblioteken en särskild roll för barn och unga i glesbygd?

– Det tror jag absolut. Här finns mest sport för unga – det är vi som får täppa till de andra hålen. Vi kan inte tolka bibliotekets roll alltför snävt. Visst ska vi jobba läsfrämjande men vi behöver också tänka bortom det, säger Jannice Jonsson. 

Två ungdomar som målar graffitti på en betongvägg.
Efter graffitikursen hörde lokala företagare i Dorotea av sig och frågade om deltagarna inte kunde måla på deras vägg nästa gång. Foto: Jonas Arvidsson

* Youth Up North är en treårig satsning med fokus på att skapa en landsbygd där unga vill leva, bo och ha en aktiv del i samhällsutvecklingen. Satsningen drivs av Youth 2030 Movement, en ideell förening som bildades av Stenbecks stiftelse och kämpar för ungas plats i demokratin. 

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 175 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
barn och läsning bibliotek och ungdomar Bok- och biblioteksmässan bokläsning läsfrämjande vägkrogsbibliotek

Läsfrämjeri hursa?

Med femton miljoner som Liljeroth gav

Läsfrämjeri, läsfrämjera

För att läsa för livet, det är ju så bra

Läsfrämjeri, hursa?

Men hur ska det göras, och vem skall det nå?

Vem gör det? Det ordnar sig, det måste gå!

Läsfrämjeri, läsfrämjera

Läsfrämjeri, hurra!

”Att politiskt ta sig an att främja läsandet av skön- och facklitteratur är ingen lätt sak- En så vag och svårgripbar uppgift leder ofta till improvisationer, regionala avvikelser och hänsynstagande till den mängd olika aktörer som på ett eller annat sätt är inblandade i det vi kallar Litteraturen.”

Så skriver DN:s kulturredaktör Jonas Thente i en kommentar till kulturministerns utspel om ökade bidrag till läsförståelse, läskunnighet, läsförmåga och läsfrämjande (kärt barn har många namn). ”Vägbibliotek” nämns, men då glömmer väl Liljeroth att hon för ett år sedan skar bort det statliga bidraget till LO:s satsning på vägkrogsbibliotek? Öronmärkta pengar till studieförbunden kritiseras också av de berörda. För det är också pengar som redan försvunnit i minskade bidrag till folkhögskolor och studieförbund. Man tar med den ena handen och ger med den andra således. Slutresultat: Plus minus noll.

När jag hade mitt första vikariat i Gävle 1983, i förorten Sätra så imponerades jag av filialföreståndaren Conny Persson. Hans ambition var att kartlägga ALLA invånare i stadsdelen, socialt och ekonomiskt och etniskt, och sedan med bibliotekets utbud få alla invånarna att komma till biblioteket åtminstone en gång om året. Det kallar jag ambitioner! Alla skulle med, ingen lämnas utanför.

Då kallades det ”uppsökande verksamhet”, det att lämna bibliotekets trygga bokhyllor och bege sig ut i djungeln av arbetsplatser, ålderdomshem, daghem och fritidsgårdar. Haninge kommun där jag praktiserade hade mycket stora ambitioner, man hade en musikbibliotekarie, en ungdomsbibliotekarie, en bibliotekarie som bara sysslade med uppsökande verksamhet, en PR-bibliotekarie, en arbetsplatsbibliotekarie osv. Sen gick kommunens bostadsföretag i konkurs, kommunen fick en ny politisk ledning, och bibliotekets storslagna visioner smälte bort som is på våren.

Biblioteken skulle helst vara ”kulturhus” då, jag minns att jag som sjukhusbibliotekarie även fick låna ut konst, vilket kunde ha sina sidor. När besparingarna inleddes, i slutet på 1980-talet blev bibliotekariernas stridsrop ”åter till boken”. Nu var det böcker man skulle syssla med, inget annat. Och den uppsökande verksamheten, kontakten med yttervärlden, den försvann mer och mer.

Idag skall biblioteket, med minskade resurser, göra lika mycket och dessutom ännu mer. En kollega i Norrland berättade att biblioteket där också var turistbyrå och yrkesvägledning för ungdomar, efter inspiration från USA. Men någon extra personal anställdes inte.

En annan kollega berättade hur man bokstavligt talat gick på knäna. Mest tid tog högskolestudenterna med sina långa listor med akademisk litteratur, ofta ofullständigt ifyllda, som skulle fjärrlånas. Tjänsten som bibliotekschef utlystes flera gånger, utan att få några sökande. Det var, säger han ”en hopplös uppgift”. Sjukskrivningsfrekvensen hos bibliotekarierna var ovanligt hög.

Nu får biblioteket alltså ännu en ny uppgift, som egentligen skulle skötas av skolan. Eller ny? Folkbiblioteken har väl ALLTID arbetat läsfrämjande? Är det inte en av hörnpelarna i yrkesrollen? Kalla det sedan läscoach, läspedagog, lästerapeut, läsfrämjare, eller det nya fina ordet ”läsambassadör” (varav det bara finns en i hela landet, så det borde vara något riktigt fint). Borde inte en av huvuduppgifterna för denna läsambassadör vara att samordna alla dessa improviserade plåster och lapptäcken som produceras i kommunerna?

Den riktigt knepiga uppgiften, som den nya läsambassadören Johanna Lindbäck formulerar, är: ”Pojkarna ser att läsning inte är något som män ägnar sig åt, det är där problemet ligger”.

Radioteaterchefen Stina Oscarson uttryckte det mera brutalt, på ett av mässans seminarier på torsdagen: Regeringens kulturpolitik är ett ”spackel för en redan havererad kulturpolitik”. Och så är det ju: Det är oerhört svårt att bygga upp något som raserats under så många år. Det är lätt att förskingra ett bibliotek, men nästan omöjligt att bygga upp ett nytt, lika bra.

Läsfrämjeri, hurra!

Mats Myrstener

Kategorier
bibliotek och ungdomar Stockholms stadsbibliotek

Andra tider, andra seder

Vi besökte Kulturhuset i Stockholm, Bibliotek Plattan, och råkade faktiskt få prata med chefen Pernilla Glaser, som stod och avregistrerade böcker vid en datorstation. Följande dialog utspelades:
Jag: Den här boken, på hyllan ”Livsöden” (Anne Franks dagbok) är klassad som Hce? Borde det inte vara Lz?
Hon: Kan tyvärr inte svara på det, jag är inte bibliotekarie.
Jag: Jag är ju van biblioteksbesökare, men här hittar jag ingenting.
Hon: Jo jag vet att några äldre besökare tycker det, men vi hoppas vinna några nya istället, som uppskattar att vi förändrat rummet lite grann.
Jag: Ja, jag ser det på den här skylten att ni vänder er till ovana besökare.
Hon: Ja, jag har skrivit den själv.
Jag: Vi uppskattar att det finns personal här som man kan fråga åtminstone.
Hon: Vi funderar på att göra en stor skylt som förklarar uppställningen av böckerna lite bättre. Vi försöker tänka lite nytt. Sen har vi ju avd. Film och Musik på våning två, och vår 10-13 avdelning, men där får du inte gå in, bara titta genom fönstret.
Jag: Så synd. Men tack för besöket. Hoppas ni får många nya låntagare.
(Just denna dag var besöksfrekvensen ganska modest, och de tre anställda vi såg ganska sysslolösa. Men det var nog bara som det såg ut.)

Kategorier
barn och bibliotek bibliotek och ungdomar biblioteksanvändning

Om nya trender i biblioteksvärlden (OBS ironi!)


På vägen hem från jobbet ser jag en artikel i Aftonbladet om en ny trend. ”Nu kan du fixa en helt ny garderob, på klädbiblioteket”.
Klädbiblioteken sprider sig runt Sverige läser jag. Umeå, Malmö, Göteborg, Uppsala. Man lånar sina kläder – och lämnar tillbaka dom, precis som man gjorde med böcker förr i tiden.
Idén är ju god – en protest mot miljöovänlig mass-
konsumtion. Först fanns ett i Kulturhuset i Stockholm, om det ingick i nya trendiga ”Bibliotek plattan” vet jag inte, det får jag undersöka snart.
Idag ligger det nya biblioteket i förorten Midsommar-
kransen, drivs av företaget Lånegarderoben, och har en utlånestatistik på ca 450 plagg i månaden.
Vilken fantastisk idé tänker jag. Vakna Inga Lundén och Madeleine Sjöstedt! Idag kan man låna leksaker på biblioteket i förmögna Hammarby sjöstad (varför just där kan man fråga sig?). I morgon kanske man kan låna en säng på biblioteket, om man lessnat på sin gamla, eller en hel bordsservis. Något antikt kanske? Eller en bokhylla som man får skruva ihop själv, sponsrad av Ikea?
Bibliotekskonceptet sprider sig alltså, det kanske vi ska vara stolta över. Men det var länge sedan bibliotek handlade om böcker. Ordet är f.ö. grekiska och betyder just ”rum för böcker”. Men det var då det. I framtiden kanske man kan låna allt på biblioteket , utom just böcker?
Hädiska tankar slår mig: förr lånade korvgubbarna i Stockholm också ut slipsar, på den tiden danslokalerna hade s.k. slipstvång. Och i en rolig teckning av Albert Engström från 1910 går Kolingen in på ett bibliotek i huvudstaden och ber att få låna en ”motbok”.
Konceptet är ju lysande. Går att använda till nästan allting eller hur? Men varför inte till just böcker?
Bild: man kan hyra både tält, stolar, bord, klädhängare och toaletter från partajservice.se. Livet é en fest, håll med om det. Så varför ska man ha tråkigt och bara läsa böcker?
Mats Myrstener

Kategorier
bibliotek och ungdomar bokläsning

Ungdomar läser, men hur?

Det tänker univ.lektor Skans Kersti Nilsson, Borås, professor Torsten Pettersson, Uppsala, och Maria Wennerström Wohrne undersöka. Hur påverkar läsning av fiktionslitteratur ungdomar mellan 16 och 25 år? Hur påverkar läsningen deras personlighetsutveckling och omvärldsorientering?
Intervjuer med fokusgrupper och jämförelser med nationella prov i svenska ska de tre forskarna göra, som fått 4,8 miljoner av Vetenskapsrådet för undersökningen.
-Det finns inget som bevisar att läsning av skönlitteratur är ”nyttigt” för ungdomar. Vi ska dock försöka visa på det, säger Skans Kersti Nilsson. Reflexion, problemförståelse och kanske lite folkbildning också.
se länk http://www.hb.se/wps/portal/pressmeddelanden/pressmeddelande?name=hb2010-11-15_vranslag